.100 meter läkare

Efter lång väntan och ett grötigt sluddrande i luren så lyckades jag få tid hos läkaren idag. Med en alvedonstinn kropp lyckades jag ta mig så långt som till väntrummet där Svensk damtidning väntade på mig. Tydligen så är det damtidningen som planerar Viktoria och Daniels bröllop i sommar. De hade hittat vigselförrättare, bokat lämpliga datum för fest i dagarna tre samt påbörjat gästlistan. Var var de när mamma gifte sig i somras?

Jag hade just lagt ner tidningen när jag hörde mitt namn ropas. Läkaren tittade hastigt upp och sa det patentregistrerade "jaha, hur var det här då?". Innan jag börjat berätta om mitt dilemma så hann jag konstatera att läkaren i fråga hade bråttom som fan. Snubblande nästan över britsen när han skulle hämta engånsplastgrejerna man har på den där saken som lyser. Kollade i ena örat. Jag klockade. 0,3 sek. Kollade i andra örat. 1,2 sek, men då har jag inte räknat bort tiden det tog för honom att flytta på håret som täckte örat. Jag gapade och glasspinnen åkte äckligt långt in. 2,5 sek.

Han kickade iväg stolen mot skrivbordet. 0,5 sek. Sa att jag NOG hade halsfluss och att han skulle skriva ut penicillin. Jag tänkte att det är klart att han måste gissa. Hann han se något överhuvudtaget? Tack och adjö.

Utanför satt fler patienter och väntade.