.att ha en mardröm som verklighet

Ja, jag är fortfarande uppe och ja, klockan har passerat läggdags för länge sedan. Men det var så att jag fastnade i en dokumentär och Schapelle Corby, en ung Australiensisk kvinna som sitter fänglad i ett Indonesiskt fängelse för att ha (och här går meningarna isär) smugglat gigantiska mängder marijuana. I 20 år ska hon sitta där.

När programmet är slut mår jag fysiskt illa.

Det går inte att föreställa sig hur det skulle kännas att leva sin värsta mardröm.

.cykla försiktigt

Precis innan jag ska bege mig hem, ensam, i sommarnatten kläcker S ur sig:
-"Du är inte orolig för våldtäktsmännen då?"
-"Vilka? Vad? Eh?"
-"Ja, de har ju tagit en av dem, men det är fortfarade två kvar. Mannen de tog säger de blev hetsad av de andra två. Kan tänka mig att de letar efter någon ny att hetsa till våldtäkt.
-"Hur många har de våldtagit?"
-"Tre, polisen har ju gått ut med en varning. Tjejer ska inte gå ensamma"
-"hmm"
-"Hej då, då! Det här måste vi göra om någon gång!"

Bakom varje husknut, varje buske, varje trottoarkant satt en potentiell våldtäcktsman. Jag tittade skeptiskt på alla som jag mötte på vägen hem. Kvinnor och barn inkluderat.

Jag tror jag stannar inne idag. Faktum är att jag tror jag stannar inne resten av sommaren.

.jag varken flyr eller fäktar särskilt bra

Vaknade med ett ryck.

Var är jag?

Bilder från mardrömmen satt kvar på näthinnan och känslan av total skräck dröjde sig kvar i kroppen.

Genomsvettig, men ändå genomkall.

Huset! Hotfulla män jagade mig runt i huset. Jag försökte fly genom ett fönster. Men trots att jag sprang med all min kraft längs skogsbilvägen så tycktes jag röra mig i slowmotion. De kom närmare. Nu var de många.

Vaknade.

Fastkilad under ett tjockt täcke och en fleecepläd.

Man varken flyr eller fäktar särskilt bra när kroppen bor i en hemmagjord bastu.

Nej, då svettas man.

Och hallicunerar!

.skakningarna i knäna

Läser artiklar om barn som begravts under rasmassor. Lärare som offrar sitt liv för sina elever. Mammor som använder sin kropp som sköld. Ser bilder på gråtande kvinnor. Blodiga barn. Och hem i ruiner.

Med det i åtanke kanske det inte är så konstigt att jag skriker rätt ut när jag plötsligt hör en kraftig smäll och känner vibrationer under mina fötter.

Pulsen går ner när jag inser att det är Banverket som gör en tunnel i berget under mig.

Men för ett ögonblick var jag där!

Där, där världen rasat samman.

.för mycket eller för lite sex?

Showen igår var, enligt min åsikt, katastrofal. Sexkupp.
Ungdomar som dansade och sjöng med ett enda tema i huvudet, nämligen porr. Det blir sällan hett när 1. man överagerar 2. man inte rör sig varken övertygande eller bra 3. man har gräsliga kläder 4. man sjunger ungefär 10 låtar fler än nån vill höra 5. man sjunger gospel

Den bild jag försöker tvätta bort är två killar i svarta, urtvättade och för stora bomullskalsonger dansande med juckande rörelser mot publiken.

.ertappad?

Risken finns att jag avslöjat mig själv.

Återkommer i ämnet om det händer nåt i ämnet..... så att säga.

.min absoluta mardröm

När E var liten var min mest återkommande tanke att jag skulle tvärdö och lämna henne ensam. Värst var det när jag var på ställen där risken skulle vara stor att min döda kropp inte skulle upptäckas på flera dagar. E skulle alltså bli sittandes intill ett lik i flera dagar.

Det var en sån stark rädsla att jag tvingade in en kompis i min galenskap. Hon skulle lyssna efter mitt gråtande barn genom dörren om jag inte öppnade. För jag kunde ju ligga död med bruten nacke i källartrappen.