LIVET OCH LITE TILL

fredag 31 augusti 2007

.jobb vs kärlek

Trots att jag sitter här med stressen i axlarna och hungern i magen så kan jag bara tänka på en sak. Jag har ett grymt kul jobb. Och jag är som gjord för det. Vi passar klockrent bra ihop jobbet och jag.

Jag kan bara dra den slutsaten att jag mår rätt bra nu. Den handlingsförlamning som jag förut kände har förvandlats till handlingskraft. Tick, tack, tick tack.

Hur kommer det här sig då? Jo, det ska jag förklara för er. Jag kan inte lyckas både på jobbet och med kärleken. Antingen eller. Så har det alltid varit. Men nu passar det ganska bra att pendeln lutar åt jobbet. Riktigt bra tajming faktiskt.

Nä. Om man skulle lämna jobbet idag och få dumpningen överstökad så att jag kan jobba lite mer effektivt i morgon. Klockan slår.

torsdag 30 augusti 2007

.stora dumpningsdagen

Imorgon kommer jag att bli dumpad. Det är min starka misstanke. Inte för att jag varit tillsammans med någon. Men jag har dejtat. Hudknarkat. Då går det som det går.

Men det är ok. Jag har några mil kvar att gå. Fortfarande. Han blev aldrig insläppt på riktigt. Då går det som det går.

Ut och äta känns inte som ett typiskt "jagskadumpadig" upplägg. Vad hände med gamla hederliga ignorerandet? Ska han vara underbart förstående och vänlig mot mig? Då blir jag kär. Då går det som det går.

.jag vill ha kuk!

Eller åtminstone stake. Syrran* har stake. Men inte kuk. Hon kommer långt. Hade hon haft kuk hade hon kommit längre. Garanterat. Man kan inte se på henne att hon har stake. Hon har långt hår, bröst, kurvor och långa ögonfransar. Hon ser ut som en typisk kvinna alltså. Möjligen lite snyggare än en vanlig kvinna, men dock 100% kvinna. Hennes nya chef såg det inte heller. Han trodde att hon ville rätta sig i ledet. Foga sig efter det patriarkala. Då visade syrran sin stake. Han lär nog inte glömma i första taget vad som döljde sig under ytan på den kvinnan.

Ser till mig själv. Läser mitt tidigare inlägg. Om min situation suger får jag väl göra nåt åt det. Bevaka min intressen. Visa min stake.


*den här gången menar jag den äldre systern, även om den yngre också kan passa in på den här beskrivningen

.lågenergi

3 möten på en dag. Länsstyrelsen, marknadsbyrå och ledningsgruppen. Jag är helt tömd. Ändå måste jag förbereda en presentation som ska hållas på måndag. Jag är oinspirerad. Arbetsveckan har bara en dag kvar om jag går hem nu. Jag är uppgiven. Måste ägna helgen åt trycksakerna. Jag är tidspressad.

Hur löser man den här akuta situationen då?

1. Bit ihop. Ta en kopp kaffe och jobbar vidare. Tjurighet är en gåva.
X. Panika. Fly fältet för att aldrig mer återkomma. Gräv ner dig.
2. Kapitulera. Hitta nån som kan bjuda på middag. Nya tag imorgon.

onsdag 29 augusti 2007

.baksidesförfattat

2maz påminde mig i sin blogg om de där baksidesförfattarna. Ni vet, de där som ska sammanfatta innehållet i en film på baksidan. Notera att även jag skriver "ska" vilket kan antyda att de faktiskt inte lyckas med detta alla gånger.

Nog kan man gråta över detta, men läs då på baksidan av en barnfilm. Då gråter inte bara du utan även barnet. Om jag inte lyckas hänga med längre än till första meningen så är det rätt utsiktslöst även för min dotter. Så vi hänvisades till att välja filmer utifrån kategorin "flest djur på omslaget".

.facebook

Så gick man på den lätta. Men man måste väl testa innan man kan dissa. Smaka en tugga innan jag säger att det är äckligt.

.så är det nu tydligen

Vaknar. Släpar mig ur sängen. Släpar mig ut i badrummet. Gör mig klar. Väcker E. Släpar henne ur sängen. Släpar henne ut i badrummet. Lämnar E. Jobb. 100%. Stress. Avbruten. Mer jobb. Ont i huvudet. Hämtar E. Äter snabblagad mat. Stryker mig på tinningarna. Lägger E tidigt. Lägger mig tidigt. Tänker på jobb. Somnar sent.

.lika barn leker bäst

Många säger att E är lik mig. När jag får höra det kan jag omöjligt dölja min glädje. Hon är nämligen det vackraste jag vet. E använder den kommentaren på ett annat sätt. Eftersom vi är så lika så måste vi tänka på samma sätt. På hennes sätt dvs. Är inte det själklart? I Es värld är det det.

söndag 26 augusti 2007

.kvinnliga stolpskott

Kalsongmannen* var ute och dansade igår. Han är tydligen på alla danser. Det är nog ingen underdrift om jag påstår att dansen är hans största intresse. Han har nämligen kommit på det. Har man ingen social kompetens och om chanserna är små att stöta på kvinnor eller ens vara nära kvinnor (förutom möjligtvis hans åldriga mor) i vardagen så ger dansen oanade möjligheter.

Det är ju inte så att han någonsin blir uppbjuden. Men hälften av låtarna så är det ju "herrarnas". Fritt fram alltså eftersom etiketten säger att det är oartigt att tacka nej. Han är inte ensam. Det finns rätt många av dessa män som jag gärna kallar stolpskott.

Men! Stolpskott av kvinnligt kön, finns de? Rotar igenom min bekantskapskrets. Mina vänners vänner. Men inget kvinnligt stolpskott så långt ögat når. OK, det finns nog ett par som inte skulle anses som tilldragande, men då kompenserar de bristerna i sitt yttre med social kompetens. Gärna ovanligt mycket social kompetens.

Jag möter sällan svettstinkande, ölmagsprydda kvinnor med råa skämt som får en att vilja kväva personen med en hundbajspåse.

Jag möter sällan bleka, gloögda kvinnor med stripigt hår och med byxorna högt uppdragna, långt ovanför den pukt där midjan egentligen sitter.

Jag möter sällan kvinnor i 40-årsåldern som fortfarande bor hemma och låter mamman sköta allt från matlagning och tvätt till ens privatekonomi.

Är det jämlikhet, jag bara frågar?



*han kallas så eftersom han kör "kommando". Har man otur (vilket han nog skulle betrakta som tur) så kan man känna klockspelet mot benet.

.Hur vet de det?

Kompisarna skvallrar om att han är förälskad. Uppöveröronen förälskad till och med. Men vem är han förälskad i? Det skulle kunna vara jag, men det är bara det att det inte märks. Ska inte sånt märkas? Förvirringen tilltar!

.gospel att insupa

torsdag 23 augusti 2007

.apport E!

I trapphuset intill finns en ensamstående mamma med dotter i Es ålder. Jag har gnuggat händerna åt det länge nu, men det var först ikväll som min plan gick i lås. Allt som behövdes var en leksugen dotter. Tjejerna formligen kastade sig över varandra. Mammorna formligen kastade sig över varandra. Vi fyra kommer att utnyttja varandra skoningslöst. Vi är lika desperata allihop. Tjejerna efter en lekkompis. Mammorna efter träningstid på vardagkvällarna.

Är det för tidigt att gå över med E redan i morgon kväll?

.fördomar för barn

Läste just detta stycke för E. Kändes inte helt bra.

Tre barn finns det hos familjen Ekorre. Kalle, Kurre och Kajsa heter de. Deras pappa är rätt sträng.
"Kör ungarna i säng, så att man kan få läsa tidningen i lugn och ro", sger han till Fru Ekorre.
Och då säger Fru Ekorre till barna att den som kommer först i säng ska få en karamell.

onsdag 22 augusti 2007

.lol


Hur ofta skrattar man högt åt nåt man läser? Inte så ofta. Mer ofta om man är i ett sällskap. När jag nu läser nåt som får mig att skratta högt så är det inte mycket mer än ett ljudligt fniss. Aldrig ett asgarv. Aldrig att jag skrattar mig halvt fördärvad. Aldrig att jag viker mig dubbel. Det är faktiskt så att det är så sällan att jag nästan blir generad över min känsloyttring. Det är inte så att jag är en torrboll. Tvärtom. Jag skrattar nog mer än de flesta. Men däremot är det sällan jag ärligt kan använda mig av "lol". Men å andra sidan, vem kan det?

tisdag 21 augusti 2007

.nej tack, jag är mätt

Har kommit in i diskussionen "mat" eller kanske mest överflödet av den ett antal gånger nu på slutet. Problemet med övervikt ligger nog mycket i vårt arv. Vi hamstrar. För svåra tider. Problemet är bara det att vi aldrig får svåra tider som kan tömma våra reserver. Och då menar jag både fettreserver på kroppen och den proppfulla frysen och skafferiet.

Jag handlar för 2500 kr varje månad på Coop. Jag har ingen susning av hur mycket jag bär med mig hem för att slänga i soporna. Jag veckohandlar. Springer på det som ser gott ut. Springer på det som jag tror jag kommer bli sugen på längre fram i veckan. Springer på extrapriser.

Just nu ligger tre majskolvar (3 för 10:-) i mitt kylskåp och väntar på sitt öde. Papperskorgen. Om jag handlade varje dag så skulle jag bara köpa det jag var sugen på. Varken mer eller mindre.

Sen är det där med att man alltid måste äta upp det man tagit för sig. Även om man är nära kräkstadiet. Tänk på de svältande barnen! Varför använder man sin kropp som papperskorg? Kan man inte slänga de där fem tuggorna istället? Sluta måltiden med en skön känsla istället.

Så ät vad du vill, (inte vad som ligger och ser tråkigt ut i kylskåpet)
hur mycket du vill, (inte hur mycket som finns på tallriken)
och såklart när du vill

.bostad sökes

Es älskade faster ska flytta till Mölnlycke och plugga Risk Managemet till hösten. Är det nån av mina läsare som kan tipsa om en bra och billig 1:a eller rum i Göteborg? Det har inte löst sig med bostad än. Men jag antar att det ändå inte betyder att hon stannar i närheten av oss. Synd. Vi gillar henne. Skarpt.

Är nyss hemkomna jag och E från en picknick med de två fastrarna. Vi gillar dem. Skarpt. En av dem blir kvar här ialla fall i två år till. Vi får glädja oss åt det!

söndag 19 augusti 2007

.internationella dagen

Idag har jag och E insupit intryck från alla världens hörn. Dofter från många spännande maträtter i display för hungriga själar. För 25 kr fick man ett smakprov. Vi åt vårrullar från Thailand, rökt sik från Sverige och fläskfiléspett och varmkorv i våffla (?) från Filipinerna. Vi avslutade måltiden med en mjukglass från McDonalds.

Väl hemma igen däckade vi framför en film. När den var slut började E argumentera om en ny. "I det här landet får man bestämma om man vill se på två filmer" sa hon och spände blicken i mig.

Jag får anstränga mig för att hålla mitt skratt under ytan. "Det är sant E, i det här landet får man bestämma mycket, men det är ändå mamman som bestämmer vad barnet får göra."

.min handelslista

Min ekonomi räcker till en utsvävning per måndag. Denna månad blev det en gigantisk hög kläder (som vägde ett ton när kön till kassan masade sig fram i snigelfart) till min dotter. Den kommande månaden funderar jag på följande:
-nya glasögon (antireflexbehandligen har släppt och jag ser konstant genom en dimma)
-åka till Stockholm och hälsa på mina systrar (en syster ska gifta sig, planering behövs)
-digitalkamera (har man ingen kamera alls så är man lite handikappad)
-serva bilen (på tiden säger serviceboken)
-gå till tandläkaren (minns inte ens när jag var där senast)

Hur prioriterar man?

lördag 18 augusti 2007

.en själslig koppling

Ibland träffar jag männsikor som jag omedelbart vet kommer att ha en avgörande betydelse i mitt liv. Jag upplever en omedelbar förälskelse. Tidigare har jag föringrat och nervöst skrattat bort den känslan men på senare tid har jag börjat lyssna. Nu är jag mer mottaglig för människorna som kommer få stor inverkan på mitt liv.

Sedan finns det människor där kopplingen är på ett djupare plan. En själslig. En total. Es kompis A är en sån person för mig. Jag vet inte när eller hur det började, men hon och jag hör ihop på. Jag känner det när hon tittar på mig och jag känner det när jag tittar på henne. Vi förstår varandra utan att ord behövs. Vi ser varandra. Vi bekräftar varandra.

Min systers minsta dotter har jag samma koppling med. Där minns jag när det klickade. Det var första gången jag höll henne i mina armar i korridoren på BB. Mitt hjärta ömmade och jag kände en omedelbar och mycket stark känsla för detta lilla barn. Vi hör ihop. När vi kramar varnandra är det inte bara den fysiska beröringen, vi kramar om varandras själar. Vi ger varandra näring.

.jaha!


Jag misstänker att jag inte var mer än en mur trots allt. När muren föll så fortsatte han bara genom den, utan att stanna. Har inte fått ett livstecken på en vecka. Ja, ja. Men det känns ändå skönt. Kan en ta sig igenom, så kan fler. Jag får väl hålla tummarna att nån bryter benet när de hoppar ner från muren så att de tvingas att stanna hos mig.

fredag 17 augusti 2007

.en i mängden?

Jag hittade din blogg av en slump på google och satt nog liiiite för länge av min jobbförmiddag med intressant läsning. Antar att du gillar att skriva för det ser iaf bra ut!

Jag och en kompis håller på och kodar en ny webb-tjänst med en..ah familjeinriktning som jag hoppas kommer bli lika stort som Facebook :) Nu tänkte jag låta ca 50 personer i Sverige få provanvända den innan den släpps officiellt. Skulle du möjligtvis vara intresserad att tillhöra dessa utvalda? I så fall kan jag skicka en inbjudan om förhoppningsvis en vecka.

Hursomhelst, annars fortsätt blogga bra & trevlig helg!

Hälsn Martin

.grottmannen eller "där fick du"

Har precis beställt lite kontorsmaterial via en webshop. Grottmannen tyckte att jag inte skulle köpa så dyra stiftpennor. De jag hade köpt tidigare kostade minst 15 kr/st, menade han. Visste jag inte att kommunen hade avtal på vissa pennor, fnyste han åt mig. Han skulle minsann visa hur man beställde så han kastade sig över telefonen. Han fick nog informationen att ett sånt system hade de inte, för han kommenterade det inte mer. Men däremot så ville han att hon skulle hitta de billigaste stiftpennorna. Hon hittade några för 1,60 kr/st. Han triumferade. Ville bestämt att jag skulle ta reda på hur mycket pengar jag hade slösat bort på dyra stiftpennor. De jag hade köpt kostade 1,45 kr/st.

Hur han tog det? Vad tror ni? Stormade ut och muttrade något om att det måste vara fel. Inte helt otippat.

Jag triumferade.

torsdag 16 augusti 2007

.vilket väder!

Upptäckte att jag fortfarande har vinteraccessoarer kvar på min hattylla. Funderade på att lägga undan dem, men ändrade mig. Det är snart vinter igen.

.bra sagt

Det finns inga misslyckanden, bara resultat. Kanske inte det resultatet du hade räknat med men nåt du kan lära dig av ialla fall. Du kanske får det resultat du vill nästa gång.

.en gång i tiden var jag en tant

E ville ha ett kort på mig som hon kunde sätta upp i sitt rum. Raringen. Så jag plockade fram mina fotoalbum så att vi kunde hitta ett bra. Då upptäcker jag till min stora skräck att jag sett ut som en tant. Klätt mig som en och definitivt uppfört mig som en. Det var inga bra minnen. Som jag bakade, syltade, fixade, kockade! Inte så konstigt att gamla kompisar tycker att jag ser så fräsch ut nu för tiden. Det kunde omöjligt finnas krafter och fräschör över efter ett sånt tempo. Det som de har att jämföra med var alltså ingen vacker syn. 30-åringar ska inte vara hemmafruar.

Jag lovar härmed dyrt och innerligt att jag aldrig mer ska bli en tant. Inte ens när jag är en tant ska jag vara det. Därmed basta!

.steg 12 - manliga referensamar?

När det kommer till min själavård så har jag bara stött på kvinnor. Kuratorn på vårdcentralen=kvinna. Beteendevetaren på företagshälsaovården=kvinna. Dikakonen i kyrkan=kvinna. Det börjar bli lite tröttsamt. Jag föredrar nog mer "rakt-på-sak". På det sätt min vän S är. Det ska inte krusas.

Eftersom det är semestertider så fick jag prata med en annan person på företagshälsovården. En man. Han beskrev mig som ett bilbatteri, som det drogs tjuvström från. Den var ny för mig. Undrar varför?

.med lite list så!


Har lyckats avstyra nästan alla fölungelekar idag. Vi har ägnat en bra stund att bygga pärlplattor. Motivet var iofs hästar. Såklart.

.det kommer att bli en lååååång dag

Klockan är bara tio och jag är redan uttråkad. Är hemma med E idag. Hon är förkyld. Om jag känner efter noga så har hon redan smittat mig. Så jag tror jag väljer att sluta känna efter. Jag har inga som helst ambitioner att bli sjuk. Min ynklighetströskel är låg. Gör jag illa mig eller blir sjuk så vrider jag mig i plågor. Orimligt mycket. Då har jag tappat all förmåga att bita ihop. Skar mig i tummen igår på en ugnsform som jag diskat sönder. Det kom blod. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev svimmfärdig och illamående. Det forsade blod. Hopplöst ställe att plåstra om också, vecket mellan tummen och pekfingret. Fick byta till ett större plåster. Oj, vad ynklig jag kände mig.

Så nu sitter vi alltså här, min hostande och kraxande dotter och jag. Tigers film slutar snart och då kommer hon garanterat att vilja leka fölet som tappat sin mamma och pappa. Oj, vad ynklig jag känner mig.

Alla tips som skulle få den här dagen att rinna förbi mottages tacksamt.

onsdag 15 augusti 2007

.bra sagt!

Vill man ha förändring så får man ändra på nåt själv!

.nya arbetskamrater

Under ett års tid har jag knappt haft några arbetskamrater. Jag har haft två kollegor, men med en obefintlig fikatradition. Det blir rätt segt om man inte har nån att skvallra med nån gång i bland under dagen. Socialt umgänge är som luft för mig. Kan inte vara utan.

I måndags morse hälsade jag på tre nya kollegor. Mitt första intryck är att det kommer att bli ett underbart år på jobbet. De verkar helt klockrena.

I förmiddags kom min "avlastning". En underbar tjej i min ålder. För mig är det stort, har bara träffat på gubbar det senaste året så jag är i himlen just nu.

Prisa Gud för arbetskamrater!

tisdag 14 augusti 2007

.steg 11 - att ta till sig beröm

Jag måste bara få skriva ner detta. Det kanske är lättare att ta till sig något när det är nerskrivet. Funderar på att skriva det i stora bokstäver eller säga det högt om och om igen tills det går in. Jag får prova mig fram.

Mina chefer är tydligen så måna om mig att de har fixat så att jag får avlastning. Och de beklagar att de inte tagit hand om mig bättre, lastat mig med för mycket jobb. Jag gör, enligt utago, ett utmärkt jobb. De vill tydligen satsa på mig. De är så nöjda så med mig.

Jaha, då var det tydligen mina egna högt ställda krav som gör mina mål omöjliga att nå upp till. Nu känner jag mig lite dum. Nu är det bara jag kvar som har den åsikten. Vad jag vet. Kanske lite korkat att bita sig fast vid den då?

Jag måste få smaka lite på det här. Jag har hur svårt som helst att ta till mig det berömmet. Eller beröm överhuvudtaget när jag tänker efter. JAG DUGER SOM JAG ÄR! Jag måste sluta sträva efter det perfekta. Som min kompis S sa: Så du är rädd för att misslyckas? Då får du väl göra om det tills du lyckas då. Inte mer med det. Förresten så skulle du må bra av att misslyckas. Det är bra att du lär dig att världen inte går under för det.

.10 000 meter

Nu har två personer på kort tid klarat av, den tidigare ouppnåliga sträckan, en mil. Och överlevt vill jag förtydliga. Jag vill inte förstärka bilden av mig som en tävlingsmänniska, men faktum kvarstår. Dessa två personer väckte min tävlingsglöd. Vad sitter det i? Jag har ju faktiskt sprungit en mil förut. Rätt många gånger.

Så ikväll stax efter åtta stod jag taggad, ombytt och med musik i öronen vid Elljusspåret. Tittade som hastigast på tavlan och såg att det gröna spåret var en mil. Men jag hittade aldrig de gröna markeringarna så jag sprang lite på chans. Rätt många skogsbilvägar.

När jag kom tillbaka till bilen hade det gått 80 minuter, vilket gott och väl borde motsvara en mil. Man får dra ifrån lite tid som gick åt till att kolla på kartor. Jag sprang nog lite vilse där på stigarna. Rätt många vägbommar.

Jag hade visst förvirrat mig in på ett militärt övningsområde. Fanns mycket att titta på där jag sprang. Skyttegravar. Bandvagnsspår. Förrådslokaler. Rätt många varningsskyltar.

.they´ve got the look

Hamnade nyss på Aftonbladets TV-kanal. Kanal 7 (?!). Vädret presenterades av en välklädd (och av vad jag kan bedöma) trendig kille. TV4 har Tone, Aftonbladet har denne man. Han berättar för oss som tittar att regnet kommer in nerifrån vänster. Där ser man. Rätt ovanlig vinkel för ett skyfall. Men det är som om han hört mig för han pekar lite tafatt mot Göteborgstrakten. Jasså, det "från vänster". Han fortsätter med meningen "det kommer att bli lite ostadigt här i....ja...öh....Dalarna kan man säga". Jag suckar.

Kommer att tänka på grottmannen, en av mina arbetskollegor, och hans kommentar angående en tjej som var lite oengagerad (läs=satt med armar i ben i kors när de andra jobbade) i sin arbetsuppgift. Grottmannen hade tydligen blivit förvånad att hon inte var den som var arbetsledare för gruppen. "För hon såg ju bra ut", var hans spontana kommentar till det.

Har man bara utseendet så behöver man inte ha kompetensen. Så praktiskt.

måndag 13 augusti 2007

.så gick det

Just ja, det var ju första dagen efter semestern. Kan bara summeras på ett sätt, nämligen hungrig. Inte en omskrivning för på alerten och villig att hugga tag i den gigantiska arbetsbördan, utan hungrig på riktigt. Vad jag åt?
Frukost: Fil och müsli, ett glas juice
Mellis: Två knäckemackor med ost en kopp te
Lunch: Rejäl portion köttfärsröra och potatiskrocketter. Nektarin
Fika: Stor kanelbulle och en kopp te
Middag: Mannagrynsgröt och två smörgåsar
Snacks: En näve sockerärtor
Kvällsfika: Te och en Kitkat.

Ändå har hungern rivit i min vargabuk hela dagen.

.ett sms som betyder nåt

Vill bara säga att du är en jättebra mamma hoppas verkligen du får må bra igen snart

.i valet och kvalet

Svängde förbi på Coop efter jobbet. Det saknades lite råvaror med anledninga av att jag sorterade lite i skafferiet igår. Nåja. Botaniserade bland hyllorna för att hitta nåt att äta till middag. Vad var jag sugen på? Upptäckte att jag antingen ville äta Sushi eller Mannagrynsgröt. Vad nu de två har gemensamt? Det blev gröt. Gott var det.

söndag 12 augusti 2007

.snabbkurs i fiske

Tag kastspö. Kasta. Låt draget fastna i trädgren. Ägna några skälvande minuter åt att få draget att lossna. När inte det fungerar (för inte trodde du väl att det skulle göra det!) hämta båt och annan person som hjälper dig. Skyll på spöet.

Tag nyare kastspö. Det som ser dyrare ut och tillhör fiskeexperten. Kasta. Låt draget fastna i sten. Svär över din inkompetens. Skratta generat när fiskeexperten himlar med ögonen. Tag av dig kläder på underkroppen. Halka ut bland snorhala stenar. Gör dig mycket illa på tårna när du halkar in i mycket vass sten. Inse att du måste näcka. Svär över din inkompetens. Med kropp sargad av vassa stenar och skakande av köld vinka triumferande med det lossade draget till fiskeexperten som sitter fullt påklädd och värmer sig vid brasan. För att rädda ansiktet skyll återigen på kastspöet och ta en extra simtur när du ändå är avklädd. Låt lovord över vattnets svalkande effekt eka i viken. Håll tummarna att sällskapet kommer att imponeras av din avslappnade stil. Ta fort på dig kläderna igen och sätt dig vid brasan. Svär i smyg åt din klantighet. Ägna återstoden av morgonen att återfå nån slags värme i kroppen.

Tag aldrig ett kastspö i handen igen.

.steg 10 - bättre fly än illa fäkta

Det som lät som en bra idé var inte det. Har det någonsin hänt förut? Svar:japp. Men har man lärt sig nåt av det då? Svar:nej. Den här gången har jag försökt ha en relation utan att blanda in för mycket känslor i ett tidigt skede. Det kan lätt bli så för mig att personen jag dejtar får gå igenom det stora utvärderingstestet. Ni vet, kommer han att bli en bra pappa? Kommer vi att ha intressanta saker att prata om även som pensionärer? Vad ska vi bo när vi gift oss? Standardfrågor för en ensamstående mamma som dejtar. Lite mycket att svara på innan man ens hunnit till dejt nummer tre, tänker ni. Kan vara så. Kan vara så.

Ny strategi. Comvidare bygger upp en väldigt kompakt mur. Nu ska minsann ingen få komma förbi. Inga förväntningar. Ingen risk att bli sårad. Behörigt avstånd var det.

Resultat. Personen hittar en spricka i muren och tar sig förbi. Svin! Så vad gör man nu? Den spontana tanken är att fly fort som ögat. Behörigt avstånd var det. Den mer modiga varianten är att ta det som det kommer. Våga riskera nåt. Våga hoppas. Våga lita på en annan människa. Våga lyssna på sina egna känslor.
Det ni ser är ryggen på mig när jag flyr hals över huvudet. Vem har sagt att jag är modig?

.it's back

Mina envisa följeslagare i skafferiet lyckas tydligen hitta sätt att öveleva mina saneringskampanjer. Jädra kryp. Die you mother fuckers!!!!

fredag 10 augusti 2007

.recept på en bra semester

Testade något sm jag alltid gjorde när jag (varning för uråldrigt uttryck) "var yngre". Jag var spontan. Galet spontan. Struntade i allt vad planering hette. Packade en väska till mig och E och hoppade in i bilen. Den enda tiden att passa var ett bröllop. Och vilket bröllop sen. Underbara människor hela bunten. Och brudparet...vackra människor rakt igenom. Jag vet inte vem man ska tacka för att de finns och är just de personer de är.

Vi stannade så länge vi hade lust på ett ställe sen åkte vi vidare. Vi sov där vi hittade en plats. Vi åt där vi blev bjudna eller så köpte vi några mackor. Det fanns så mycket gästfrihet att vi baxnade. Var vi än kom var vi välkomna.

Lugnet som jag kände under denna semestertripp var totalt. Att inte ha tider att passa. Att inte ha lovat en massa saker. Att inte vara styrd av klockan. Så här vill jag ha det. Så här vill jag må.

torsdag 9 augusti 2007

.att tolka en känsla

Det finns så mycket känsla i de där händerna. Så mycket värme. Så mycket uppskattning. Men när inte händerna rör så hopar sig frågetecknen. Betyder händerna att känslorna finns? Betyder händerna att bara attraktion finns? Mot min vilja och mot bättre vetande har jag blivit beroende. Av känslan händerna sprider i min kropp. Jag nöjer mig med att inte veta vad det betyder. Jag njuter av att inte veta. För frågetecknen gäller även mig.

.vad sa du?

Vad är det som gör att vi blir så irriterade när nån inte hör eller förstår vad vi säger?Irritationen står inte på långa vägar i proportion till problemet. E kan bli helt galen på mig när jag inte förstår vad hon menar. I bilen idag pekade hon ut genom fönstret och sa "titta". Jag såg inget som hon uppenbart kunnat mena och frågade vad hon ville visa. Hon sa "titta" igen. Och jag frågade igen. Sen skrek hon åt mig. Då skrek jag tillbaka. Var det en rimlig reaktion från nån av oss? Nej, men dessvärre vanlig.

Min far, som hör rätt illa, menar att det största problemet med det är att folk blir så arga när han inte hör. Han menar att han knappast kan rå för det. Sant.

Och hur många gånger har man inte höjt rösten när man ska göra sig förstådd för nån som inte talar samma språk?

Vadan den starka reaktionen? Varför så kort stubin?

onsdag 1 augusti 2007

.dagens blickar


En blick fylld med iver och glädje

En blick fylld med tårar och smärta

En blick fylld med en del tacksamhet och en del trötthet

En blick fylld med skräckblandad förtjuning

En blick fylld med ömhet

En blick fylld med förvåning