.värme som ger längtan.

Med mätt kropp ligger jag i värmen och känner hur han låter fingrarna snirkla sig fram över min rygg. Fingrarna skapar ord över skuldrorna. Vacker kropp står det. Jag andas tyngre och låter mina läppar snudda vid hans hals. I skenet av avsvalnad hetta är min kropp vacker och mitt självförtroende starkt. Men utan hettan så krymper jag. Jag tappar värde och det som får mig att titta med fast blick är borta.

På morgonen vaknar jag och ser att orden finns kvar. Men det finns något mer mellan spegeln och mig också. Det finns en längtan. Men den är inte vacker, utan bara avgrundsdjup. Jag vet att för var dag som går så kommer jag närmare djupet, trots att jag kliver med aldrig så små steg. I djupet finns inte den värme jag söker och de läppar som kysser mina ögonlock när jag är för trött för att hålla dem vakna. Där finns inte heller morgontidning på hallmattan och doften av kaffe. Eller starka armar som jag kan greppa tag i när jag halkar på mina egna tårar.


Värmen ger mig näring,

men väcker även min längtan!

.jag gör vad som helst för lite kroppskontakt

Jag är missbrukare. Knarkar hud! Detta har vi pratat om tidigare. Men jag sköter mig snyggt nuförtiden. Undviker killar som är hälften så gamla, himbos och kompisars ex.

Men jag måste få mitt rus. Känna att jag finns. På riktigt och inte bara i min fantasi.

Kreativ lösning: Idag fick tre flickor i åldern 2-4 år hoppa och studsa på mig där jag låg på madrassen. Jag fick uthärda ett och annat knä i ryggen, ett par skallningar och glasögon som krossar näsbenet. Men det var det värt. Jag fick kroppskontakt.

.våga fråga

Är det inte märkligt att det är lättare att hitta nån att ligga med, än att hitta nån att ligga hos? Och är det inte skrämmande att det är lättare att erkänna sin sexuella lust, än sin ensamhet?
Hur kan det komma sig att vi är så rädda att släppa nån nära, att öppna oss och visa insidan när utsidan är så lätt att exponera?

Tänk om vi skulle, istället för att skamlöst visa våra kroppar, skamlöst öppna dörren till våra hjärtan? Knäcka varandras hårda skal....och släppa in varandra!

...inte släppa till.... (höhöhö)...

...ja, djävlar!

.mitt sjuka hjärta

Det finns dem som hittar genvägar in i andra människor. Som värmesökande missiler hittar de gropar och förhårdnader i sjuka människohjärtan. De når fram till sitt mål, rotar runt och orsakar smärta. Men när den akuta smärtan släppt. När chocken släppt. Då! Först då har hjärtat hittat ett sätt att läka sig själv.

Ni förvånar mig.

Ni som hittar sår.

.redan slut på julefriden?

Till den lilla butiken i museet kom damen som troligvis fått för lite kramar i jul. Hon lät sin desperation gå ut över de två unga kvinnorna i kassan. Hon använde ord som "aldrig" och "alltid" och "skattebetalare".

Den dåliga stämningen spred sig i lokalen. De uppgivna kassörskorna ursäktade sig för nåt fel de inte förstod. Ett misstag de inte visste vem som hade gjort.

Jag önskar att det fanns kramar kvar till damen i kappan.

.förbjuden närhet

Nu kom den. Närheten. Vi har svansat runt varandra, mannen som jag inte får (eller bör, jag kommer inte ihåg vilket) röra. Vi gick sida vid sida. Pratade, skrattade. Det var inte bara vi. Men plötsligt la han armen om mig och sa -"hur är det lilla gumman". Sedan skrattade han. Han ville retas. Han gjorde det igen. La armen om mig, men den här gången förklarade han för en annan person i sällskapet att Comvidare minsann inte uppskattar att man säger "lilla gumman". Han skrattade igen. Jag skrattade lyckligt. Den andra personen skrattade osäkert.

Hur länge har han inte väntat på att få röra vid mig? Hur länge har inte jag väntat?

Mellan oss är luften varm.

.en dag av kärlek

Jag är omtyckt. Faktum är att jag är älskad. Jag har känt det idag. Den där underbara känslan. Den som jag inte känt på ett tag. Men jag kände igen den på en gång. Den hade växt i storlek sen jag såg den sist. Mognat. Koncentrerats. Men ändå samma.

Kärlek i form av en god vän som pussar mig på kinden. Acceptera den du är.

Kärlek i form av en vän som får höra det hon behöver höra. Bry dig inte om vad andra säger.

Kärlek i form av varm, kroppslig närhet. Slappna av och kräv inte så mycket.

.cheek to cheek

Jag känner dig inte som person, men jag känner din kropp. Vi dansar nära varandra, dina andetag i mina öron. Dina händer i min nacke. Själv söker mina händer girigt efter dig. Trycker mig närmare mot dig. Varenda cell i min kropp är fokuserad på närheten. Inget annat finns. Bara du, jag och musiken. Jag har för länge sedan slutat tänka på stegen och takten. Jag glider med.

När låten tar slut vill vi inte släppa taget. Men vi måste. Det blir omdelbart kallt. Du vänder dig om och går åt ditt håll. Jag går åt ett annat.

I dansen är vi älskande.

I verkligheten har vi aldrig mötts.

.inom mig finns orden

Inom mig har jag vetat. Jag har vetat varför du gjort mig så illa. Men jag har inte trott. Jag har låtit mig skrämmas. Skrämmas till tystnad.

Det har gjort att jag tvivlat på mig. Du har gjort mig rädd för att känna efter. Rädd för att leta svaren inom mig. Men jag letade. Du må tro att jag letade. Men jag letade inte efter svaren utan efter felen.

Svaren var mina fel och brister. Men inom mig har jag vetat.

Nu ser jag att du förstått. Nu ser jag din plågade blick. Jag ser att du också var rädd. Vi har varit rädda för samma saker. På samma sätt. Du och jag.

Nu står vi där du och jag. Så nära. Aldrig så nära.

.att leva för sitt jobb

Jag tycker om. Jag är omtyckt. Det är berusande.

Jag håller om. Jag blir omhållen. Det är stärkande.

Mina känslor övemannar mig. Jag förmår inte stå emot. Jag är lycklig.

Runt mig står människor jag bryr mig om. Människor som betyder allt för mig. Jag stäcker ut handen och stryker på kinden. Jag håller handen. Jag omfamnar.

Mina vänner. Mina studenter.

Nu vet jag inte längre vad jag ska känna. Misstolkade jag ömheten? Misstolkade de ömheten?

Vilka känslor dröjer sig kvar?

Smärta?

Kärlek?

?

.steg 14 - börja sakna närheten

Jag känner mig ensam idag. Jag längtar efter nån som håller om mig och stryker mig över håret. Jag saknar en varm famn att krypa in i. Jag behöver en lugn stämma, behöver tröstas av en trygg röst.

Det är höst nu. Det känner jag med hela min kropp. Det är mycket nu.

Att vara ensam är inte lätt för mig. Jag behöver det säkert. Behöver bygga upp mig själv. Men jag trivs inte med att vara själv. Jag behöver nån som engagerar sig i mig lite extra. Nån som ser mig. Nån som bekräftar mig på alla plan. Inte bara som mamma. Inte bara som anställd. Inte bara som styster och inte bara som vän.

Det är höst nu. Jag begär inte mycket. Tyck om mig!

.fem minuters "nära sex upplevelse"

Var och dansade igår. Love it. Dance is the shit som 2maz skulle ha sagt. Märkligt det där med dans. Helt andra regler gäller. Det är fritt fram att trycka sin kropp mot en komplett främling. Fritt fram att lägga sin kind mot parnerns hals. Fritt fram att lägga handen i midjan. Under två smäktande ballader kan man vara så intim det bara går med kläder på och i en offentlig lokal. Men sedan när dansen är slut förvandlas men till främlingar igen. Man tackar artigt för dansen och beter sig som om ingenting hade hänt. Man låtsas inte om sin "nära sex upplevelse"

.att knarka hud

Jag erkänner. Jag har ett sjukdomstillstånd som gör att jag måste få regelbunden kroppskontakt. Hud mot hud. Nära, nära. E brukar vara rätt generös. När hon är hemma får jag aldrig vara ifred. Särskilt inte om jag stänger dörren till toaletten.

Men när inte hon kramar om mig? När inte jag kramar om henne? Abstinens!

Hittade igår den perfekta kroppskontakten. Hittade en famn att krypa in i. En nacke att snusa på. Nära, nära. Jag slappnade av. Ett rus. Välbehag.

Ett säkert tecken

Det tydligaste tecknet jag får på att jag är singel (om jag av någon sjuk anledning som har med förträngningsmekanismen att göra skulle ha missat det), är att jag helt plötslig känner en otrolig lust att åka och dansa.

Nu planerar jag helgen. Med sikte på dans på lördag. Slutsats: Jag är singel. För det första....fan det var ju inte singel jag ville vara. För det andra....vad ska jag ha på mig på lördag?

Jag ska göra ett seriöst försök att förklara tjusningen med styrdans. Man rör sig rymiskt, nära varandra, musik i bakgrunden, väser i varandras öron....äh, den var billig. Försöka få er att tro att dans kan likställas med sex. Knappast. Men nån gång ibland (och tillräckligt ofta för att det ska vara värt ansträngningen) blir man uppbjuden av nån som vekligen kan dansa. Fyra fötter känns som två. Två kroppar känns som en. Ja, jösses.

Så när ni ser mig på dansgolvet kan ni nästan förutsätta att jag, på grund av en vardag med akut brist på kroppskontakt, är där för att min kropp ska kännas som ena halvan.