På flyget kostar en renklämma (ihopvikt rund kaka med smör och en (1) skiva renött) med en kopp te hutlösa 50 spänn. På tåget (första klass) bjuder de på te och frukt. 0-1
På flyget insisterar de på att blåsa kalluft på mig tills knäna böjar skaka. På tåget är det näsan de försöker köldskada. Oavgjort. 0-0
På flyget har var sak sin plats, men ingen på bekvämt avstånd från mig. På tåget kan jag utan problem bygga ett fort runt mig med mina saker (dator, choklad, nyköpta kläder, matrester, tekopp). 0-1
På flyget får man logga in sig med fingeravtryck. På tåget måste man gräva fram pappersbiljettet som genom ett mysterium redan letat sig längst ner i väskan. 1-0
Flyger man så kommer man fram på utsatt tid. SJ lyckas väl pricka rätt var femte gång kanske (drar mig till minnes förra resan med tåg och förseningen på en timme och med en 39 graders varm Comvidare som chippade efter andan). 1-0
Tar jag tåget så kan jag klappa mig på ryggen hela vägen hem, och njuta av ett rent samvete. Jag tar mitt ansvar för nästkommande generationer och lämnar lite god miljö kvar till dem. 0-1
Jag summerar:
Flyg – Tåg: 2-3
Så nu vet ni det!
Vaknade med ett ryck. Världen hade förändrats. Detta visste jag trots att jag inte fått det bekräftat. Utanför fönstret uppfattade jag marken som täckt av vit bomull.
Jag visste vad det var. Historier om detta fenomen har vandrat i vår släkt i generationer. Tänk att jag skulle få uppleva detta! Tanken var hisnande.
Väl ute på gården tog jag det vita i min hand. Det var kallt och försvann i min hand. Jag tordes inte plocka upp mer så jag styrde mina trevande steg genom knarret mot jobbet.
Hoppas att E får uppleva detta, tänkte jag, medans det vita virvlade kring mina fötter när jag gick.
