Jag är inte samma person som jag var igår. Det kanske inte är lätt för andra att hänga med i min utveckling när jag knappast gör det själv. Men det finns människor som fullständigt accepterar detta. Som följer med mig i min förändring. Accepterar det nya utan att ifrågasätta.
-"Jasså, har du kommit så här långt sen sist vi träffades"
Det är en fantastisk känsla att få vara så grundligt accepterad. Känna att utgångspunkten är öppenhet, mottaglighet och vänskap. Sen får samtalen och diskussionerna leda dit de vill. Det spelar ingen roll. Att ha samma åsiker är ingen självklarhet. Det kryddar bara relationen. Utmanar förutfattade meningar.
Jag vill inte vara samma person som igår. Det skulle betyda att tiden stod stilla. Det skulle betyda att vi aldrig mer kunde träffas. Min bästa vän och jag.
Tack för lunchen!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar