.bara på film....eller?

Glitter och glamour en helt vanlig tisdagkväll. Kanske lite för långt från verkligheten för en helt (o)vanlig kvinna från en liten norrländsk kuststad. Nästan som om det frasande tyget och de höga klackarna var dataanimerade. Och att kvinnorna som kastade med håret hade en stuntdito som gjorde de svåra akrobatiska övningarna med att se flärdfull och exotisk ut i en morgonrock.

Jo, det handlade om annat också. En kvinna hade tex i en bisats problem på jobbet. En annan oroade sig över sina förbjudna tankar. Hon grät med stora tårar när hon avslöjade att barnen drev henne till vansinne.

Jag skulle inte ens platsa som statist i den filmen. Mina förbjudna mammatankar eller händelser på jobbet skulle få dekoren att rasa och moraltanterna att falla baklänges. Men jag skulle stå kvar. Och det är glittrar betydligt mer om en sådan människa, än en som oroar sig för om den lever upp till andras förväntningar. För om inskränkthet har en matt färg, så är självkänsla mer glitter och glamour än diamanter någonsin kan bli.

.med stan för mina fötter

Har en plats på balkongen och ser hela staden spelas upp på scenen nedanför mig där jag sitter med ögon som ännu inte vant sig med ljuset och kalla tår som sticker fram under filten. Från min plats ser jag mycket och hör mer. Sirenerna ropar om fara, bussarna bär lördagsshoppare ner på stan och grannarna öppnar upp sina liv för att ta emot sommarvärmen.

Välkommen ljuva sommar!

.en våt läxa ingen lyckas lära

För husfridens skull badar jag alltid när liten har somnat. Annars drunknar jag i en övertalningskampanj. Hon bönar och ber. Vädjar till förnuft, sans och äkta kärlek.

Men jag vill inte bada med vassa föremål.

Och jag vill bada varmt.

Dessa argument har hon naturligtvis knivskarpa motargument till. Men inte alltid helt sanningsenliga. För väl i badet åker sylvassa knän och armbågar in mellan revben och upp i solarplexus. Och när hon inte är fullt upptagen med den tortyren så sitter hon uppflugen på badkarskanten. För vattnet var för varmt den här gången också.

.gissa mitt pris

Gissa, gissa, gissa, kvittrar jag till kollegan som jag tvingat ner i en av besöksstolarna. Jag har handlat och vill testa om mannen i fråga har någon uppfattning om pris när det gäller ljuvlig vardagslyx.

Tre små burkar av känt märke, kontra väska stor nog att rymma packning för en övernattning.

Prisskillnaden är exakt 70 kronor.

Han tar sats och svarar burkarna. Helt rätt fnissar jag och hör min illa dolda stolthet över att ha spenderat så mycket pengar på en lunchrast.

Sen tänker jag på Janne Bylund och hans sambo som kommer hem med en ny klänning och utbrister "gissa vad jag betalade för den här"? Stackars Janne vet inte ens om det är ett reafynd för en hundralapp, eller en dyr lyxig sak för ett par tusen. Helt sant är att han kommer att avrättas om han gissar fel.

Men min kollega gissade rätt och får därmed leva tills nästa test.

.när jag snubblade i köket

Jag råkade snubbla in i kylskåpet och ögonblick senare stod en fantastiskt god middag på bordet. Det var liksom inte meningen att det skulle bli gott. Enligt planerna skulle det serveras en helt vanlig åh-gud-gör-så-att-maten-tar-slut-så-att-jag-slipper-den-i-lunchlådan-också-tråkig tisdagsmiddag. Men ödet ville annorlunda... (här håller jag tummarna att lämplig låt kickar igång på er Spotify så att ni verkligen kommer i stämning...)

Det började redan på affären. Letade efter lax, men rödspättan var billigare. Slängde ner en grädde i vagnen också, för säkerhets skull. Och titta där, äntligen ett blomkålshuvud som inte har en elefanthjärnas storlek.

Här någonstans tänkte jag så fel att det tydligen blev rätt...

• Blomkålen dränktes omsorgsfullt och återuppstod i en syrlig skrud.
• Fisken kokades len och kittlade tungan när den passerade.
• Potatisen bakades som en kaka och gömde sig under ett krispigt täcke.

Nu hoppas man ju att ordspråket stämmer. En olycka kommer sällan ensam.

.smaklig måltid.

Men en hållning som Sveriges Lucia skrider jag fram över torget med min hämtmat. Sushi är för kungligheter, och jag är en sån. Fin i håret och putsade skor. Öppna ögon och med en nätt vinkning i ständig beredskap.

De åtta små läckerbitarna ska ätas i sällskap av....bönder. Färg på kläderna och osaltad havregrynsgröt på överdimensionerade fat. Skedarna slamrar i porslinet när de försöker jaga ifatt lingonen. Själv spelar mina trumpinnar ljuv musik när de möts. Jag är en prinsessa.

Väl hemma ställer jag in en tallrik gröt i mikron. Benen skjuter jag in under mig och den gamla slitna koftan drar jag runt kroppen.

Jag kan bara tänka mig vad de äter hemma hos sig. Förmodligen har de tänt ljus och kanske även tagit ett glas vin. Salladen garanterad krispig och efterrättsäppelkakan får med all säkerhet sällskap av hemmagjord marsansås.

...tänk dig att ha en man i byrån..

...tänk dig att ha en man i byrån...

.påvägen hem

Jag och E passerar Vardagslyx ljuvliga hem på vägen till och från dagis. Det betyder att jag, varannan vecka, passerar infarten fyra gånger om dagen. Jag kan inte sätta ord på hur mycket vilja jag måste tygla för att inte svänga av och sätta mig vid hennes köksbord istället för att åka hem till min bångstyriga kyl och mitt oinspirerande skafferi.

Idag kommer jag dock att blinka vänster, till min lättnad och E's stora förtjusning. Det vankas både mat och bästisar!

.norr och söder i centrum

Fröken norr och fröken söder letade sig fram i stockholmsnatten efter ett glas vin och en bit mat. De hittade både vinet och maten. Och vinet spred sig i deras kroppar och lockade dem vidare. Vackra ögon visade dem vägen. Avståndet minskade. Fröken norr och fröken söder lärde sig tala varandras språk, att skratta åt samma saker och röra sig i takt.

Ljusen ledde dem in. Mot höga glas och söta smaker. Mot starka kroppar. Och orden flödade. Fröken norr och fröken söder var i centrum. Blickar smickrade. Ord värmde. Händer hettade. Kvällen tog aldrig slut.

Kvällen tog slut. Trötta, lyckliga kroppar rörde sig i natten. Bilder blev till ord, ord blev till tankar och tankar vaggade fröken norr och fröken söder till söms.

.framtiden tryggad?

Ja, då var man tillsvidareanställd då. Känns säkert. Tryggt. Och tusen spänn mer i månaden.

Blir till att anpassa sin livssituation till nya anställningsformen då.

Första delbetalningen i morgon?

.vuxenskum och annat bubbel

Jag har ett stort och lyxigt badkar hemma hos mig. Lyxen gjorde sig påmind ikväll. Hett vatten ända upp till kanten och en skvätt badskum. Och en skvätt till....så, det borde räcka.

Det heta vattnet omfamnar mig. Får mig att slappna av. Trycker på knappen och tio strålar med vatten masserar min kropp. Jag sluter ögonen. Länge.

När jag öppnar dem igen når skummet upp till blandaren. De vita skummet hänger provocerande ut över kanterna på badkaret. Jag suckar. Länge.

Vem uppfann skum för vuxna egentligen? Vilken slug marknadsstrateg gör så att jag tror att skum är en förutsättning för ett avslappnat bad? Jag kan förstå att man som barn tycker det är spännande, men skummet blir ju kallt omedelbar och det låter förvånandsvärt mycket när en miljon bubblor poppar. Bubblorna gör inte underverk för huden heller ska ni tro. Upp från badet kliver ingen ljuvligt doftande kvinna med hud len som sammet. Upp kliver tomtefar. Fast utan snopp*.

*Det slår mig att det kankse är avsaknaden av snopp som gör att jag överdoserar skummet.....men det är en annan tråd det.

.en tionde?

Vad har vi för inställning till kollekt nuförtiden? En tionde är det väl ingen som ger längre. Så, hur mycket av mina tillgångar är jag då beredd att dela med mig av? Varför kan inte jag avvara en tiondel av det välstånd jag unnar mig? Eller som Angelina Jolie en tredjedel (ok, inte till kyrkan men till bistånd)?

Ska jag fortsätta som jag gör och ge de stackars 8 skramlande mynten som jag hittar längst ner i min börs, till kollekten de få gånger jag går till kyrkan? Sist jag var i kyrkan kunde jag inte låta bli att se hur pesonen intill mig valde att ge en tjuga, trots att det fanns större valörer intill. En tjuga! Ertappade även mamma med den sedeln för ett tag sedan så jag vågar dra slutsatsen att det tyvärr är exakt hur mycket vi är villiga att ge. Jag, generande nog, en av dem.

Och detta i en miljö där traditionen är stark av att dela med sig!

Kyrkoavgiften då? Varje gång aftonbladet skriver om hur man kan spara tusenlappar så är det massflykt från kyrkan. Men de som väljer att gå ur kyrkan verkar inte ha några problem med att utnyttja resurserna. Som om de inte förstår att kyrkbyggnadernas underhåll, barnverksamheten eller prästernas löner finansieras med hjälp av kyrkoavgiften. Sånt vi räknar med skall finnas.

Så!

En tusenlapp i månaden, vad skulle det innabära för mig?
(att jag inte köper en ny jacka/nya skor/nya jeans varje månad)

Ett par hundra?
(att jag inte köper ytterligare en leksak till E)

En hundring?
(att jag tar med mig matlådan ett par gånger extra)

En tjuga?
(att jag inte köper den där chokladkaka)

.tack för tipset

Ena ägaren ska åka utomlands (igen). På vinprovarresa till Frankrike över helgen.

Det börjar forma sig en idé om vad jag ska göra av mitt överflöd.

En vinprovarresa.

Till köpmangatan.

Vinprovarresa för en anställd.

.glittra ikapp med solen

Nu när jag tittar ut ser jag kanalen som glittrar i solljuset. Hittade det här kortet och minns att Es ögon glittrade minst lika intensivt.

.drömmar som uppfylls

Vädret var perfekt. Sol och nysnö. Frågade E om hon ville att hunden Zeke skulle dra henne på Boben. Det lilla barnet visste inte till sig av glädje. Hon hoppade ur stolen och kramade om mamman. Kroppen kunde inte tillräckligt uttrycka glädjen. Den såg ut att göra ont i henne och totalt övermanna henne. Leendet bosatte sig i hennes ansikte. Ögonen glödde av förväntan.

Mamma, jag hade drömt om det, sa hon när orden hittade tillbaka till henne. Jag hade drömt att han skulle dra mig.

Och dra gjorde Zeke så gärna. I snabbt trav längs en oplogad väg.

.kulturnyheter

Det här ser jag fram emot ikväll. Norrdans. Hurt/Sweet Pecado.

.en oplockad gås!

Jag har fått en Kanadensisk gås. En splitter ny, ljusblå. Bara sådär. Bara för att de hade fått för många. Och så fick jag en svart liten en. Den ska jag ge till Es bäst-faster.

Nu var jag allt på rätt plats vid rätt tillfälle!

De där kanadensiska gåsarna går väl på en 4-5000 styck.

Som gåslever.

.vill man se will?

Så, undrar ni. Hur gick det då? Kommer hon att somna lyckligt? Var filmen bra? Fick hon kramar så att hon klarade sig?

På "A" svarar hon Will Smith i kubik. Hon kommer att kräkas upp små williesar hela natten.

På "B" svarar hon - kan man någonsin få för många kramar? De rackarna skapar bara mersmak.

På "C" svarar hon att sängen fortfarande är skön. Skönare än sex, misstänker hon starkt.

.lördag förmiddag

I morgonrock. Med mörk choklad. Rimfrost. Inga måsten.