LIVET OCH LITE TILL

onsdag 31 december 2008

.gammalt blir nytt!

Farväl alla kramar fyllda av kärlek. Små ord. Och klingande skratt.

Farväl alla stulna ögonkast. Heta kyssar. Och trevande händer.

Farväl alla bitterljuva förälskelser. Ömma kärlekar. Och småblandat hopp.


Välkommen det år som bär på hemligheter som ingen vet.

.fröken söder om fröken norr

Jag bara smälter......

tisdag 30 december 2008

.hej, mitt namn är avundsjuka!

Jag har ett dåligt samvete som gäst över nyår. Det dåliga samvetet kommer att bo hos mig så länge som Hon med gott samvete äter sallad till lunch och grönsakssoppa till middag. När hon inte ser så gömmer jag halvfabrikaten längst in i frysen. ”Nej, jag har ingen som helst aning om hur den skräpmaten hamnade i min kyl!”

På nyårsafton slår sig det dåliga samvetet ner vid dukat bord. Då kommer även Hon som äter rättvist behandlad mat. När hon inte tittar kommer jag att gömma klunken ramlösa långt ner i halsen. ”Nej, jag skulle heller aldrig handla på Lidl!”


Men strax efter tolvslaget kommer det dåliga samvetet att presentera sig som sitt riktiga jag.

”Hej, mitt namn är avundsjuka!”

.triss i harmoni

Fröken söder tar plats i norr och ger de öppna ytorna mer liv. Skrattet studsar mot norrländska hjärtan - Och sydländska vindar tinar upp kinder som frosten bitit.

Häxan på berget hittar toner som kittlar öron och får munnar att le. Björken knäpper i takt med dropparna som faller från taket - Och iskristallerna spelar symfonier i hänförda händer.

Klöver sex svarar med kroppens språk. Låter händer och ögon föra talan, hitta uttryckssätt i ord som glömts bort - Och även tystnaden har ord.

söndag 28 december 2008

.smågrus och morgondagen

Så kom samtalet jag bävat för, men rösten var mörk när jag trodde den skulle vara ljus. Orden sa ”jag är orolig för dig”, men jag hörde ”du gör mig illa”. Fast det var först efteråt som jag hörde vad som sagts. Med telefonen fortfarande i min hand rann färska tårar över gammal smärta.

Jag försökte stå stadigt när jag tog emot det jag förtjänat och jag försökte ducka när annat smågrus följde med i kastet.


Men stenarna var inte så hårda som jag räknat med.


Och framförallt så lämnade de bara ytliga sår.


I morgon är en annan dag!

lördag 27 december 2008

.att rysa och mysa

Man kan också rysa av avsky på ledigheten. Jag gjorde det flera gånger idag. Tillexempel när vuxna karlar har öronsnäckan till telefonen i örat. Oavsett om de pratar eller inte. Och avsett om ingen någonsin ringer till dem. Bara ett stort plastigt blinkande smycke.

När snorungar knuffar andras barn i hoppborgar ryser jag också. Fast mest ryser jag när jag ser att det är föräldern som lär sitt barn hur man ska vara när man är snorunge. Trycket på barnets tröja säger ”Jag är inte döv, jag skiter bara i dig”. Bara en framtida ligist.

Myser gör jag när dottern säger ”ja, mamma” med kvittrande stämma när vi ska lämna himmelriket som marknadsförs som lekpalatset. Fast mest myser jag när dottern tar mig i handen och säger att det var den bästa dagen i hennes liv. Bara total värme i hjärtat.

.mind over body

Nu försöker jag övertala kroppen att den inte ska bli sjuk. Att svullnaden i halsen beror på singstar. Att värken i ryggslutet är gästsängens straff. Och att kroppens tyngd beror på julmaten.

fredag 26 december 2008

.den godaste julen och skåningar i exil

Den här julen kvalar in som den godaste i mannaminne. Detta kan jag konstatera strax efter att jag låtit den sista knäcken fastna i mina tänder. Den var perfekt. Liksom skinkan. Liksom glöggen. Liksom revbensspjällen.

Det enda som jag kunde leva utan var spettkakan. Sötad frigolit. Men jag måste tydligen lära mig älska skånska delikatesser. Traditionen är nämligen den att jag ska förälska mig i en ärrad skåning i exil. Gärna till viss del invalidiserad (genom förslagsvis skottskada eller krockskada) och svag för kryddstark mat. Storasyster har hittat en, lillasyster med och så brorsan. Till råga på allt så ska jag flytta ihop med denne skåning (obs! från norra skåne!!!) senast fyra månader efter att vi träffats första gången. Storasyster gjorde det, lillasyster med och så brorsan.

Det är därför jag är singel.

De finns bara i tre exemplar och alla är nu upptagna.

Min bröllopstårta

.ensam med en kantstött familj

Vi som har en kantstött familj skyndar oss att åka hemifrån när bjällerklang ringer i första klockan. Vi som drömmer om borttappade pusselbitar sitter med latten i handen och låter blicken förväntansfullt svepa runt tjocka vinterjackor och halsdukar letandes efter värme. Vi som söker närheten i en vuxen omfamning surfar på avlägsna vågor på dejtingsajterna.

Jag är inte ensam. Min desperata blick möter andras. Mina tunga ord hittar andra värkande hjärtan.

Jag somnar ensam,
och vaknar ensam.

Jag somnar ensam,
och vaknar ensam.

Jag somnar ensam,
och vaknar ensam.


Så länge jag kan minnas!

torsdag 25 december 2008

.julen kommer sällan ensam

Jag sitter vid köksbordet och lyssnar till julens sista ljud. Klockan som inte visar tiden tickar högt, barnen drömmer prassliga julklappsdrömmar och familjen skrattar bakom spelkorten på bottenvåningen

En dag har passerat. En vanlig dag som fått betydligt mer omsorg än andra dagar. Frukosten har varit lite längre och fikat lite mer välsmakande. Fler smaker har samsats på middagsbordet än någonsin tidigare och glöggen har värmt leende hjärtan. Granen stod ståtlig, tyngd av skimmer och med paketen under sina vingar.

Sent somnade flickan med lockar som täckte kudden och med ögon som nyss gråtit. Dagen var för stor.

Kanske somnar mamman också. Ensam, bakom svidande ögon. Dagen var för tom.

onsdag 24 december 2008

.storasyster julrimmar

Natten till julafton sägs vara lång
och firar det gör vi gång på gång.
Syster med kille på bubblor bjuder,
humöret i sällskapet nu nästan sjuder.
Ingen vill sova eller dra sig tillbaka,
fram tages skinkan och låter sig väl smaka.
Endast en stump finns kvar när vi sent vakna
men ingen skinkbrist till jul vi ändå sakna
Ty i kylen står en till, minst lika stor -
nu julestämning i hela familjen bor
Resten av julen ska vi äta, umgås och festa -
En riktigt god jul önskas alla som bloggen gästa!

tisdag 23 december 2008

.nattliga bekännelser

Lillasyster har flyt.

Djävulskt flyt.

Hon klarar tentor och köper hus. Hon får mer lön och stjärnor på himlen. Hon bjuder på champagne.

Och ni vet ju hur det blir med rusdrycker i kroppen. Munnen säger saker snabbare än vad tanken klarar av. Min mun är värst. Den berättar att jag som barn klippte ut en papperssnopp, målade den rosa och klistrade fast den på en barbiedocka. Barbiedockan fick ny kort frisyr också.

De hände att dockorna hade sex.



Värst vad det var roligt då!

Alla andra skrattar jättemycket.

.kattbullar

I dag har vi gjort kattbullar (treåringen kom inte riktigt ihåg vad det var vi skulle göra).

Men det är inte bara att göra, det. Först måste storasystern ringa och berätta att hon glömt att köpa jäst. Då måste den vuxna som är kvar hemma gruva sig lite för att än en gång tvinga ner sprattlande ben i trånga overaller. Sen måste hon upptäcka att två hälar har skavsår och två ben orkar inte gå. När mellanbarnet tänker efter så har hon ont i ena handen så hon kan inte heller gå.

Tre barn ryms faktiskt i, och på, en liten vagn. Det är tur. Tur är också att det är en kraftig lutning till affären så att den vuxna får motion. Jättetur. Verkligen.

Lussekatter kan man göra i många storlekar. Fast man tröttnar snart. Men det gör inte så mycket. Degar kan man använda till så mycket annat. Lägga på golvet till exempel. Eller klä in armen med.

Men till slut står fyra plåtar med gyllene små skruvar på bänken. Och intill står tre små tjejer och öser beröm över sina skapelser.


måndag 22 december 2008

.julbrev 2008

Det finns ett sånt i min dator. Ett julbrev alltså. Men jag har inte alla mailadresser. Vill ni ha ett så säger ni till.

Bra så.

Julefrid!

Puss!

.julstök och annat

När femåringar tappar kärleken så blir det tydligen "kallt i hjärtat". Och det finns ingen annan som gör så att det blev varmt i hjärtat heller.

När mostern naivt tittar bort görs klädhögar till landningsbanor. Pappan ertappar och tre par ögon pekar ut varandra.

När treåringar hänger julpynt i granen så är de inte så noga med symetrin.

När storasyster bäddar madrassen så gör hon det med de lövtunna lakanen. Alltså de som spricker om man fiser.

När barnen somnat kommer glöggen fram.



Vad som händer när glöggen börjar värma vet bara mandlarna och russinen.


.smärta i tystnad

Antingen är jag ett svin

eller så är jag en vekling.

Vilket det än är så gör det ont,
i hjärtan som inte vill värka.

Mitt?

Ditt!


Antingen är du rädd

eller så är du stark.

Vilket den än är så gör det ont,
i hjärtan som vill älska.

Ditt?

Mitt!

.pratsamma stockholmare

På dagis skulle det hämtas kusiner idag. Det hade längtats väldigt mycket. Så mycket att det spritte i små kroppar.

Men upplevelsen av att återse efterlängtade kusiner mattades något av dagisfröknar som ville ha minst lika stor uppmärksamhet. De trängde sig fram och avbröt kramar som just skulle till att ske. De klappade på barnahuvuden som ville vara stora. De önskade god jul så många gånger att julen lät som ett straff.

Fingertoppskänsla kanske?

.tystlåtna stockholmare

Det finns en allmän uppfattning att norrlänningar är fåordiga. Det är inte sant. Ialla fall inte mamma norrlänning och lilla fröken norrlänning som shoppade paket i ett köpcentrum nära dig idag.

Vi pratade oavbrutet på bussen - det gjorde ingen annan.

Vi diskuterade shopping med kassörskor - och fick knappt något svar.

Vi resonerade om mat med kassapersonal - då rynkades ögonbryn.


Stockholmare däremot, det är ena tråkiga, tysta jäklar! Och inte låter de gamla damer med rullatorer sitta på bussen heller.

Och vad värst är - de har ingen snö!!!!!

.sagt vid frukostbordet

-Mamma, jag älskar dig mycket mer än pappa. Dottern kryper upp min min famn och lägger armarna om mig.

Efter en lång paus och febrilt vägande av ord på guldvåg säger jag:
-Hmmm, du vet väl att man kan älska sin mamma och pappa precis lika mycket. Det finns plats för båda två.

-Jag älskar dig mycket mer, får jag till svar.

-Jag tror nog att du älskar din mamma och pappa precis lika mycket. Man behöver faktiskt inte välja. Känslan av att jag griper efter halmstrån är påtaglig.

-Du känner inte mina tankar och min kropp. Dottern svarar med mycket irriterad, men myndig stämma. Jag vågar inte titta, men jag tror att hon skjuter ut underläppen och kör armarna i sidorna.

söndag 21 december 2008

.kloka tankar i skum belysning....eller skumma tankar...

För det första! Fy fasen vad jag älskar mitt trådlösa och min mini HP. Hade de bara haft lite mer hår på bröstet så hade jag hånglat vacum i huvudet på dem.

Jag kan tänka mig att det just nu finns ett par människor som hånglar vacum och som har mer mänsklig värme i sitt knä. Alltså inte underredet på en liten dator, utan underredet på...ja, ni fattar. Jag tänker inte bli alltför målande.

Var var jag någonstans? Just ja, hångel!

Jag har kommit på hur man kan se vilka förhållanden som är bra. Vilka som är magiska! Såja, såja. Sansa er nu! Jag vet att den här nyheten är så rykande att den kommer att brännas. Nästa gång du ser ett par så fundera över vem som känner sig mest lyckligt lottad över att partnern just valt honom/henne. Är det hon? Är det han? Om det är fullständigt omöjligt att avgöra. Om båda två fnissar bakom ryggen på den andre för att de gjort ett sådant kap, ja då har du svaret. Volia! Ett magiskt förhållande!

M&M har det så. De gör segertecken bakom varandras ryggar.

C&J har det så. De gör high five med sin spegelbild.

Så jag behöver alltså någon som jag tycker är för bra för att vara sann. Och någon som inte kan begripa varför jag just valt honom.


Hur svårt kan det vara?

Steg 1. Leta upp någon helt utanför min liga.

Steg 2. Res till England och slå på "Jude Law" i lokaldelen.

Steg 3. Presentera dig som hans blivande fru.

Steg 4. Hångla vacum.


Talking to me?

lördag 20 december 2008

.och hur min värld sökte värme

Jag vet ju hur jag blir när jag inte får det jag vill ha. Jag letar på annat ställe eller hittar något snarlikt. Det är svårt att spotta ut det man fått smak för.


Så jag kramade längre än vad får krama glöggdoftande kollegor.

Jag absorberade värmen från nackar och stickade halsdukar.

Och jag njöt.



Sen drack jag en halv flaska vin och njöt lite till!

.hur vår värld blev till minnen

Jag vet hur det kommer att bli, så jag har i förväg spelat in orden som måste sägas. Allt jag behöver göra är att trycka på play. Det är lätt.

Men så kliver jag in i vår värld och ord får en annan innebörd. Med blicken fäst vid ögon som aldrig kan vara mina trycker jag på play. Det är svårt.

Orden krossar två hjärtan och vår värld kommer bara att vara minnen nu. Jag blinkar tårar från ögonen. Jag kommer aldrig att glömma dig. Det är omöjligt.

fredag 19 december 2008

.varning för ras

.fast igår kväll dansade mina fötter i kyrkbänken

.när jag och mig inte är överrens

Jasså du ska på dejt idag! Det var länge sedan, säger finnarna och ställer sig på rad i pannan.


Magen håller med och spänner ut sig av stolthet.

Kläderna däremot blir blyga och gömmer sig. Fast de gamla och nötta trasorna hinner tyvärr inte undan.


torsdag 18 december 2008

.min dejtingcoach på fem år.

Som det goda mamma jag är (se inlägg nedan) så är det viktigt för mig att min dotter får en näringsrik och välbalanserad middag. Jag tar hjälp av Frasses. Fast den lilla salladsbit de la på hennes hamburgare petade hon bort. Och så var hon så törstig att hon fick påfyllning av läsken.

Hur som helst.

Våra middagar på restauranger (och hamburgerbarer tydligen också) är mina favoritstunder med henne. Dialogen mellan oss är helt öppen. Så även denna gång. E informerade mig om att hon ville ha en styvpappa. Och hur ska han vara då, frågade jag? Liksom korthårig och så snygg att du vill pussa honom. Och krama honom.

Tydligen bor han i ett hus "i stan" också.

Men sen tystnade hon.

Funderade.

Och sa hon att hon kunde minsann inte veta vem jag ville ha.


Då bytte vi ämne och pratade om hundvalpar istället.

onsdag 17 december 2008

.min dotters familj

Jag tänker inte ge mig. Ju mer motstånd jag får desto mer stretar jag emot. Varför förstår han inte? Varför förstår han inte hur viktigt det är?

Min röst ökar i styrka och jag kan inte sitta still längre. Runt, runt i lägenheten går jag med den varma telefonen mot mitt öra.

Men så plötslig slappnar han av. Det var något jag sa. Något om att det var viktigt för mig att höra vad han tyckte. Jag förstår nu. Han var rädd för att jag skulle kontrollera.

Visst ska V också vara där?

Det ska hon inte. Förklaring krävs. Förvåningen (och misstänksamheten) kan han inte dölja.

Hon är ju också del av E's liv.


Men hon kommer ändå. Och jag är beredd. Inte redo för strid, men redo att hantera smärtan.

E svävar av lycka och berättar för alla att hennes familj är där. Hela hennes familj.

Och runt smärtan, som jag var så rädd för, finns ett skyddande lager av vetskapen om att jag gör rätt. Det är bara en gång det hugger till i bröstet. Men jag biter ihop.



E har kärlek nog till oss alla.

tisdag 16 december 2008

.det bor en kram i min famn

Det bor en kram i min famn. Någon har lämnat den där för att jag ska vakta över den tills denne någon kommer tillbaka. Men det är inte lätt, kramen sprattlar och vill vidare. Kramen låter sig inte fängslas av mig. Jag önskar att ägaren kom för att hämta tillbaka kramen. För kramens skull.

Det vilar en kyss på mina läppar. Den kittlar mig och lurar mig att le. Men den kyssen är inte heller min. Det är därför den inte vill stanna hos mig. Jag vet att kyssen kommer att sprida värme i kroppen när jag lämnar tillbaka den, för så gör kyssar när de hittar hem. De tackar för besöket.


Men det finns en risk.

Att när jag lämnar tillbaka kramen. Och kyssen.

Så smiter nya kramar. Och kyssar.

Över till mig för att hälsa på.

måndag 15 december 2008

.orättvis särbehandling till min fördel

I mitt öra ramlar information som helt klart är till min fördel. I min spontana reaktion knyter jag näven segervisst. Men med mer eftertanke mår jag illa. Personen som delade ut informationen har som uppgift att vara neutral. Bara neutral.

Men människor är människor. Kanske väckte jag slumrande bitterhet hos personen i fråga? Kanske har min motpart klivit på någon öm tå som gjort att bägaren tippat över?

Är det ok då?

Olusten växer när jag tänker på det i ett större perspektiv. Härskartekniker och undanhållande av information. Uppgjorda matcher. Förutfattade menigar som bestämmer vem som är vinnaren och vem som är förloraren.

Diskussionen är lätt, men jag står ändå kvar på samma ställe med informationen gömd i min hand.

Om jag väljer att behålla försprånget?

Är det ok då?



Ps. Detta är inlägg nummer 900. Kan ni fatta hur många ord jag plågat er med?

.underhållsarbete pågår!

På vägen till jobbet i morse så tvingades jag att ta en omväg. Ett X2000-tåg blockerade överfarten och skyltar med texten "olycka" förtydligade budskapet. Vänd om, hitta ny väg!

På något sätt så följde kaoset med in på kontoret. Min tankekraft går på sparlåga. Mail med fler än tre rader förblir obegripliga för mig.

Hm, bäst att sluta nu. Inlägget har redan passerat min fattningsförmåga.

söndag 14 december 2008

.suget efter närhet

Jag är lycklig. Ofta. Faktiskt nästan jämt. Det är sällan jag gråter över något som jag saknar.

Men i helgen har sinnet varit tungt. Bristen av fysisk närhet har varit så stor att tårarna bränt bakom ögonlocken. Och när jag föreställer mig julen blir det knappast bättre. Tre förälskade par och en hopplös singel.

Det blir lätt så i svårmod att olyckan bygger pyramider av mina tankar.

Nu sitter jag här och vill bara att min pojkvän (som jag inte har) ska hålla om mig. Och att jag ska somna i värmen och tryggheten av att vara älskad.


Ps. Det finns inte plats för några uppmuntrande ord typ "du kommer att träffa någon snart" i kommentatorsfältet. Jag är inte mottaglig för det nu. Kom ihåg att jag letar efter olyckliga byggstenar till min pyramid.....

lördag 13 december 2008

.snälla mamma kan du inte tappa bort mig?

I en morgonrock som aldrig vill vara stängd kryper femåringen upp i mitt knä. Diverse vassa kroppsdelar letar i vanlig ordning upp ömma ställen på min kropp. Men ögonen är mjuka och bedjande.

-Mamma, kan du inte glömma bort mig i en affär? I en leksaksaffär. Så att jag får en leksak av tanten i kassan. Och sen måste hon lämna mig på ett barnhem. Och då får jag komma till en ny mamma och pappa.

Hennes händer lirkar sig in innanför min morgonrock och lägger sig på min mage. Det blir varmt.

-Jag vill aldrig vara utan dig E, säger jag och drar henne närmare mig.

Hon låter sig omfamnas och lägger kinden mot min axel. Det blonda håret kittlar min näsa och hennes kind.

-Jag älskar dig, säger jag.

Hon svarar:

-Jag vet mamma!

Och så glider hon ner på golvet igen och försvinner iväg till vardagsrummet där mjukishunden Patrick väntar på henne. Själv sitter jag kvar med värmen kvar på min mage och med en kopp te som doftar glögg och en smörgås med julskinka på.

fredag 12 december 2008

.lunch i fantasiernas land

Det är fredag och i kollegans ögon skymtar jag en glimt av helgstämning. Av anledningar som jag bara anar mig till så törs han fortfarande inte kliva in på mitt kontor. Han stannar i dörröppningen och söker kontakt.

Lunch, frågar jag.


För sent upptäcker jag att jag är hans älskarinna. Bekanta till honom följer min kropp från topp till tå med blicken. Och jag kan inte undgå att se att glimten i kollegans ögon nu ser ut som ett par vinglas senare. Han sträcker på sig och njuter av avundsjuka blickar.

Hon är min tjej, skämtar han med byggherren.

Jag fnissar som ett smycke ska göra innan jag hämtar mig.

Nej, det är han som är min kille.

Och vips är jag ett ännu hetare byte.

Fan.



Gifta femtioåringar är inte precis min målgrupp….

.fredagstristess

Här sitter jag och tristessar en snövit fredagkväll i december. Med ett passivt engagemang följer jag Idolfinalen, medveten om att mitt liv inte kommer att förändras för alltid ikväll.

Vad övrigt är så håller jag tummarna för att Jidhe ska plockas bort från rutan. Han får mig att skämmas för att jag är en människa. Jag är hellre smörkniv i björk än en spretig frisyr på tv.

torsdag 11 december 2008

.monopol för vuxna

Norrmalmstorg. Västerlånggatan. Gå direkt till gå.

Kommer ni ihåg?

Spelet som ni slukades av för ett gott antal år sedan? Röda hotell och gröna villor som skramlade skönt i handen. Storasystern som alltid skulle vara banken. Lillebrodern som fortfarande tjatade om en omgång till när den nötta kartongen för länge sedan ställts undan.

Vart tog vi vägen? Vi som i timmar satt på hårda stolar under kökslampan. Vi som kunde Stockholms alla gator utan att ha varit där.

Kanske finns några kvar som förvuxna tonåringar i föräldrahem som övertagits, men inte hunnit renoveras om än. Där snön framför garaget lämnat färska spår av en skotermatta. Där det bjuds på rostade mackor med hallonsylt från farmor.

Eller.

Kanske finns spelet i Nintendos senaste spelkonsoll. Kanske skjuter tvåbarnsföräldrar undan soffbordet från IKEA och breder ut en plastig matta kopplad till skärmen. Kanske skramlar röda hotell och gröna villor på golvet framför morötter i stavar och tzatziki-dipp.

.sådan mor, sådan dotter.

Vilken tur att jag lärde dottern hur man hanterar ilska och frustration i morse, för i kväll hade hon stor nytta av den visdomen. När mamman berättade att det var läggdags visste hon att det var OK att skrika högt och smälla i dörrar.

Jag var en stolt mamma minsann.

.vinterskorna och maktkampen

Klockan fem minuter EFTER tidtabellen väljer dottern köra maktkampen över ett par vinterskor. Med blicken fokuserad på mig och med armarna i sidorna proklamerar hon:

”du ska ta på mig skorna”

Själv har jag tandborsten i ena mungipan, mobilladdaren tvinnad runt halsen och svett under armarna.

”nej, du får ta på dig skorna själv”

Redan när de eldsflammande orden lämnar mina läppar så förstår jag att jag är förloraren. Och det inser olyckligtvis den tjuriga femåringen också. Hennes späda axlar åker bakåt och näsan uppåt när hon kliver upp på podiet.

”nej”

Hon vet att det är allt hon behöver säga. Mamman har inget att kontra med. Så mamman tar till våld och knövlar ner hela barnet i skorna. På vägen ut kastar mamman en blick i spegeln och ser att pannan nu pryds av bokstaven ”L”.

L som i loser!


onsdag 10 december 2008

.tigerungen anfaller

Min dotter brukar leka att hon är en tigerunge. Kryper omkring på golvet, morrar och nafsar efter mina vader. En rätt harmlös varelse om jag får säga det själv.

Nu har jag har en tiger på jobbet också. Från och med igår. Spretig svart lugg, svart skinnjacka och vaken blick. Han nafsar inte efter mina vader men han hugger hungrigt efter information som jag kastar efter honom.

Jag tänkte att han skulle kunna dresseras till att uppföra sig precis som jag vill.


Men det var innan han såg ett årsgammalt foto på mig och utbrast:


"Det måste vara skönt att inte längre se ut som Maud Olofsson"
Djävligt vassa tänder på den tigerungen!


tisdag 9 december 2008

.den där roliga syrran!

Hittade den här texten på syrrans blogg. Jag skrattade. Och rev av en fis.

Som en hel karl!
Min syster må ha en
pung, men när krutdimman lägger sig över lokalen och jag vadar fram bland tomhylsorna som ligger utspridda över golvet så gör jag det med kraftfulla manliga steg. Pipan är brännhet och tavlorna är sönderskjutna. Jag hölstrar och betraktar förödelsen med ett nöjt flin i ansiktet. När jag senare på kvällen snyter krutrester ur näsan konstaterar jag att mina cojones både är större än syrrans, och betydligt hårigare!

.det bor en oro i min kropp

Det bor någonting i min kropp. Definitivt en kvällsvarelse för så fort som jag sluter mina ögon så börjar den röra på sig i mitt bröst. Vecklar ut sina långa tentakler och sprider svag, men ända kännbar oro utmed armarna och ner mot magen.

Jag får svårt att somna.

Styker mig över bröstet för att den ska lugna sig. Men jag tror att man måste stryka över ryggen.



Dit når jag inte själv.

måndag 8 december 2008

.ostadig i de centrala delarna

Halvägs in i Dagens - Gorgonzolapasta, för hutlösa 80 kr, tappade jag aptiten. Man kan tro att det skulle bero på att priset inte överensstämde med smakupplevelsen, men icket! Nej, magens susade var oroväckande likt den som kommer innan magsjukan.

Fick nyss ett meddelande från luchkompisen. Jo, hon mådde också illa.
Hoppas att det bara är lite hypokondri vänner emellan.....


söndag 7 december 2008

.han är vackrast när han släpper taget

Mitt liv är fyllt av kärlek. Små händer som trevar sig in i nacken. En ironisk tunga som provocerar mig till skratt. En häxa med fler sanningar än jag kan hantera. En man med bokstäver som ömsom roar, ömsom tröstar. En kvinna med svindlande omsorg. En man med skummad mjölk som fastnar på överläppen. Bland andra. Mitt buffébord av kärlek sträcker sig längre än så.

Men det är mannen med skummad mjölk som jag tänker på nu. Han som fyller tystnaden med ord och hög musik. Han som kramar hårt och doftar varmt. Min vän, som jag vill lägga mjuka kattungar i famnen på, så att jag får se honom fullständig tappa konceptet av i ett hav av tassar, sylvassa tänder och kittlande morrhår. För han är som vackrast när han glömmer vem han vill vara, när han fyller tystnaden med ord som blöder.


Även den starkaste kan behöva en kattunge ibland!

.dagsfärskt

Häxan på berget spår att jag kommer att träffa en rädd, men modig man. (hon säger rätt mycket, men just den där meningen väljer jag att luta mig mot ett tag)

En bortglömd lergryta sprider värme och dofter från en kryddig vinstek. (tre år tog det innan jag vågade närma mig husmorsattributen igen)

Föreställningen se musiken, hör orden väckte lugnet och vaggade ilskan. (är roboten en han?)





I övrigt är timmarna tysta!

lördag 6 december 2008

.finns de i spets?

Den lilla tjejen i omklädningsrummet stirrar ogenerat på en medelålders kvinna som klär på sig. När kvinnan knäpper sin svarta spets-bh så kommenterat flickan att det är hål i tyget. Kvinnan svarar att det kallas för spets och frågar i sin tur om flickan vi ha sådana kläder när hon bli stor.


Nej, svarar hon. Jag vill ha simdynor.

.känslor som inte drunknar.

Med våta ögonfransar och rufsigt hår står han framför mig igen. Den här gången med vakna ögon.

Ord som lämnar darrande läppar bildar ingen mening. Armar hittar inte rätt ställe att vila på och fötterna skruvar sig ner i kaklet...

...men en vaken blick slickar hans kropp.

Tvingar hjärtat att lämna hettan för att låta kroppen svalkas. Armtag efter armtag för tankarna sakta tillbaka till verkligheten. Musklerna töms på kraft...


...men i bastun blir fantasierna heta igen.

fredag 5 december 2008

.olyckliga känslor

Konturerna av din kropp fyller mig. Men jag hindrar impulsen att krypa in nära dig och döljer smärtan bakom en hurtig stämma.

Du lyfter inte blicken. Låter besticken överrösta dina tankar.

På darriga ben slår jag mig ner utom synhåll. Men känslan av dig kan jag inte gömma. Orden strömmar ur mig och handskas väl av en varsam vän.

När du går söker jag din blick, men får den ej. Du gömmer din smärta bakom tunga ögonlock.


Jag ropar i tystnad:

-jag saknar oss!



Min blick mot din rygg faller tungt till marken när du lämnar mig.


Tårar fuktar händer som inte fick röra.

.miljösmarta julklappar

Hittade de bästa julklappstipsen hos Naturskyddsföreningen.




torsdag 4 december 2008

.högt över kusten

Jag har motionerat min höjdrädsla. Den fanns inte där innan E, men mamman i mig har tagit fullständig kontroll över vildhjärnan i mig. Inte som en förstående mamma, utan som en väldigt sträng jäkel. En sån man knappt vågade säga "hej" till när man var liten. (Men kompisen hade ju så nya leksaker hela tiden, och hade man otur så stod mamman i hallen) Bajsnödigt bredbenta klev vi ut på plattformen som blänkte av is. Vimmelkantiga klamrade vi oss fast vid smala räcken. Ingen av oss ville vimmla över kanten. (Eller så ville alla det, kasta sig ut som en skrikande örn och låta vindarna bära kroppen) 180 tankar på vägen upp i en hiss och säkert 18000 på vägen ner om vimmlet skulle ramla. Men ingen ramlade. Såklart.

37 meter berg håller i vajrarna. Det känns tryggt. Bergsäkert liksom.
Notera spiran allra, allra längst upp.




Så här ser spiran ut på nära håll.
När bron byggdes så brann det här. Då dog alla. Men när de fyra som var längst upp överlevde, ja, då slutade de andra också att vara döda. Han som körde kranen som lyfte ner de fyra strandsatta, skickade in korgen i eldhavet och räknade till tio. När han tog ut den igen hade han fått napp. Fyra små sotiga pojkar.



När man (män?) sköter underhållet så måste man (män?) gå på kablarna. Är det inte lite halt frågar jag? Det är det tydligen inte. Det sitter halkskydd klistrat på kabeln. Jamendåså, svarar jag.

.återvändsgränderna

Nyfiket studerar jag skylten som hänger på sniskan. Spiken som håller den fast är nött av hårda, salta vindar. Men budskapet lockar. Väskan på min rygg besvärar mig inte när jag målmedvetet sätter ena foten framför den andra längs stigen. Ja, jag är förväntansfull. Det doftar gott och jag låter intrycken fylla mina lungor.

Kanske visslar jag,

men hursomhelst slutar jag när stigen plötsligt tar slut.

Tillbaka vid korsningen väljer jag en ny väg, den som lånar ut en lackande röd cykel med en liten korg fram, som rymmer en ryggsäck. Vinden ruskar om mitt hår och virvlade känslor leker i min mage. Träden böjer förvånat sina grenar när de ser mig passera.

Kanske sjunger jag,

men hursomhelst slutar jag lika plötsligt som vägen tar slut.


Det är med stor möda besvikelsen bär mig tillbaka till vägskälet och för varje nytt steg jag tar så tappar hoppet ett argument.


Nu sitter jag där vid vägskälet på en stubbe, och väntar på att argumentationen i min kropp ska tystna.




Kanske gråter jag!

onsdag 3 december 2008

.jag känner minsann igen en risk när jag ser den!

På besök är 20 män med krypande hårfäste och nötta skjortor. Män som skummar förbi texten under rubriken ”vegetariskt”. Män som har höga skratt och ryggdunkar.

Vi ska lära dem se riskerna på arbetsplatsen. När jag serverar kaffet från en pumptermos som läcker så ser jag djupa ärr i pannor, dagsfärska sår över tummarna och ryggar som böjer sig för ryggskott.

När jag spiller kokande kaffe på en utsträckt hand ligger den orörligt kvar. Ingen fara säger han, jag jobbar på smältverk. Det där var bara roligt!


Hitta risker?

Hm!




Jag tror föreläsaren har fått något att bita i.




.skånska toner

Fröken söder glömde kvar sin skånska i mina öron igår kväll.


Det blir lätt så,

det sista intrycket på kvällen tar man med sig till dagen efter.



Jag hade tur,

att jag inte pratade med Tarja Halonen, för då hade min värld inte varit begriplig idag.

.ett simtag till och jag är framme

På kvällen fantiserar jag om att stiga upp i tid och GÅ till jobbet. Det är ändå inte mer än en kvarts prommenad. På morgonen förhandlar jag med mig själv och trycker på snooze och somnar om till tankarna om en varm bil.


Nu på morgonen fantiserade jag om att parkera bilen i fikarummet. Snöslasket nådde upp till knäna. Inte ska man behöva vistas ute en sådan här dag?


tisdag 2 december 2008

.anhämtning blir till andnöd

Sträcker på mig och känner stelheten i axlarna när jag lutar huvudet åt sida. Kroppen besäller mikropaus. Ögonen behöver andra intryck än kursbladet framför mig, så fingrarna letar bland nyheter och skvaller.




Förnuftet skriker: "inte titta Comvidare, inte titta!"


Nyfikenheter skriker ännu högre, så jag tittar.

Tack så vääääldigt mycket lilla fröken Nyfiken. Nu kan inte resten av kroppen sova på flera dagar!

Och till råga på allt så hittar jag denna bild på Google. Så nu får jag bajsa stående!

.män som är lite sådär

Är det mina tolkningar eller har män svårt att lämna den trygga bubblan som en relation utgör?

När jag börjar skrapa på ytan så upptäcker jag flera relationer som inte bygger på mer än kompisskap och smarta logistiska lösningar. Känslorna har för länge sedan lämnat mannen. Han stannar kvar som en trofast hund, trots mental trötthet. Orden ”jag har aldrig känt så här för någon” tappar all gnista när han inte vågar följa de nya vägarna, utan väljer de gamla upptrampade, trygga stigarna. Vad är det som gör att han inte vill ha allt, eller tycker sig inte förtjäna det? Finns det en offerkofta i storlek XL?

Är uppoffringen ett billigt pris att betala för illusionen om ett lyckligt liv?

Och han som lever i en relation så dålig att han måste straffa ut sig med en otrohetsaffär. Lämna ansvaret till kvinnan att kassera relationen, fatta de tunga besluten. Fegt, men ack så vanligt. Och lika fegt är det att byta en relation mot en annan. Jag kan aldrig tänka mig att känslor för en person slutar i samma ögonblick som känslor för en annan person tar vid.

Är det inte bedrägeri att spegla känslor man inte har?

Men undantagen värmer. Män som vågar prioritera sin egen lycka, vare sig det betyder att lämna relationen eller ta ansvar för att den ska bli bra.

Är det inte värt att böka och stöka lite för att man ska få vara lycklig genom hela kroppen?



Vad är er erfarenhet?


Ps. Jag upptäckte att jag kunde byta ut ”han” mot ”jag” och vips passade beskrivningen ganska bra in på mig själv. Eller i alla fall som jag var förut. *skrapar med foten i golvet* Ds.

.bildbevis

På allmän (host, host) begäran kommer härmed en liten glimt från helgens begivenheter. Glömde jag bort att nämna att det var femrätters? Eller att brasan var tänd? Så taktlöst av mig, men nu vet ni!


I öppningen skymtar man soffan som jag passar så bra i. Och strax utanför bilden finns stigarna som leder ner till vinkällaren och till köket där espressomaskinen står och suckar efter mig.

Dra nu inga slutsatser om storleken på min pung när ni ser hur små mina fötter är. Och om bilderna uppfattas som suddiga är det ni som är fulla, inte jag!

söndag 30 november 2008

.gropen där drömmar töms

Återigen klev minnen in i mitt liv. Minnen i ögon som vilar lent mot mitt ansikte. Minnen om delad smärta och smygande åtrå. I ett obevakat ögonblick knarkar jag ögonkast igen. Flyttar mig så att blicken ska träffa mig. Fångar uppmärksamheten och håller den varsamt i mina händer. Jag tappar kontrollen om tid och rum, men natten är min.


Jag har alltid varit intresserad av dig, säger han och orden träffar mig i magen. Jag tappar andan.


Återigen är verkligheten overklig. Känslor har levt i tystnad i fem år. Framför mig står en famn jag vill drunkna i när orden har tagit slut. En värme som inte bränner mig. Ett leende som jag vill lära mig att locka. Men när fantasierna bildat meningar så dör de. Jag vänder mig om och går hemåt i kylan. Du går hem till värmen från din familj igen.


Jag är kvinnan som alla vill ha, men som ingen vill ha. Jag är gropen där drömmar töms.

.en fest som skiljer sig!

Så var jag där igen i det vackra huset. Den här gången för att fira en ny epok. En fest när man gifter sig, och en när man skiljer sig. Nu var det skiljt!

Mina förberedelser var minutiösa. Barnvakterna hade rest 24 mil. Kjolen hade shoppingkonsulten hittat. Sminket hade kostat en förmögenhet. Huset klädde mig…eller var det tvärtom?

Värdens blick var överallt och fötterna bildade stig till kök och vinkällare. Aldrig var mitt glas tomt och aldrig var min mun tom på vare sig ord eller god mat. Jag friade två gånger.

Vackra leenden dansade, mjuka ögon fann hjärtan och händer pratade med varandra.

Jag somnade med glitter kvar i ögonen.


Tack min vän!

fredag 28 november 2008

.bo bäst i Stockholm!

Det är galet vad snyggt lillasyster har bott då. Men nu är det försent att snylta på gästfirheten. Lägenheten ska bort.

Några spekulanter?

Tur i oturen är att de ska byta upp sig. Nu blir det suterängvilla med öppen planlösning och kamin. Jag lyckades inte få henne att berätta var gästsängen skulle stå. Märkligt hur folk prioriterar. Jag kan väl inte dela rum med nån Lundhag (eller vem det var som hon yrade om) heller.

torsdag 27 november 2008

.vilken hundras är du?

Jag fick ett tips om att jag skulle vara en terrier.




Jag säger; vilken hundras det än är som fiser så illa att den inte står ut med att ligga kvar på samma ställe.

.rematch

Redan när jag parkerar bilen skymtar jag Gammal Man genom rutan. Återigen ropar jag numret över disken och återigen säger han:

-Ditt paket finns inte här!
-Jo, det gör det för jag ringde i morse i frågade.
-Ditt paket finns inte här.
-Jo, faktiskt!

Ropar mot de andra kunderna:
-Ni får ställa er i andra kön, jag måste leta igenom trehundra paket här.
-Kan du inte söka på mitt namn då?
-Kom runt här och titta så får du se på skärmen att ditt paket inte finns här.
-Men, herregud! Jag kan väl inte ert system heller.

-Har du kollinumret då?
-Japp, vaaaarsååågoood
-Jaha, det måste vara någon bugg på datan.
-Minsann
-Ja, fel på datan. Här är paketet!
-Taaack sååå myyyyckeeeet
-Hmfr

.åren går, duralexglasen består

Min första mobiltelefon var stor som en skogaholmslimpa. Nu ser jag att folk som tar fel och försöker dra mobiltelefonen i kortläsaren när de ska betala sin…tja, skogaholmslimpa. Ett förklarligt misstag.

När jag gick i lågstadiet hoppade jag twist. Det har jag inte sett någon göra, inte ens på youtube. Nu sprätter man med benen framför skärmen. Undrar hur Nintendos kontroller skulle se ut om de var anpassade för twist?

När jag var bebis hade man något som kallades för snibb till blöjan. Idag ser jag knappt skillnaden på trosa och blöja.

Men det finns en sak som består!

”mamma, hur många år är du i glaset?”


.a million dollar baby

Tog några raska kliv upp till Åhléns på lunchen. Och trots att jag inte ens hade fyllt bottnen i den lilla varukorgen så slutade notan på ungefär vad en mindre bil kostar. Smink är guld i olika former! Jag köpte pulverform, mousseform, flytande form och fast form. På lördag kommer jag att se ut som ”a million dollar baby”. Fast utan blåtira. Hoppas jag! Man kan aldrig så noga veta. Tänk om någon försöker sno mitt smink?

Nåja, tillbaka till den tappade tråden!

När Åhlénstanten, i sedvanlig stormönstrad skjorta och pråligt halsband, såg min darrande hand när jag betalade, så stoppade hon ner en näve gratisprover i min påse.

Nu har jag flytande guld i små engångsförpackningar också.

Praktiskt!

.gammal är (för) äldst

Jag har en ljuvlig bekantskap som väntar på mig. Fick till och med ett sms som berättade var. ”Jag är en herrelös minidator som söker ett nytt hem. Ta hand om mig!” Eftersom jag omöjligt kan motstå det som är gulligt så småhoppade jag vägen fram till postens utlämningsställe.

Blev stoppad i dörren av en gammal kollega som begåvats med väldigt många ord. Mitt ansikte var vänt mot honom, men fötterna pekade mot disken. När jag äntligen lyckats skaka av mig honom så kastade jag numret jag fått i sms:et till Gammal Man på andra sidan lokalen. Han sköt upp glasögonen och pekfingervalsade sig fram till att mitt paket inte fanns där.

-Men, jag har ju fått ett sms, bräkte jag nära tårarna.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra då, frågade jag med darrande underläpp

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra nu då, frågade jag. Den här gången med en illa dold irritation.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Ja, men va fasen!

-Ditt paket finns inte här, du får kanske ringa leverantören, avslutade han och vände sig till mindre besvärliga kunder.


Väl hemma ringde jag posten. Efter en evighet i kö så fick jag veta att de inget kunde göra om jag inte hade kollinumret (och det hade jag inte för nätet har varit nere i flera dagar nu, men det är en helt annan källa till irritation).

Idag har jag spårat paketet. Det fanns på ovan nämnda utlämningsställe. Bäst att ringa och dubbelkolla!

-Jag har fått ett sms om att mitt paket är hos er, bräkte jag i telefonen.

-Ditt paket finns här, upplyste kvinnan mig om.

-Men, är du helt säker, frågade jag med tvivlande stämma.

-Ditt paket finns här, upprepade hon igen.

-Men igår så sa Gammal Man att det inte fanns hos er, envisades jag.

-Ditt paket finns här, avslutade hon och lade ifrån sig luren till förmån för mindre besvärliga kunder.

onsdag 26 november 2008

.ännu ett oemotståndligt erbjudande!

Ännu ett fantastiskt erbjudande i inkorgen på Spray Date. Jag förstår om ni stadgade tittar längtansfullt över staketet till det gröna gräs som växer i min värld.....

"Jag vill se dig fetare. Jag tror att du har potential att växa ganska rejält. Om du vill så kan jag bli din matcoach över Internet och tala om för dig vad du ska äta, hur ofta o.s.v. Men då måste du lyda mina råd.Om du är intresserad så ska du skriva din e-postadress till mig nu.

Nej, jag är inte någon sjuk feeder som vill se dig dö eller bli immobil. Jag gillar bara överviktiga tjejer och att få halvmulliga (eller t.o.m. smala) att bli större. Svara inte om du inte är intresserad då ditt brev i så fall bara kommer att kastas bort utan att läsas och du därmed bara slösar bort bådas vår tid. Skriv inga gästboksinlägg heller -- de anmäles och tas sedan bort. Tack."

.250 miljoner kvinnor i EU. Men ingen tillräckligt bra?

Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för Utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförare för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt Principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.

Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under!http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

tisdag 25 november 2008

.i natt gick det hett till!

Jag hade så sjukt mycket sex med kollegan i natt att jag rodnar bara jag tänker på det. Han sitter i rummet intill och jag undrar om jag ska berätta det för honom.

.jag och mitt strålande morgonhumör

Klockan halv sju på morgonen har jag ett väldigt rikt språk. Meningarna är långa och innehåller formuleringar som ”herregudjagtrorjagblirgaaaaalen” och ”menskitidetdå,jagbryrmiginte”. Dottern törs inte ens kommentera att man inte får säga ”fan”. Grannarna vågar inte komma ut i trapphuset. Och bilen startar utan att gnälla det minsta.

Klockan halv nio har ovädret dragit förbi för jag hittade smörgåstårta i kylskåpet.

måndag 24 november 2008

.med rätt verktyg är ingenting omöjligt!

Idag roar jag mig med att neutralisera ett namn. Eller roar, och roar. Jag utsätter mig för namnet så ofta jag bara kan för att namnet ska tappa betydelse. Det går faktiskt ganska bra. Det gäller bara att först se till att man har rätt verktyg till hands.

Verktygsinventering:

Tvåkomponentslim (för att klistra fast leendet)
Högtalare (för att överrösta sin egen vädjan)
Slangklämmor (för att knipa åt tårkanalerna)
TENS (för elektrisk nervstimulering vid smärta)
Kylspray (för att återföra hjärtat till fryspunkten)
Sexkantnyckel (för att skruva fast glappande armstöd till kontorsstolen)

Sådär, ja!


.en dag på jobbet!

Så kom de miljoner konferensblock som vi hade beställt. Äntligen! Ett evigt skickande fram och tillbaka till tryckeriet. Jag vill ha så, men inte så. Nej, nu missförstod du mig, jag ville ha så. Fast nu ändrade jag mig, jag vill ha så istället.

Nej, men titta där! Det är fel mailadress!

Skyndade mig att lasta över ansvaret på tryckeriet. De hade ändrat från .nu till .se. Han förstod inte hur. Jag förstod inte varför.

Sedan grävde jag djupare i vår konversation.

Det är jag som gjort fel!



Jag tror jag packar ihop och går hem för dagen. Det räcker nog så här!



[uppdaterat: Vi äger båda adresserna! Lyssna noga så hör ni mitt "puh" susa i grantopparna och flaggstängerna]

söndag 23 november 2008

.hon var min för en dag

De små snabba stegen på andra sidan dörren får det att susa i mina öron. Och smala armar som ringlar sig runt min hals i en alltför hastig kram gör att det slår lock för öronen. Från och med nu vandrar jag i skuggan av den varelse som har låst min blick till sin dansande kropp.


Jag vill veta allt, men samtidigt spara hennes ord i en liten ask nära mitt hjärta för att öppna när det är kallt.

Jag vill röra vid hennes händer, men samtidigt låta dem färglägga min värld.

Jag vill ta kontrollen över den hårtest som hela tiden envisas med att ramla ner i ansiktet, men samtidigt vill jag se henne skaka huvudet på det där sättet som får hennes hår att glittra.


På kvällen ser jag fötter som flyter samman i en dimma av tårar när hon springer till famnen hos en annan. Kvar finns doften av choklad och skratt i mina händer.

.den jag vill ha

Jag tänker på någon som verkligen lyssnar, inte bara väntar på att få prata.

Jag söker någon som kan tekniken med att fånga ett overallklätt barn på flykt för att torka en snorig näsa.

Jag väntar på någon som pussar mig på näsan bara för att jag är så söt när jag blir nervös och pratar på om saker jag inte vet vad jag säger som att solen lyser idag och att vädret är bättre än förra året vid samma tid men då var jag inte ute så ofta för att då hade jag ju så mycket att tänka på men nu är det som det är och så…..

Jag önskar någon som, trots blodsockret i botten, inte tar genvägen förbi flottig falukorv och pulvermos som växer i munnen.

Jag längtar efter någon som lägger armarna runt mig när jag inte vet att jag behöver det.

Jag fantiserar om en hals som doftar varmt och läppar som får mig att glömma.

Jag drömmer om någon som låter mig stryka bort tårar med tummen och som andas lugnare med huvudet mot mitt bröst.

lördag 22 november 2008

.du som passar ihop med mig

Klockan är långt över midnatt, ögonen är slutna och uppmärksamheten vilar, men jag uppfattar ändå orden från en vän.

Vissa träffar man bara för att man sedan ska veta vilka man egentligen passar ihop med.

Jag smakar på innebörden och inser att jag nu hittat min mall. Nu vet jag vilken typ av människa som jag vill ska rubba mina cirklar. Det var inte den jag trodde.

fredag 21 november 2008

.fredagkväll på tredje våningen.

Nähä, det stod ingen mat på bordet när jag kom hem ikväll heller.

.det som är självklart är inte så djävla självklart ändå

Tänk dig att du är sugen på te. Tänkt dig att det enda du kan kommunicera med mannen bakom kassan är ordet te. Tänk dig sedan att han stoppar ett obestämbart föremål i din hand som tillsynes inte har något som helst att göra med te. Och bakom dig växer sig kön längre och längre.

Till höger om dig står två kannor. Den ena ser ut att innehålla te, den andra är bara vatten. Du tvekar när du anar en doft av kaffe från kannan du nu håller i din hand. Vänlig själ pekar på vattnet, men bitarna faller inte på plats. Vänlig själ pekar på vattnet och den märkliga tången. Fortfarande förstår du inte logiken. Vänlig själ häller upp vatten i sin egen kopp och visar hur man hanterar tesilen.


Och kön börjar rulla på igen. Ordningen återställd.



Förvirringen kvarstår.

torsdag 20 november 2008

.dit och hem igen

Du vet att du är i Stockholm när:

...du betalar för bröllopssviten och får städskrubben. Illa dold lukt av avlopp ingår givetvis.

...din omgivning inte tror att du hör vad de säger i mobiltelefonen bara de vänder sig bort

...det bara är de som får pengar av dig som säger hälsar, och ju mer pengar de får, desto fler kroppsdelar inkluderar i hälsningsmeddelandet. För 200 spänn så ingår ej ögonkontakt. Det gör det däremot om du passerar 300-kronorsgränsen. För 1500 så lägger stockholmaren till ett leende och ”ha en trevlig kväll”. Tack!

...du ser fler med rakade skallar, än med hår.


Du vet att du är hemma igen när:

...busschauffören tar omvägen förbi ditt bostadsområde med flygbussen. Tack!

...du kan ta sparken till jobbet. (En stillsam bön om mindre grus på vägarna sändes dock uppåt.)

...kollegan tar med sig mormors hemmagjorda rulltårta till fikat.

.om att bygga bo i mig

Jag har alltid känt så här, viskar jag och med ens väcks minnena i min kropp.

Bilden från rummet där jag första gången hörde din röst. Jag behöver inte ens blunda för att veta var du satt. Jag behöver inte ens lyssna för att höra ljudet av stolar som skrapar mot trötta golv och mitt andetag av lättnad.

Känslan från din blick när jag lutade mig in i din bil, hettar fortfarande mot min hud. Jag minns frågan jag ställde och jag minns ditt svar. Det var höst.

Jag minns hur jag skrattade nervöst där mitt i sommaren när vi möttes på marknaden. Jag minns hur din blick lämnade mig flera gånger och jag minns hur ont det gjorde när mina känslor var starkare än dina.

Det var vinter när du lät min arm smyga sig runt din och jag minns prassel av din jacka och vännens bekymmersrynka i pannan.



Det var nyss som jag inte kunde andas.

tisdag 18 november 2008

.likvaka

M får bestämma restaurang. Han hittar Stockholms äldsta som varit död i flera år nu. Kyparen tittar förvånat på oss när vi kommer in och sätter oss vid det öde bordet längst in. På min tallrik serveras bortglömd schnitzel och ett hav av svårbalanserade ärtor. M ser min blick och låter mig byta tallrik med honom. Hans mat har trots allt bara varit död sedan i somras.

Bakom bardisken lägger servitören ifrån sig sina kedjor innan han tappar ett par droppar vin (blod?) till i våra glas.


Jag är helt säker nu.


Jag har dött och kommit till….


…Stockholm!

.flygplatsen klockan 15:45

Liten tjej i ljusrosa täckbyxor har längtat efter sin pappa och flyger upp i hans famn när han passerar genom dörren. Passagerarna bakom får vänta. Små barns kramar är viktigare!

Familj välkomnas av kommunanställd kvinna. Hon pratar deras språk, fast hon delar inte samma färg på huden. Väskorna är många och barnen väluppfostrade. Kanske ska de börja ett nytt liv här?

Män i grått hår och mörkblå slipovers står på samma rad de alltid står. Ett par av dem vaggar ut, utan sällskap. Men de kommer åter. Med samma släpande steg och matchande uniformer.

Äldre man som fastnat med bältet i säkerhetskontrollen söker öl i baren för att släcka törsten. Bältet glömde han att stänga och det slår mot benet för varje steg han tar.

Flickan bakom disken tar 18 kronor för en kopp te utan att titta upp från boken.


Jag bloggar!

söndag 16 november 2008

.söndagsmiddag

Värmer upp ett pitabröd som jag fyller med getost, skaldjur och sallad. Äter med största möjliga söndagsnjutning framför tvn. Det finns plats för ett till. Värmer upp brödet som är kvar och vänder det i handen för att lägga ett snitt längs toppen.

Ja, se där. Det hade visst möglat. Och vad har jag redan ätit?

Jag är typen som slänger allt som börjar närma sig bästföredatumet. Äter inte matlådor äldre än tre dagar. Förpassar brunfläckig frukt direkt till papperskorgen, utan en andra chans.


Så tack för den här tiden!



Ps. Jag vill kremeras. Ds

.nya spår i snön!

Huvudet var fortfarande tungt, men när jag äntligen lyfte huvudet bländade solen mig och jag förfördes av ljuset. Jag drog koppen med varm choklad närmare mig och lyssnade till mina egna andetag. Det finns någonting annat som jag skall höra, men än kan jag inte tyda det. Än är det bara ett stilla sorl.

Jag blir medveten om min kropp och känner att mina steg vill röra på sig. Med musik i mina öron och en mössa som jag dragit ner alltför långt över öronen, släpper jag kontrollen. Nysnön tar emot mina steg, och isen under får mig att tappa balansen. Men jag låter min balans tappas. Att tappa fotfästet är något jag försöker acceptera och jag är tacksam för träningen och för kroppen som instinktivt ställer mig stadigt igen.

Plötsligt står jag uppe på berget och beundrar utsikten som kan bli min. Det lilla radhuset jag sneglar på ligger som en fågelholk i sluttningen. Jag tar några extra steg i snön innan jag vänder hemåt igen.

.om väder som inte talar mitt språk



Vaknar berusad till ett landskap som tar andan ur mig. Det vita gnistrar i träden och allt är nytt.



Själv slår jag ner blicken och tänker att regn skulle passa bättre.


.och aldrig jag får det åter!

Han som inte är min, dök upp i mitt liv igen och det steg som jag borde tagit bakåt blev ett kliv framåt istället. Rätt i hans närhet fastnade jag. Och fingrarna som följde benets konturer berättade det som läpparna inte tordes säga. Och luften mellan oss delades av gemensamma andetag.

Han som inte är min, lät mina händer gå vilse i hans hår, men över tankarna hade de ingen kraft. Han lät ögonen kasta omkull fattningen, men över läpparna tog de ingen kontroll. Och huvudet vilade tryggt mot en axel som väntat.

Jag vet inte om ni tror mig, men världen höll andan ett ögonblick när armen fann sin plats runt midjan.


Men.


Han är inte min.

lördag 15 november 2008

.det handlar om prioriteringar

Ikväll kommer jag att ha svängdörr in till glögg och singstar. Men jag ska vara borta hela dagen så det gäller att proritera tiden rätt.



Jag tar sovmorgon och snifflar (dvs läser bloggar lite för maniskt och lite för tvångmässigt).

fredag 14 november 2008

.waynes coffee i Norrland

Unnar mig en västerbottenspaj till stockholmspris och ger glassigt magasin alltför stort utrymme. Tallriken hamnar på andra sidan bordet och bilderna ger mig tunnelseende. I bakgrunden pratar vänner med varandra och skummet fastnar på deras läppar. Huvuden lyfts för att bekräfta närvaro. Hår lockar sig över stickade axlar.


När besticken skramlat klart trippar jag ut, med vackra människors självsäkerhet, i höga skor av mocka.



Plask!



På kontoret vrider jag ur genomblöta strumpor och torkar skor på elementet.



torsdag 13 november 2008

.gäller att lägga allt krut på rätt muskel!

Så stod vi där sida vid sida. Vi som formar våra kroppar för att behaga andra. Vi som vill maximera våra chanser på den stenhårda marknaden.

Utom killen tvärs över rummet. Han jobbade i sin maskin med knuten hand och korta snärtiga armrörelser.

Jag tror att han redan har gett upp!


.idag är en annan dag!

Jag har rutiner. Varje morgon åker jag två mil västerut för att lämna min dotter på dagis. Varje morgon möter jag min tandhygienist inträngd i den lilla röda bilen. Typiskt för den yrkeskåren att tro att det går att stoppa in hur mycket som helst i en liten yta, tänker jag. Varje morgon möter jag den hurtiga och vindpiskade kvinnan på promenad med sina två lurviga hundar. Ibland har hon tröttnat på lurvet och rakat av båda hundarna pälsen, mest på våren tänker jag. Varje morgon hamnar jag bakom mamman som bildar lång kö med sin senapsfärgade Volvo. Det är märkligt att jag alltid parkerar min bil på jobbet före henne, tänker jag.

Men idag är en annan dag.

Dottern får snöflingor på näsan när hon studsar fram mot det dagis där pappan ska hämta henne senare. Bärgningsbilen får lirka upp ett lås till en bil som står och brummar för sig själv med chauffören utanför. Och jag möter en bil på fel sida mitträcket.

onsdag 12 november 2008

.när vi städade på våran vind, ja då hitta vi bland annat

Ok, jag kanske inte städade vinden, men jag kan faktiskt ingen sång som handlar om att röja i bokhyllan. Faktiskt!

Det jag hittade i min bokhylla var en dagbok som jag skrev när jag var tolv. Fullspäckad med hemligstämplat material och svordomar. Jag antar att jag var i svordomsperioden.


Här kommer ett par rader som kommer att roa de som känner mig.....

Jag fick måste diska under mina protester, så jag var sur och jag bestemde mig att inte prata men det kan jag inte.

(alltså inget nytt under solen där inte)

tisdag 11 november 2008

.vad gjorde du när....

...du hörde att Anna Lind mördats?
Nyss ätit en hotellfrukost i Göteborg och vandrade mellan badrummet och nyheterna och la de sista detaljerna till min ytlighet. Minns nyhetsreportens min i detalj.

...du hörde att flygplan hade kraschat in i Twin Towers?
Vandrade nerför trappan efter en föreläsning i Östersund när föreläsaren kom rusade tillbaka med andan i halsen för att berätta om kraschen. Såg inga bilder förrän långt senare på dagen, men hörde allt i bilradion på vägen hem.

...du hörde om Princess Di's olycka?
Mötte en man påväg till hyreshuset som jag bodde i och som frågade om jag visste. Hade aldrig pratat med honom tidigare och aldrig sen.

...du hörde att Olof Palme mördats?
Inget minne.


Ni kanske har andra kristallklara minnen från fler historiska tillfällen? Låt höra! Komplettera min lista.

.it's a man's world

Följer en länk som leder till en artikel om seglivade myter om kvinnor i karriären. Om att man inte skulle tjäna pengar på jämställdhet, om att det nästan inte finns några kvinnliga förebilder, om att kvinnor inte vill göra karriär, om att ....ja, ja, ni fattar.


Nästa rubrik lyder: våld mot kvinnor i arbetslivet ökar.


Tro fan det! Vi måste ju ta till våld för att komma någonstans och dörrvakten är en stor och fet mansgris, som uppenbarligen slår tillbaka när vi försöker pressa oss förbi.



Hörde jag någon grymta?

måndag 10 november 2008

.ungkarl på hemkörning

Jag saknar ord. Vet inte var jag ska börja. Det som just hände, var så orealistiskt att mina ögonbryn kommer att växa fast som två stora frågetecken.

Det ringde på dörren och utanför stod en välklädd (nåja, hyfsat ialla fall) man i min ålder (nåja, hyfsat ialla fall, hans ålder var svår att bedömma) med en imponerande kroppshydda ackompangerad av en lika imponerande odör.

"Jag letar efter en kvinna. Till mig! Är du singel?

Eeeeh.

"Vad tror du, är du nåt för mig?"

Mätaren slog i taket. Mer ofrivilligt singel kan jag nog inte bli. The bottom is nådd!



Jag hjälper honom på traven och knuffar honom från kvarteret med 95% pensionärer (och EN aldrig så tragisk singel). Hänvisar till dålig marknad.

En halvtimme senare är han tillbaka. Undrar om jag inte ändrat mig. Han hittade ju ingen annan.



Nu fick jag ont i huvudet....

.att vabba

Jag vaknade i morse av att femåringens arm brände mig. Svårt att säga hur varm hon var eftersom hon pratade oavbrutet, med termometern guppandes likt revolvermannens Marlboro i mungipan. Definitivt för varm för dagis i alla fall (hur som helst så var jag ändå tvungen att sätta henne på nikotinavvänjning).

Men nu ska ni få höra! Så fort jag hade ringt och meddelat dagis så försvann febern som genom ett trollslag. Hon har inte legat i soffan och varit spädbarnsberoende av mig idag. Hon har inte ätit bigpacklådor med glass. Hon har inte yrat...eller förresten. Det är det hon har gjort. Yrat omkring över möbler och mammor. Krävt min medverkan i alla lekar. Ätit gigatinska portioner mat.

Jag vet inte vad jag ska skriva på FKs papper?

Grundlurad kanke!

Bonusmaterial: Palt studsar. Korkade mammor ringer jobbet och får såklart arbetsuppgifter trots att det vabbas.

söndag 9 november 2008

.om jakten på nytt kött

Min kompis D försökte berätta för mig att jag kanske var lite för uppenbar i mitt letande. Han antydde att kikaren kanske inte var standardutrustning, att avlyssningsutrustningen kunde verka avskrämmande och att jag kanske, eventuellt, skulle spara repet till senare.

Bah! Vad är det han antyder? Det var ju inte precis så att jag flörtade i kyrkbänken på Gospelkonserten senare på kvällen. Definitivt inte. Och det första jag gjorde när han satte dig vid vårt bord var inte alls att titta efter om hade ring. Definitivt inte.

D kan inte ha mer rä…öh, jag menar fel. Fel ska det såklart vara. Fel.

lördag 8 november 2008

.han som var försiktigt positiv

En av de där stiliga männen på mitt jobb hade lite otur när Gud delade ut känslor. Han fick nämligen bara en känsla att jobba med, nämligen försiktigt positiv. Äh, kom igen! Det kunde ha varit betydlig värre. Överdriven pessimism och ett liv med tung medicinering och tröjor med jobbigt långa ärmar. Eller tvångsmässigt kissnödig. Jojo, den du!

Det var i veckan som kunde jag ställa den korrekta diagnosen. Mannen i fråga gled nämligen in på kontoret med levrat blod, tjock kompress och 24 stygn på huvudet. Han hade tryckt in taket på en Ford Mondeo med hjälp av sin bil på förmiddagen. Han återberättar händelseförloppet, inklusive delen när han bad ambulansen svänga förbi hemmet för att hämta mobilen, i samma tonfall som han brukar prata om golfrundan. Försiktigt positivt.



Man undrar ju onekligen om det går att provocera fram andra känsloyttringar. Jag tar det som en utmaning. Var ska jag börja?

fredag 7 november 2008

.förhalandet håller inte i längden

Fick en komplimang av femåringen för att jag hade så många dammråttor under sängen.

.han lämnar sin hud mot min när han går.

Det är inte fysik, det är kemi tänker jag när jag vänder mig om och möter hans blick. Luften mellan oss reagerar och blir elektrisk. Bakom mig stannar klockan.

Jag rör mig på ostadiga ben på en väg som lutar mot honom. Jag tappar balansen för att nudda vid hans arm. Stannar längre än nödvändigt och snubblar allt oftare. Han möter mig med en blick som får fjärilar att dansa i min mage. När han talar är orden ostadiga och han griper tag i mig för att hålla balansen. Stannar längre än nödvändigt och svävar allt oftare.

Gå inte, viskar jag i hans kropp och han stannar. Stannar tills verkligheten skriker högre än känslorna.

Han lämnar sin hud mot min kropp när han går. Länge andas jag resterna av hans omfamning innan han försvinner ur mitt liv igen.



Han är inte min.

.att roa sig själv

Råkade slinka in på affären som säljer täckbyxor som inte är byxor, utan som är en kjol med slits. Hoppa dock inte högt av förtjusning! De har bara något mindre negativ sexutstrålning än vad täckbyxor har. De täckbyxor som hänger hemma i garderoben har inget hyfs alls. Kryper ogenerat upp i stjärskåran så fort de får tillfälle. Försök krafsa ut ett par olydiga byxor med halvblöta täckvantar! Det görs inte i en handvändning det kan jag säga. Segdragna krafsningar i rumpan ses inte med blida ögon på, varför byxorna oftast får stanna kvar dit de flytt men med en bisarr gångstil som följd.


Nåja, var var jag någonstans. Ah, shopping! Bakom disken stod stadens bästa säljare. Jag roade mig med att vara ännu trevligare och ännu mer kompis med honom än han var med mig. Han tappade helt fattningen.


Så roar jag mig själv.


onsdag 5 november 2008

.pedagogisk höjdpunkt

Häromdagen skrattade jag åt pseudonaja som sa dumma, dumma, DUMMA dig till sin tvååring. Jag hade min pedagogiska höjdpunkt i morse när jag drämde stickade fingarvantar i golvet, sparkade matlådan över golvet och stängde in min på toan för att dottern fick knövliga strumpor i skon.

Jorusåatt!

.när spänningen stiger

Vänligheten från hennes läppar får henne att rygga till. Hon är inte säker på att rösten speglar hennes känslor, men orden….ändå så lena. Så varma. När han sätter sig intill henne förstår hon att han lyssnade och trots att han pratar med de andra så är det mot henne kroppen ler. Och han rör vid henne, men den uppmärksamhet han söker har han redan. Fullständigt. Hans fot på hennes stol får avståndet mellan dem att krympa och spänningen att växa.

Hon låter fantasin röra vid honom med fjärilslätta fingrar och lägger kinden nära hans. Hon är inte säker att blicken speglar hennes känslor. Hon riktar förvirrat uppmärksamheten åt ett annat håll, men känner hur han drar i henne. Försöker fånga hela hennes väsen i ett andetag. Pratar, men lägger in dolda budskap mellan raderna för henne att höra och spänningen växer.


.midnattsgrus

Vaknar av att någon kryper över mig och perforerar min lårmuskulatur med små, vassa knän.

Gnuggar gruset ur ögonen och följer de vacklande stegen mot toaletten. Det var tydligen inte förhandligsbart att jag skulle få ligga kvar under mitt varma täcke.

Utan att tända krånglar femåringen sig upp på toalettstolen. Jag lutar mig mot dörrkarmen och kisar på henne genom smala springor. Ser i dimman att hon sträcker sig mot handfatet. Uppenbarligen hade momentet att torka sig rationaliserats bort, vilken jag påperkar. Hon stannar upp i sin rörelse och tittar upp mot mig. Sträcker sig istället efter handduken.

Övertydlighet i midnattsgrus rekommenderas!

tisdag 4 november 2008

.bokstaven J är svart

Orden rullar ner genom mina öron och landar med ett klirr. De sticks. Jag trycker på naveln och väntar på magen att öppna sin lucka. Där ligger kantiga bokstäver som iakttar mig. Får med mig en handfull som jag sprider ut över bordet. Lägger anagrammet och ordet avundsjuka framträder.

Bokstaven J är svart.

.tid




När tiden står stilla,



kan man höra klockan slå.



Och mellan slagen,



bor evigheter.


.inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Inatt drömde jag att jag tappade allt mitt bagage.

Jag hoppas att det är sant.

måndag 3 november 2008

.när man möter någon från andra sidan

Blicken följer sprickor i marken och den svarta skinnkappan släntrar efter. Bakom buskiga ögonbryn och flätat skägg gömmer sig ett ansikte som fruktar solen. Axlarna är två korpar som vaktar tunga tankar, och i öronen spelas musiken av blodets pulserande genom ett stetoskop.

I handen vilar en kasse från Coop.



Det är så jag förstår att han lever!

.och där plockade hon upp den handsken.....

Jag är allergisk mot kedjebrev. Får utslag över hela kroppen. Förbannar den onda själ som förpestar mitt liv. Vad säger smittskyddslagen (2004:168)?

3 § Med smittsamma sjukdomar avses i denna lag alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa.

Ja, vad jag kan tyda så är jag skyddad enligt lag. Men vad hjälper det? Utrotas den ena smittobäraren så dyker nästa upp. Utmaningen! Du är härmed utmanad och måste förpesta livet för 100 av dina närmaste vänner. Tack Pseudonaja. Gulligt av dig att tänka på mig. Verkligen!

Du begär alltså att jag ska:

*Länka till den som utmanat mig och sätt in dessa regler på min blogg.
*Berätta sju saker om mig själv, alldagliga som knasiga.
*Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Och eftersom jag inte vill vara oartig mot min (o)vän Pseudonaja så kommer här mina sju avslöjanden:

1. Jag är en bättre mamma när ingen ser mig. Med folk runt omkring mig måste jag vara övertydlig, överpedagogisk och överdriven. Jag helst vill jag att E ska uppträda på en scen så att jag kan njuta ära och berömmelse för hennes välartade och goda natur.

2. Jag har haft en piercing i ena bröstvårtan efter inrådan av Janet Jackson. Jag var yngre, hon smalare och betydligt coolare. Ringen finns kvar och ett ärr som kroppen själv valde framför ringen som stöttes bort. Jag har tydligen bra läkkött. Troligtvis kan man skjuta mig och sedan slå sig ner för att iaktta hur kulan sakta glider ut ur kroppen.

3. Mitt närminne är fantasiskt. Långtidsminnet sviker mig. Jag kan t.ex. komma ihåg namn på alla som sitter i en tågkupé om jag bara frågar en gång. Men jag har ingen aning om vad personerna som jag gick tre år på gymnasiet med heter.

4. Jag tittar på ”Two and a half men”. Och skrattar!

5. Jag läste ryska på gymnasiet. Den meriten använder jag betydligt oftare än vad som står i proportion till hur mycket jag faktiskt minns.

6. När jag föddes hade jag ett födelsemärke över högra ögat. Det opererades bort och lämnade ett vanprydande ärr bakom sig. Med vin i kroppen får ärret en helt annan historia. Ofta är våld och hårda slag inblandade. Jag är usel på att ljuga. Det blir aldrig trovärdigt, men skam den som ger sig….

7. Jag känner en som har ormar som bor under sängen…..

Och eftersom jag inte vill vara oartig mot min (o)vän Pseudonaja så kommer här mina sju offer:

Softshell, Vardagslyx, Westinhouse, En älskarinnas bekännelse, Mina baktankar, Små meningar och Tankeöversikt.

Mina vänner, kollegor, blandat småfolk. Jag ber om ursäkt för plågan jag utsätter er för. För klagomål ber jag att få hänvisa till min (o)vän Pseudonaja.

.alkoholfritt vin, vad är poängen?

Firemonky har svarat och bloggstafetten rullar vidare.

söndag 2 november 2008

.att landa igen

Hemresa.

Fastnar i säkerhetskontrollen och en ung vacker kvinna tar ogenerat på min kropp. Jag skickar en tacksam nick åt hennes håll. Så många ytor på min kropp är det ingen som hittat på evigheter.

Äldre man pratar engelska med min femåring. Hon förstår såklart inte, men plockar instinktivt ihop sina saker och gömmer sig bakom mig. Sedan hör jag att han är fransman. Undrar hur tankegångarna gick där? Tror han att femåringar är flytande på engelska, men inte franska? Min dotter är flytande på ”hitta-på-engelska” och svenska.

När planet lyfter tjuter dottern förtjust hur vackert Småland är med alla ljusen. Ett land som är litet = Småland. Genialt. Ordet hade hon snappat upp i Emil i Lönneberga som jag läste ett par timmar tidigare. Mi mysse åmi bysse!

Hemma.

”Förlåt E för att jag blev så arg på dig. Jag är trött och ville bara att vi ska komma i säng så fort som möjligt.”

”Men innan dess då?”

”Vad menar du?”

”Ja, jag gjorde ju som du sa ända fram tills nu. Visst var det bra!?”

”Underbara du, du har varit fantastisk”

”Jag älskar dig så mycket mamma”

.en bit till?

När min modiga prinsessa fyller år så vill hon naturligtvis ha en prinsesstårta på sitt kalas. Mamman ringer genast mosters man som får åka omväg hem från jobbet och betala med sitt kort. Vad gör man inte för sin dotter?

Tårtan är onekligen en imponerande syn och ögat tar smakbitar i smyg. Överdimensionerade tårtbitar hamnar på småblommiga fat och skedar av silver får porslinet att sjunga. Rosa bublor kittlar i barnens näsor.

Första tuggan når gommen och grädden växer i munnen tills ögonen hotar med att lämna sina hålor. Andra tuggan får tänderna att gnissla. Tredje tuggan lägger sig tillrätta runt midjan. Vuxna blickar blickar möter varandra och marsipan gömms under små silverskedar.



På kvällen suger kostymklädd man med plastansikte ut prinsesstårtor ur amerikanska kvinnokroppar.

lördag 1 november 2008

.supermamman på nya uppdrag!

Småfåglarna hade flugit upp i trädet igen. Mamman stod strax under sin icke flygfärdige skyddsling, med supermamma manteln fladdrande i vinden, beredd att rädda henne från att krossas av rötter och sten om hon skulla trilla. Beredd att kasta sig på marken för att dämpa fallet. Beredd att offra sin kropp för barnets skull.

Plötsligt halkar den lille och mamman hoppar bakåt samtidigt som hon instinktivt skyddar sitt eget huvud och ansikte. Fåglelungen får åter grepp om grenen och kvittrar om att det där var minsann nära ögat. Då ser mamman att hon inte alls ligger platt på marken under trädet. Hon står oskadd flera meter bort.

Modern, med den grådaskiga manteln, minns med skamfyllda kinder en annan incident i simhallen. Det lilla barnet vilandes tryggt i hennes famn, utom fara för kalla, hala golv. Men mamman halkar och skickar dottern i en vid bana över golvet. Armarna tänker hon använda för att dämpa sitt eget fall. Dottern slår i betonggolvet med huvudet. Mamman fick inte en skråma.

Supermamman! När det kommer till kritan så är hon rätt egoistik!




Är inte alla superhjältar det?

.sing a long! Sjung av hjärtat sjung.

Jag har inte tid att prata. Syrran tror att hon ska spöa mig i Singstar, schlagertema. Ha! Hon vet inte att jag kan danstegen också till Alcazar.....förutom alla tonartshöjningar!

I'm not a sinner (oh, yes I am)!

Ps. det här inlägget tog en halvtimme att skriva, den äldre systern har nämligen fyllt mig med rushaltiga drycker.....Ds.

torsdag 30 oktober 2008

.as usual J, this message will self-destruct in five seconds

Innan jag ens fått uppdraget så hade jag böjt mig ner redo att plocka upp handsken, spänt ut bröstet och klappat min bröstkorg röd, bitit ihop käkarna och väst ”kom igen då”.

"Sverige hotas av maktövertagande av främmande land. Du har två timmars försprång, men kan endast ta med dig dina fem käraste ägodelar. Vad tar du med dig och var flyr du?"

Det första jag gör är att titta i kalendern. Är det en jämn, eller udda vecka?

Udda veckan packar jag ögonfransböjaren och läppglans (vaddå, alla säger ju att jag kommer att träffa min stora kärlek när jag minst anar det!!!). Drar på mig stövlarna, rycker handväskan och kollar att börsen ligger där. Det ger mig en timme och 55 minuter till att ringa min familj. Sista samtalet kommer att gå till min yngre syster. Det är nämligen hon som har reserutten. Hon och hennes kontakter i räddningstjänsten. Brandmän, poliser, läkare och vettvillingar som naglar sig fast på lodräta klippväggar på fritiden. You name it!

Jämna veckan föjer femåringen med. Då blir det hon som bestämmer packning. Och målet. Hon åker ingenstans utan röda gosedjurshunden Patrick, Tigermamman och Tigerungen, Kattmamman och Kattungen. Så, det ger oss en timme och 55 minuter till att ringa hennes pappa. Sedan drar vi till Ponyland, jag och dottern.

Ps. Uppdraget kom från Mimo och jag lämnar vidare till Firemonky (oj fan, han såg ut som en sån där brandman...haha, jag kanske ska skicka samma fråga till honom.....kanske har de VM i nakna överkroppar i landet Utopia...nu kan jag inte sluta skratta....). Vi är nummer 28, 29 och 30 i Bloggstafetten.

.tre små trallande jäntor

Vi är hos kusinerna nu och jag får ha alla tjejerna för mig själv. Tre bullsugna tjejer. Sånt måste åtgärdas illa kvickt. Affären tar ordentligt betalt för ett smörpaket och vägen hem är lång. Varje sten ska bestigas. Varje träd måste klättras och smyckas med små fågelungar och lera rinner av stövlar när det hoppas i vattenpölar.

Nej, inga fingrar i degen....knuffas inte....jästen ska....nej, det gör inget jag kan torka upp....en i taget...nys inte på degen...ät inte degen...ont i magen...nej, den är inte farlig....var är bullen som låg...vad äter du på...peta inte näsan...fisa får ni göra på toaletten...rör inte bu...ni kan gå och leka nu...jag ska.....andas.....helvete, bullarna!!!.... var är pannlapparna... en disktrasa ...ooach...

Två timmar kvar tills mamman och pappan kommer hem. Undrar om jag kan räkna ut hur deras dvd-spelare fungerar?

tisdag 28 oktober 2008

.måste jag möblera om då?

Kärlek finns. Jag har sett det. Både i söndagskväll och ikväll. Fingrar kan trassla in sig i andras fingrar även på en vardagkväll. Armar kan läggas runt smal midja trots att disken ska plockas undan. Blickar kan fånga annan blick länge nog för att tiden ska stanna mitt i ett kaos av barn och leksaker.

Jag undrar hur det skulle kännas om förälskelsen flyttade in hos mig.

.läs andra bloggar om mig (och min pung)

Det finns faktiskt de som bloggar om mig. Vilken egokick. Vilket rus. Och dessutom var inlägget hur kul som helst.

Såklart.

Det kom ju från en av mina favvobloggar!

.påvägen hem

Jag och E passerar Vardagslyx ljuvliga hem på vägen till och från dagis. Det betyder att jag, varannan vecka, passerar infarten fyra gånger om dagen. Jag kan inte sätta ord på hur mycket vilja jag måste tygla för att inte svänga av och sätta mig vid hennes köksbord istället för att åka hem till min bångstyriga kyl och mitt oinspirerande skafferi.

Idag kommer jag dock att blinka vänster, till min lättnad och E's stora förtjusning. Det vankas både mat och bästisar!

.det var inte jag, det var handen!

Om man köper en påse dragerade jordnötter på Lidl, häller upp dem i en skål, ställer skålen intill datorn och kopplar bort hjärnan så tar de slut av sig själv inom loppet av en timme.

måndag 27 oktober 2008

.en bidé, kan det vara en bra idé?

En kollega hade monterat in en bidé i sitt nya badrum i helgen. Jag förstår inte vad man ska ha en sådan till. Duschar inte folk varje dag nuförtiden? De gånger jag känt att det varit nödvändigt att skrubba underlivet mer än en gång per dag har varit kopplade till fysisk aktivitet. Och jag kan bara konstatera att rövsvett och armsvett uppträder i par.

Handuppräckning! Hur många av er har en bidé och hur ofta kommer den i så fall till användning?

.morgonstund på jobbet

Klockan är halv sju och jag är redan på jobbet. Det var inte meningen. Tanken var att jag skulle ta en sväng förbi gymmet först, men jag hade visst inte kontrollerat öppettiderna. "STÄNGT"

Typiskt mig!

söndag 26 oktober 2008

.ensam är man mindre ensam

Mellan träden såg jag mjuka stenar som havet hade kysst salta. Bortom krönet såg jag hur stigen ödmjukt klev åt sidan för de höga granarna. Ovanför mitt huvud svepte ett segelflygplan ljudlöst fram. Mitt hjärta slog lugnt, trots fötternas snabba rytm.

Omgivningen bytte skepnad. Snickarglädjen utmanade mitt lugn. Plötsligt såg jag bara yta. Perfekta fasader sida vid sida. Människor.

Jag kände mig plötsligt mer ensam nu, än när jag bara hade träden som sällskap.

.dagens mysterium

Min balkong är på tredje våningen. Vill man vistas på min balkong så måste man passera hall, kök och vardagsrum först. Jag brukar märka om någon går ut på balkongen. Fast grannens katt brukar balansera på räcket och sätta sig på bordet för att iaktta mig genom det stora fönstret. Han smyger som han vill, utan att passera mitt vardagsrum. Min balkong är nog lite av en semesterort för den svarta katten.

För en månad sedan förberedde jag balkongen för vintern. Plockade in dynorna och gav elgrillen ett stor plastöverdrag.

Nu tittade jag ut på balkongen och upptäckte att plastöverdraget var borta.

Vad!?

Hur har det gått till som?

Inte kan väl katten dragit av plasten och ätit upp den? Jag fattar inget.

.då gjorde jag bort mig - igen

Jag var på dejt i fredags jag. Dejta är roligt. Och för att det skulle bli extra roligt så tog jag med mig dejten till min favoritrestaurang. Den där maten är ett konstverk. Där fönstren har tunga gardiner. Där besticken är graverade.

Sist jag var där så gjorde jag bort mig. Servitrisen kommer ihåg det. Hon vågar till och med skämta om det. Jag gömmer mig bakom servetten när hon gör det. Dejten skrattar.

Dejten vill betala för att ”det ska vara så”. Sånt kan jag inte med. Då blir jag tjurig och viftar med mitt kort ännu ivrigare. Servitrisen tar mitt kort. Strax kommer hon tillbaka. ”Jag ber om ursäkt, men köpet gick inte igenom. Jag provade två gånger!” Ja, det här blev ju inte pinsamt eller så, tänker jag och gräver fram mitt andra kort. Dejten skrattar.

fredag 24 oktober 2008

.huvudmassage och pungmassage - allt i ett!

Fikat är över. Skratten tonar ut. P reser sig upp för att passera bakom min rygg. Jag känner hans pungkulor mot mitt bakhuvud. P svarar att det minsann var hans skärp och att jag ska sluta fantisera så mycket. Jag säger att jag lix ska skriva om hans pungkulor i mig blogg.

Haha, jag vann!



Ps. Jag spanade in hans häck när han gick. Lix! Ds.

.bättre att vara på isen och ha det glatt!

-Du tycker alltså att jag ser ut som en gubbe i den här?

Jag tänker: snygg blir snyggare i rätt sorts kläder.
Jag säger: Ja, tyvärr

-Men den är ju röd, är den inte lite coolare då?

Jag tänker: kom närmare så jag får stryka med fingrarna över ditt ansikte.
Jag säger: Nej, tyvärr

-Nähepp, det var 3500 kr rätt i sjön det!

Jag tänker: den blicken har jag sett förut och då betydde den attraktion.
Jag säger: Ja, tyvärr

-Varför har inte jag är ärlig sambo då?

Jag tänker: ooops, hal is.
Jag säger inget!

torsdag 23 oktober 2008

.en mamma är trots allt bara en mamma

Här sitter jag och blinkar bort tårarna i ögonvrån. Min dotter är kär. Det har hon berättat för sin älskade faster. Men fastern fick lova att inte berätta något för någon. Hon är rädd att HAN ska få reda på det.

Min tindrande dotter fyller fem om en vecka!

Och jag fyller ”mamma som bara är mamma och som man inte berättar allt för längre”.

.en barnförbjuden saga av ett barn