
LIVET OCH LITE TILL
Visar inlägg med etikett våldet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett våldet. Visa alla inlägg
torsdag 6 maj 2010
.hur man rangordnar en pedofil
Vad är det som gör att så fort brott diskuteras så hamnar de flesta i tugget om vilken brottsling som är värst? Tidigare idag blev stämningen vass på grund av pedofiler (för inte så länge sedan var det vilken ung flicka som minst förtjänade att bli våldtagen). Pedofilpräster har en självklar förstaplats i helvetet. Eller var det dagisfröknarna? Och poliserna? Tja, lite förvirrat blev de allt när jag började fråga.
Saken är den att jag har aldrig träffat en präst som inte också är människa. Det blir ju sjukt om han (för det är alltid en han när man pratar om pedofiler märker jag) ska få längre eller kortare straff beroende på yrkesvalet han gjorde i nian. Då vill jag se den listan så att jag kan visa för min dotter. Vilka yrkestitlar är det man ska akta sig för? Är det längre straff om en bagare kör mot rött än en ekonom? Åker man i fängelset om man som tandläkare vanvårdar sina hundar, men får dagsböter om man är sjuksköterska?
Som mamma kan jag inte bry mig mindre om min dotter blir utsatt. Den jäveln som rör henne ska straffas oavsett vilka kontakter han/hon har. Och oavsett titel på visitkortet. Tack så mycket!

Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
5/06/2010
8
spontana reaktioner
fredag 30 april 2010
.övergrepp i soffan
Allt är tillrett. Filten är svept flera varv runt kroppen. Det dovt röda väntar i sitt glas på fot och maten vandrar sakta ner till den temperatur som gommen önskar. Mina ögon vilar på bilden av glittrande rådjursögon och flinka fingrar som bygger kärlek av pärlor.
Jag hoppar till. Plötsligt dundrar två män in och delar ut knivhugg och avgrundsdjup smärta till bakbundna föräldrar. För barnet sveps upp av mannen med galen blick och försvinner utom synhåll. Jag mår illa. Vänder bort blicken, men blir ändå inte kvitt mina egna fantasier.
Skräcken övergår till nåt annat. Jag blir förbannad! Det känns som ett djävligt billigt sätt att väcka rädsla. Filmmakarna utnyttjar barnet. Och de utnyttjar mig och den ständiga oron som bor i mig över att inte kunna skydda mitt barn.
Och filmen fortsätter. Kroppar sågas till småbitar, psykopaterna radar upp sig och blodet som rinner över skärmen dränker min aptit. Övervåld. Detaljrikt. Ocensurerat. Vidrigt. Publikfriande. Billigt.
Och jag undrar om detta är vad som krävs idag för att vi ska rygga till? Och hur ser i så fall nästa film ut? Innehåller den vår egen blodsmak? Måste vi känna lukten av lik innan vi lyfter på ögonbrynen i morgon?
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
4/30/2010
3
spontana reaktioner
onsdag 14 april 2010
.rädd för sitt kött och blod
En 79-årig hustru/mamma/farmor/mormor fick baksidan av en yxa i huvudet och medan hon signade ner försvann tre maskerade ynglingar med smycken och pengar. Men andra ögon såg, så pojkarna hamnade i förvaring hos ordningsmakten.
Staden är liten och snart kommer alla att veta vilka de är och jag undrar om tonårsgrabbarna eller föräldrarna får flest blickarna efter sig? Ett hat som ännu saknar mål har redan börjat myllra i Facebook, och kommer att växa i storlek i takt med rykten som hoppar från öra till öra och ner i nyfikna fingrar.
Staden är liten och rädslan kryper innanför dörrarna och sätter sig kaxigt vid köksbordet. Nu bor jag här säger den. Ge mig nåt att äta!
Och jag undrar om pojkarnas föräldrar inte redan har matat rädslan under många år. För visst kan man vara rädd för sitt eget barn? En långbent yngling som lägger yxor i bakhuvudet på tanter?
Gud, hör min bön. Låt mig aldrig bli rädd för mitt eget barn!
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
4/14/2010
3
spontana reaktioner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)