Vaknade med ett ryck.
Var är jag?
Bilder från mardrömmen satt kvar på näthinnan och känslan av total skräck dröjde sig kvar i kroppen.
Genomsvettig, men ändå genomkall.
Huset! Hotfulla män jagade mig runt i huset. Jag försökte fly genom ett fönster. Men trots att jag sprang med all min kraft längs skogsbilvägen så tycktes jag röra mig i slowmotion. De kom närmare. Nu var de många.
Vaknade.
Fastkilad under ett tjockt täcke och en fleecepläd.
Man varken flyr eller fäktar särskilt bra när kroppen bor i en hemmagjord bastu.
Nej, då svettas man.
Och hallicunerar!
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 10 juni 2008
.jag varken flyr eller fäktar särskilt bra
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 6/10/2008
Mer vardagsrealism hittas här: mardrömmarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar