Jag har en surkartsröst idag. Faktum är att den är så vass att det skär i mina egna öron innan jag ens hunnit igenom presentationen. Det går inte bra att sälja när man låter så.
Då ringer jag en vän för att hennes alltid så energifyllda röst ska spilla över på min.
Hon svarar inte.
Hm...
Jag kanske ska ägna resten av dagen åt att sopa golvet med en tandborste - i källaren.
Av någon anledning slog jag upp ögonen klockan fem i morse. Det berodde inte på att jag somnat tidigt och var utvilad. Eller på att telefonen retat mina öron. Kanske var det traktorn, som ilade över parkeringen?
Efter mig, på väg mot toaletten, trippar små fötter.
Yrvakna ögon frågar om det är morgon och om man kan få se på film.
Det får man inte och små andetag kommer snabbt till ro igen.
Själv slumrar jag tills det är dags att kliva upp på riktigt. Men innan jag viker benen över sängkanten så känner jag en lycka i bröstet. Lyckan är en uppmaning att ha roligt. Gör bara sånt som du tycker om, säger rösten.
I bilen pratar en överspelande Martina Thun, och för att inte brista ut i irritation så byter jag kanal. Där berättar någon om klagolinjen, dit man kan ringa när man letat upp något som är värt att beklaga sig över. Byter kanal igen. Klassisk musik.
Det får duga.
8000 nervändar!
