Klockan halv sju på morgonen har jag ett väldigt rikt språk. Meningarna är långa och innehåller formuleringar som ”herregudjagtrorjagblirgaaaaalen” och ”menskitidetdå,jagbryrmiginte”. Dottern törs inte ens kommentera att man inte får säga ”fan”. Grannarna vågar inte komma ut i trapphuset. Och bilen startar utan att gnälla det minsta.
Klockan halv nio har ovädret dragit förbi för jag hittade smörgåstårta i kylskåpet.
tisdag 25 november 2008
.jag och mitt strålande morgonhumör
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker att jag känner igen "menskitidetdå,jagbryrmiginte". Kan det ha handlat om att antingen äta jättelite eller ingen frukost eller att vilja ha för lite kläder på?
Jag trodde de bägge skulle upphöra vid fyra års ålder, men de tycks mig eviga.
Kan jag väl inte tänka mig att du skulle kunna låta på det där viset!!
Själv kvittar jag hela morgonen när jag ska packa iväg de 4 små till dagis och skola...eller??
Jag har suttit i en kall ishall sen 8 imorse. Här vill jag inget hellre än att säga ramsor med fula ord till andras ungar. Sånt passar sig tyvärr inte.
Jag har suttit i en kall ishall sen 8 imorse. Här vill jag inget hellre än att säga ramsor med fula ord till andras ungar. Sånt passar sig tyvärr inte.
Det var mer moget än så, Grubblande Han, det handlade om ett hår som inte ville bli borstat.
Vardagslyx, du skulle ta skydd i badkaret och försöka pressa din kropp ut genom avloppet.
Howdy, om, OM, du skulle råka säga något så kan du alltid skylla på att det är ljudet av tänderna som hackar som får det att låta så tokigt.
Det säger inte lite!!! Om min kropp passerar det hålet så bör det gå ut något slags rikslarm!!
Skicka en kommentar