LIVET OCH LITE TILL

lördag 29 december 2007

.att somna med E

Varje gång E kommer tillbaka till mig har hon svårt att sova. Hon kommer inte till ro och ligger sängen och hittar på alla möjliga ursäkter för att få prata med mig. Det är fel på täcket och gosedjuren, hon är törstig, hon är rädd. Tillslut brukar jag vekna. Då får hon lägga sig i min säng. Men eftersom det är mig hon behöver så kryper jag ner hos henne.

Då lindar hon sina mjuka, smala armar runt min hals och lägger kinden mot min kind. Sen kryper hon ihop och placerar sina iskalla fötter på mina lår. Där ligger vi. Så nära vi kan komma.

Hon överöser mig med komplimanger. Jag är den finaste och bästa mamman. Jag är den mysigaste. Hon älskar mig.

Jag drar i den stora röda spaken och stannar tiden.

fredag 28 december 2007

.mamma, jag ska säga en sak....

...du är väldigt bra att ha som mamma.

Bra försök E, men du måste ändå sova.

.skillnad mellan (fet) man och (fet) kvinna

Jag undrar om det inte finns en viss skillnad mellan män och kvinnor när det gäller effekten av en kraftig viktnedgång?

Äh, jag har inte tillräcklig statistiskt underlag för att yttra mig känner jag. Men mina förutfattade meningar säger en hel del. Hurra för förutfattade meningar. De är så..... sjuka. Och roliga. Eller var det tragiska jag menade? Nåja.

Jag tycker till exempel att kvinnor skyndar sig att framhäva varje tappat gram med tightare kläder, medan män lullar omkring i sina gamla (STORA) kläder.

Jag tycker till exempel att män missar kraftig viktuppgång och försöker pressa ner kroppen i sina gamla (små) kläder.

.varför ska man dejta dig?

Väldigt konkret fråga på Spray Date.

Svaret är fem ord långt.

Man ska inte dejta mig.

Vill man dejta mig så ska man inte dejta mig. Liksom. Jag kommer inte till min fördel i en öga mot öga situation. Eller så kommer jag för mycket till min fördel. Jag är perfekt tillrättalagd. Skrattar lagomt mycket. Är väldigt intresserad och förvånandsvärt intressant. Jag har rätt kläder. Vickar på höften förföriskt. Suger med blicken. Och killen faller. Och jag avskyr.

Nej, mig ska man ta på bar gärning. Nästla sig in i min kompiskrets. Bli bästis med min mamma. Skälla ut mig på jobbet.

Hitta mig när jag är sårbar.

Hitta mig när jag är äkta.

Lycka till!

(de senaste sa jag mest till mig själv.....)

.kvinnan som leker med döden

Varje morgon leker jag med döden. Jag grinar katastrofen i vitögat. Lekfullt. Aggressivt.

Mitt badrumsskåp har glasdörrar. De står öppna.

En obetänksam manöver kan skära upp halspulsådern på ett ögonblick.

En hastig rörelse i sidled kan snitta ögat och göra mig blind.

Varje morgon leker jag med döden.

torsdag 27 december 2007

.när kärleken reder sig själv

På lördag ska jag ha spelkväll. Alltså med analoga spel. Bräde och spelkort. Nån som kommer ihåg?

Viktigast med dessa kvällar är vännerna. Och för mig, chansen att få para ihop några av dem. Lovely. Skickar iväg ett antal SMS till mina läckra singelvänner. Två av dem är inte singelvänner längre. De är parvänner. Vafals. Det var ju min idé.

Jag känner mig snuvad.

.så var det min tur

Ett kundmeddelande. Coop Forum. Så var det "äntligen" mitt registreringsnummer som ropades ut. Som jag väntat. Som jag fasat.

Blodet rinner ner från övre halvan av kroppen, ner till tårna, vilket skapar en olidlig resonans i mitt huvud. Ljudet av mina egna hjärtslag överröstar pantautomaten och ketchupflaskor som åker i golvet.

Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på i det här läget. Kan det möjligtvis vara så att de lottar ut biobiljetter med min registreringsplåt som vinnande rad? Kan det vara så att nån kört in i min bil och vill ersätta skadan med en spitter ny bil?

Nej.

Min bli åker omkring ute på parkeringen.

Jag hade inte lagt i handbromsen. Igen skall tilläggas.

Förra gången blockerade min bil en hel körbana innan jag lyckades smyga ut, relativt obemärkt, och flytta på den.

En herrelös bil på en parkering var en smal sak. Jag vet ju vid det här laget hur man reder ut situationen.

Man gör sig osynlig.

.det hände sig vid den tiden...

Morfar suckar belåtet. Julevangeliet har tystnat. Tänk att det är nittionde gången jag hör detta, säger han sedan. 90 år. Det ger perspektiv.

.vardagmorgon

Det är vardagmorgon för räven som springer genom centrum,
för reflexprydda arbetare fullt sysselsatta med att dra om järnvägens sträckning,
för medelålders man i silverfärgad kombi av senaste modell med ordet "empati" nummerplåten...

onsdag 26 december 2007

.snyggenen och smartgenen

I vårt familjeträd finns två rätt intressanta grenar. Var och en åtråvärda. Kombinationen värd att döda för.

Jag pratar om snyggenen och smartgenen.

På mammas sida finns de vackra människorna. De med långa ben, tjockt glänsande hår, stora ögon omgärdade av långa svepande ögonfransar. Min mormor är osannorligt vacker. Min 50-åriga moster har en kropp som 20-åringar avundsjukt trånar efter och min syster sen..... E frågade varför hennes moster var på TV. Det var hon inte, det var en Miss World-tävling. Ett lätt misstag att göra.

På min pappas sida finns de smarta människorna. De som läser in ingenjörsutbildningar i dubbla hastigheter, de som har många siffror på lönespecifikationen, de som är onaturligt allmänbildade.

Hur ser ditt familjeträd ut?

Har du en emotionell gren? Eventuellt skulle jag behöva skära in en ympkvist.

.redan slut på julefriden?

Till den lilla butiken i museet kom damen som troligvis fått för lite kramar i jul. Hon lät sin desperation gå ut över de två unga kvinnorna i kassan. Hon använde ord som "aldrig" och "alltid" och "skattebetalare".

Den dåliga stämningen spred sig i lokalen. De uppgivna kassörskorna ursäktade sig för nåt fel de inte förstod. Ett misstag de inte visste vem som hade gjort.

Jag önskar att det fanns kramar kvar till damen i kappan.

måndag 24 december 2007

.att få tiden att stanna

Det är alltså såhär det känns att vakna ensam på julaftonsmorgon. Det känns som vilken morgon som helst. Fast det piper till i telefonen lite oftare än vanligt. God Jul står det när jag tittar efter.

Om man vill få tiden att stå stilla så ska man tydligen göra något oväntat. Nåt som kroppen inte gjort förut. Det är därför ett barns jullov känns oändligt. Det händer så mycket nya spännande saker.

Jag ska fira jul hos min moster. Det har jag aldrig gjort. Undrar om tiden stannar då. På ett bra sätt alltså.

söndag 23 december 2007

.vi ses till sommaren

Jag saknar dig, dottern min, säger mamman.

Jag vill vara med dig mamma, säger dottern. Men jag ska vara hos pappa i jul.

Jag vet, säger mamman och försöker dölja smärtan.

Men vi ses till sommaren, säger dottern med äkta entusiasm.

Mamman ler bakom tårarna.

.kvinnan på berget

Vid en vacker sjö uppe på en höjd bor en kvinna som känner mig. Jag vet inte hur eller när hon lärt känna mig, men det har hon. Själv är hon en gåta. Själv är hon ett under av överraskningar. Oförutsägbar. Mystisk. Magisk.

Att komma hem till henne och huset på höjden är som att omslutas av trygghet och lugn. Här vilar inga lögner. Här råder ingen misstänksamhet. Du sparkar av dig det ytliga innan du kliver in genom dörren.

Hit kommer vi. Vi som vill speglas i henne. Vi som vill höra sanningar.

.rätt skor

Jag lämnade tillbaka skorna som jag lånat hem. Kom fram till att om jag inte hittar ett par perfekta skor så går jag hellre barfota.

Det är lite kallt om fötterna nu.

.kroppen eller själens behov

Jag behöver två saker just nu. Kroppslig närhet och själslig närhet. Men av någon anledning ställs dessa två mot varandra. Jag tvingas välja.


Min kropp skriker obönhörligt efter en famn att vakna i. Händer som bekräftar. Mun som eggar.

Min själ skriker högljutt efter någon som hör mig. Någon som vill insupa den jag är.


Men av någon anledning ställs dessa två mot varandra hela tiden.

Testas jag för min ytlighet?

Testas jag för min desperation?

Men jag vill inte vara med! Jag vill inte testas mera. Jag vet ju redan svaret.

fredag 21 december 2007

.nämen, god jul då!

Fredagar innan längre ledighet brukar vara rätt sköna. Ingen idé att börja på nåt nytt, så tempot är lugnt. Stämningen är avlappnad. Fikat är gott. Perfekt.


Tills grottmannen dyker upp. Tydligen är det bara han som drar in riktiga pengar till verksamheten. Vi andra jobbar för "Kalle Anka-pengar". Han skämtade inte.


Först prövade jag att argumentera. Men det gick inte. Då packade jag ihop och gick.

Medans jag tänkte på passivitet och aggressivitet.

torsdag 20 december 2007

.svårt att gå hem

Nu är jag där igen. Fast på jobbet av ingen som helst anledning. Eller på grund av den största anledningen av alla.

Det är tomt där hemma. Jag är ensam.

onsdag 19 december 2007

.julgröt och bästa humöret

Så var det julgröt på förvaltningen. Och skinkmacka. Och långbord.

Mycket trevligt. Men jag vann inte stegtävlingen. Vårt lag vann inte, menar jag. Inte ens i närheten. Jag bidrog till att dra ner medlet. Jag var inte den bästa lagkompisen.

Däremot var jag "lilla gumman" igen. Den här gången med mindre ironi. Den här gången med kärlek. Den här gången var kramaren en kvinna som var stolt över mig.

Det är skönt att vara lilla gumman ibland. Men bara syftet är rätt. Jag avgör när syftet är rätt för mig, så gå inte och få för er att jag kan klappas på.......

tisdag 18 december 2007

.djävla sopor

Gick det bra frågade jag.

"Nej", svarade han. Och la till "ena djälva sopor".

Jag visade mitt missnöje på mitt typiska maner. Fnyste och vände mig bort.

Han fortsatte obarmhärtigt att mala på.

Då frågade jag om det möjligtvis var så att det var han som var en djävla sopa.

Han förstod absolut inte varför jag hade hakat upp mig på det ordet. Han sa ialla fall att han inte förstod det. Men jag kunde bestämt ana att han blev besvärad av att jag högg. Försvarade sig tills han hade tappat tråden. Jag hade tappat intresset så fort han började sitt försvarstal. Det enda jag ägnade uppmärksamhet åt var min synnerligen bistra uppsyn. När jag insåg att det inte fanns någon ände i hans ordbajseri så sa jag tack och adjö. Där är dörren.

Förra gången handlade det om "kvinnogöra" den här gången om "djävla sopor". Suck. Vi möts igen.

Vi möts igen.

.ertappad?

Risken finns att jag avslöjat mig själv.

Återkommer i ämnet om det händer nåt i ämnet..... så att säga.

måndag 17 december 2007

.jag vill ha lugn och ro!

Ur det lilla barnet vrålas orden "jag vill ha lugn och ro" till en mamma som försöker ta reda på vad hon vill ha till kvällsfika. Hon är väldigt arg, det lilla barnet. Mamman är nog lika arg, men hon mumlar utan att veta vad hon ska ta sig till.

Dottern i köket. Mamman vid datorn.

"Jag vill sitta i vardagsrummet" morrar hon bestämt.

"Nej, jag vill ha lugn och ro", svarar mamman.

Dottern tystnar. Hon inser att hon föll på eget grepp. Men hon har en lösning. Det är tydligen bara den som säger det först som får tycka det. Smart.

Nästa gång ska jag skynda mig att säga det först. Mamman vill ha lugn och ro.

söndag 16 december 2007

.rätt sorts skor

Jag är ute efter ett par skor. Är beredd att investera rätt mycket i det rätta paret.

Säljaren visar mig ett par som står långt bak i butiken. Jag har sett dem förut, men inte tittat närmare på dem. Det är ett par rejäla kängor. Med halvhögt skaft och snörning. De är sköna att ha på sig, det medger jag. Men knappast några skor jag skulle ha på fest, eller ens på jobbet.

Längre ut i butiken, mer i blickfånget, står ett par andra skor. Jag kan inte på direkten se vad de är för speciellt med dem, men jag dras till dem. Provar dem och tittar mig i spegeln. Jag älskar bilden av mig själv som skorna ger. De framhäver verkligen mina former. Jag är dock lite osäker på hur dessa skor passar med annat jag har i garderoben hemma. Men skorna får mig att känna mig väldigt sexig.

I kassan står en kvinna och betalar ett par skor. Jag blänger avundsjukt på dessa. Typiskt att hon hittade dem först. Jag följer henne med blicken hela vägen när hon går ut genom butiken. Hoppas att hon förstår vilket kap hon gjort tänker jag.

Min uppmärksamhet faller åter på mig. Jag har ett par skor på fötterna och ett par skor i händerna.

Vem ska jag välja?

lördag 15 december 2007

.sortera gem

Chefen längst upp i pyramiden ringde. Ville att jag skulle gå på ett möte för han kunde inte, inte heller personen under honom, eller under honom för den delen. Så då fick jag frågan. Frågade vad mötet skulle handla om och vad jag skulle göra där. Fick inget vettigt svar. Antar att han inte ville att det skulle vara tomt på vår sida bordet.

Kände mig rätt malplacerad. Presentationsrundan gick. Chef för dittan och dattan, presenterade sig. Ansvarig för massor fanns där. Ordförande för sånt var också där. Och så jag. Jag som sorterar gem.

Hade inte mycket att tillföra diskussionen. Jag var den enda som inte sa nåt. Jag var den enda som inte hade barnbarn. Men så var det nån där som tyckte att det var en strålande verksamhet att sortera gem. Han tittade direkt på mig. Då hade jag plötsligt nåt att säga. Jag visste nämligen nåt som de andra inte visste. Jag hade i en annan organisation sorterat gem på ett unikt sätt som alla visade sig vara intresserade av.

Orförande för sånt kom fram till mig vid fikat och ville veta mer. Chefen för dittan och dattan sa att det var bra att jag hade sagt det jag sa.

Tänk att alla behöver lära sig att sortera gem nån gång ibland.

torsdag 13 december 2007

.vackert förpackad smärta

.förbjuden närhet

Nu kom den. Närheten. Vi har svansat runt varandra, mannen som jag inte får (eller bör, jag kommer inte ihåg vilket) röra. Vi gick sida vid sida. Pratade, skrattade. Det var inte bara vi. Men plötsligt la han armen om mig och sa -"hur är det lilla gumman". Sedan skrattade han. Han ville retas. Han gjorde det igen. La armen om mig, men den här gången förklarade han för en annan person i sällskapet att Comvidare minsann inte uppskattar att man säger "lilla gumman". Han skrattade igen. Jag skrattade lyckligt. Den andra personen skrattade osäkert.

Hur länge har han inte väntat på att få röra vid mig? Hur länge har inte jag väntat?

Mellan oss är luften varm.

.småluciorna

Idag har jag sett det vackraste som finns. E och hennes kompis ringde på hos pensionärerna i trappuppgången utklädda till lucior och sjöng julsånger. På reportoaren fanns "Tre gubbar", "blinka lilla stjärna" och "bäh, bäh, vita lamm". Pensionärernas hjärtan var lika stora som deras plånböcker. Över 90 kronor var fick de ihop. Mamman gnuggar händerna. Här har vi nåt att jobba vidare på minsann ;-)

.dagen efter kvällen före

Det var som jag misstänkte. Han var en oerhört fascinerande person. Klok och trygg, trots ett kaosartat förflutet. Jag formligen tankade i mig livserfarenhet. En trevlig kväll.

.en allé av ljus

Varje år, den 13:e december, samlas köpmännen i ottan för att smycka centrumkärnan med ljus. Marschaller på båda sidor av vägen, i rondellerna, vid ingångarna. Det är en mäktig känsla att köra upp längs Nybrobacken omgiven av fladdrande lågor.

En god morgon på grund av en allé av ljus.

onsdag 12 december 2007

.att man aldrig lär sig!

När man upplevt samma sak ca 240 gånger borde det vara tillräckligt ofta för att man ska ha lärt sig, men inte. Jag blir lika överraskad varje gång. Fattar inget.


Igår var jag på väldigt snyftigt humör. Och trött, väldigt trött, både igår och i morse. Vad var det för fel på mig?


Idag kom svaret. Mens.


Men den 241:a gången då ska jag ha stenkoll. Baske mig.

.en ny vän?

Jag tänkte jag skulle lära känna en ny person ikväll. Han är en kompis kompis. Hans liv fascinerar mig så jag tog helt sonika tag i lite mod som jag hittade långt inne i min kropp och skickade ett SMS. Han hade nog tänkt att jag verkade intressant också. Så nu ska vi umgås ikväll. Tänka sig.

tisdag 11 december 2007

.e! underbara e!

Uppkrupen på en stol med världens minsta sits i ett rum som luktar lim och färg. På bordet står en platta full med små, små pärlor som försiktigt måste lyftas bort innan vi kan breda ut oss. Mitt emot mig sitter fröken. Fröken är en vänlig, ständigt leende kvinna, som med en lugn och pedagoisk röst hälsar oss välkomna. Jag och Es pappa är på utvecklingssamtal.

Jag märker att jag sitter med händerna i knät, en för mig totalt ovanlig pose. Jag skruvar på mig och försöker sätta mig mer bekvämt. För jag ska väl inte få skäll heller? Varför denna instinktiva underkastelse?

Min känsla övergår från tveksamhet till total stolthet. Fröken tycker att E är en fantastisk liten tjej. Det tycker vi med. Det tycker hennes kompisar också. Alla vill leka med E. Hon är så positiv. Inga bekymmer liksom. Det visar sig att hon är precis den tjej jag vill att hon ska vara. Generös och förstående. Aktiv och pysslig. Ljuvlig.

Men, säger fröken. Jag har skrivit här att hon får ibland ont i magen när ni ska byta.

Det hugger till i hjärtat. Det dåliga samvetet tar ett ordentligt strypgrepp. Från ett till noll i ett andetag.

Fröken fortsätter. Men eftersom ni varnade att hon kan få ont i magen av lök så har vi hållit uppsikt på det. Så jag tror att det är därför hon haft ont. Att ni bytte just då var nog bara en slump.

Puh. Tänkte väl det. Kunde vi verkligen ha missat att hon mådde så dåligt av att flytta mellan mamma och pappa? Vi hjälps ju åt. Vi är ju fortfarande en familj. Det är bara det att hon bor på två ställen nu.

Det sista fröken sa, innan vi lämnade rummet fullt av penslar, pärlor och glasburkar, var att trevliga barn brukar ha trevliga föräldrar.

Men hur var det nu med ägget och hönan? Är vi trevliga för att E ger oss energi eller är E trevlig för att vi ger henne energi? Vår familj har tre ben. Vi behöver varandra för att vara lyckliga människor. På ett eller annat sätt. E är E på grund av sin mamma och sin pappa. Enbar min påverkan skulle inte göra henne så fantastisk. Enbart hennes pappa skulle inte kunna göra henne lycklig. Alltså behöver vi varandra, E, hennes pappa och jag.

Jag har varit på utvecklingssamtal, jag.

måndag 10 december 2007

.vänskap växer

Jag är inte samma person som jag var igår. Det kanske inte är lätt för andra att hänga med i min utveckling när jag knappast gör det själv. Men det finns människor som fullständigt accepterar detta. Som följer med mig i min förändring. Accepterar det nya utan att ifrågasätta.

-"Jasså, har du kommit så här långt sen sist vi träffades"

Det är en fantastisk känsla att få vara så grundligt accepterad. Känna att utgångspunkten är öppenhet, mottaglighet och vänskap. Sen får samtalen och diskussionerna leda dit de vill. Det spelar ingen roll. Att ha samma åsiker är ingen självklarhet. Det kryddar bara relationen. Utmanar förutfattade meningar.

Jag vill inte vara samma person som igår. Det skulle betyda att tiden stod stilla. Det skulle betyda att vi aldrig mer kunde träffas. Min bästa vän och jag.

Tack för lunchen!

.att vara flata kostar mer!

Tydligen så kostar det mer att insemineras om man är flata. Nästan 40 % mer.

Hjälp mig nån här! Hur skulle en sån argumentation se ut?

Är det för att det är mer slitage på en heterobrud?

Är det för att flatorna får rabatterat pris på insemination av kvinna nummer två?

Är det för att Landtinget i Västerbotten inte har nån djävla koll?

söndag 9 december 2007

.en dag av kärlek

Jag är omtyckt. Faktum är att jag är älskad. Jag har känt det idag. Den där underbara känslan. Den som jag inte känt på ett tag. Men jag kände igen den på en gång. Den hade växt i storlek sen jag såg den sist. Mognat. Koncentrerats. Men ändå samma.

Kärlek i form av en god vän som pussar mig på kinden. Acceptera den du är.

Kärlek i form av en vän som får höra det hon behöver höra. Bry dig inte om vad andra säger.

Kärlek i form av varm, kroppslig närhet. Slappna av och kräv inte så mycket.

.ensam?

.elvis och celine får fira andra advent med mig

.cheek to cheek

Jag känner dig inte som person, men jag känner din kropp. Vi dansar nära varandra, dina andetag i mina öron. Dina händer i min nacke. Själv söker mina händer girigt efter dig. Trycker mig närmare mot dig. Varenda cell i min kropp är fokuserad på närheten. Inget annat finns. Bara du, jag och musiken. Jag har för länge sedan slutat tänka på stegen och takten. Jag glider med.

När låten tar slut vill vi inte släppa taget. Men vi måste. Det blir omdelbart kallt. Du vänder dig om och går åt ditt håll. Jag går åt ett annat.

I dansen är vi älskande.

I verkligheten har vi aldrig mötts.

lördag 8 december 2007

.black eyed dog

fredag 7 december 2007

.on/off

Jag gör saker för min skull. Jag har lärt mig att vara duktigt egoistisk. I små doser är det ju bra. Bra för mig alltså.

Vad känner jag? Vad vill jag?

Allt som oftast vet jag inte. Men ibland så vill jag. Men jag kanske inte alltid vet varför. Så lätt ska det tydligen inte vara. Därför händer det att jag trampar på folk. Eller! Det handlar nog mer att jag undviker folk.

Jag har ett par personer som betraktar mig som sin vän, men de suger mer energi från mig än jag kan ge. De som umgås med mig bör nog vara starkare än mig. Jag inser det nu. Jag inser det eftersom jag tankar energi från andra. Utnyttjar andra. Men jag behöver det. Jag behöver testa gränser och upptäcka att personen som står mitt emot mig står kvar. Orubbad. Jag behöver känna att styrka finns. Att trygghet finns. Att sanning finns.

När jag är stark lovar jag att andra ska få tanka energi från mig. Då vill JAG bli utnyttjad. Då först kan jag betala tillbaka.

Men..... be mig inte om något nu. Jag är upptagen med att fylla på mina batterier.

.kvalitéer som tydligen syns

Sitter i en "styrelse". Är förtroendevald med en mandatperiod på fyra år. Jag är en av nykomlingarna. De flesta hör till inventarierna. Jag är yngst. Med råge.

Men jag är inte nöjd med att mötena är en ursäkt för att fika och umgås. Jag har fått en uppdrag. Alla har fått ett uppdrag. Men på något sätt hamnar diskussionerna på cykelställsnivå. Vid varje möte har jag invändningar, jag kan bara inte hålla tyst. Hör min egen stämma. Den ekar. Det är klart att man funderar var alla andra är.

Men så ibland kommer bekräftelsen. Nån säger efter mötet att det är bra att jag har åsikter. Bra åsikter. Och nu sist var det en som ville erbjuda mig ett jobb!

Nu hörs min stämma tydligare.

torsdag 6 december 2007

.steg 19 - det går neråt

Det går neråt vill jag lova. Och det är bra. Ungefär som om man säger att ett HIV-test, som visar att nån har HIV, är positivt. Fast tvärtom.

När jag började min resa i depressionens värld hade jag över 20 p i självskattningstestet. Nyligen visade testet på 15. Det går neråt när det går uppåt.

Och jag har till och med kommit så långt att jag kan se fördelarna med dippen. Jag önskar inget ogjort. Jag behövde det. Jag behövde en motgång som skakade om mig lite.

Imorse tog jag sovmorgon. Ikväll ska jag gå en lång promenad. Idag är en bra dag.

onsdag 5 december 2007

.då börjas det

Det tydligaste tecknet på att ens dotter börjar bli stor är att hon stänger in sig på sitt rum med sin kompis. Mamma får inte vara där.

Så fort kompisen kom (hennes nästan vuxna faster, märk väl) tog hon henne i handen till sitt rum och stängde demonstraivt dörren. Därinne hördes ett tisslande och tasslande.

Mamman stod vid spisen och gjorde spaghetti och köttfärssås.

Hjälp! Jag lever i en schablon.

måndag 3 december 2007

.in i märg och ben

Är det kallt?

Varför fryser jag så fördärvat mycket?

Sitter insnurrad i en filt som helt täcker en kofta och ett par tjocka sockar. Men det känns som om mitt skelett är kallt. Jag fryser liksom inifrån. Inifrån och ut. Huden har knottrat sig. Håret har rest sig. Käkarna pressas samman.

Varför fryser jag så fördärvat mycket?

.mera Karolina till folket

Vid två tillfällen har jag haft den underbara förmånen att lyssna till Karolinas skönsång. Hennes röst är redan ett gift för mig. Jag slukar girigt varenda ton hon tar. Hela jag är uppslukad. Trollbunden.

Vill ha mer!

Men.

Än är hon inte känd.

Inte okänd så länge till om mina böner når fram.......

söndag 2 december 2007

.the Ark får fira första advent med mig

.kärringen mot strömmen

Egentligen är det rätt fantastiskt att man inte krockar oftare än man gör. Jag menar inte när man är ute och kör, utan när man är ute och går. Tänk dig en skyltsöndag där varje familj inom två mils radie dyker upp på torget. Det är aldrig så trång som då. Men märkligt nog krockar man aldrig. Man är inte ens i närheten. Kroppen ger omedvetet en signal till personer man möter och kroppen uppfattar omedvetet signaler från personer som är påväg rakt mot dig.

Det är först när man tror att man ska fatta beslutet om höger eller vänster sida själv som det går galet. Då först gör man dansen. Höger, vänster, höger, vänster. Sen tittar man på personen man möter och ler generat. Så tokigt det kan bli.

Så vad är de hemliga tecknen för höger och vänser då?

.Eva Cassidy

lördag 1 december 2007

.hur var det här då?

Vän säger: "Hur går det med kärleken då Comvidare?"

Comvidare svarar: "Det har inte hänt så mycket, men å andra sidan letar jag inte"

1 timme senare i telefon....

Annan vän säger: "Kul att du ska komma på glöggfesten Comvidare!"

Comvidare svarar: "Finns det några killar till mig där?"

Nä, inte letar jag inte. Inte alls. Inte på en fläck.

.livet

Här är jag. Mitt i. Det finns liv bakom mig, framför mig, inuti mig.

Där är du. Mitt i. Du är livet. Du tar den plats du tycker dig förtjäna. Du är självklar, nära till skratt, nära till gråt.

För dig är jag det som omger dig. Bakom dig, framför dig, inuti dig. För mig är du en anledning att leva.

Vi lever livet båda två.

Jag är din mamma.

Du är mitt barn.

Vi är liv.