.ett är(r) för mycket!

Det blöder. Min E har ett djupt sår i pannan och håller en näsduk mot såret medan jag kör så fort det går att köra, med ett par knän som håller på att lossna från kroppen av skakningarna, och på vägar jag aldrig åkt förut. Jag är så rädd att vettet lämnat mig.

Men hon är lugn. Och klok.

Mamma, varför skrattar du?

Eh, alltså. Hehehe.

Det här är ju inte ett dugg roligt.

Nej. Jag vet inte. Jag har panik. Såklart att det inte är något att skratta åt.

Det blir tyst. Länge.

Sen tittar hon på näsduken och jag bleknar. Rädd att hon ska få panik. Det får hon inte. Hon byter till en ren näsduk och lägger tillbaka världens sötaste lilla hand på såret.

Två timmar senare, och genom natten, kör jag med en tejpad och limmad sexårig mot lägergården igen, överens om att det var ett äventyr. Och överens om att djupare sår än så här är inte tillåtet.

Och själva såret pratar vi inte om. Då får jag ilningar i tårna och hon får ont i magen.

.varning för nedfallande tårta

Borta på krönet ser jag hur något lossnar från en bil. Jag hinner tänka en hel del om livsfara och oaktsamhet innan jag kommer så nära att jag ser vad det är. Det är en brun konditoriask med öppningen mot asfalten. Locket ligger en bit bort. Kanske fanns det snören också, men de är borta. Och om det nu finns något i asken så är det gruset som får smaka på sötsakerna.

På taket står en svart handväska fortfarande kvar och balanserar. I samma ögonblick som jag passerar kliver en blommig klänning på knastertorra ben ut. Det går inte fort. Det var nog länge sedan det gick fort.

Sen ser jag inte mer i backspeglen.

.att halka omkring i verkligheten

Fikarasten blev en nyhetsrapportering. Två saker hade hänt som grep tag i oss. En hade dött och en kvinna hade brutalt misshandlats.

Misshandeln fick oss att tappa fotfästet. Oprovocerat våld får den effekten. Det blir helt plötsligt en fråga om ens egen utsatthet.

Bilolyckan hade skett i en ort strax norr om staden, det var i alla fall vad jag och en till hörde. Två andra hörde namnet på en ort söderut. Fast det var bara orten som låg söderut, själv råkade de säga att den låg norr om stan.

Så fikarasten slutade med att ingen visste varken upp eller ner.

.kört i diket, big time

På min vanliga löprunda ikväll låg något väldigt ovanligt i diket. En hjulgrävare. Upp och ner låg den och jag var tvungen att komma ända inpå för att se vad som var upp och vad som var ner. Mannen som nyss hade bokstavligen grävt sig ur hytten, skrattade generat och frågade om jag var intresserad att köpa skräpet. Han skulle ge mig ett bra pris sa han.

Men jag svarade nej tack. Jag har ingenting att ha på mig till.