.när försvinner jobb av sig själv?

Hur länge måste man vara borta från sitt jobb för att arbetsuppgifterna ska gå upp i rök? Efter en vecka på Mallis så fick jag ett varmt mottagande av mailkorgen. Alla var där. Sån fin stämning var det. Men ingen hade tänt grillen och försvunnit.

En sommarsemester då? Nej, på sin höjd kanske någon annan svarar i telefonen, men pappershögen ligger lika vinterblek på skrivbordet som den alltid gör.

Så jag tänker föräldraledighet. Då kan man till och med bli av med hela jobbet, och inte bara vissa arbetsuppgifter, har jag läst. Men för att komma åt den ljuva föräldraledigheten så måste man jobba rätt hårt. Först minst en gång, men då är det inte jag som är hård. Sen nio månader och sen resten av livet.

Well, jag tror ändå att jag öppnar upp mailkorgen istället för benen....

.tand för tand

Vinden blåste rätt hårt kring ön. In genom jackärmar och ner längs ryggraden. In i munnen så att tänderna gungade. I alla fall en tand. I en mun.

Tanden begravde vi under högtidliga former på ett hemligt ställe.

Nu berättar dottern gärna att en del av henne alltid kommer att vara kvar på Mallis.

.kvinnlig fägring, en tävling?

Jag unnar mig lyxen att spionera på människorna runt poolen. Och jag är girig i mina blickar för på solsemester är vi alla avklädda och öppna till allmän beskådan. Väl?! För jag känner samma blickar mot min rygg när jag vågar mig ut på den blötlagda catwalken.

Det jag ser är vackra kvinnor. Alltså vackra ur medias sätt att se det. De har tränade kroppar, hår i förföriska lockar och bedårande nätta händer. Men de slår sig inte ner vid den manliga motsvarigheten av skönhet. Nej, dessa kvinnors karlar har magar som breder ut sig över solstolen, som de inte lämnar i första taget, och naturligtvis inte för att jaga junior som tar sikte mot den djupa sidan av poolen. Män som för länge sedan slutat anstränga sig för sin partner. Män som jag funderar på om de slutat bry sig överhuvudtaget.

Den växande misstanken i mig får bränsle.

Kvinnor gör sig inte vackra för männens skull. De söker uppskattning och beundran hos sina medsystrar. En komplimang om ett klädval från en väninna väger långt mycket tyngre än om en manlig bekant skulle sagt samma sak. En mage som hålls på plats genom en inandning är för att visa en ytligt bekant att man trots tre barn och heltidsarbete ändå lyckas hålla magen platt. Och den blodröda munnen är till för att fånga kvinnors blickar, inte männens.

Och när vi kvinnor jämför oss med varandra är vi alla förlorare. De stora vinnarna är männen. De kan luta sig tillbaka och njuta av frukterna när grannens fru slåss mot den egna hustrun om att vara vackrast.

Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte gläds åt andras skönhet.

.blodröda ben

Det rinner värme nedför mina ben. Det kan vara rödvinet som fått fäste. Eller solbrännan som jag alltid, utan undantag, men med förvånansvärt kort minne, drabbas av. Mina ben skiftar av soluppgångens alla färger. Vackert så det förslår.

Eller så kan det vara sviterna från en bergsbestigning som slutade i flera öppna sår. Jag siktade på toppen, men överlistades av ett kaxigt gäng taggiga buskar.

.det är mycket nu

Jag får inte plats i huvudet med trippelmord. Det är redan fullt med jobb. För det finns en deadline som knackar på dörren. Kanske ska jag inte låsa in mig och samvetet på kontoret när alla andra sitter hemma med familjen. Kanske ska jag lägga tidspressen i det knä där den hör hemma. Det är inte mitt företag.

Men jag står inte ut med att det blir dåligt. Står valet mellan ett par timmar till på kontoret och ett bra resultat, kontra hem tidigt och irriterade dåligt....ja, då är valet tyvärr lätt för mig. Och stresshuvudvärken hamnar i mitt huvud.

Så det är därför jag bara hinner ögna rubrikerna och snappa upp vad som sägs i korridorerna. Det är kanske därför jag inte känner igen mig i massmedias beskrivning av stämningen på gator och torg.

En stad i sorg?

En stad i fjärran!

I morgon lyfter vi mot värmen. Och lämnar allt bakom oss en vecka. Jag och min dotter.

.fritid=jobb, eller jobb=fritid?

Förskolan är stängd och arbetsplatserna är fulla av dockskåpsstora medarbetare. Det är nog inte som det brukade vara längre. För barn känner sig hemma även på jobbet.

Och jobbet känner sig hemma även hemma.

Jag ringer för att prata jobb och hör skramlande koppar och hundar i bakgrunden. Jag mailar och får till svar att personen i fråga är på semester, och kan därför inte svara lika snabbt (men tydligen kan jag förvända mig ett svar). Och jag får ett mobilnummer för säkerhets skull om mitt ärende skulle vara brådskande.

Själv ska jag träna på arbetstid i eftermiddag.

Och jobbtelefonen har jag med mig dygnet runt.

.fantomens alla sidor!

På semestern är det läge att fylla barns hjärtan med fantastiska äventyr och resor till exotiska platser. Vi hittade en sådan plats i Eskilstuna på Parken Zoo, men för inträdet och småplockandet i tacobuffén så skulle vi kunna åkt till djungeln på riktigt istället. Med privatplan.

Nej E, du får inte sluta åka karusell än, bara 14 åk kvar så har biljetten lönat sig.

Det fanns något för mammorna också. Fantomen skulle fylla 40. Själv kommer jag att fylla 34 om några dagar och är därmed tillräckligt gammal för att spana på 40-åringar. Jag minns när en militärgrön uniform räckte för att mitt hjärta skulle göra volter av förhoppning. Nu vänder jag på huvudet när jag ser en herrelös småbarnspappa med ett barn under armen och mitt i en konfliktlösning huruvida man får mata sina småsyskon med grus. Så ni förstår hur utsikten om en vältränad man i trikåer fick mig att klappa händerna av förtjusning.

Men vänta lite nu! Hur gammal kan man egentligen vara och fortfarande tro att man kan passera som 40-åring? Nog har jag hört talas om förfalskade leg, men det här var ju löjligt.

Fantomen hade svettringar och slapp röv!

.födelsedagspresenten som räcker i en månad

Med ett par enkla knapptryckningar så har jag försäkrat mig om min dotters uppmärksamhet under de kommande fyra veckorna.

1. Vi ska fira hennes födelsedag i Stockholm, så hon kommer att bubbla av spänning.
2. Hon har aldrig åkt flyg, så hon kommer att bubbla av spänning.
3. Vi ska hälsa på hennes kusiner, så hon kommer att bubbla av spänning.

Vi kommer att få fyra väldigt bubbliga och härliga veckor. Mor och dotter. Äventyrarna.



Önskar bara att hon hade en mobiltelefon så att jag kunde ringa och berätta nu!

.tankevacum

Nu har jag fem veckors semester. Från jobbet. Men ärligt, det jag mest skulle behöva är semster från tankarna. Jösses vad de tröttar ut mig.

.tecken på att semestern är i antågande

tis. årsmöte med BRF, med totalt fokus på fikat efteråt
ons. bastukväll med tjejkompisar, med totalt fokus på att njuta
tor. travkväll med jobbet, med totalt fokus på att se världsvan ut
fre. midsommar med vem, har inte hittat fokus än.

.snabbkurs i fiske

Tag kastspö. Kasta. Låt draget fastna i trädgren. Ägna några skälvande minuter åt att få draget att lossna. När inte det fungerar (för inte trodde du väl att det skulle göra det!) hämta båt och annan person som hjälper dig. Skyll på spöet.

Tag nyare kastspö. Det som ser dyrare ut och tillhör fiskeexperten. Kasta. Låt draget fastna i sten. Svär över din inkompetens. Skratta generat när fiskeexperten himlar med ögonen. Tag av dig kläder på underkroppen. Halka ut bland snorhala stenar. Gör dig mycket illa på tårna när du halkar in i mycket vass sten. Inse att du måste näcka. Svär över din inkompetens. Med kropp sargad av vassa stenar och skakande av köld vinka triumferande med det lossade draget till fiskeexperten som sitter fullt påklädd och värmer sig vid brasan. För att rädda ansiktet skyll återigen på kastspöet och ta en extra simtur när du ändå är avklädd. Låt lovord över vattnets svalkande effekt eka i viken. Håll tummarna att sällskapet kommer att imponeras av din avslappnade stil. Ta fort på dig kläderna igen och sätt dig vid brasan. Svär i smyg åt din klantighet. Ägna återstoden av morgonen att återfå nån slags värme i kroppen.

Tag aldrig ett kastspö i handen igen.

.recept på en bra semester

Testade något sm jag alltid gjorde när jag (varning för uråldrigt uttryck) "var yngre". Jag var spontan. Galet spontan. Struntade i allt vad planering hette. Packade en väska till mig och E och hoppade in i bilen. Den enda tiden att passa var ett bröllop. Och vilket bröllop sen. Underbara människor hela bunten. Och brudparet...vackra människor rakt igenom. Jag vet inte vem man ska tacka för att de finns och är just de personer de är.

Vi stannade så länge vi hade lust på ett ställe sen åkte vi vidare. Vi sov där vi hittade en plats. Vi åt där vi blev bjudna eller så köpte vi några mackor. Det fanns så mycket gästfrihet att vi baxnade. Var vi än kom var vi välkomna.

Lugnet som jag kände under denna semestertripp var totalt. Att inte ha tider att passa. Att inte ha lovat en massa saker. Att inte vara styrd av klockan. Så här vill jag ha det. Så här vill jag må.

.en semesterbild

Det går knappt att avgöra vem av oss tre som tycker det är mysigast.

.genom en vuxens ögon

Upplever man bara en bråkdel av en dotter och hennes kusiners totala lycka av en campingsemester så har utflyken varit väl värd myggbetten, sömnbristen och huttret (alternativt solstinget, inget mellanting där inte). Nu förstår jag hur mamma och pappa orkade dra Sverige runt med oss fyra barn i en alltför liten och alltför spartanskt utrustad lånehusvagn.

Friden som sänkte sig över tre vuxna vars barn hållit igång i 14 timmar var obeskrivlig. Gärna 14 timmars badande, ätande, klättrande, skrattande, gråtande, klappande, springande för den friden. Jag köper den gärna igen. Det var det värt.

.vår minisemester

Sms från syster: (...) Hoppas att vi inte ruinerat dig pga resan, säg till om du behöver hjälp i så fall. Vi ville ju att du skulle kunna njuta med - utan dåligt samvete! :-)

I love them, I really do.

Mina utlägg på minisemestern var 140 kr. Resten betalade syrran. Inklusive campingen, inträdesbiljetterna och ALL mat.

I totally love them. For sure!

.konsten att fylla en väska

Det svåraste jag vet är att packa. Jag är helt talanglös. Jag saknar helt inspiration - varje gång jag ska packa. Är det inte märkligt? Jag fyller väskan (i de flesta fall väskorna) med fullständigt onödiga klädesplagg som får åka fram och tillbaka i väskan utan att användas. Skitiga blir de ändå eftersom de blandas med smutskläderna. Luktar skunk när man öppnar väskan.

Nu ska jag och dottern åka på en minisemester med två övernattningar. Gah. Vem kom på den sjuka idén? Nu måste jag ju packa - igen. Funderar på att lämna dottern hemma för hon är banne mig inte lätt att packa åt. Kommer hon att rulla runt i en eller fem lerhögar? Kommer hon att spilla fil på pyjamasen en eller fyra gånger? Kommer hon att skrapa knäna blodiga i ett eller två par byxor? Jag är ialla fall lite förutsägbar. Även om jag är den klantigaste person jag känner till.

Men jag ska försöka vara positiv. Kan alltid muntra upp mig med att det är sjukt mycket tråkigare att packa upp........

.semester

Overkligt, men sant. Framför mig väntar nu fyra veckors semester. Sweet. Min första spontana tanke: detta skall firas. Med jordgubbar. Men vad kostar de egentligen? Som vit tryffel? 29 kr per liter. Nä, tacka vet jag ett jordgubbsland inom rimligt avstånd, fritt från insyn. Palla jordgubbar vore nåt att inleda semestern med det.

Muntrades dock upp av ett litet vitt kuvert på hallgolvet. Japp, ni gissade rätt, en inbjudan till ett bröllop. Tydligen så får man böta om man tar med sig en present. Hur vågar de frånta mig nöjet att handla? Svin. Jag hade ju redan hittat på en bra grej. Men jag ska nog hitta ett sätt att komma runt det. Vänta bara!