.(nära?)släktskvallret

Jaaa, säger han och tittar på mig med fnitter i mungipan, den dörren går båda vägar.

För han får tydligen höra om mig med, trots att vi bara träffats en gång på våra föräldrars bröllop (han var tvungen att ställa sig mitt framför mig för att jag skulle känna igen honom - och inte ens då fattade jag. Det var först när han avslöjade vems son han var som jag kunde säga "aha"). Men det är inte bara vi två, utan alla barn, även på den mest torra grenen på släktträdet, som informeras om blandade fritidsintressen, krånglande fordon, relationsstatus och barns språkutveckling.

Men jag antar att de kommit till den åldern då man antingen pratar om sina barns liv eller sina egna krämpor. Och ska jag vara ärlig så är (nära?)släktskvallret att föredra.

.dansa med dig själv du!

Man kan inte annat än le. Hur självcentrerad kan man vara, utan att det är brottsligt? Återigen står jag där och blir fullständigt ignorerad. Trots att han kröp nära bara några timmar tidigare.

Då hade han ögonen på mig.

Sen hade han aldrig ögonen på mig.

Men det är klart. Jag har ingen lust att vifta med palmer där han går. Och ställa mig på alla fyra så att han kan klättra upp och få bättre utsikt. Nej, vill han åma sig i rampljuset så gör han det bäst utan mig. Jag är inte så bra på att umgås med egocentriska personer.

Så tack för dansen som aldrig blev av.

.kicksökeri

Ja, shopping är en slags drog som jag är beroende av. Jag behöver inte många argument för att belöna mig själv med de där randiga leggings som skulle bli så snygga ihop med.... Eller den där doften som jag inte har, men faktiskt förtjänar för det var ju eeevigheter sen jag köpte en parfym senast. Och hellre en ny bil med metalliclack och pigga hästar, än laga den gamla.

Och blogga är samma sak. Shit vilket rus i kroppen när jag får till en riktigt bra formulering! En sån jag upprepar för mig själv flera gånger i huvudet och ler sådär väldigt självgott åt.

Eller ett skämt som ramlar ut över fikabordet och får alla att gap-flabba och spruta skorpsmulor över bordsgrannen.

En perfekt dans! När danspartnern suckar av belåtenhet i örat som ligger farligt nära. Ruset når ner i tårna och upp till hårfästet!

Men.

Snabba kickar.

Korta kickar.

När jag tänker efter så finns det bara en drog som räcker, och räcker, och räcker. Hon heter E och får mitt blod att koka, mitt hjärta att smälta och mina ögon att tåras. Hon påverkar mig mer än någon drog skulle kunna göra. Inklusive topparna och dalarna.

Min dotter.

Evighetslång kick.

.freudianskt, eller?!

Mannen som sveper mig över golvet är ljuvlig att titta på och ännu härligare att ta i. Och gott luktar han. Särskilt om man lägger näsan väldigt nära halsen, vilket jag givetvis gör. Och så försöker jag småprata lite. Ämnet glider, inte helt otippat, in på dans. Han hänvisar till att han övat för lite. Så jag förslår att han ska öva lite mer - i sovrummet!

Han hör min felsägning och skrattar högt.

Ja, alltså.

Sen bestämmer jag mig för att inte säga så mycket mer.

.min superkropp

När jag klagar på min kropp är det för att jag har fått en släng av hemmablindhet. Det finns inget att klaga över egentligen - jag har en superkropp.

Jag behöver bara ge mig själv en spark i baken så börjar baken genast lyfta sig några centimeter. Vill jag bli starkare så behöver jag bara ta i. Och önskar jag bättre flås så springer jag lite längre nästa gång.

Nu kastar jag särskilt många beundrande blickar på det där partiet på kroppen där medaljongen ska ligga och vila. Om jag hade någon. Och om jag hade någon så skulle den ligga väldigt snyggt just där.

I går kväll tog jag min superkropp och mitt superego på dans.

Mest fick jag stå i ett hörn

och klappa mitt självförtroende på kinden

så att det inte skulle krypa tillbaka under den sten där jag senast hittade det.

Såja, såja superkroppen!

.man ska inte agna med kjol

Jag har alltid agnat med massor av fladdrigt tyg för att få napp. Men vilken färg jag än väljer så nappar bara gammgäddorna och de som saknar intressanta rörelsemönster. I fredags fick jag klart för mig att de fiskar jag vill fånga bara hugger på stretchbyxor och tröjor som kan andas.

Så nästa fisketur tänker jag klä mig som en riktig fiskare.

.parningsdansen

Den kroppen måste jag dansa med, tänker jag och plöjer mig genom folkmassan med målmedvetna steg. Vi har dansat förut och förväntningen pirrar till i fingertopparna när jag fångar hans uppmärksamhet. Han för min hand mot sin höft och jag lägger den kupade handen tillrätta och drar min kropp närmare hans. För varje steg han tar känner jag hur kraften förflyttar sig genom den stenhårda kroppen. Jag blundar hypnotiserat och låter mig ledas av gemensamma pulsslag. Och mitt i någons andetag flyttar han munnen närmare min hals.

Tankarna har jag förlorat för länge sedan.

Men han måste ha hört vad jag tänker för han säger "vi borde älska"!

.om ingen lägger händerna på min rumpa eller bröst i stället så skriker jag!

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten över nejden gick låten av spelet och skrattet...

Dansmaraton. Då gäller det att ladda rikligt med kolhydrater och vätska Jag misslyckades fullständigt med min uppladdning. Var hungrig redan påvägen ner.

...det var tjo...

Men rätt kläder hade jag. En halternecktop som blottade min vältränade rygg (och med vältränad så menar jag så vältränad som den förmodligen någonsin kommer att bli).

...det var hopp...

Rader av män placerade sina händer på mig nakna rygg och djävlar i mig som jag fick spänna den. I fyra timmar flexade jag och på slutet ville jag bara vråla rätt ut. Om ingen lägger händerna på min rumpa eller bröst i stället så skriker jag!

...det var hej!

.min kind mot en kind

Och så försvann det andra. Musiken tystnade och allt annat bytte plats. Men inte hos oss, i vårt rum vilade ett stilla andetag mellan två kroppar.

En dans till hade blivit många danser, för hur släpper man något som själen valt?

Då lutade han sig fram och lämnade en kyss på mina läppar.


Jag bad om en till.

.min arm omkring en hals

Inte vet jag hur det kom sig att han stod ensam mitt i ett folkhav, men han gjorde det. Och inte minns jag hur många steg jag tog för att nå honom, men det kändes som ett.

Och jag kan heller inte förklara hur min kropp genast fann sig tillrätta intill hans, som om vi träffats alla andra dagar i livet.

För allt med honom var nytt. Värmen från hans hals som nuddade mina läppar kände jag inte igen. Rösten hade jag aldrig hört förut och skrattet hade inte någonsin trasslat in sig i mitt.

Jag bad om en dans till.

.somliga dansar utan skor, säg vad beror det på?

Nog för att det kan vara snurrigt ibland när man dansar, men nu är turerna helt uppåt väggarna.

För det första så klär man inte upp sig längre. Nej, nu är det t-shirt i tyger som andas, fladdrade byxor och sport-bh som gäller. Och ibland saknas både strumpor eller skor.


För det andra så är det dubbelknut på könsrollerna. Mjuka kvinnoarmar slingrar sig runt andra nätta kroppar i svepande dans över golvet. Skäggiga män trycker pannan mot varandra och i buggen är den kvinnan som för och mannen som följer...så lätt som en vind.


Och jag blir yr i huvudet och varm i magen av allt det vackra!

.sex, droger och dansband

Nu har jag dansat igen. Fyra timmars svettigt motionspass i finkläder och klackeskor. Jorusåatt.

För er som inte dansar så vill jag reda ut de vanligaste danstyperna (japp, bara män....enbart observationer av andra kvinnors höftrörelser räcker inte som underlag...dansanta män i min läsarkrets får mer än gärna komplettera med sina alldeles egna fördomsfulla slutsatser).

När det gäller fox så har vi två typer. Han som man vill ska trycka sig närmre, och han som man med all list i världen försöker undvika att nudda. Han som man vill komma nära dansar som en porlande älv över dansgolvet och ser rätt ofta ut som ett grekiskt exemplar av vår svenska näck (fast med lagom mycket kläder på).

Han som gör att man vill krypa ur skinnet har smala axlar och välstruken skjorta innanför byxorna med hög midja och smalt skärp. Luktar ofta som sur myrmark. För att underhålla mig själv under de två evighetslånga låtarna så ägnar jag mig åt att gissa vad det är de har i sina byxor. Kan de vara en banan, lian, eller livs levande svan?

De buggande typerna kan också delas in i två läger. De som noterat att det krävs två personer för att dansa, och de som inte fattat nåt. Männen som lyfter blicken är roliga typer som bjuder på sig själv, hittar på oväntade turer och skyddar mig från att spetsas av andra buggande par.

Egomännen kan inte släppa blicken från sin egen kropp. Fast nu var jag orättvis. Ibland lyfter de faktiskt blicken för att konstatera hur många av åskådarna som ser hur förträffligt de dansar. Utan att de märker något kan jag nog byta ut mig själv mot en banan, lian eller livs levande svan. Jag råkar ju veta var man hittar sådana på ett dansgolv.

.en annan sort, ett urtidsdjur

Han tar tag i henne och så hänger hon där över axeln. Helt oberörd. Som en trasdocka. I nästa ögonblick rinner hon iväg över golvet i en enda graciös rörelse. Trots alla snabba steg och tunga kliv så hörs inte ett ljud. Jag kan inte slita blicken från dem.

Men jag måste lämna dem när de försvinner bakom en vägg. Mina ögon får istället annat att titta på. Tempot blir ett annat, och jag skrattar högt. Återigen nya intryck och jag skrattar mer. Snabba byten, och många människor. Starka ben sträcker sig mot ställen dit mina aldrig skulle nå. Händers dansande i luften. Midjor som fäster åskådarnas blickar.

Deras kroppar är vältrimmade instrument och i mig retar avgrundsdjup avundsjuka innan känslan slår över till salig lycka. De är en annan sort de där. Inte riktigt verkliga. Men sagolikt vackra.

När jag ställer mig upp för att gå känns det som om det är mina första staplande steg jag tar. Mina leder har fastnat och min kropp ökat i massa. Som om jag var en annan sort. Inte riktigt verklig. Ett urtidsdjur.

Norrdans, världsklass!

.4cl bekräftelse

Festen slutade inte när kollegorna stängde dörrarna till sina rum, för två vakna kvinnor hittade en ny dörr att öppna och kom ut bland andra människor, vars kväll just hade börjat. 4 cl rus serverades i höga glas och omgivningen betraktades uppflugna på höga stolar.

Lokalen var full av människor som ville ge uppmärksamhet. Långa blickar skickades genom rummet och träffade öppet hjärta. Komplimanger rann ner i örat hos danssvettig kropp och händer fängslade rullande höft.

Det var en omtumlad och fnittrig kvinna som vandrade hem när natten just började bli morgon. Och effekten av ett par ögon dröjde sig kvar ända in i sömnen. Oväntat, och lite farligt, men fullständigt oemotståndligt.

.en helt vanlig lördagkväll i en småstad i norrland.

Kvällen började i sällskap av en korp. Men snart flög korpen iväg och lämnade mig ensam i mörker och tystnad. Jag tände i kaminen för att de knastrande vedträna och värmen skulle hålla mig sällskap. Länge låg jag där och lyssnade till vad tystnaden berättade. När hettan jagade ut mig på bryggan så var det bara ena foten som fick svalka. Resten av kroppen kämpade emot vattnets kyla men njöt desto mer av vindens svalka.

Sen skulle stillhet bli skräck.

Omsorgsfulla förberedelser senare satt jag på en buss mot parken. Det var fortfarande mörkt runt mig, men denna gång på ett långt mer skrämmande sätt. Hur långt ner under sätet jag än kröp så kunde jag inte undgå berusade, medelålders mäns skryt om hur de erövrat pumor, jag kunde inte stänga ute allsången från de bakre raderna i bussen, jag kunde inte blunda för stolpiga raggningsförsök från sätet intill.

Sen skulle skräck bli värme.

Jag andades ut när jag möttes av musik som ger benen liv. Och fångade blickar jag kände igen. Och lärde mig nya sätt att flytta fötterna. Och jag omfamnades av kropp jag ville lära känna men såg, när jag tog ett steg tillbaka, att de redan tycktes veta allt om varandra. Tydligen så pratar kroppar i tystanden ett språk som inte hjärnor förstår.

Sen skulle värme bli stillhet.

.talangfull imitatör

Här har ni en bebis med störtsköna moves.

.dirty dancing - min mall

Rodnar och inser plötsligt vad filmen Dirty Dancing gjort för mitt sexliv. Det kanske inte är en slump att jag blir vild i blicken av en muskulös man i bar överkropp. Eller att jag är fixerad vid putande rumpor. Eller varför jag tror dans är ett förspel.

Jag bockade av de sexuella fantasierna en efter en.

Den filmen borde vara barnförbjuden!

Och jag behöver en kalldusch.

.internationellt värre

Mellan timrade stugor, gigantisk hässja och stensatt kyrka blandas dofterna av mongoliska grytor, friterade vårrullar och bosniska efterrätter. Det är internationella dagen på frilufsmuséet.


Jag ilar mellan stånden och hittar tre olika anrättningar att ta med mig till min plats i gräset. 25 kronor styck och jag blev sanslöst mätt.


På scenen är det afrikansk dans. Egentligen rätt fåningt att titta på. Spännande kläder i och för sig, men rörelseschemat får inte mig att dra efter andan. Jag är övertygad om att den dansen måste ha rätt miljö för att vinna hjärtan. Tänd brasan. Släck solen. Prassla i de höga träden. Öppna kryddburkarna.


Och kom närmare!

.sista dansen?

Igår kväll var jag ute och svängde mina lurviga. Fast planen var att jag inte skulle det. Svänga mina lurviga alltså. Nej, jag hade tänkt att avlägsna pälsen på benen innan, men sen fick jag en akut släng av tidsbris och lathet. Ett par jenas fick täcka det som växer vilt på mina ben.

Mannen med barnhänderna var där igen. Han bugade sig och bjöd upp mig. Känner mig lite kluven där. Han är skaplig på att dansa, men hela killen skriker "uppsåtlig misshandel". Missförstå mig rätt. Det är inte han som misshandlar, utan jag. När han räcker fram sitt pyttelilla pekfinger och vill att jag ska snurra runt det så blir jag lika förvånad varje gång när fingret sitter kvar när jag snurrat klart.

Det gnussande gänget var också där. Jag råkade bjuda upp en av dem och hamnade genast i en utsällningsmonter intill lärljungarna. Han la ett frågetecken mellan sina ögonbryn och kunde inte begripa att jag inte ville stängd-mun-hångla med en total främling som redan hade stängd-mun-hånglat med en 15-20 tjejer innan mig (i åldern 15-20 år).

Tjejerna, brudarna, kvinnorna, tanterna var naturligtvis överallt. Det blir lätt så. Att legitimt ta på så mycket kropp man kan under en fyratimmarsperiod är tydligen mest en aktivitet för honorna. Sternhård konkurrens, check! Jag tvingades därför utröna vilken position som mest skrek "ta mig, ta mig!". Att hoppa upp och ner och peka på sig själv fungerade, märkligt nog, sämst. Jag-bryr-mig-inte-looken är inte heller framgångsrik eftersom jag, märkligt nog, bryr mig som fan om ingen bjuder upp mig. Kändisposen kunde ha fungerat om det inte vore så att en tölp till man spillt vatten på ett rätt olämpligt ställe. Jag tror män har svårt att koncentrera sig på mitt decoltage när området är genomdränkt av något som ser ut att vara svett.


Nej, än har jag inte dansat sista dansen.

.här skulle man vart!