Jag är rädd att gårdagens läskiga humör satte stopp för min tideräkning. Jag får börja om.
Allt annat än "tiodagarsutmaningen" manövrerade runt i min trötta nervbanor. Bara att inte faktum. En destruktiv tanke skickar dig tillbaka. Tillbaka till dag 1.
Så då var jag alltså här igen. Men den här gången med vissheten att man måste avsätta resurser till detta. Att förändra sitt tankesätt gör man inte när jobbet hänger över sig. Tynger ner både kropp och tanke.
Hur kan jag prioritera min tid så att jag kan förändra min inställning?
När kan jag avsätta tid för att förändra min inställning?
Vem kan hjälpa mig att hitta tid för att förändra min inställning?
Hur? Det bygger ju på att man anser sig värd att prioritera. Så jag lär väl få börja där. Eller rättare sagt, jag har börjat där.
När? Ja, det är väl bara att g'ört antar jag. Här passar det att brista ut i sång "vår bästa tid är nu...."
Vem? Ska ta ett snack med M om det ikväll. Över en bit äppelpaj.
Jag ka ha det hur bäst som helst. Så det så!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
en fundering jag har i denna "tiodagars" är... att om man inte har vanan inne att tänka positiva tankar kommer ju huvudet dra dig tillbaka in i ditt gammla invanda och mysiga sätt att tänka, vilket ger i mig att man behöver 10+3 dagar i utmaningen... 3 för att justera huvudet och 10 att utföra utmaningen med magkänslan..
du kommer fram lika fort om du tar babysteg änn om du gör hoppsansa steg, som du inte vet hur du skall göra...
Skicka en kommentar