Vaknade med ett ryck.
Var är jag?
Bilder från mardrömmen satt kvar på näthinnan och känslan av total skräck dröjde sig kvar i kroppen.
Genomsvettig, men ändå genomkall.
Huset! Hotfulla män jagade mig runt i huset. Jag försökte fly genom ett fönster. Men trots att jag sprang med all min kraft längs skogsbilvägen så tycktes jag röra mig i slowmotion. De kom närmare. Nu var de många.
Vaknade.
Fastkilad under ett tjockt täcke och en fleecepläd.
Man varken flyr eller fäktar särskilt bra när kroppen bor i en hemmagjord bastu.
Nej, då svettas man.
Och hallicunerar!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar