LIVET OCH LITE TILL

onsdag 28 november 2007

.fruktstund

Det ligger förbjuden frukt på bordet. Jag är frestad att smaka. Kan nästan känna smaken i munnen. Dröjer mig kvar. Tittar. Utforskar. Drar mig motvilligt bort.

.hur vet Comvidare att det är bra med Comvidare?

Jo, det ska jag svara på. Hon sitter i soffan, nedhasad, näst intill liggande. Datorn står på, men där där är hon inte, trots att hon har flera olästa mail i inkorgen. Dottern ligger nybadad i sängen, på väg att somna. En god vän sitter intill. Hon är avslappnad. Tillfreds.

Plötsligt får hon ett infall. Ett infall som inte går att stoppa. Handlingskraft. Vardagsrummet skall möbleras om. Hon får hjälp att styra runt soffan. Flytta bordet.

Handlingskraft. Känslan är bekant.

Välkommen tillbaka.

tisdag 27 november 2007

.steg 18 - djup förståelse

I dag kom den, vändpunkten, insikten eller vad man ska kalla den. Sedan mitt bottennapp för nån vecka sedan så har mitt liv gått i en helt annan takt. En långsam takt. Idag sa kuratorn nåt som jag verkligen förstod och kunde ta till mig. Du är den du är!

Så om jag rör mig sakta beror det på att jag vill känna.

Vad är viktigt för mig? Vilka männsikor omger jag mig med och för vems skull? Vad behöver jag för att jag ska vara jag? Det enkla svaret lyder utrymme. Jag börjar äntligen kunna acceptera att jag är själv. Jag till och med njuter av att vara själv. Jag håller på att lära känna mig. Och vi kommer rätt bra överens.

Så om jag är tyst så beror det på att jag pratar med mig själv.

I bakhuvudet finns en fantasi om en framtid tillsammans med nån. Men jag har accepterat situationen att "nån" inte finns i mitt liv just nu. Det är ok. Jag kan vänta.

Så om jag tittar på dig och ler beror det på att jag är lättad.

måndag 26 november 2007

.förbjuden frukt?!

Det finns ingen logisk förklaring. Jag finner mig bara vara otroligt dragen till en viss person. Han är gift. Betydligt äldre än mig. Har till och med mage. Ingen logisk förklaring som sagt. Men han är grymt attraktiv i mina ögon. Och jag ser i hans blick att jag har motsatt effekt på honom.

Min vanliga otur. Kärlek är tydligen till för andra. Suck. Han får nog förbli en vanligt förekommande fantasi. Förbjuden frukt skall inte plockas.

Förresten. Ska man verkligen ge upp så lätt? Vad är det som säger att upptagna män är förbjudna? Lite konkurrens har väl aldrig skadat...... eller?

lördag 24 november 2007

.3 dagar i Stockholm

Jag tycker om att åka tåg. Det finns en slags lugn rörelse med tåg som gör att detta transportmedel utklassar de andra. Dessutom kan man köpa fika. I en bistro!

Så jag satte mig till rätta. En resa på fem mil tog en och en halv timme. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ur och vänta på en buss istället.

En timme senare stannade bussen. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ut och vänta på ett tåg istället.

Väl framme och med humöret förvånandsvärt högt så ser jag att min monter har fel färg på mattan, fel färg på väggarna och till och med fel namn på rampen. Stod jag ens vid rätt monter kan man fråga sig. Jo, det gjorde jag. Dessvärre.

Så var den dagen slut. Och jag med.

tisdag 20 november 2007

.10 bloggiga frågor

1. Vad gjorde du för tio år sen?

Hösten 1997. Pluggade på Komvux i Härnösand. Hade grymt mycket inspiration till skillnad från gymnasiet. Vi blev ett rätt sammansvetsat gäng, pluggkompisarna och jag. Gjorde allt ihop. Under den här hösten jobbade jag extra på Frasses. Det är därför jag ser med medlidande på de stackare som friterar pommes frites hela dagarna. Vilket skitjobb. Och så dåligt betalt.

Skaffade min första mailadress. Hotmail. Mitt efternamn på engelska.


2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Varanna vecka var jag sällan hemma. Antingen jobbade jag, tränade eller dejtade.
De andra veckorna var jag och E hos kompisar. Nån gång ibland var vi faktiskt hemma. Då såg vi på film, eller byggde pussel.

3. Fem snacks du gillar!

-Naturgodis
-Nektariner
-Mörk choklad
-Rostade mackor. Med ost och marmelad på. Sen en stooooor kopp the.
-Yoghurt. Med flingor eller i form av en Smoothie

4. Fem sånger jag kan texten utantill på!

-I princip alla jullåtar som finns, men de tänker jag räkna som en låt...
-En stor hög barnvisor, kan inte räkna dem alla.....
-Rätt många lägereldsvisor typ "bad moon rising", "fredrik åkare" och "flickan och kråkan"
-En väsentlig bunt körsånger
-Sist, men inte minst, nationalsången!

Kruxet är att jag inte kan läsa noter så jag får förlita mig på min inlärningsförmåga. Och att lära mig melodier och texter utantill har liksom aldrig varit ett problem (till skillnad från att lära mig läsa noter....)

5. Vad skulle du göra om du blev miljonär?

Jag roas mycket av tanken att köpa en "the fast and the furious" bil till min lillebror bara för att hans min skulle vara obetalbar. Men i verkligheten skulle jag nog sanera min ekonomi och ta med E på en fantastisk resa runt jorden.

6. Fem dåliga vanor!

-Mina naglar får, under stressiga perioder, inte växa ifred.
-Lämnar dörrar och korkar öppna. Har länge trott att det var någon annan som gjorde det....
-Lämnar disk på bänken i stället för i diskmaskinen
-Snoozar och får stressa till dagis
-Fastnar lätt, oh så lätt, vid datorn

7. Fem saker du gillar att göra!

-Dansa
-Äta, frukost, lunch, middag. You name it!
-Kramas
-Spela gamla hederliga brädspel
-Busa i sängen med E.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!

-Crocks. Jag skiter fullkomligt i om de är sköna.
-Jeans med kalsonghäng. Jag har med råge passerat åldern där skillnaden mellan "cool" och "patetisk" är hårfin.
-Play-boybunnie kostym

9. Fem favoritsaker!

-Min Mp3, som tyvärr ej finns mer. Snyft.
-Min bli. Och ännu mer favorit skulle den ha varit om den hade motorvärmare. Knappast en bagatell i den här väderleken. Brr.
-Mitt bubbelbadkar.
-Mina löpardress. Svinbra köp.
-Min nya säng som jag sover utomordentligt bra och som gott och väl rymmer älsklingar. Stora som små.

10. Utmana några. Fem personer.

-Jan och Åsa (ni får gå som en, fast ni är två)
-Micke
-Moddan
-Stefan O
-Tesa

.inte den bästa programidén kanske

Såg just "grannfejden" på Tv3. Handlar inte helt otippat om grannar som inte kommer överens. Handlar inte helt otippat om människor lite sådär i utkanten av samhället. Inte mina grannar. Inte grannar till dem som ser på programmet heller.

Så vi som ser programmet ska alltså? Vad? Förfasa oss över hur sjuka en del människor kan vara? Skratta oss lyckliga att vi är normala? Lära oss skilja på vi och dem?

Kanske inte den bästa programidén.

.att leta orsaker eller att acceptera sig själv?

Det första kuratorn eller diakonen frågar, eller vem det nu är man valt att prata med, är hur relationen med ens föräldrar ser ut. Man svarar såklart och hittar många detaljer på vad mamman och pappan gjort respektive inte gjort. Man förväntas hitta fel. För varför i hela friden skulle man vilja prata med någon annars!?

Med det är bara det att jag är så trött på att prata om dem. Jag är så trött på att hitta fel hos dem. Kan det leda någon annanstans än att man förstör en relation (ytterligare!?)? Jag är övertygad om att de gjorde så gott de kunde. Jag gör så gott jag kan. Jag skulle bli förkrossad om El satt hos en kurator som ville att hon skulle leta efter fel hos mig i min mammaroll. Såklart är jag inte perfekt. Såklart är ingen perfekt. Men jag gör så gott jag kan. Hur kan en person som aldrig träffat mig dra slutsater om hur jag var som mamma? Hur kan en person som aldrig träffat mina föräldrar ha åsikter om dynamiken i vår familj? Ingen av oss vill resa bakåt. Ingen av oss kan resa bakåt! Så varför?

Ska man inte istället acceptera att man är som man är? Börja från här och nu. Historien kan man inte ändra. Men framtiden kan man påverka.

Jag har både bra saker och negativa saker med mig i bagaget. Men alla dessa saker har gjort att jag är jag. Mina föräldrar har gjort mig till den jag är. Så är det med det.

Våga vägra leta efter orsaker!

Våga hitta framtiden!

Våga acceptera!

.finsk disco = världsklass

.4 dagar i Göteborg

För det första så hade jag hittat ett underbart hotell. Avstod medvetet från de kalla hotellkomplexen nära centrum och hittade ett litet familjeägt hotell ca 20 minuters promenad från Korsvägen. Genuint. Trevligt. Underbart. Det bästa var deras relaxavdelning. Ångbastu, torrbastu, solarium. Ingen konkurrens, bara jag och Lina.

För det andra. På tal om Lina. Underbart att se henne och se hur bra hon trivs. Och vilka underbara vänner hon har (särskilt två). Lina är som en lillasyster sa en. Två höll med. Det finns många sorters kärlek. Lina står för många.

För det tredje. Kul att komma från kontorets fyra väggar. Kul att prata med andra kollegor. Kul att träffa blivande studenter. Kul, bara kul.

För det fjärde. Kontrollera alkoholintaget Comvidare så att du inte börjar limma på 25-åringar. Trots att somliga är oemotståndiga. Trots att du fångar deras uppmärksamhet. Trots att du är fri.

måndag 19 november 2007

.min kropp och jag

Men det är ju precis så det är. Min kropp är inte jag. När jag mår som jag mår nu så är det bara på ytan som jag mår dåligt. Inom mig är jag lugn. Alltså innanför och djupare än den där magen som bubblar och lever om.

Förra veckan mådde jag också dåligt, men på ett helt annat sätt. Då var mitt inre ett kaos. Det är betydligt svårare att hantera.

Mot magsjuka hjälper sömn och vila.

Men vad hjälper mot depression?

.hemma från jobbet

Idag är jag sjuk. Jag är väldigt dålig på att vara sjuk. Vill mest krypa ur min usla kropp. Lämna den åt sitt öde. Den kan ligga där i min säng och må illa medans jag går på en promenad. Den kan sitta där svettandes intill toan medans jag läser en bok. Den kan må illa bara över tanken på mat medans jag tar en smörgås.

onsdag 14 november 2007

.resan in i framtiden

Jag klev in i ett flygplan och reste....till framtiden. Inte så lång in i framtiden utan bara ett par veckor, men ändå. Här i Göteborg är nämligen adventsljusstakarna framme. Julgransljusen glittrar och glimmar. Lussebulle och kaffe på flyget.

God Jul!

tisdag 13 november 2007

.bloggande för bloggandets skull!

Tack för era synpunkter!

Jag började nog blogga för min egen skull. Men jag har hela tiden läsaren i bakhuvudet. Det är bra. Det sätter press på mig att verkligen fundera ut vad det är jag vill säga. Inte bara babbla.

Det här är mitt liv och det går både upp och ner. Men läser nån det jag skriver och förstår, då är jag nöjd. Läser någon mina rader och börjar fundera, då är jag nöjd. Läser nån mina ord och känner igen sig, då är jag nöjd.

Jag tror inte att mina tankar är så hemsk mycket annolunda andra singelmammors.

Jag tror inte min rädsla är så olik min grannes.

Jag tror inte min lycka skiljer sig från din.

.steg 17 - liten tuva fäller stort lass

Liten och vit, 3 mm, kanske 4. Tillhör mina morgonrutiner. Sedan ett halvår tillbaka. Jag har vant mig vid dess effekt. Ifrågasätter inte om pillret fungerar eller inte. Utgår ifrån att det är bra. Det är ju en vana. Tills i helgen. Liten och vit, lätt att glömma.

Nu vet jag vilken effekten blir om jag glömmer. Jag faller rakt genom ett hål. Sover och gråter. Är värdelös.

Jag vet inte vad som skrämmer mig mest i det sammanhanget. Är det att jag egentligen mår så dåligt? Att jag skulle leva i fullständig kaos utan min medicin?

Eller?

Är det att jag skjuter på ett problem? Räddad av stunden. Inget kaos i stunden.

söndag 11 november 2007

.har du funderat?

Har du funderat över hur din blogg kan uppfattas av folk som läser den?

Nej, det har jag inte!

Jag skriver om det jag ser, jag skriver om det jag känner, jag skriver om det jag upplever.

Är allt sant? Handlar det om mina känslor? Är det mig själv som jag beskriver? Har det nån betydelse för dig som läsare?

Skriver jag annorlunda om jag vet hur jag uppfattas?

Ska jag ta hänsyn till läsarens åsikter?

Ska jag fundera över hur min blogg kan uppfattas av folk som läser den?

Vad säger du, kära läsare?

.inom mig finns orden

Inom mig har jag vetat. Jag har vetat varför du gjort mig så illa. Men jag har inte trott. Jag har låtit mig skrämmas. Skrämmas till tystnad.

Det har gjort att jag tvivlat på mig. Du har gjort mig rädd för att känna efter. Rädd för att leta svaren inom mig. Men jag letade. Du må tro att jag letade. Men jag letade inte efter svaren utan efter felen.

Svaren var mina fel och brister. Men inom mig har jag vetat.

Nu ser jag att du förstått. Nu ser jag din plågade blick. Jag ser att du också var rädd. Vi har varit rädda för samma saker. På samma sätt. Du och jag.

Nu står vi där du och jag. Så nära. Aldrig så nära.

.en bön för mig


Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädje.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O Gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta.
Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå.
Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,
genom att förlåta som man blir förlåten
och genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

Franciskus

.feber?

I dag har jag mest suttit i soffan. Under en filt. Jag är nämligen sjuk. Väldigt sjuk. Måste ha uppåt en 40 graders feber. Garanterat. Ynklig är jag. Öm i kroppen är jag. Det är så väldigt synd om mig att det inte finns gränser.

Tittar på termometern.

37,3 grader. Vafals! Det speglar inte alls hur jag mår. Nån har mixtrat med termometern. Nån har mixtrat med min kropp.

Nej, det här duger inte. Jag är ju sjuk ju. Faktiskt.

.steg 16 - ett (o)logiskt resonemang

Comvidare resonerar med sig själv:
Nej, men tänk om man skulle dö. Då behöver man inte ta ansvar mer. Inga svåra beslut. Ingen dålig ekonomi. Hm. Jag kanske kan skriva ett par brev till mina nära och kära. Förklara att jag älskar dem och att de inte ska vara ledsna för att jag är borta. Bra. Så gör vi. Inget märkvärdigt med det.

Morgon efter upptäcker Comvidare att hon glömt att ta sin medicin. Jasså! Var det därför ett sånt sjukt resonemang lät så logiskt. Läskigt. Bäst att inte glömma igen. Men jag blir lite orolig. Kan ju inte knapra lyckopiller hela livet heller. Hur blir det när jag ska sluta på riktigt? Hm.

Jag vill inte vilja dö.

lördag 10 november 2007

.cool version, otippad kombination

.spår

Vad kan man utläsa från de spår som man lämnar efter sig.

Förstår personen som kommer efter mig att jag medvetet krossade isen med min sko bara för att jag älskar det ljudet?

Förstår jag vilken relation mannen och kvinnan har till varandra bara utifrån att följa deras fotspår på stigen? De går sakta, men vem går före? Är de vänner. Mor och son? Älskande?

Förstår jag vart det ensamma rådjuret är påväg? Spåren följer stigen en kort bit men försvinner sedan ut på kalhygget. Vilken känsla finns i djurets kropp? Frihet? Rädsla? Längtan?

Förstår jag vems tamhunden är vars tassavtryck syns i nysnön? Kom den i sällskap med nån, eller har den möjligen smitit hemifrån i ett obevakat ögonblick? Vart är den påväg? Vilka lukter träffar dess känsliga nog? Vilka andra världar uppenbarar sig i dess medvetande?

Förstår jag, och alla andra, vars liv kommit och gått sedan hövdingen begravdes under ett stenröse, vilken betydelsefull person han var? Förstår vi vilka krav han ställdes inför? Förstår vi vilket arv han lämnade efter sig? Förstår vi hur många år som förflutit sedan dess? Hur många beslut som fattats?

Förstår vi att vi bara är ett litet spår?

.E kan skriva. Jorusåatt!


.stora kontraster


Jag har två favoriter. Två 22-23 åringar. Båda med en galen humor. Jag skrattar ofta när jag pratar med dem.

Men nu bor de så långt bort från mig som det bara går. En i Arvidsjaur. En i Göteborg. Två ytterligheter. Jag saknar dem. Mina favoriter.


(Bilder från igår och idag som de försett mig med. Två ytterligheter)

.lördag förmiddag

I morgonrock. Med mörk choklad. Rimfrost. Inga måsten.

torsdag 8 november 2007

.singelmammans dilemma

Den här singelmamman har ett heltidsjobb.

Den här singelmamman har ett barn på halvtid.

Ett vanligt liv.

Den här singelmammans kostnader överstiger intäkterna.

Ett jobbigt liv.

Är det en verklighet för fler än mig? Är det inte möjligt att leva på en inkomst utan att leva spartanskt?

Heltidsjobbet ska resultera i ett vanligt liv.

Ett skönt liv.

.stegtävlingen

Varje offentlig organisation eller kommunal verksamhet med självaktning har en stegtävling på gång. Så även vi. Tävlingen börjar på måndag morgon, men vi har redan fått utrustningen som består av stavar, reflexväst och den lilla räknaren. Den lilla dosan har tagit över den annars så självklara platsen att ha mobiltelefonen på för den manligen delen av arbetstagare inom det kluster jag pratade om.

Finns det väskor till stegräknaren att köpa för nonchalant höftplacering? Ska utforska utbudet på Dollarstore eller annan krimskramsaffär.

Klockan är halv sju. Min räknare visar på 4098 steg. Eller 3,03 km. Det innebär att jag med råge har lika långt kvar. Det kommer att bli en omöjlig uppgift att nå rekomenderade 10 000 steg idag. Såvida jag inte går i sömnen.....

.vad tyst det blev

Att klaga är en sak, men klaga så man hörs är en annan.

tisdag 6 november 2007

.med kritiska ögon

Bad om feedback idag. Ville prata om mig. Hur jag skötte mig, men mest hur jag framstod.

Fick åsiker levererade. Jag bad om det.

Men det jag funderade på efteråt var varför denna vän hade tittat på mig med särskilt kritiska ögon. Det var vad vännen ursäktade sig med. Att jag detaljer i mitt framförande hade skärskådats. Hårdare än normalt?

Så! Vilken föreläsare blir hårdast granskad egenligen? Vem utsätts för hårdast prövning?

En förälder? Nagelfars in i minsta detalj. Minutiös granskning. Orealistiska krav. Eller?

En kollega? Där sitter man inne med rätt mycket information så det gäller att kollegan håller sig till sanningen. Eller?

Ett proffs? Höga krav. Men realistiska. Eller?

En vän? Tillåtande. Partiskt. Eller?

måndag 5 november 2007

.gud så skönt

Gud så skönt att fräsa ifrån. Gjorde det i morse. Till mannen som har den dåliga vanan att vara ett svin ibland. En egoistisk skitstövel. Anledningen att jag inte bitit ifrån tidigare är nog att jag inte tordats. Vi jobbar trots allt ihop. Så effekten har blivit att jag kokat inombords. Men utsidan är oklanderlig.

Nu var det tvärtom.

Utsidan kokade.

Han betedde sig som en barnunge. Jag bara gapade.

Tog upp det igen vid lunchen. Sa att jag inte accepterade hans attityd (läs=barnsliga, egoistiska, spydiga, aggressiva). Vad pratade jag om? Han hade inte varit arg.

Ingen insikt där inte. Vuxna karl.

Men otroligt skön känsla. Att sätta ner foten. Trodde att jag skulle vricka den omedelbart. Men konstigt nog blev den bara starkare.

söndag 4 november 2007

.utan tvekan


Detta är den vackraste kvinnan jag vet. Såg henne nyss hos Babben. Dödligt vacker. Izabella Scorupco. Återkommer med den vackraste mannen när jag knäckt den nöten.

.gårdagsvkällens humor

fredag 2 november 2007

.es kalas


E är så ofantligt älskad. Människorna runt henne vet inte hur de ska visa hur mycket de tycker om henne.

Hennes pappa byggde ett vindskydd (ett fantastiskt fint!) till henne bara för att han ville att hon skulle kunna ha sitt kalas utomhus.

Hennes kompis Rasmus, också fyra, sa att han älskade henne.

Hon fick princesskläder och smycken av sina kompisar som har förstått att hon vill vara en liten princessa, vilket mamma missat totalt ....... eller förträngt. Hon stålade i kapp med plastpärlorna i sitt nya diadem.

Mitt emellan sin mamma och pappa sitter detta ljuvliga barn och äter palt. Hon deltar i samtalet som en stor flicka. Kommer med relevanta kommentarer. Udda vinklingar. Hon njuter. Vi njuter. Hon älskar. Vi älskar.

Jag har kapitulerat fullständigt för henne. Hela hon är ren kärlek. Hon är accepterad precis som hon är. Av mig. Av sin pappa. Av sina kompisar.

Den tanke som följer mig ut till bilen är att om jag en en gång kännt villkorslös kärlek så kan jag väl känna det igen. För en vuxen. Och även jag kan älskas villkorslöst. Av en vuxen.

E är så genuint älskad.

torsdag 1 november 2007

.hotet Comvidare

Jag utgör tydligen ett hot. Det får mig att le. Hon som känner sig hotad är betydligt yngre och betydligt vackrare, men ändå så vaktar hon på sina godsaker. Rädd att jag ska norpa åt mig.

Det får mig att le. Jag utgör ett hot.

.sms i tidningen?

Under mina luncher brukar jag i princip alltid rycka åt mig ett ex av Metro. Den är sådär lagom lång så att man hinner bläddra igenom hela under sitt break. Men hittar en del gobitar. Och såklart en del som man inte begriper. Till exempel. Som läsare kan man skicka in sms som trycks i tidningen. Varför?

Om tanken är att man inte har numret till den man vill skicka till så kanske personen i fråga tror att han/hon hittar personen genom tidningen istället. Dåliga odds.

Om tanken är att man vill visa kärlek till sin partner, kan man då inte skicka direkt till personen i fråga då? Varför ta den långa omvägen förbi Metro?

Om tanken är att man vill basunera ut sina känslor offentligt, borde man inte skriva ut tydligare mottagare och avsändare då? Att en Stefan skickar ett SMS till Sara säger inte så mycket om vilken Stefan och vilken Sara. Det lär finnas rätt många som stämmer in på den beskrivningen.