LIVET OCH LITE TILL

onsdag 31 oktober 2007

.grattis E

Dottern fyller fyra idag.

Jag väckte henne i morse och berättade det. "Vakna E, det är din födelsedag. Du är fyra år nu"
E tittar upp sömndrucket, ler och säger. "Vad fort det gick"


Hon berättar vid middagen att fyraåringar kan hänga upp jackan själv. De kan hjälpa till med maten. De kan torka sig själv.

Dottern fyller fyra idag och nu kan hon själv.

tisdag 30 oktober 2007

.en mardröm?

På tal om ett besöksförbud. Nu är det värre än vanligt. Nu invarderas mina drömmar. Mina dagdrömmar.

Jag vill bara säga att det inte är särskilt lämpligt det där. Att dagdrömma. Det kan bli en mardröm.

Men en glimt av den där magen får min fantasi att göra volter. En skymt av en vältränad mage är väl i princip det mest erotiska som finns.

Så, jag vore tacksam om ni med magar som passar in på denna beskrivning kunde hålla er undan. Eller, vad är det jag säger?

Jag menar tvärtom. Mer sånt!

Hur kan erotik i vardagen vara fel?

Mer sånt!

.bekvämlighet har ett pris....

...och det är 3500 kr.

Det kommer att bli en kall vinter.

söndag 28 oktober 2007

.otur igen

Det börjar bli kallt här uppe. Har fått skrapa rutan två gånger i höst. Kanske man ska börja med motorvärmare snart.

Hm, var sitter mototvärmaren på min nya bil då?

Någonstans på fronten. Eller hur?

Nähäpp.

Kupévärmaruttag.

Någonstans under handskfacket. Eller hur?

Nähäpp.

Jahapp. Ser ut som om det blir en kall vinter.

Hur i hela friden ska man komma ihåg att kolla efter det när man köper en bil på våren. Är inte motorvärmare standard? Jag vill anmäla mig själv för inkompetens. Jag borde inte få köpa grejer som jag har så lite koll på. Spärra mitt konto för inköp av bilar, datorer, kaffebryggare....

Gah!

fredag 26 oktober 2007

.otäck inställning

Läser en bok. Rättning: läste en bok. Kärlekens insikt. Rätt harmlös titel. Den handlade tydligen om att lära sig älska sig själv. Att lycka kommer inifrån.

Jag kom inte så långt.

Jag kom bara till sida 37.

Författaren vill visa på att vi ger våra barn dubbla budskap. Han förklarar med ett exempel. Barnet springer ifrån sin mamma. Snabbar och snabbare ju mer desperat mamman blir. För barnet är det en lek. För mamman blodigt allvar eftersom barnet närmar sig en trafikerad väg.

"Barnet väntar sig att hon vill leka, men hon ger honom en smäll i baken. Bom!"

Jag hajjar till. Nä, nä. Inga sådana exempel tack. Men jag ger boken en chans till. Det kanske bara handlade om ett dåligt exempel.

Nästa sida.

Författaren vill visa på att små barn inte lärt sig vad som är rätt och fel än. En pojke leker i vardagsrummet. Hittar pappans gitarr som ser ut som en leksak.

"Han blir genast arg, tar hårt i dig och ger dig smisk"

Don Miguel Ruiz kan glömma att jag tänker ta till mig hans åsikter om vad kärlek och lycka är. Fet-glömma sörru!

torsdag 25 oktober 2007

.djävla otur, helt enkelt

Startade en tvättmaskin innan jag gick till jobbet i morse.

Tömde en tvättmaskin när jag kom hem från jobbet i eftermiddags.

Där låg det gamla vanliga....träningskläder, sockar, byxor.

Där låg det ovanliga......Mp3 spelare.

.humörhöjaren!

Åh, vad han kan dansa!
You may have this dance. Any time you please!

.smaken är som baken

Läste nyss ett inlägg i Jojos blogg och måste bara få spinna vidare på den tråden. Smaker som inte passar ihop är ämnet för dagen.

Till att börja med är det bara att konstatera att alla kan inte tycka om allting heller. Jag kan tex acceptera att folk äter lever och blodpudding. Bara jag slipper. Men vissa smakkombinationer måste vara ett skämt.

Kalles kaviar med banan till att börja med. (väntar med spänning på Kalles apelsin)

Maränger som smakar tandkräm (eller pepparmint som expediten sa. Vad är skillnaden undrar jag?)

Norrlandsfenomenet apelsinmjölk (50% mjölk, 50% apelsinjuice), kortlivad produkt visserligen. Ingen kioskvältare, snarare hyllvärmare i kyldisken.

Popcorn med floursocker.

När krullar sig er tunga? Fyll på med kreativa smaksensationer.

måndag 22 oktober 2007

.djup tacksamhet

Det var tre veckor sedan jag sprang senast. Kan det vara så länge sedan? Jo, det kan det. Jag skrev upp det in min pinsamt tomma träningssdagbok.

Men i kväll tog jag tjuren vid hornen, eller snarare tryckte ner motvilliga fötter i ett par träningsskor med intorkad lera. Inte blev jag på bättre humör när all denna intorkade lera lossnade och regnade ut över mitt hallgolv.

En snabb cykeltur till elljuspåret. Tre st 2,5 km långa rundor. I mitt favoritspår. Hur bra gick det? Mycket bra! Jo, jag tackar.

Min kropp är det jag är mest tacksam för just nu. Hur är det möjligt? Sannorlikheten att jag ska ha någon kondition kvar är minimal. Men trots detta så gör min kropp precis som jag vill. Lätta steg. Regelbunden andning. Intervaller.

Tack! Tack! Tack!

Inte tack för lyset som slocknade halvvägs runt sista varvet. Ett elljusspår utan elljus är inte att rekommendera. Det blir liksom inte så mycket spår då. Bara svart.

söndag 21 oktober 2007

.en tanke om familjen

Om min familj inte var min familj, skulle jag umgås med dem då? Skulle de umgås med mig?Ingen givits tillfället att välja. Varsågod. Här är din familj och den ska du älska. Av hela ditt hjärta!

Men är det verkligen realistiskt?

Nej, det är inte självklart. Man behöver inte älska sin familj bara för att den preseterats för dig. Ens eget kött och blod kan göra fel. Galet fel. Saker som är svåra att älska. Saker som är omöjligt att acceptera. Men trots detta är de ändå din familj. Den valmöjligheten finns inte, att välja bort släktskapet. Man kan inte av-adoptera. Man kan inte skilja sig från sina syskon.

Så. Vilka känslor som är äkta? Vilka känslor har jag för själva personen och inte släktskapet? Det är titeln före namnet som försvårar mitt förhållningssätt. Alltså Mamma, Pappa, Bror eller Syster.

Jag har krav och förväntningar på min mamma som jag inte har på någon annan person på denna jord. Är det rättvist? Jag har mycket liten tolerens för fel som min pappa gör. Är det rättvist? Jag lever i illusionen att mina syskon är bättre än alla andra. Är det rättvist? Jag ställer inte dessa krav på nån annan? Bara för att "syster" står framför namnet så ökar mina förväntningar. Är det rättvist?

Tänk om man kunde lägga titeln bakom sig. Lära känna personen, som vilken annan person som helst. Inte som en nära släkting och allt vad det innebär.

Då skulle det vara realisktisk. Att älska sin familj för just de personer de är. Av hela sitt hjärta.

.the girl thats driving me mad

Häng med. She's got a ticket to ride.

.ett liv för dig är ett liv med mig

Hur ser en kärlek ut som räcker i 70 år?

Jag har sett en sån kärlek. Den finns hos min mormor och morfar. Blickarna de ger varandra är viskar om respekt. De doftar vetskap. De sprider värme.

Bortom tröttheten i deras kroppar.

Det finns inga genvägar. De har upplevt livet tillsammans. Sett åren sakta flyta förbi likt bäcken nedanför deras gård. Vackert. Glittrande. Porlande. Ett rikt liv tillsammans. Ett delat liv.

Bortom saknaden efter tiden som flytt.

Nu håller livet på att ta slut. Men bara för oss som ser på. Inte dem vars liv vi önskar evighetslångt. Saknad finns inte för dem. Inte heller ånger. Att vara närvarande är kärlek som rymmer en evighet.

Bortom livet självt.

.vem är jag?

Jag är jag, så enkelt är det.

fredag 19 oktober 2007

.show me the money

Nu vet jag hur rik jag är i förhållande till resten av världen. Skrämmande läsning. Bra läsning.

.god morgon

Så var man på jobbet. Med trötta ögon, ömma fötter men med ett varmt hjärta. Jag har dansat. Buggat. Jag har skrattat och kramats. Svettats och snurrat.



Den största gåtan för kvällen: Kan man uttyda nåt om två kroppar känns som en? Om allt stämmer i dansen, är matchningen total även på andra områden?

onsdag 17 oktober 2007

.så är det. Bara så.

För att våga språnget
det där som ska förändra hela livet
måste man först inse
att själva livet är oföränderligt

Då kan det ske det förunderliga
när något nytt
som aldrig tänkts
eller funnits
kan förändra ett helt liv

Jag lånade Steinas ord eftersom jag inte har några egna just nu. Jag har många tankar. Men inga ord. Jag har många åsikter. Men inga ord. Jag har många känslor. Men inte rätt ord.

söndag 14 oktober 2007

.upp som en sol....

...ner som en pannkaka.

Jag återkommer. Nu är jag tyst. Stängd.

lördag 13 oktober 2007

.steg 15 - det blåser nya vindar

Det vänder nu. Jag känner det.

Jag kommer att bli den människa jag vill vara.

Det är öppet nu. Jag känner det.

Jag kommer att leva det liv jag vill leva.

Energi och glädje i min kropp. Hoppfullhet och framtidstro i min själ. Värme och kärlek i mitt hjärta.

Jag känner det.

.en tvådimensionell yta

Ett tag trodde jag att ytan var viktig. Ett perfekt hem....alla tekniska apparater....en kärnfamilj. I eftermiddags började jag tvivla. Såg hur ytan inte räckte till. Märkte hur jag till och med äcklades av ytan. Kände för ett ögonblick att yta inte är något mer än just yta.

Djupet saknas. Dimensionerna saknas.

Men oftast tror jag mig kunna köpa djup. Att jag med högre lön har tillgång till fler dimensioner av livet. Och därmed blir jag lyckligare.

Jag tog upp frågan med S som svarade:
E kommer inte att stanna och vänta på att du ska tokjobba dig till sommarstuga och hög standard. Hon kommer att växa och lära sig att det viktigaste i livet är sommarstuga och hög standard. Och det kanske är det viktigaste? I så fall är det väl bara att satsa och ge järnet?

Viktigast?

Vilka värderingar vill jag att E ska växa upp med? Inte mina ialla fall.

Problemet är att jag jämför mig med andra. Och undantagslöst alltid med de som har det bättre. Högre ekonomisk standard alltså. Inte bättre. Vem tävlar jag mot? Jag har inga oljefält. Min pappa heter inte Ingvar Kamprad. Jag spelar inte på hästar. När tar det slut?

Jag vill att E ska växa upp med mina värderingar. Jag måste bara först själv lära mig vilka de är.

En tredimensionell värld.

fredag 12 oktober 2007

.ord på ord i långa rader

Ord. Meningar. Texter. Ord.

Alla orden du använder, använder jag också. Men jag lyckas inte sätta dem i den ordning som du gör.

Sätter man orden i rätt ordning så betyder de tydligen mer.

De ska vara glada de orden du använder för att de får vara i ett sånt fint sammanhang.

Man skulle nästan kunna säga att du ger orden en extreame makeover.

.den först av dagar, tagning 2

Jag är rädd att gårdagens läskiga humör satte stopp för min tideräkning. Jag får börja om.

Allt annat än "tiodagarsutmaningen" manövrerade runt i min trötta nervbanor. Bara att inte faktum. En destruktiv tanke skickar dig tillbaka. Tillbaka till dag 1.

Så då var jag alltså här igen. Men den här gången med vissheten att man måste avsätta resurser till detta. Att förändra sitt tankesätt gör man inte när jobbet hänger över sig. Tynger ner både kropp och tanke.

Hur kan jag prioritera min tid så att jag kan förändra min inställning?

När kan jag avsätta tid för att förändra min inställning?

Vem kan hjälpa mig att hitta tid för att förändra min inställning?

Hur? Det bygger ju på att man anser sig värd att prioritera. Så jag lär väl få börja där. Eller rättare sagt, jag har börjat där.

När? Ja, det är väl bara att g'ört antar jag. Här passar det att brista ut i sång "vår bästa tid är nu...."

Vem? Ska ta ett snack med M om det ikväll. Över en bit äppelpaj.

Jag ka ha det hur bäst som helst. Så det så!

torsdag 11 oktober 2007

.den andra av dagar

Trött.

Trötthet ger dåligt fokus. Dåligt humör. Negativa tankar.

Dag två har varit en svår dag. Misstänker att jag misslyckats. Men kan inte sätta fingret på när.

Var det när jag bad om en viktig sak och fick ett nonchalant svar tillbaka?

Var det när jag kände att min insats inte värdesätts av "rätt" personer?

Var det när jag stressade ut till dagis?

Är det nu?

onsdag 10 oktober 2007

.första dagen av dagarna

Vaknade. Kom direkt ihåg vilken dag det var. Tänkte positiva tankar. Hoppade in i duschen. Sminkade mig. Såg dottern som sov varmt i min säng. Kröp ner igen. Sov en timme till.

Mitt val. Sätta ett värde på mig själv.

Såg på väg till jobbet en pensionär med täningskläder och Mp3. Log.

Hans val. Han satte ett värde på sig själv.

Jag har faktiskt inte tänkt så många begränsande tankar idag. Speglar det en verklighet? Har jag motat Olle i grind? Var det slumpen? Det återstår att se.

Min första dag av dagarna.

Jag deltar i tiodagarsutmaningen eftersom ... jag vill bryta negativa tankemönster.

tisdag 9 oktober 2007

.äntligen

Som jag längtat. Som jag hoppats.

Min Steina.

Kloka Steina.

Vackra Steina.

Nu ska jag frossa. Girigt konsumera hennes ord. Be om mer innan jag ens svalt första tuggan. Ta påtår. Tretår.

This is my cup of tea!

.en anledning

"jag ville bara höra hur din röst lät i telefon"

.tio långa dagar.....

Får man ändra sig? Får man ångra att man kom på den naiva idéen att man skulle kunna förändra sitt tankesätt? Får man ta tillbaka det? Får man?

Från och med i morgon börjar nedräkningen. I tio dagar.

Nu städar jag. Hittade fullt med damm på TVn. Finns det nåt positivt i det? Det måste det finnas. Annars är jag körd. Jag ska vända negativa tankemönster till positiva. I tio dagar.

Det känns lite motigt just nu. Till och med den tanken är bannlyst. I morgon.

Jag måste söka inspiration. Återkommer i ämnet.

måndag 8 oktober 2007

.facklitteratur på engelska

Bror vill ha hjälp med att översätta. Jamen, det är väl inga problem. Jag har ju bott i London.


"The mechanical properties of materials are ascertained by performing carefully designed laboratory experiments that replicate as nearly as possible the service conditions"

"It is incumbent on engineers to understand how the various mechanical properties are measured and what these properties represent; they may be called upon to design structures/components using predetermined materials such that unacceptable levels of deformation and/or failure will not occur. We demonstrade this procedure with respect to the design of a tensile-testing apparatus in Design Example 6.1"

Sa jag London? Det kanske var Örebro. Eller Umeå. Jag blir inte klok på det där.

.kort fråga...

... om du känner starkt för en person är det

1. hjärtflimmer
2. andningsnöd
3. skakiga knän
4. illamående
5. kissnödighet

eller möjligtvis nåt annat som du känner?

.en sak i taget tack

Att handla är för mig den största mentala ansträngningen. Särskilt om det sker vid femsnåret när jag, E och alla andra i butiken är hungriga och trötta. Och sura.

Min blick är låst i fjärran. Mitt fokus är 100% på mat. Nu. Imorgon. Till lunch.

Det är omöjligt att prata med mig. Jag har svårigheter att göra mig förstådd för mig själv.

(förlåt Magnus, det var inte du. Det var jag)

Tack Coop för självbetjäning.

Tack Coop för halvfabrikat.

söndag 7 oktober 2007

.definiera friskvård

Vi har tydligen fått en pott pengar för att bedriva friskvård. Minska sjukskrivningarna.

I fredags kom 7 av40 anställda till aktiviteterna. Tre 30+. Fyra farligt nära pensionen.

Fyra farligt nära döden visade det sig när de halkade omkring på blöta klipphällar. Min puls steg, knappast på grund av tempot vi tog oss upp med. Men vad gjorde de där och framför allt, vad gjorde jag där?

Insåg att friskvård får man inte på beställning.

Jag avbröt utflykten. Åkte hem och jobbade istället. Pulsen stabiliserades. Hann med det jag annars inte skulle hunnit med.

Insåg att friskvård får man inte om jobbet ligger kvar och väntar.

.känns som söndag

Idag tar jag det lugnt. Den energi jag hade igår och i förrgår och i veckan finns inte idag.

Lugnt. Vill inte träffa nån. Orkar knappt prata.

Lugnt. Minimerat antal intryck. Minimal ansträngning.

Nu sitter E framför en film. Jag ska krypa upp i soffan och sova lite. Idag tar jag det lugnt.

lördag 6 oktober 2007

.tillnyktrad men ändå inte

Ni som följt denna blogg ett tag vet att jag är (mycket!) svag för kyssar. När jag väl fått smak för dem så blir jag totalt fixerad. Kan inte ens uppskatta hur många gånger idag mina tankar har återvänt till gårdagsnatten. Mmmm. Trevande. Ömt. Utforskande. Hett.

Jag är tillnyktrad med fortfarande helt groggy.

.språkanpassning för barn

I, två år, säger att rutschkanan är sin. E, fyra år, vet att det är hennes. E påtalar detta missförstånd till sin mor som förklarar att I är en liten tjej. Hon kanske inte förstår allt.

E förstår. Det jag nu hör från köket är E som ger I en språklektion.

"I, säg äpple"
"Äpple"
"Bra I! Mamma hon kan säga äpple!"

Denna lektion fortsätter med 15-tal andra ord. E förstår.

.nu vet jag

Det är lugnt.

Puh.

Krama vidare allihopa.

Det ska jag göra.

.bra sagt

"bättre att infria önskningar än att bryta löften"

.att leva för sitt jobb

Jag tycker om. Jag är omtyckt. Det är berusande.

Jag håller om. Jag blir omhållen. Det är stärkande.

Mina känslor övemannar mig. Jag förmår inte stå emot. Jag är lycklig.

Runt mig står människor jag bryr mig om. Människor som betyder allt för mig. Jag stäcker ut handen och stryker på kinden. Jag håller handen. Jag omfamnar.

Mina vänner. Mina studenter.

Nu vet jag inte längre vad jag ska känna. Misstolkade jag ömheten? Misstolkade de ömheten?

Vilka känslor dröjer sig kvar?

Smärta?

Kärlek?

?

fredag 5 oktober 2007

.rock on FK!

Det gick vägen.

torsdag 4 oktober 2007

.tunnelseende

Jag kan snöa in mig fullständigt på en person. Hittar jag nån som jag fascineras av så vill jag ha mer. Mycket. Mest. Jag vill umgås hela tiden. Vill att personen i princip ska flytta in hos mig. Jag blir som en blodigel. Särskilt dem som jag betraktar som nya vänner.

Kollektiv?

Men det finns såklart en baksida. Intresset kan dö ut lika fort som det blommade upp. Rättare sagt, tills min hjärna hittar nån annan att fängslas av. Vanligtvis har vänskapen hunnit bli så stark att den överlever. Förskjutningen av fokus brukar nämligen vara ömsesidig.

Fokuserad!

onsdag 3 oktober 2007

.hopplösheten i ett nötskal

Nötskalet är mitt kontor. Det är jag som känner hopplöshet. Vi har misslyckats. Jag har misslyckats. Vet inte. Vad jag vet är att det är utanför min kontroll. Det är försent att göra nåt nu. Missnöjet finns på papper. Missnöjet är ett faktum.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Snart.

tisdag 2 oktober 2007

.det finns nån för alla

.vem är du?

Lite nyfiken nog är jag på vilka som läser min blogg. Vill ni ge er tillkänna? Klottra ner en kommentar?

.tafsar chefen?

Min chefs chef (tydlig hierarki där jag jobbar minsann) la armen runt mig. Först tänkte jag, men så trevligt att han tycker om mig. Sen tänkte jag en gång till.

Vad betyder det egentligen? Markerar han status? Pinkar han in revir? Och vad ska jag göra nästa gång han gör det? Nypa honom i häcken?

.att vilja och våga är inte samma sak

Jag blandar ihop det. Är det så att jag vill, men vågar inte? Eller vågar jag inte, men vill?

Det kanske inte ens är någonting jag måste göra nåt åt? Inte nu ialla fall. Tänk om jag inte skulle tänka så mycket. Tänk om jag skulle känna mer. Glida med. Det finns ingen deadline på min känslor. Inget bästföredatum vad jag vet.

Så då tar jag det lungt. Jag kanske förresten varken vill eller vågar just nu. Men då får det vara så. Bra så!