LIVET OCH LITE TILL

lördag 29 december 2007

.att somna med E

Varje gång E kommer tillbaka till mig har hon svårt att sova. Hon kommer inte till ro och ligger sängen och hittar på alla möjliga ursäkter för att få prata med mig. Det är fel på täcket och gosedjuren, hon är törstig, hon är rädd. Tillslut brukar jag vekna. Då får hon lägga sig i min säng. Men eftersom det är mig hon behöver så kryper jag ner hos henne.

Då lindar hon sina mjuka, smala armar runt min hals och lägger kinden mot min kind. Sen kryper hon ihop och placerar sina iskalla fötter på mina lår. Där ligger vi. Så nära vi kan komma.

Hon överöser mig med komplimanger. Jag är den finaste och bästa mamman. Jag är den mysigaste. Hon älskar mig.

Jag drar i den stora röda spaken och stannar tiden.

fredag 28 december 2007

.mamma, jag ska säga en sak....

...du är väldigt bra att ha som mamma.

Bra försök E, men du måste ändå sova.

.skillnad mellan (fet) man och (fet) kvinna

Jag undrar om det inte finns en viss skillnad mellan män och kvinnor när det gäller effekten av en kraftig viktnedgång?

Äh, jag har inte tillräcklig statistiskt underlag för att yttra mig känner jag. Men mina förutfattade meningar säger en hel del. Hurra för förutfattade meningar. De är så..... sjuka. Och roliga. Eller var det tragiska jag menade? Nåja.

Jag tycker till exempel att kvinnor skyndar sig att framhäva varje tappat gram med tightare kläder, medan män lullar omkring i sina gamla (STORA) kläder.

Jag tycker till exempel att män missar kraftig viktuppgång och försöker pressa ner kroppen i sina gamla (små) kläder.

.varför ska man dejta dig?

Väldigt konkret fråga på Spray Date.

Svaret är fem ord långt.

Man ska inte dejta mig.

Vill man dejta mig så ska man inte dejta mig. Liksom. Jag kommer inte till min fördel i en öga mot öga situation. Eller så kommer jag för mycket till min fördel. Jag är perfekt tillrättalagd. Skrattar lagomt mycket. Är väldigt intresserad och förvånandsvärt intressant. Jag har rätt kläder. Vickar på höften förföriskt. Suger med blicken. Och killen faller. Och jag avskyr.

Nej, mig ska man ta på bar gärning. Nästla sig in i min kompiskrets. Bli bästis med min mamma. Skälla ut mig på jobbet.

Hitta mig när jag är sårbar.

Hitta mig när jag är äkta.

Lycka till!

(de senaste sa jag mest till mig själv.....)

.kvinnan som leker med döden

Varje morgon leker jag med döden. Jag grinar katastrofen i vitögat. Lekfullt. Aggressivt.

Mitt badrumsskåp har glasdörrar. De står öppna.

En obetänksam manöver kan skära upp halspulsådern på ett ögonblick.

En hastig rörelse i sidled kan snitta ögat och göra mig blind.

Varje morgon leker jag med döden.

torsdag 27 december 2007

.när kärleken reder sig själv

På lördag ska jag ha spelkväll. Alltså med analoga spel. Bräde och spelkort. Nån som kommer ihåg?

Viktigast med dessa kvällar är vännerna. Och för mig, chansen att få para ihop några av dem. Lovely. Skickar iväg ett antal SMS till mina läckra singelvänner. Två av dem är inte singelvänner längre. De är parvänner. Vafals. Det var ju min idé.

Jag känner mig snuvad.

.så var det min tur

Ett kundmeddelande. Coop Forum. Så var det "äntligen" mitt registreringsnummer som ropades ut. Som jag väntat. Som jag fasat.

Blodet rinner ner från övre halvan av kroppen, ner till tårna, vilket skapar en olidlig resonans i mitt huvud. Ljudet av mina egna hjärtslag överröstar pantautomaten och ketchupflaskor som åker i golvet.

Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på i det här läget. Kan det möjligtvis vara så att de lottar ut biobiljetter med min registreringsplåt som vinnande rad? Kan det vara så att nån kört in i min bil och vill ersätta skadan med en spitter ny bil?

Nej.

Min bli åker omkring ute på parkeringen.

Jag hade inte lagt i handbromsen. Igen skall tilläggas.

Förra gången blockerade min bil en hel körbana innan jag lyckades smyga ut, relativt obemärkt, och flytta på den.

En herrelös bil på en parkering var en smal sak. Jag vet ju vid det här laget hur man reder ut situationen.

Man gör sig osynlig.

.det hände sig vid den tiden...

Morfar suckar belåtet. Julevangeliet har tystnat. Tänk att det är nittionde gången jag hör detta, säger han sedan. 90 år. Det ger perspektiv.

.vardagmorgon

Det är vardagmorgon för räven som springer genom centrum,
för reflexprydda arbetare fullt sysselsatta med att dra om järnvägens sträckning,
för medelålders man i silverfärgad kombi av senaste modell med ordet "empati" nummerplåten...

onsdag 26 december 2007

.snyggenen och smartgenen

I vårt familjeträd finns två rätt intressanta grenar. Var och en åtråvärda. Kombinationen värd att döda för.

Jag pratar om snyggenen och smartgenen.

På mammas sida finns de vackra människorna. De med långa ben, tjockt glänsande hår, stora ögon omgärdade av långa svepande ögonfransar. Min mormor är osannorligt vacker. Min 50-åriga moster har en kropp som 20-åringar avundsjukt trånar efter och min syster sen..... E frågade varför hennes moster var på TV. Det var hon inte, det var en Miss World-tävling. Ett lätt misstag att göra.

På min pappas sida finns de smarta människorna. De som läser in ingenjörsutbildningar i dubbla hastigheter, de som har många siffror på lönespecifikationen, de som är onaturligt allmänbildade.

Hur ser ditt familjeträd ut?

Har du en emotionell gren? Eventuellt skulle jag behöva skära in en ympkvist.

.redan slut på julefriden?

Till den lilla butiken i museet kom damen som troligvis fått för lite kramar i jul. Hon lät sin desperation gå ut över de två unga kvinnorna i kassan. Hon använde ord som "aldrig" och "alltid" och "skattebetalare".

Den dåliga stämningen spred sig i lokalen. De uppgivna kassörskorna ursäktade sig för nåt fel de inte förstod. Ett misstag de inte visste vem som hade gjort.

Jag önskar att det fanns kramar kvar till damen i kappan.

måndag 24 december 2007

.att få tiden att stanna

Det är alltså såhär det känns att vakna ensam på julaftonsmorgon. Det känns som vilken morgon som helst. Fast det piper till i telefonen lite oftare än vanligt. God Jul står det när jag tittar efter.

Om man vill få tiden att stå stilla så ska man tydligen göra något oväntat. Nåt som kroppen inte gjort förut. Det är därför ett barns jullov känns oändligt. Det händer så mycket nya spännande saker.

Jag ska fira jul hos min moster. Det har jag aldrig gjort. Undrar om tiden stannar då. På ett bra sätt alltså.

söndag 23 december 2007

.vi ses till sommaren

Jag saknar dig, dottern min, säger mamman.

Jag vill vara med dig mamma, säger dottern. Men jag ska vara hos pappa i jul.

Jag vet, säger mamman och försöker dölja smärtan.

Men vi ses till sommaren, säger dottern med äkta entusiasm.

Mamman ler bakom tårarna.

.kvinnan på berget

Vid en vacker sjö uppe på en höjd bor en kvinna som känner mig. Jag vet inte hur eller när hon lärt känna mig, men det har hon. Själv är hon en gåta. Själv är hon ett under av överraskningar. Oförutsägbar. Mystisk. Magisk.

Att komma hem till henne och huset på höjden är som att omslutas av trygghet och lugn. Här vilar inga lögner. Här råder ingen misstänksamhet. Du sparkar av dig det ytliga innan du kliver in genom dörren.

Hit kommer vi. Vi som vill speglas i henne. Vi som vill höra sanningar.

.rätt skor

Jag lämnade tillbaka skorna som jag lånat hem. Kom fram till att om jag inte hittar ett par perfekta skor så går jag hellre barfota.

Det är lite kallt om fötterna nu.

.kroppen eller själens behov

Jag behöver två saker just nu. Kroppslig närhet och själslig närhet. Men av någon anledning ställs dessa två mot varandra. Jag tvingas välja.


Min kropp skriker obönhörligt efter en famn att vakna i. Händer som bekräftar. Mun som eggar.

Min själ skriker högljutt efter någon som hör mig. Någon som vill insupa den jag är.


Men av någon anledning ställs dessa två mot varandra hela tiden.

Testas jag för min ytlighet?

Testas jag för min desperation?

Men jag vill inte vara med! Jag vill inte testas mera. Jag vet ju redan svaret.

fredag 21 december 2007

.nämen, god jul då!

Fredagar innan längre ledighet brukar vara rätt sköna. Ingen idé att börja på nåt nytt, så tempot är lugnt. Stämningen är avlappnad. Fikat är gott. Perfekt.


Tills grottmannen dyker upp. Tydligen är det bara han som drar in riktiga pengar till verksamheten. Vi andra jobbar för "Kalle Anka-pengar". Han skämtade inte.


Först prövade jag att argumentera. Men det gick inte. Då packade jag ihop och gick.

Medans jag tänkte på passivitet och aggressivitet.

torsdag 20 december 2007

.svårt att gå hem

Nu är jag där igen. Fast på jobbet av ingen som helst anledning. Eller på grund av den största anledningen av alla.

Det är tomt där hemma. Jag är ensam.

onsdag 19 december 2007

.julgröt och bästa humöret

Så var det julgröt på förvaltningen. Och skinkmacka. Och långbord.

Mycket trevligt. Men jag vann inte stegtävlingen. Vårt lag vann inte, menar jag. Inte ens i närheten. Jag bidrog till att dra ner medlet. Jag var inte den bästa lagkompisen.

Däremot var jag "lilla gumman" igen. Den här gången med mindre ironi. Den här gången med kärlek. Den här gången var kramaren en kvinna som var stolt över mig.

Det är skönt att vara lilla gumman ibland. Men bara syftet är rätt. Jag avgör när syftet är rätt för mig, så gå inte och få för er att jag kan klappas på.......

tisdag 18 december 2007

.djävla sopor

Gick det bra frågade jag.

"Nej", svarade han. Och la till "ena djälva sopor".

Jag visade mitt missnöje på mitt typiska maner. Fnyste och vände mig bort.

Han fortsatte obarmhärtigt att mala på.

Då frågade jag om det möjligtvis var så att det var han som var en djävla sopa.

Han förstod absolut inte varför jag hade hakat upp mig på det ordet. Han sa ialla fall att han inte förstod det. Men jag kunde bestämt ana att han blev besvärad av att jag högg. Försvarade sig tills han hade tappat tråden. Jag hade tappat intresset så fort han började sitt försvarstal. Det enda jag ägnade uppmärksamhet åt var min synnerligen bistra uppsyn. När jag insåg att det inte fanns någon ände i hans ordbajseri så sa jag tack och adjö. Där är dörren.

Förra gången handlade det om "kvinnogöra" den här gången om "djävla sopor". Suck. Vi möts igen.

Vi möts igen.

.ertappad?

Risken finns att jag avslöjat mig själv.

Återkommer i ämnet om det händer nåt i ämnet..... så att säga.

måndag 17 december 2007

.jag vill ha lugn och ro!

Ur det lilla barnet vrålas orden "jag vill ha lugn och ro" till en mamma som försöker ta reda på vad hon vill ha till kvällsfika. Hon är väldigt arg, det lilla barnet. Mamman är nog lika arg, men hon mumlar utan att veta vad hon ska ta sig till.

Dottern i köket. Mamman vid datorn.

"Jag vill sitta i vardagsrummet" morrar hon bestämt.

"Nej, jag vill ha lugn och ro", svarar mamman.

Dottern tystnar. Hon inser att hon föll på eget grepp. Men hon har en lösning. Det är tydligen bara den som säger det först som får tycka det. Smart.

Nästa gång ska jag skynda mig att säga det först. Mamman vill ha lugn och ro.

söndag 16 december 2007

.rätt sorts skor

Jag är ute efter ett par skor. Är beredd att investera rätt mycket i det rätta paret.

Säljaren visar mig ett par som står långt bak i butiken. Jag har sett dem förut, men inte tittat närmare på dem. Det är ett par rejäla kängor. Med halvhögt skaft och snörning. De är sköna att ha på sig, det medger jag. Men knappast några skor jag skulle ha på fest, eller ens på jobbet.

Längre ut i butiken, mer i blickfånget, står ett par andra skor. Jag kan inte på direkten se vad de är för speciellt med dem, men jag dras till dem. Provar dem och tittar mig i spegeln. Jag älskar bilden av mig själv som skorna ger. De framhäver verkligen mina former. Jag är dock lite osäker på hur dessa skor passar med annat jag har i garderoben hemma. Men skorna får mig att känna mig väldigt sexig.

I kassan står en kvinna och betalar ett par skor. Jag blänger avundsjukt på dessa. Typiskt att hon hittade dem först. Jag följer henne med blicken hela vägen när hon går ut genom butiken. Hoppas att hon förstår vilket kap hon gjort tänker jag.

Min uppmärksamhet faller åter på mig. Jag har ett par skor på fötterna och ett par skor i händerna.

Vem ska jag välja?

lördag 15 december 2007

.sortera gem

Chefen längst upp i pyramiden ringde. Ville att jag skulle gå på ett möte för han kunde inte, inte heller personen under honom, eller under honom för den delen. Så då fick jag frågan. Frågade vad mötet skulle handla om och vad jag skulle göra där. Fick inget vettigt svar. Antar att han inte ville att det skulle vara tomt på vår sida bordet.

Kände mig rätt malplacerad. Presentationsrundan gick. Chef för dittan och dattan, presenterade sig. Ansvarig för massor fanns där. Ordförande för sånt var också där. Och så jag. Jag som sorterar gem.

Hade inte mycket att tillföra diskussionen. Jag var den enda som inte sa nåt. Jag var den enda som inte hade barnbarn. Men så var det nån där som tyckte att det var en strålande verksamhet att sortera gem. Han tittade direkt på mig. Då hade jag plötsligt nåt att säga. Jag visste nämligen nåt som de andra inte visste. Jag hade i en annan organisation sorterat gem på ett unikt sätt som alla visade sig vara intresserade av.

Orförande för sånt kom fram till mig vid fikat och ville veta mer. Chefen för dittan och dattan sa att det var bra att jag hade sagt det jag sa.

Tänk att alla behöver lära sig att sortera gem nån gång ibland.

torsdag 13 december 2007

.vackert förpackad smärta

.förbjuden närhet

Nu kom den. Närheten. Vi har svansat runt varandra, mannen som jag inte får (eller bör, jag kommer inte ihåg vilket) röra. Vi gick sida vid sida. Pratade, skrattade. Det var inte bara vi. Men plötsligt la han armen om mig och sa -"hur är det lilla gumman". Sedan skrattade han. Han ville retas. Han gjorde det igen. La armen om mig, men den här gången förklarade han för en annan person i sällskapet att Comvidare minsann inte uppskattar att man säger "lilla gumman". Han skrattade igen. Jag skrattade lyckligt. Den andra personen skrattade osäkert.

Hur länge har han inte väntat på att få röra vid mig? Hur länge har inte jag väntat?

Mellan oss är luften varm.

.småluciorna

Idag har jag sett det vackraste som finns. E och hennes kompis ringde på hos pensionärerna i trappuppgången utklädda till lucior och sjöng julsånger. På reportoaren fanns "Tre gubbar", "blinka lilla stjärna" och "bäh, bäh, vita lamm". Pensionärernas hjärtan var lika stora som deras plånböcker. Över 90 kronor var fick de ihop. Mamman gnuggar händerna. Här har vi nåt att jobba vidare på minsann ;-)

.dagen efter kvällen före

Det var som jag misstänkte. Han var en oerhört fascinerande person. Klok och trygg, trots ett kaosartat förflutet. Jag formligen tankade i mig livserfarenhet. En trevlig kväll.

.en allé av ljus

Varje år, den 13:e december, samlas köpmännen i ottan för att smycka centrumkärnan med ljus. Marschaller på båda sidor av vägen, i rondellerna, vid ingångarna. Det är en mäktig känsla att köra upp längs Nybrobacken omgiven av fladdrande lågor.

En god morgon på grund av en allé av ljus.

onsdag 12 december 2007

.att man aldrig lär sig!

När man upplevt samma sak ca 240 gånger borde det vara tillräckligt ofta för att man ska ha lärt sig, men inte. Jag blir lika överraskad varje gång. Fattar inget.


Igår var jag på väldigt snyftigt humör. Och trött, väldigt trött, både igår och i morse. Vad var det för fel på mig?


Idag kom svaret. Mens.


Men den 241:a gången då ska jag ha stenkoll. Baske mig.

.en ny vän?

Jag tänkte jag skulle lära känna en ny person ikväll. Han är en kompis kompis. Hans liv fascinerar mig så jag tog helt sonika tag i lite mod som jag hittade långt inne i min kropp och skickade ett SMS. Han hade nog tänkt att jag verkade intressant också. Så nu ska vi umgås ikväll. Tänka sig.

tisdag 11 december 2007

.e! underbara e!

Uppkrupen på en stol med världens minsta sits i ett rum som luktar lim och färg. På bordet står en platta full med små, små pärlor som försiktigt måste lyftas bort innan vi kan breda ut oss. Mitt emot mig sitter fröken. Fröken är en vänlig, ständigt leende kvinna, som med en lugn och pedagoisk röst hälsar oss välkomna. Jag och Es pappa är på utvecklingssamtal.

Jag märker att jag sitter med händerna i knät, en för mig totalt ovanlig pose. Jag skruvar på mig och försöker sätta mig mer bekvämt. För jag ska väl inte få skäll heller? Varför denna instinktiva underkastelse?

Min känsla övergår från tveksamhet till total stolthet. Fröken tycker att E är en fantastisk liten tjej. Det tycker vi med. Det tycker hennes kompisar också. Alla vill leka med E. Hon är så positiv. Inga bekymmer liksom. Det visar sig att hon är precis den tjej jag vill att hon ska vara. Generös och förstående. Aktiv och pysslig. Ljuvlig.

Men, säger fröken. Jag har skrivit här att hon får ibland ont i magen när ni ska byta.

Det hugger till i hjärtat. Det dåliga samvetet tar ett ordentligt strypgrepp. Från ett till noll i ett andetag.

Fröken fortsätter. Men eftersom ni varnade att hon kan få ont i magen av lök så har vi hållit uppsikt på det. Så jag tror att det är därför hon haft ont. Att ni bytte just då var nog bara en slump.

Puh. Tänkte väl det. Kunde vi verkligen ha missat att hon mådde så dåligt av att flytta mellan mamma och pappa? Vi hjälps ju åt. Vi är ju fortfarande en familj. Det är bara det att hon bor på två ställen nu.

Det sista fröken sa, innan vi lämnade rummet fullt av penslar, pärlor och glasburkar, var att trevliga barn brukar ha trevliga föräldrar.

Men hur var det nu med ägget och hönan? Är vi trevliga för att E ger oss energi eller är E trevlig för att vi ger henne energi? Vår familj har tre ben. Vi behöver varandra för att vara lyckliga människor. På ett eller annat sätt. E är E på grund av sin mamma och sin pappa. Enbar min påverkan skulle inte göra henne så fantastisk. Enbart hennes pappa skulle inte kunna göra henne lycklig. Alltså behöver vi varandra, E, hennes pappa och jag.

Jag har varit på utvecklingssamtal, jag.

måndag 10 december 2007

.vänskap växer

Jag är inte samma person som jag var igår. Det kanske inte är lätt för andra att hänga med i min utveckling när jag knappast gör det själv. Men det finns människor som fullständigt accepterar detta. Som följer med mig i min förändring. Accepterar det nya utan att ifrågasätta.

-"Jasså, har du kommit så här långt sen sist vi träffades"

Det är en fantastisk känsla att få vara så grundligt accepterad. Känna att utgångspunkten är öppenhet, mottaglighet och vänskap. Sen får samtalen och diskussionerna leda dit de vill. Det spelar ingen roll. Att ha samma åsiker är ingen självklarhet. Det kryddar bara relationen. Utmanar förutfattade meningar.

Jag vill inte vara samma person som igår. Det skulle betyda att tiden stod stilla. Det skulle betyda att vi aldrig mer kunde träffas. Min bästa vän och jag.

Tack för lunchen!

.att vara flata kostar mer!

Tydligen så kostar det mer att insemineras om man är flata. Nästan 40 % mer.

Hjälp mig nån här! Hur skulle en sån argumentation se ut?

Är det för att det är mer slitage på en heterobrud?

Är det för att flatorna får rabatterat pris på insemination av kvinna nummer två?

Är det för att Landtinget i Västerbotten inte har nån djävla koll?

söndag 9 december 2007

.en dag av kärlek

Jag är omtyckt. Faktum är att jag är älskad. Jag har känt det idag. Den där underbara känslan. Den som jag inte känt på ett tag. Men jag kände igen den på en gång. Den hade växt i storlek sen jag såg den sist. Mognat. Koncentrerats. Men ändå samma.

Kärlek i form av en god vän som pussar mig på kinden. Acceptera den du är.

Kärlek i form av en vän som får höra det hon behöver höra. Bry dig inte om vad andra säger.

Kärlek i form av varm, kroppslig närhet. Slappna av och kräv inte så mycket.

.ensam?

.elvis och celine får fira andra advent med mig

.cheek to cheek

Jag känner dig inte som person, men jag känner din kropp. Vi dansar nära varandra, dina andetag i mina öron. Dina händer i min nacke. Själv söker mina händer girigt efter dig. Trycker mig närmare mot dig. Varenda cell i min kropp är fokuserad på närheten. Inget annat finns. Bara du, jag och musiken. Jag har för länge sedan slutat tänka på stegen och takten. Jag glider med.

När låten tar slut vill vi inte släppa taget. Men vi måste. Det blir omdelbart kallt. Du vänder dig om och går åt ditt håll. Jag går åt ett annat.

I dansen är vi älskande.

I verkligheten har vi aldrig mötts.

lördag 8 december 2007

.black eyed dog

fredag 7 december 2007

.on/off

Jag gör saker för min skull. Jag har lärt mig att vara duktigt egoistisk. I små doser är det ju bra. Bra för mig alltså.

Vad känner jag? Vad vill jag?

Allt som oftast vet jag inte. Men ibland så vill jag. Men jag kanske inte alltid vet varför. Så lätt ska det tydligen inte vara. Därför händer det att jag trampar på folk. Eller! Det handlar nog mer att jag undviker folk.

Jag har ett par personer som betraktar mig som sin vän, men de suger mer energi från mig än jag kan ge. De som umgås med mig bör nog vara starkare än mig. Jag inser det nu. Jag inser det eftersom jag tankar energi från andra. Utnyttjar andra. Men jag behöver det. Jag behöver testa gränser och upptäcka att personen som står mitt emot mig står kvar. Orubbad. Jag behöver känna att styrka finns. Att trygghet finns. Att sanning finns.

När jag är stark lovar jag att andra ska få tanka energi från mig. Då vill JAG bli utnyttjad. Då först kan jag betala tillbaka.

Men..... be mig inte om något nu. Jag är upptagen med att fylla på mina batterier.

.kvalitéer som tydligen syns

Sitter i en "styrelse". Är förtroendevald med en mandatperiod på fyra år. Jag är en av nykomlingarna. De flesta hör till inventarierna. Jag är yngst. Med råge.

Men jag är inte nöjd med att mötena är en ursäkt för att fika och umgås. Jag har fått en uppdrag. Alla har fått ett uppdrag. Men på något sätt hamnar diskussionerna på cykelställsnivå. Vid varje möte har jag invändningar, jag kan bara inte hålla tyst. Hör min egen stämma. Den ekar. Det är klart att man funderar var alla andra är.

Men så ibland kommer bekräftelsen. Nån säger efter mötet att det är bra att jag har åsikter. Bra åsikter. Och nu sist var det en som ville erbjuda mig ett jobb!

Nu hörs min stämma tydligare.

torsdag 6 december 2007

.steg 19 - det går neråt

Det går neråt vill jag lova. Och det är bra. Ungefär som om man säger att ett HIV-test, som visar att nån har HIV, är positivt. Fast tvärtom.

När jag började min resa i depressionens värld hade jag över 20 p i självskattningstestet. Nyligen visade testet på 15. Det går neråt när det går uppåt.

Och jag har till och med kommit så långt att jag kan se fördelarna med dippen. Jag önskar inget ogjort. Jag behövde det. Jag behövde en motgång som skakade om mig lite.

Imorse tog jag sovmorgon. Ikväll ska jag gå en lång promenad. Idag är en bra dag.

onsdag 5 december 2007

.då börjas det

Det tydligaste tecknet på att ens dotter börjar bli stor är att hon stänger in sig på sitt rum med sin kompis. Mamma får inte vara där.

Så fort kompisen kom (hennes nästan vuxna faster, märk väl) tog hon henne i handen till sitt rum och stängde demonstraivt dörren. Därinne hördes ett tisslande och tasslande.

Mamman stod vid spisen och gjorde spaghetti och köttfärssås.

Hjälp! Jag lever i en schablon.

måndag 3 december 2007

.in i märg och ben

Är det kallt?

Varför fryser jag så fördärvat mycket?

Sitter insnurrad i en filt som helt täcker en kofta och ett par tjocka sockar. Men det känns som om mitt skelett är kallt. Jag fryser liksom inifrån. Inifrån och ut. Huden har knottrat sig. Håret har rest sig. Käkarna pressas samman.

Varför fryser jag så fördärvat mycket?

.mera Karolina till folket

Vid två tillfällen har jag haft den underbara förmånen att lyssna till Karolinas skönsång. Hennes röst är redan ett gift för mig. Jag slukar girigt varenda ton hon tar. Hela jag är uppslukad. Trollbunden.

Vill ha mer!

Men.

Än är hon inte känd.

Inte okänd så länge till om mina böner når fram.......

söndag 2 december 2007

.the Ark får fira första advent med mig

.kärringen mot strömmen

Egentligen är det rätt fantastiskt att man inte krockar oftare än man gör. Jag menar inte när man är ute och kör, utan när man är ute och går. Tänk dig en skyltsöndag där varje familj inom två mils radie dyker upp på torget. Det är aldrig så trång som då. Men märkligt nog krockar man aldrig. Man är inte ens i närheten. Kroppen ger omedvetet en signal till personer man möter och kroppen uppfattar omedvetet signaler från personer som är påväg rakt mot dig.

Det är först när man tror att man ska fatta beslutet om höger eller vänster sida själv som det går galet. Då först gör man dansen. Höger, vänster, höger, vänster. Sen tittar man på personen man möter och ler generat. Så tokigt det kan bli.

Så vad är de hemliga tecknen för höger och vänser då?

.Eva Cassidy

lördag 1 december 2007

.hur var det här då?

Vän säger: "Hur går det med kärleken då Comvidare?"

Comvidare svarar: "Det har inte hänt så mycket, men å andra sidan letar jag inte"

1 timme senare i telefon....

Annan vän säger: "Kul att du ska komma på glöggfesten Comvidare!"

Comvidare svarar: "Finns det några killar till mig där?"

Nä, inte letar jag inte. Inte alls. Inte på en fläck.

.livet

Här är jag. Mitt i. Det finns liv bakom mig, framför mig, inuti mig.

Där är du. Mitt i. Du är livet. Du tar den plats du tycker dig förtjäna. Du är självklar, nära till skratt, nära till gråt.

För dig är jag det som omger dig. Bakom dig, framför dig, inuti dig. För mig är du en anledning att leva.

Vi lever livet båda två.

Jag är din mamma.

Du är mitt barn.

Vi är liv.

onsdag 28 november 2007

.fruktstund

Det ligger förbjuden frukt på bordet. Jag är frestad att smaka. Kan nästan känna smaken i munnen. Dröjer mig kvar. Tittar. Utforskar. Drar mig motvilligt bort.

.hur vet Comvidare att det är bra med Comvidare?

Jo, det ska jag svara på. Hon sitter i soffan, nedhasad, näst intill liggande. Datorn står på, men där där är hon inte, trots att hon har flera olästa mail i inkorgen. Dottern ligger nybadad i sängen, på väg att somna. En god vän sitter intill. Hon är avslappnad. Tillfreds.

Plötsligt får hon ett infall. Ett infall som inte går att stoppa. Handlingskraft. Vardagsrummet skall möbleras om. Hon får hjälp att styra runt soffan. Flytta bordet.

Handlingskraft. Känslan är bekant.

Välkommen tillbaka.

tisdag 27 november 2007

.steg 18 - djup förståelse

I dag kom den, vändpunkten, insikten eller vad man ska kalla den. Sedan mitt bottennapp för nån vecka sedan så har mitt liv gått i en helt annan takt. En långsam takt. Idag sa kuratorn nåt som jag verkligen förstod och kunde ta till mig. Du är den du är!

Så om jag rör mig sakta beror det på att jag vill känna.

Vad är viktigt för mig? Vilka männsikor omger jag mig med och för vems skull? Vad behöver jag för att jag ska vara jag? Det enkla svaret lyder utrymme. Jag börjar äntligen kunna acceptera att jag är själv. Jag till och med njuter av att vara själv. Jag håller på att lära känna mig. Och vi kommer rätt bra överens.

Så om jag är tyst så beror det på att jag pratar med mig själv.

I bakhuvudet finns en fantasi om en framtid tillsammans med nån. Men jag har accepterat situationen att "nån" inte finns i mitt liv just nu. Det är ok. Jag kan vänta.

Så om jag tittar på dig och ler beror det på att jag är lättad.

måndag 26 november 2007

.förbjuden frukt?!

Det finns ingen logisk förklaring. Jag finner mig bara vara otroligt dragen till en viss person. Han är gift. Betydligt äldre än mig. Har till och med mage. Ingen logisk förklaring som sagt. Men han är grymt attraktiv i mina ögon. Och jag ser i hans blick att jag har motsatt effekt på honom.

Min vanliga otur. Kärlek är tydligen till för andra. Suck. Han får nog förbli en vanligt förekommande fantasi. Förbjuden frukt skall inte plockas.

Förresten. Ska man verkligen ge upp så lätt? Vad är det som säger att upptagna män är förbjudna? Lite konkurrens har väl aldrig skadat...... eller?

lördag 24 november 2007

.3 dagar i Stockholm

Jag tycker om att åka tåg. Det finns en slags lugn rörelse med tåg som gör att detta transportmedel utklassar de andra. Dessutom kan man köpa fika. I en bistro!

Så jag satte mig till rätta. En resa på fem mil tog en och en halv timme. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ur och vänta på en buss istället.

En timme senare stannade bussen. OK. Nåt var fel. Allvarligt fel. Vi fick kliva ut och vänta på ett tåg istället.

Väl framme och med humöret förvånandsvärt högt så ser jag att min monter har fel färg på mattan, fel färg på väggarna och till och med fel namn på rampen. Stod jag ens vid rätt monter kan man fråga sig. Jo, det gjorde jag. Dessvärre.

Så var den dagen slut. Och jag med.

tisdag 20 november 2007

.10 bloggiga frågor

1. Vad gjorde du för tio år sen?

Hösten 1997. Pluggade på Komvux i Härnösand. Hade grymt mycket inspiration till skillnad från gymnasiet. Vi blev ett rätt sammansvetsat gäng, pluggkompisarna och jag. Gjorde allt ihop. Under den här hösten jobbade jag extra på Frasses. Det är därför jag ser med medlidande på de stackare som friterar pommes frites hela dagarna. Vilket skitjobb. Och så dåligt betalt.

Skaffade min första mailadress. Hotmail. Mitt efternamn på engelska.


2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Varanna vecka var jag sällan hemma. Antingen jobbade jag, tränade eller dejtade.
De andra veckorna var jag och E hos kompisar. Nån gång ibland var vi faktiskt hemma. Då såg vi på film, eller byggde pussel.

3. Fem snacks du gillar!

-Naturgodis
-Nektariner
-Mörk choklad
-Rostade mackor. Med ost och marmelad på. Sen en stooooor kopp the.
-Yoghurt. Med flingor eller i form av en Smoothie

4. Fem sånger jag kan texten utantill på!

-I princip alla jullåtar som finns, men de tänker jag räkna som en låt...
-En stor hög barnvisor, kan inte räkna dem alla.....
-Rätt många lägereldsvisor typ "bad moon rising", "fredrik åkare" och "flickan och kråkan"
-En väsentlig bunt körsånger
-Sist, men inte minst, nationalsången!

Kruxet är att jag inte kan läsa noter så jag får förlita mig på min inlärningsförmåga. Och att lära mig melodier och texter utantill har liksom aldrig varit ett problem (till skillnad från att lära mig läsa noter....)

5. Vad skulle du göra om du blev miljonär?

Jag roas mycket av tanken att köpa en "the fast and the furious" bil till min lillebror bara för att hans min skulle vara obetalbar. Men i verkligheten skulle jag nog sanera min ekonomi och ta med E på en fantastisk resa runt jorden.

6. Fem dåliga vanor!

-Mina naglar får, under stressiga perioder, inte växa ifred.
-Lämnar dörrar och korkar öppna. Har länge trott att det var någon annan som gjorde det....
-Lämnar disk på bänken i stället för i diskmaskinen
-Snoozar och får stressa till dagis
-Fastnar lätt, oh så lätt, vid datorn

7. Fem saker du gillar att göra!

-Dansa
-Äta, frukost, lunch, middag. You name it!
-Kramas
-Spela gamla hederliga brädspel
-Busa i sängen med E.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!

-Crocks. Jag skiter fullkomligt i om de är sköna.
-Jeans med kalsonghäng. Jag har med råge passerat åldern där skillnaden mellan "cool" och "patetisk" är hårfin.
-Play-boybunnie kostym

9. Fem favoritsaker!

-Min Mp3, som tyvärr ej finns mer. Snyft.
-Min bli. Och ännu mer favorit skulle den ha varit om den hade motorvärmare. Knappast en bagatell i den här väderleken. Brr.
-Mitt bubbelbadkar.
-Mina löpardress. Svinbra köp.
-Min nya säng som jag sover utomordentligt bra och som gott och väl rymmer älsklingar. Stora som små.

10. Utmana några. Fem personer.

-Jan och Åsa (ni får gå som en, fast ni är två)
-Micke
-Moddan
-Stefan O
-Tesa

.inte den bästa programidén kanske

Såg just "grannfejden" på Tv3. Handlar inte helt otippat om grannar som inte kommer överens. Handlar inte helt otippat om människor lite sådär i utkanten av samhället. Inte mina grannar. Inte grannar till dem som ser på programmet heller.

Så vi som ser programmet ska alltså? Vad? Förfasa oss över hur sjuka en del människor kan vara? Skratta oss lyckliga att vi är normala? Lära oss skilja på vi och dem?

Kanske inte den bästa programidén.

.att leta orsaker eller att acceptera sig själv?

Det första kuratorn eller diakonen frågar, eller vem det nu är man valt att prata med, är hur relationen med ens föräldrar ser ut. Man svarar såklart och hittar många detaljer på vad mamman och pappan gjort respektive inte gjort. Man förväntas hitta fel. För varför i hela friden skulle man vilja prata med någon annars!?

Med det är bara det att jag är så trött på att prata om dem. Jag är så trött på att hitta fel hos dem. Kan det leda någon annanstans än att man förstör en relation (ytterligare!?)? Jag är övertygad om att de gjorde så gott de kunde. Jag gör så gott jag kan. Jag skulle bli förkrossad om El satt hos en kurator som ville att hon skulle leta efter fel hos mig i min mammaroll. Såklart är jag inte perfekt. Såklart är ingen perfekt. Men jag gör så gott jag kan. Hur kan en person som aldrig träffat mig dra slutsater om hur jag var som mamma? Hur kan en person som aldrig träffat mina föräldrar ha åsikter om dynamiken i vår familj? Ingen av oss vill resa bakåt. Ingen av oss kan resa bakåt! Så varför?

Ska man inte istället acceptera att man är som man är? Börja från här och nu. Historien kan man inte ändra. Men framtiden kan man påverka.

Jag har både bra saker och negativa saker med mig i bagaget. Men alla dessa saker har gjort att jag är jag. Mina föräldrar har gjort mig till den jag är. Så är det med det.

Våga vägra leta efter orsaker!

Våga hitta framtiden!

Våga acceptera!

.finsk disco = världsklass

.4 dagar i Göteborg

För det första så hade jag hittat ett underbart hotell. Avstod medvetet från de kalla hotellkomplexen nära centrum och hittade ett litet familjeägt hotell ca 20 minuters promenad från Korsvägen. Genuint. Trevligt. Underbart. Det bästa var deras relaxavdelning. Ångbastu, torrbastu, solarium. Ingen konkurrens, bara jag och Lina.

För det andra. På tal om Lina. Underbart att se henne och se hur bra hon trivs. Och vilka underbara vänner hon har (särskilt två). Lina är som en lillasyster sa en. Två höll med. Det finns många sorters kärlek. Lina står för många.

För det tredje. Kul att komma från kontorets fyra väggar. Kul att prata med andra kollegor. Kul att träffa blivande studenter. Kul, bara kul.

För det fjärde. Kontrollera alkoholintaget Comvidare så att du inte börjar limma på 25-åringar. Trots att somliga är oemotståndiga. Trots att du fångar deras uppmärksamhet. Trots att du är fri.

måndag 19 november 2007

.min kropp och jag

Men det är ju precis så det är. Min kropp är inte jag. När jag mår som jag mår nu så är det bara på ytan som jag mår dåligt. Inom mig är jag lugn. Alltså innanför och djupare än den där magen som bubblar och lever om.

Förra veckan mådde jag också dåligt, men på ett helt annat sätt. Då var mitt inre ett kaos. Det är betydligt svårare att hantera.

Mot magsjuka hjälper sömn och vila.

Men vad hjälper mot depression?

.hemma från jobbet

Idag är jag sjuk. Jag är väldigt dålig på att vara sjuk. Vill mest krypa ur min usla kropp. Lämna den åt sitt öde. Den kan ligga där i min säng och må illa medans jag går på en promenad. Den kan sitta där svettandes intill toan medans jag läser en bok. Den kan må illa bara över tanken på mat medans jag tar en smörgås.

onsdag 14 november 2007

.resan in i framtiden

Jag klev in i ett flygplan och reste....till framtiden. Inte så lång in i framtiden utan bara ett par veckor, men ändå. Här i Göteborg är nämligen adventsljusstakarna framme. Julgransljusen glittrar och glimmar. Lussebulle och kaffe på flyget.

God Jul!

tisdag 13 november 2007

.bloggande för bloggandets skull!

Tack för era synpunkter!

Jag började nog blogga för min egen skull. Men jag har hela tiden läsaren i bakhuvudet. Det är bra. Det sätter press på mig att verkligen fundera ut vad det är jag vill säga. Inte bara babbla.

Det här är mitt liv och det går både upp och ner. Men läser nån det jag skriver och förstår, då är jag nöjd. Läser någon mina rader och börjar fundera, då är jag nöjd. Läser nån mina ord och känner igen sig, då är jag nöjd.

Jag tror inte att mina tankar är så hemsk mycket annolunda andra singelmammors.

Jag tror inte min rädsla är så olik min grannes.

Jag tror inte min lycka skiljer sig från din.

.steg 17 - liten tuva fäller stort lass

Liten och vit, 3 mm, kanske 4. Tillhör mina morgonrutiner. Sedan ett halvår tillbaka. Jag har vant mig vid dess effekt. Ifrågasätter inte om pillret fungerar eller inte. Utgår ifrån att det är bra. Det är ju en vana. Tills i helgen. Liten och vit, lätt att glömma.

Nu vet jag vilken effekten blir om jag glömmer. Jag faller rakt genom ett hål. Sover och gråter. Är värdelös.

Jag vet inte vad som skrämmer mig mest i det sammanhanget. Är det att jag egentligen mår så dåligt? Att jag skulle leva i fullständig kaos utan min medicin?

Eller?

Är det att jag skjuter på ett problem? Räddad av stunden. Inget kaos i stunden.

söndag 11 november 2007

.har du funderat?

Har du funderat över hur din blogg kan uppfattas av folk som läser den?

Nej, det har jag inte!

Jag skriver om det jag ser, jag skriver om det jag känner, jag skriver om det jag upplever.

Är allt sant? Handlar det om mina känslor? Är det mig själv som jag beskriver? Har det nån betydelse för dig som läsare?

Skriver jag annorlunda om jag vet hur jag uppfattas?

Ska jag ta hänsyn till läsarens åsikter?

Ska jag fundera över hur min blogg kan uppfattas av folk som läser den?

Vad säger du, kära läsare?

.inom mig finns orden

Inom mig har jag vetat. Jag har vetat varför du gjort mig så illa. Men jag har inte trott. Jag har låtit mig skrämmas. Skrämmas till tystnad.

Det har gjort att jag tvivlat på mig. Du har gjort mig rädd för att känna efter. Rädd för att leta svaren inom mig. Men jag letade. Du må tro att jag letade. Men jag letade inte efter svaren utan efter felen.

Svaren var mina fel och brister. Men inom mig har jag vetat.

Nu ser jag att du förstått. Nu ser jag din plågade blick. Jag ser att du också var rädd. Vi har varit rädda för samma saker. På samma sätt. Du och jag.

Nu står vi där du och jag. Så nära. Aldrig så nära.

.en bön för mig


Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädje.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O Gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta.
Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå.
Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,
genom att förlåta som man blir förlåten
och genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

Franciskus

.feber?

I dag har jag mest suttit i soffan. Under en filt. Jag är nämligen sjuk. Väldigt sjuk. Måste ha uppåt en 40 graders feber. Garanterat. Ynklig är jag. Öm i kroppen är jag. Det är så väldigt synd om mig att det inte finns gränser.

Tittar på termometern.

37,3 grader. Vafals! Det speglar inte alls hur jag mår. Nån har mixtrat med termometern. Nån har mixtrat med min kropp.

Nej, det här duger inte. Jag är ju sjuk ju. Faktiskt.

.steg 16 - ett (o)logiskt resonemang

Comvidare resonerar med sig själv:
Nej, men tänk om man skulle dö. Då behöver man inte ta ansvar mer. Inga svåra beslut. Ingen dålig ekonomi. Hm. Jag kanske kan skriva ett par brev till mina nära och kära. Förklara att jag älskar dem och att de inte ska vara ledsna för att jag är borta. Bra. Så gör vi. Inget märkvärdigt med det.

Morgon efter upptäcker Comvidare att hon glömt att ta sin medicin. Jasså! Var det därför ett sånt sjukt resonemang lät så logiskt. Läskigt. Bäst att inte glömma igen. Men jag blir lite orolig. Kan ju inte knapra lyckopiller hela livet heller. Hur blir det när jag ska sluta på riktigt? Hm.

Jag vill inte vilja dö.

lördag 10 november 2007

.cool version, otippad kombination

.spår

Vad kan man utläsa från de spår som man lämnar efter sig.

Förstår personen som kommer efter mig att jag medvetet krossade isen med min sko bara för att jag älskar det ljudet?

Förstår jag vilken relation mannen och kvinnan har till varandra bara utifrån att följa deras fotspår på stigen? De går sakta, men vem går före? Är de vänner. Mor och son? Älskande?

Förstår jag vart det ensamma rådjuret är påväg? Spåren följer stigen en kort bit men försvinner sedan ut på kalhygget. Vilken känsla finns i djurets kropp? Frihet? Rädsla? Längtan?

Förstår jag vems tamhunden är vars tassavtryck syns i nysnön? Kom den i sällskap med nån, eller har den möjligen smitit hemifrån i ett obevakat ögonblick? Vart är den påväg? Vilka lukter träffar dess känsliga nog? Vilka andra världar uppenbarar sig i dess medvetande?

Förstår jag, och alla andra, vars liv kommit och gått sedan hövdingen begravdes under ett stenröse, vilken betydelsefull person han var? Förstår vi vilka krav han ställdes inför? Förstår vi vilket arv han lämnade efter sig? Förstår vi hur många år som förflutit sedan dess? Hur många beslut som fattats?

Förstår vi att vi bara är ett litet spår?

.E kan skriva. Jorusåatt!


.stora kontraster


Jag har två favoriter. Två 22-23 åringar. Båda med en galen humor. Jag skrattar ofta när jag pratar med dem.

Men nu bor de så långt bort från mig som det bara går. En i Arvidsjaur. En i Göteborg. Två ytterligheter. Jag saknar dem. Mina favoriter.


(Bilder från igår och idag som de försett mig med. Två ytterligheter)

.lördag förmiddag

I morgonrock. Med mörk choklad. Rimfrost. Inga måsten.

torsdag 8 november 2007

.singelmammans dilemma

Den här singelmamman har ett heltidsjobb.

Den här singelmamman har ett barn på halvtid.

Ett vanligt liv.

Den här singelmammans kostnader överstiger intäkterna.

Ett jobbigt liv.

Är det en verklighet för fler än mig? Är det inte möjligt att leva på en inkomst utan att leva spartanskt?

Heltidsjobbet ska resultera i ett vanligt liv.

Ett skönt liv.

.stegtävlingen

Varje offentlig organisation eller kommunal verksamhet med självaktning har en stegtävling på gång. Så även vi. Tävlingen börjar på måndag morgon, men vi har redan fått utrustningen som består av stavar, reflexväst och den lilla räknaren. Den lilla dosan har tagit över den annars så självklara platsen att ha mobiltelefonen på för den manligen delen av arbetstagare inom det kluster jag pratade om.

Finns det väskor till stegräknaren att köpa för nonchalant höftplacering? Ska utforska utbudet på Dollarstore eller annan krimskramsaffär.

Klockan är halv sju. Min räknare visar på 4098 steg. Eller 3,03 km. Det innebär att jag med råge har lika långt kvar. Det kommer att bli en omöjlig uppgift att nå rekomenderade 10 000 steg idag. Såvida jag inte går i sömnen.....

.vad tyst det blev

Att klaga är en sak, men klaga så man hörs är en annan.

tisdag 6 november 2007

.med kritiska ögon

Bad om feedback idag. Ville prata om mig. Hur jag skötte mig, men mest hur jag framstod.

Fick åsiker levererade. Jag bad om det.

Men det jag funderade på efteråt var varför denna vän hade tittat på mig med särskilt kritiska ögon. Det var vad vännen ursäktade sig med. Att jag detaljer i mitt framförande hade skärskådats. Hårdare än normalt?

Så! Vilken föreläsare blir hårdast granskad egenligen? Vem utsätts för hårdast prövning?

En förälder? Nagelfars in i minsta detalj. Minutiös granskning. Orealistiska krav. Eller?

En kollega? Där sitter man inne med rätt mycket information så det gäller att kollegan håller sig till sanningen. Eller?

Ett proffs? Höga krav. Men realistiska. Eller?

En vän? Tillåtande. Partiskt. Eller?

måndag 5 november 2007

.gud så skönt

Gud så skönt att fräsa ifrån. Gjorde det i morse. Till mannen som har den dåliga vanan att vara ett svin ibland. En egoistisk skitstövel. Anledningen att jag inte bitit ifrån tidigare är nog att jag inte tordats. Vi jobbar trots allt ihop. Så effekten har blivit att jag kokat inombords. Men utsidan är oklanderlig.

Nu var det tvärtom.

Utsidan kokade.

Han betedde sig som en barnunge. Jag bara gapade.

Tog upp det igen vid lunchen. Sa att jag inte accepterade hans attityd (läs=barnsliga, egoistiska, spydiga, aggressiva). Vad pratade jag om? Han hade inte varit arg.

Ingen insikt där inte. Vuxna karl.

Men otroligt skön känsla. Att sätta ner foten. Trodde att jag skulle vricka den omedelbart. Men konstigt nog blev den bara starkare.

söndag 4 november 2007

.utan tvekan


Detta är den vackraste kvinnan jag vet. Såg henne nyss hos Babben. Dödligt vacker. Izabella Scorupco. Återkommer med den vackraste mannen när jag knäckt den nöten.

.gårdagsvkällens humor

fredag 2 november 2007

.es kalas


E är så ofantligt älskad. Människorna runt henne vet inte hur de ska visa hur mycket de tycker om henne.

Hennes pappa byggde ett vindskydd (ett fantastiskt fint!) till henne bara för att han ville att hon skulle kunna ha sitt kalas utomhus.

Hennes kompis Rasmus, också fyra, sa att han älskade henne.

Hon fick princesskläder och smycken av sina kompisar som har förstått att hon vill vara en liten princessa, vilket mamma missat totalt ....... eller förträngt. Hon stålade i kapp med plastpärlorna i sitt nya diadem.

Mitt emellan sin mamma och pappa sitter detta ljuvliga barn och äter palt. Hon deltar i samtalet som en stor flicka. Kommer med relevanta kommentarer. Udda vinklingar. Hon njuter. Vi njuter. Hon älskar. Vi älskar.

Jag har kapitulerat fullständigt för henne. Hela hon är ren kärlek. Hon är accepterad precis som hon är. Av mig. Av sin pappa. Av sina kompisar.

Den tanke som följer mig ut till bilen är att om jag en en gång kännt villkorslös kärlek så kan jag väl känna det igen. För en vuxen. Och även jag kan älskas villkorslöst. Av en vuxen.

E är så genuint älskad.

torsdag 1 november 2007

.hotet Comvidare

Jag utgör tydligen ett hot. Det får mig att le. Hon som känner sig hotad är betydligt yngre och betydligt vackrare, men ändå så vaktar hon på sina godsaker. Rädd att jag ska norpa åt mig.

Det får mig att le. Jag utgör ett hot.

.sms i tidningen?

Under mina luncher brukar jag i princip alltid rycka åt mig ett ex av Metro. Den är sådär lagom lång så att man hinner bläddra igenom hela under sitt break. Men hittar en del gobitar. Och såklart en del som man inte begriper. Till exempel. Som läsare kan man skicka in sms som trycks i tidningen. Varför?

Om tanken är att man inte har numret till den man vill skicka till så kanske personen i fråga tror att han/hon hittar personen genom tidningen istället. Dåliga odds.

Om tanken är att man vill visa kärlek till sin partner, kan man då inte skicka direkt till personen i fråga då? Varför ta den långa omvägen förbi Metro?

Om tanken är att man vill basunera ut sina känslor offentligt, borde man inte skriva ut tydligare mottagare och avsändare då? Att en Stefan skickar ett SMS till Sara säger inte så mycket om vilken Stefan och vilken Sara. Det lär finnas rätt många som stämmer in på den beskrivningen.

onsdag 31 oktober 2007

.grattis E

Dottern fyller fyra idag.

Jag väckte henne i morse och berättade det. "Vakna E, det är din födelsedag. Du är fyra år nu"
E tittar upp sömndrucket, ler och säger. "Vad fort det gick"


Hon berättar vid middagen att fyraåringar kan hänga upp jackan själv. De kan hjälpa till med maten. De kan torka sig själv.

Dottern fyller fyra idag och nu kan hon själv.

tisdag 30 oktober 2007

.en mardröm?

På tal om ett besöksförbud. Nu är det värre än vanligt. Nu invarderas mina drömmar. Mina dagdrömmar.

Jag vill bara säga att det inte är särskilt lämpligt det där. Att dagdrömma. Det kan bli en mardröm.

Men en glimt av den där magen får min fantasi att göra volter. En skymt av en vältränad mage är väl i princip det mest erotiska som finns.

Så, jag vore tacksam om ni med magar som passar in på denna beskrivning kunde hålla er undan. Eller, vad är det jag säger?

Jag menar tvärtom. Mer sånt!

Hur kan erotik i vardagen vara fel?

Mer sånt!

.bekvämlighet har ett pris....

...och det är 3500 kr.

Det kommer att bli en kall vinter.

söndag 28 oktober 2007

.otur igen

Det börjar bli kallt här uppe. Har fått skrapa rutan två gånger i höst. Kanske man ska börja med motorvärmare snart.

Hm, var sitter mototvärmaren på min nya bil då?

Någonstans på fronten. Eller hur?

Nähäpp.

Kupévärmaruttag.

Någonstans under handskfacket. Eller hur?

Nähäpp.

Jahapp. Ser ut som om det blir en kall vinter.

Hur i hela friden ska man komma ihåg att kolla efter det när man köper en bil på våren. Är inte motorvärmare standard? Jag vill anmäla mig själv för inkompetens. Jag borde inte få köpa grejer som jag har så lite koll på. Spärra mitt konto för inköp av bilar, datorer, kaffebryggare....

Gah!

fredag 26 oktober 2007

.otäck inställning

Läser en bok. Rättning: läste en bok. Kärlekens insikt. Rätt harmlös titel. Den handlade tydligen om att lära sig älska sig själv. Att lycka kommer inifrån.

Jag kom inte så långt.

Jag kom bara till sida 37.

Författaren vill visa på att vi ger våra barn dubbla budskap. Han förklarar med ett exempel. Barnet springer ifrån sin mamma. Snabbar och snabbare ju mer desperat mamman blir. För barnet är det en lek. För mamman blodigt allvar eftersom barnet närmar sig en trafikerad väg.

"Barnet väntar sig att hon vill leka, men hon ger honom en smäll i baken. Bom!"

Jag hajjar till. Nä, nä. Inga sådana exempel tack. Men jag ger boken en chans till. Det kanske bara handlade om ett dåligt exempel.

Nästa sida.

Författaren vill visa på att små barn inte lärt sig vad som är rätt och fel än. En pojke leker i vardagsrummet. Hittar pappans gitarr som ser ut som en leksak.

"Han blir genast arg, tar hårt i dig och ger dig smisk"

Don Miguel Ruiz kan glömma att jag tänker ta till mig hans åsikter om vad kärlek och lycka är. Fet-glömma sörru!

torsdag 25 oktober 2007

.djävla otur, helt enkelt

Startade en tvättmaskin innan jag gick till jobbet i morse.

Tömde en tvättmaskin när jag kom hem från jobbet i eftermiddags.

Där låg det gamla vanliga....träningskläder, sockar, byxor.

Där låg det ovanliga......Mp3 spelare.

.humörhöjaren!

Åh, vad han kan dansa!
You may have this dance. Any time you please!

.smaken är som baken

Läste nyss ett inlägg i Jojos blogg och måste bara få spinna vidare på den tråden. Smaker som inte passar ihop är ämnet för dagen.

Till att börja med är det bara att konstatera att alla kan inte tycka om allting heller. Jag kan tex acceptera att folk äter lever och blodpudding. Bara jag slipper. Men vissa smakkombinationer måste vara ett skämt.

Kalles kaviar med banan till att börja med. (väntar med spänning på Kalles apelsin)

Maränger som smakar tandkräm (eller pepparmint som expediten sa. Vad är skillnaden undrar jag?)

Norrlandsfenomenet apelsinmjölk (50% mjölk, 50% apelsinjuice), kortlivad produkt visserligen. Ingen kioskvältare, snarare hyllvärmare i kyldisken.

Popcorn med floursocker.

När krullar sig er tunga? Fyll på med kreativa smaksensationer.

måndag 22 oktober 2007

.djup tacksamhet

Det var tre veckor sedan jag sprang senast. Kan det vara så länge sedan? Jo, det kan det. Jag skrev upp det in min pinsamt tomma träningssdagbok.

Men i kväll tog jag tjuren vid hornen, eller snarare tryckte ner motvilliga fötter i ett par träningsskor med intorkad lera. Inte blev jag på bättre humör när all denna intorkade lera lossnade och regnade ut över mitt hallgolv.

En snabb cykeltur till elljuspåret. Tre st 2,5 km långa rundor. I mitt favoritspår. Hur bra gick det? Mycket bra! Jo, jag tackar.

Min kropp är det jag är mest tacksam för just nu. Hur är det möjligt? Sannorlikheten att jag ska ha någon kondition kvar är minimal. Men trots detta så gör min kropp precis som jag vill. Lätta steg. Regelbunden andning. Intervaller.

Tack! Tack! Tack!

Inte tack för lyset som slocknade halvvägs runt sista varvet. Ett elljusspår utan elljus är inte att rekommendera. Det blir liksom inte så mycket spår då. Bara svart.

söndag 21 oktober 2007

.en tanke om familjen

Om min familj inte var min familj, skulle jag umgås med dem då? Skulle de umgås med mig?Ingen givits tillfället att välja. Varsågod. Här är din familj och den ska du älska. Av hela ditt hjärta!

Men är det verkligen realistiskt?

Nej, det är inte självklart. Man behöver inte älska sin familj bara för att den preseterats för dig. Ens eget kött och blod kan göra fel. Galet fel. Saker som är svåra att älska. Saker som är omöjligt att acceptera. Men trots detta är de ändå din familj. Den valmöjligheten finns inte, att välja bort släktskapet. Man kan inte av-adoptera. Man kan inte skilja sig från sina syskon.

Så. Vilka känslor som är äkta? Vilka känslor har jag för själva personen och inte släktskapet? Det är titeln före namnet som försvårar mitt förhållningssätt. Alltså Mamma, Pappa, Bror eller Syster.

Jag har krav och förväntningar på min mamma som jag inte har på någon annan person på denna jord. Är det rättvist? Jag har mycket liten tolerens för fel som min pappa gör. Är det rättvist? Jag lever i illusionen att mina syskon är bättre än alla andra. Är det rättvist? Jag ställer inte dessa krav på nån annan? Bara för att "syster" står framför namnet så ökar mina förväntningar. Är det rättvist?

Tänk om man kunde lägga titeln bakom sig. Lära känna personen, som vilken annan person som helst. Inte som en nära släkting och allt vad det innebär.

Då skulle det vara realisktisk. Att älska sin familj för just de personer de är. Av hela sitt hjärta.

.the girl thats driving me mad

Häng med. She's got a ticket to ride.

.ett liv för dig är ett liv med mig

Hur ser en kärlek ut som räcker i 70 år?

Jag har sett en sån kärlek. Den finns hos min mormor och morfar. Blickarna de ger varandra är viskar om respekt. De doftar vetskap. De sprider värme.

Bortom tröttheten i deras kroppar.

Det finns inga genvägar. De har upplevt livet tillsammans. Sett åren sakta flyta förbi likt bäcken nedanför deras gård. Vackert. Glittrande. Porlande. Ett rikt liv tillsammans. Ett delat liv.

Bortom saknaden efter tiden som flytt.

Nu håller livet på att ta slut. Men bara för oss som ser på. Inte dem vars liv vi önskar evighetslångt. Saknad finns inte för dem. Inte heller ånger. Att vara närvarande är kärlek som rymmer en evighet.

Bortom livet självt.

.vem är jag?

Jag är jag, så enkelt är det.

fredag 19 oktober 2007

.show me the money

Nu vet jag hur rik jag är i förhållande till resten av världen. Skrämmande läsning. Bra läsning.

.god morgon

Så var man på jobbet. Med trötta ögon, ömma fötter men med ett varmt hjärta. Jag har dansat. Buggat. Jag har skrattat och kramats. Svettats och snurrat.



Den största gåtan för kvällen: Kan man uttyda nåt om två kroppar känns som en? Om allt stämmer i dansen, är matchningen total även på andra områden?

onsdag 17 oktober 2007

.så är det. Bara så.

För att våga språnget
det där som ska förändra hela livet
måste man först inse
att själva livet är oföränderligt

Då kan det ske det förunderliga
när något nytt
som aldrig tänkts
eller funnits
kan förändra ett helt liv

Jag lånade Steinas ord eftersom jag inte har några egna just nu. Jag har många tankar. Men inga ord. Jag har många åsikter. Men inga ord. Jag har många känslor. Men inte rätt ord.

söndag 14 oktober 2007

.upp som en sol....

...ner som en pannkaka.

Jag återkommer. Nu är jag tyst. Stängd.

lördag 13 oktober 2007

.steg 15 - det blåser nya vindar

Det vänder nu. Jag känner det.

Jag kommer att bli den människa jag vill vara.

Det är öppet nu. Jag känner det.

Jag kommer att leva det liv jag vill leva.

Energi och glädje i min kropp. Hoppfullhet och framtidstro i min själ. Värme och kärlek i mitt hjärta.

Jag känner det.

.en tvådimensionell yta

Ett tag trodde jag att ytan var viktig. Ett perfekt hem....alla tekniska apparater....en kärnfamilj. I eftermiddags började jag tvivla. Såg hur ytan inte räckte till. Märkte hur jag till och med äcklades av ytan. Kände för ett ögonblick att yta inte är något mer än just yta.

Djupet saknas. Dimensionerna saknas.

Men oftast tror jag mig kunna köpa djup. Att jag med högre lön har tillgång till fler dimensioner av livet. Och därmed blir jag lyckligare.

Jag tog upp frågan med S som svarade:
E kommer inte att stanna och vänta på att du ska tokjobba dig till sommarstuga och hög standard. Hon kommer att växa och lära sig att det viktigaste i livet är sommarstuga och hög standard. Och det kanske är det viktigaste? I så fall är det väl bara att satsa och ge järnet?

Viktigast?

Vilka värderingar vill jag att E ska växa upp med? Inte mina ialla fall.

Problemet är att jag jämför mig med andra. Och undantagslöst alltid med de som har det bättre. Högre ekonomisk standard alltså. Inte bättre. Vem tävlar jag mot? Jag har inga oljefält. Min pappa heter inte Ingvar Kamprad. Jag spelar inte på hästar. När tar det slut?

Jag vill att E ska växa upp med mina värderingar. Jag måste bara först själv lära mig vilka de är.

En tredimensionell värld.

fredag 12 oktober 2007

.ord på ord i långa rader

Ord. Meningar. Texter. Ord.

Alla orden du använder, använder jag också. Men jag lyckas inte sätta dem i den ordning som du gör.

Sätter man orden i rätt ordning så betyder de tydligen mer.

De ska vara glada de orden du använder för att de får vara i ett sånt fint sammanhang.

Man skulle nästan kunna säga att du ger orden en extreame makeover.

.den först av dagar, tagning 2

Jag är rädd att gårdagens läskiga humör satte stopp för min tideräkning. Jag får börja om.

Allt annat än "tiodagarsutmaningen" manövrerade runt i min trötta nervbanor. Bara att inte faktum. En destruktiv tanke skickar dig tillbaka. Tillbaka till dag 1.

Så då var jag alltså här igen. Men den här gången med vissheten att man måste avsätta resurser till detta. Att förändra sitt tankesätt gör man inte när jobbet hänger över sig. Tynger ner både kropp och tanke.

Hur kan jag prioritera min tid så att jag kan förändra min inställning?

När kan jag avsätta tid för att förändra min inställning?

Vem kan hjälpa mig att hitta tid för att förändra min inställning?

Hur? Det bygger ju på att man anser sig värd att prioritera. Så jag lär väl få börja där. Eller rättare sagt, jag har börjat där.

När? Ja, det är väl bara att g'ört antar jag. Här passar det att brista ut i sång "vår bästa tid är nu...."

Vem? Ska ta ett snack med M om det ikväll. Över en bit äppelpaj.

Jag ka ha det hur bäst som helst. Så det så!

torsdag 11 oktober 2007

.den andra av dagar

Trött.

Trötthet ger dåligt fokus. Dåligt humör. Negativa tankar.

Dag två har varit en svår dag. Misstänker att jag misslyckats. Men kan inte sätta fingret på när.

Var det när jag bad om en viktig sak och fick ett nonchalant svar tillbaka?

Var det när jag kände att min insats inte värdesätts av "rätt" personer?

Var det när jag stressade ut till dagis?

Är det nu?

onsdag 10 oktober 2007

.första dagen av dagarna

Vaknade. Kom direkt ihåg vilken dag det var. Tänkte positiva tankar. Hoppade in i duschen. Sminkade mig. Såg dottern som sov varmt i min säng. Kröp ner igen. Sov en timme till.

Mitt val. Sätta ett värde på mig själv.

Såg på väg till jobbet en pensionär med täningskläder och Mp3. Log.

Hans val. Han satte ett värde på sig själv.

Jag har faktiskt inte tänkt så många begränsande tankar idag. Speglar det en verklighet? Har jag motat Olle i grind? Var det slumpen? Det återstår att se.

Min första dag av dagarna.

Jag deltar i tiodagarsutmaningen eftersom ... jag vill bryta negativa tankemönster.

tisdag 9 oktober 2007

.äntligen

Som jag längtat. Som jag hoppats.

Min Steina.

Kloka Steina.

Vackra Steina.

Nu ska jag frossa. Girigt konsumera hennes ord. Be om mer innan jag ens svalt första tuggan. Ta påtår. Tretår.

This is my cup of tea!

.en anledning

"jag ville bara höra hur din röst lät i telefon"

.tio långa dagar.....

Får man ändra sig? Får man ångra att man kom på den naiva idéen att man skulle kunna förändra sitt tankesätt? Får man ta tillbaka det? Får man?

Från och med i morgon börjar nedräkningen. I tio dagar.

Nu städar jag. Hittade fullt med damm på TVn. Finns det nåt positivt i det? Det måste det finnas. Annars är jag körd. Jag ska vända negativa tankemönster till positiva. I tio dagar.

Det känns lite motigt just nu. Till och med den tanken är bannlyst. I morgon.

Jag måste söka inspiration. Återkommer i ämnet.

måndag 8 oktober 2007

.facklitteratur på engelska

Bror vill ha hjälp med att översätta. Jamen, det är väl inga problem. Jag har ju bott i London.


"The mechanical properties of materials are ascertained by performing carefully designed laboratory experiments that replicate as nearly as possible the service conditions"

"It is incumbent on engineers to understand how the various mechanical properties are measured and what these properties represent; they may be called upon to design structures/components using predetermined materials such that unacceptable levels of deformation and/or failure will not occur. We demonstrade this procedure with respect to the design of a tensile-testing apparatus in Design Example 6.1"

Sa jag London? Det kanske var Örebro. Eller Umeå. Jag blir inte klok på det där.

.kort fråga...

... om du känner starkt för en person är det

1. hjärtflimmer
2. andningsnöd
3. skakiga knän
4. illamående
5. kissnödighet

eller möjligtvis nåt annat som du känner?

.en sak i taget tack

Att handla är för mig den största mentala ansträngningen. Särskilt om det sker vid femsnåret när jag, E och alla andra i butiken är hungriga och trötta. Och sura.

Min blick är låst i fjärran. Mitt fokus är 100% på mat. Nu. Imorgon. Till lunch.

Det är omöjligt att prata med mig. Jag har svårigheter att göra mig förstådd för mig själv.

(förlåt Magnus, det var inte du. Det var jag)

Tack Coop för självbetjäning.

Tack Coop för halvfabrikat.

söndag 7 oktober 2007

.definiera friskvård

Vi har tydligen fått en pott pengar för att bedriva friskvård. Minska sjukskrivningarna.

I fredags kom 7 av40 anställda till aktiviteterna. Tre 30+. Fyra farligt nära pensionen.

Fyra farligt nära döden visade det sig när de halkade omkring på blöta klipphällar. Min puls steg, knappast på grund av tempot vi tog oss upp med. Men vad gjorde de där och framför allt, vad gjorde jag där?

Insåg att friskvård får man inte på beställning.

Jag avbröt utflykten. Åkte hem och jobbade istället. Pulsen stabiliserades. Hann med det jag annars inte skulle hunnit med.

Insåg att friskvård får man inte om jobbet ligger kvar och väntar.

.känns som söndag

Idag tar jag det lugnt. Den energi jag hade igår och i förrgår och i veckan finns inte idag.

Lugnt. Vill inte träffa nån. Orkar knappt prata.

Lugnt. Minimerat antal intryck. Minimal ansträngning.

Nu sitter E framför en film. Jag ska krypa upp i soffan och sova lite. Idag tar jag det lugnt.

lördag 6 oktober 2007

.tillnyktrad men ändå inte

Ni som följt denna blogg ett tag vet att jag är (mycket!) svag för kyssar. När jag väl fått smak för dem så blir jag totalt fixerad. Kan inte ens uppskatta hur många gånger idag mina tankar har återvänt till gårdagsnatten. Mmmm. Trevande. Ömt. Utforskande. Hett.

Jag är tillnyktrad med fortfarande helt groggy.

.språkanpassning för barn

I, två år, säger att rutschkanan är sin. E, fyra år, vet att det är hennes. E påtalar detta missförstånd till sin mor som förklarar att I är en liten tjej. Hon kanske inte förstår allt.

E förstår. Det jag nu hör från köket är E som ger I en språklektion.

"I, säg äpple"
"Äpple"
"Bra I! Mamma hon kan säga äpple!"

Denna lektion fortsätter med 15-tal andra ord. E förstår.

.nu vet jag

Det är lugnt.

Puh.

Krama vidare allihopa.

Det ska jag göra.

.bra sagt

"bättre att infria önskningar än att bryta löften"

.att leva för sitt jobb

Jag tycker om. Jag är omtyckt. Det är berusande.

Jag håller om. Jag blir omhållen. Det är stärkande.

Mina känslor övemannar mig. Jag förmår inte stå emot. Jag är lycklig.

Runt mig står människor jag bryr mig om. Människor som betyder allt för mig. Jag stäcker ut handen och stryker på kinden. Jag håller handen. Jag omfamnar.

Mina vänner. Mina studenter.

Nu vet jag inte längre vad jag ska känna. Misstolkade jag ömheten? Misstolkade de ömheten?

Vilka känslor dröjer sig kvar?

Smärta?

Kärlek?

?

fredag 5 oktober 2007

.rock on FK!

Det gick vägen.

torsdag 4 oktober 2007

.tunnelseende

Jag kan snöa in mig fullständigt på en person. Hittar jag nån som jag fascineras av så vill jag ha mer. Mycket. Mest. Jag vill umgås hela tiden. Vill att personen i princip ska flytta in hos mig. Jag blir som en blodigel. Särskilt dem som jag betraktar som nya vänner.

Kollektiv?

Men det finns såklart en baksida. Intresset kan dö ut lika fort som det blommade upp. Rättare sagt, tills min hjärna hittar nån annan att fängslas av. Vanligtvis har vänskapen hunnit bli så stark att den överlever. Förskjutningen av fokus brukar nämligen vara ömsesidig.

Fokuserad!

onsdag 3 oktober 2007

.hopplösheten i ett nötskal

Nötskalet är mitt kontor. Det är jag som känner hopplöshet. Vi har misslyckats. Jag har misslyckats. Vet inte. Vad jag vet är att det är utanför min kontroll. Det är försent att göra nåt nu. Missnöjet finns på papper. Missnöjet är ett faktum.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Snart.

tisdag 2 oktober 2007

.det finns nån för alla

.vem är du?

Lite nyfiken nog är jag på vilka som läser min blogg. Vill ni ge er tillkänna? Klottra ner en kommentar?

.tafsar chefen?

Min chefs chef (tydlig hierarki där jag jobbar minsann) la armen runt mig. Först tänkte jag, men så trevligt att han tycker om mig. Sen tänkte jag en gång till.

Vad betyder det egentligen? Markerar han status? Pinkar han in revir? Och vad ska jag göra nästa gång han gör det? Nypa honom i häcken?

.att vilja och våga är inte samma sak

Jag blandar ihop det. Är det så att jag vill, men vågar inte? Eller vågar jag inte, men vill?

Det kanske inte ens är någonting jag måste göra nåt åt? Inte nu ialla fall. Tänk om jag inte skulle tänka så mycket. Tänk om jag skulle känna mer. Glida med. Det finns ingen deadline på min känslor. Inget bästföredatum vad jag vet.

Så då tar jag det lungt. Jag kanske förresten varken vill eller vågar just nu. Men då får det vara så. Bra så!

söndag 30 september 2007

.regnbågen är grå

För det första så tog jag fel på kyrkan. Ytterlännäs? Överlännäs? Ska det vara någon skillnad det? Jo, 30 minuter till i bilen tydligen.

För det andra så var det en rätt tam mässa. Var inte tanken att de skulle väcka tankar? Skaka om förutfattade meningar? Få kyrkbesökarna att ställning i en viktig debatt? Visa att kyrkan är öppen för alla?

Åjo, nog pratades det om allas lika värde. Vi sjöng psalmen "du vet väl om att du är värdefull". Men det var också allt. Tamt, sa Bill. Ordet "sexuell" hade till och med plockats bort när det pratades om läggning. Tandlöst, sa Bull.

.andlig spis på regnbågsvis

Ska på regnbågsmässa i Ytterlännas kyrka ikväll.

.inne och utelistan - dansen

+++ jag tog mod till mig och frågade om ett telefonnummer. Och jag fick det. Bra så. Toppen så!
++ dansade sjukt mycket. Varje dans. En aldrig sinande ström av bekanta, omtyckta ansikten.
+ mitt behov av kroppskontakt stillades. Eller ökades.
+/- mackan jag köpte i pausen stillade bara min mest akuta hunger.
- det går inte att undvika utbytet av svett. Rätt ofräscht i alla andra sammanhang kan påpekas.
-- kvällen slutade abrupt när den var som bäst. Blev till och med dumpad på sista dansen.
--- mager kille som skakade och tryckte ett obestämt föremål mot mitt ben. Ett långt (!?).

.ta det lugnt

Var ute på en stärkande promenad igår. Men vi kom genast i otakt mitt sällskap och jag. Enligt mig går en stärkande promenad i rasande tempo. Stegen trummar på. Svetten lackar. Konversationen flämtande.

Enligt honom så är en stärkande promenad en tid till eftertanke. Ett tillfälle att fånga intryck. Konversationen reflekterande.

På fullaste allvar fick han hålla fast mig. Jag sprang formligen i luften.

Men sen slappnade jag av. Tittade mig omkring och upptäckte till min förvåning att det fanns massor att se. Att det inte handlar om snart, utan om nu!

Den känslan behöll jag resten av dagen.

lördag 29 september 2007

.dödssynderna

högmod, girighet, otukt, avund, frosseri, vrede, lättja.......och ytlighet?

torsdag 27 september 2007

.hur är det med din egen frihet?

Fan, den frågan tog där den skulle. Jag saknar frihet. Jag har inte makten över mitt liv i mina händer.

Telefonen ringde i eftermiddags. För fem minuter sedan skulle jag varit på väg. Men jag har två saker jag måste göra först. Eller tre, chefen kom in med en grej till. Det var en student. En vän. Hon vill bjuda mig på middag. Hon har sett mig på jobbet. Tycker att jag jobbar mycket. Vill ta hand om mig lite. Jag har inte tid att prata. Förstår knappt vad hon säger.

Hur är det med din egen frihet Comvidare?

.handsken är kastad.....


...och jag tog upp den. Jag har blivit utmanad. En tio dagar lång utmaning. Ställer stora krav på mig som medspelare, men kommer att förändra mitt liv. Det är vad jag hoppas.


Här intill ser ni orsaken. Tiodagar.


-"Om du klarar att vända negativa tankarna till konstruktiva, se det positiva i det och dem du möter, under tio hela dagar av ditt liv: Vad tror du skulle kunna hända?"

onsdag 26 september 2007

.med en schäfer runt knät

Vaknade härom natten med att en schäfer bitit sig fast i mitt knä. Det högra. Jag hade sagt ifrån för att hunden inte skulle springa över fd svärmors tomt. Då blev husse grinig och bussade hunden på mig.

Man blir rätt skakad av drömmar. De känns så verkliga. Jag var i situationen även när jag vaknat, och långt efteråt.

I mitt drömlexikon kan jag läsa att hundar som visar tänderna har med aggression att göra. Döh. Men hur är det nu med drömmar? Är inte de helt egocentriska? Att alla känslor kan appliceras på en själv? Är det då jag som är arg och inte hunden? Då undertrycker jag alltså min ilska?

Ok, det låter väl rimligt. Nu återstår bara en liten fråga. Vem är det jag ska bita i knät?

måndag 24 september 2007

.inte vassaste kniven i lådan

Jobbade sent ikväll. Igen. Tänkte att det är väl OK. Jag kan ta ut kompledigt nån gång. Vara ledig nån fredag. Så funderade jag på när det skulle kunna vara och inser med ens att ingen fredag kommer att passa. Jag har ju häcken full. Fast det är mer skivbordet som är fullt......och det är möjligt att jag i ett svagt ögonblick ville sticka upp rapporten i nån annans häck. Men vi lämnar den bilden.

Så till min geniala slutsats!

Det är därför de som har mycket att göra aldrig tar längre semester. Det går helt enkelt inte.

Klart slut.

.några viktiga ord

Några få ord i en blogg gör mig varm inombords. Några korta kommentarer i en chatt får mig att skratta högt. Några väl menande nedskriva ord får mina tårar att sakta trilla ner för kinden.

Några viktiga ord kan väcka mig.

Det skrivna språket kan vara nog så fängslande. Nog så intensivt. Nog så ärligt.

Text är genvägar för mig. Mer rakt på sak. Därför skriver jag saker här som jag inte skulle kunna säga högt. Det är svårt att skratta bort nedskriva bokstäver. Det är svårt att ångra sig halvvägs. jag hoppar. Jag chansar.

Några viktiga ord från mig kanske kan väcka dig?

söndag 23 september 2007

.vackra vemod?

Det kanske är så att hösten är vacker. Vacker på det sättet att den hyllar vemodet. Tillåter oss att söka svar innåt. Reflektera.

Uppmana oss att stanna upp och söka en större mening med vårt liv. Filosofera.

Jag är den jag är. Jag kanske inte gör rätt alla gånger men jag är fortfarande jag. Jag är ingen dålig människa på grund av mina misstag. Ingen är perfekt. Kontemplera.

Tack för att det finns människor som ser mig. Som bekräftar mig.

lördag 22 september 2007

.steg 14 - börja sakna närheten

Jag känner mig ensam idag. Jag längtar efter nån som håller om mig och stryker mig över håret. Jag saknar en varm famn att krypa in i. Jag behöver en lugn stämma, behöver tröstas av en trygg röst.

Det är höst nu. Det känner jag med hela min kropp. Det är mycket nu.

Att vara ensam är inte lätt för mig. Jag behöver det säkert. Behöver bygga upp mig själv. Men jag trivs inte med att vara själv. Jag behöver nån som engagerar sig i mig lite extra. Nån som ser mig. Nån som bekräftar mig på alla plan. Inte bara som mamma. Inte bara som anställd. Inte bara som styster och inte bara som vän.

Det är höst nu. Jag begär inte mycket. Tyck om mig!

.bkasotvsodnrnig sknaar bydetslee

"Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet." Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknnigiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padriac Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie "Running head: Sublexical units and the split fovea" pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat ("att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna") som fntaaisgegande bgrpep ("förbryllningseffekten").

.husdjursdilemmat

Grannen har en hund. En söt, lurvig sak som verkar vara väldigt sällskapsjuk. Kommer fram och hälsar när man är ute på gården. Tigger om uppmärksamhet. Tigger om smekningar över pälsen.

Men grannen har inte så bra pli på sin hund. Aldrig kopplad. Matte aldrig i närheten. Hunden får komma och gå som den vill. Den kissar i rabatterna, den bajsar vid gungorna. Jag uppskattar inte detta, men kan inte bli arg på hunden. Den gör ju som naturen programmerat den att göra. Inget konstigt med det.

Nej, det är nog matte som ska omprogrammeras. Har man hund så måste man ju ta ansvar. Därmed basta!


....förresten, den var ingen hund utan en katt. Gör det någon skillnad?

fredag 21 september 2007

.ja, djävlar vilken vecka

Nu, och först nu är det helt tyst på jobbet. När man är mitt uppe i allt oljud så vänjer man sig. Man slutar att lyssna.

Studenterna har självstudiedag idag. Kollegorna har för länge sedan gått hem. Kopiatorn är avstängd. Fläkten har stannat. Tyst. Ljudlöst. Öde.

Optimala arbetsförhållanden.

Nu går jag hem!

.klockren föräldrahumor

Vilken förstagångsförälder (finns det ordet överhuvudtaget?!) känner inte igen sig i detta?

torsdag 20 september 2007

.e spelar svårflirtad


Mamma är lättflirtad!

.steg 13 - hur står det till här då?

Det kan hända att jag missuppfattat min kurators uppgift. Att jag fått för mig att hon är en arbetskollega eller en vän till en vän. Kort sagt en person som jag är synnerligen artig och lagom trevlig mot. Kommer på mig själv med att lägga mina svar tillrätta så att jag inte ska uppfattas som helt komplett galen eller ens lite märklig. Ser till att önska henne en fortsatt trevlig dag eller en skön helg. Tar i hand och ler vänligt.

Vafals! Jag betalar alltså för att vara trevlig. Det är ju helt sjukt.

Och det värsta är att jag inte kan hejda mig. Det blir rätt uppenbart att ett av mina "problemområden" är att jag måste vara alla till lags. När får jag tillfälle att vara en bitch? När får jag tillfälle att gråta och skrika på offentlig plats? När får jag tillfälle att repa lacken på en HD?

Valals! Folk ska betala mig för att vara trevlig. Det känns sunt.

.en nätt summa

Gah! Har räkningar att betala för 17 532:- denna månad. Det betyder att jag måste tjäna upp emot 23.500 för att gå jämt upp.

Det kommer inte att lyckas om försäkringskassan också ska vägra mig utbetalningar.

Nu behöver jag kreativa lösningar för att få pengarna att multipliceras av sig själva. Helst innan 30/9.

onsdag 19 september 2007

.glömska godtas ej

I min hand har jag en lönespec som visar att jag varit föräldraledig en vecka i sommar. Försäkringskassan vill ha detta + "en förklaring varför anmälan ej gjorts i tid. Glömska godtas ej."

Tror ni att allmän sinnesförvirring skulle vara ett acceptabelt skäl? Eller mänsklig lathet? Dåliga prioriteringar?

Jag behöver nog lite hjälp här. Kreativa förslag belönas!

måndag 17 september 2007

.månadens raggningsreplik

"Har du bestämt dig än?" Sagt, utan tidigare konveration, av man i dreadlocks och kläder från Myrorna till min syster.
"Bestämt mig för vad?" Utbrister min syster förvånat.
"Jaa, har du bestämt dig om du ska följa med mig hem?"

.du ser inte så dum ut, men du kanske är det

Temat på förra veckan var tydligen "vackert yttre ger vackra fördelar". Faller själv djupt ner i den fällan. Alltså genast tror att den vackra är bättre på något sätt än den mindre vackra. Nu pratar jag såklart om något så ytligt som yttre skönhet. Jag känner mig mer tvivlande till tjocka personers kapacitet, än trendigt välklädda. Jag känner mig mer tvivlande till korta personers intelligens än sportigas.

Yttre skönhet ger fördelar. Det är bara att konstatera. Bartendern och kyparen höll på att springa benen av sig för att bjuda på förstklassig service till min vackra syster. Det plockades upp jackor, det torkades bord, det trånades och smörades. Vid minsta blink från systern så ökade servicen potentiellt (eller var det potent-iellt???). Vi skrattade så vi grät åt denna förhäxning.

På det mer personliga planet så kan jag konstatera att jag är förfärligt pinsam. Jag beklagade mig till och med för den korta, tjocka, men fantastiskt rolige och kvicktänkte mannens räkning. Tyckte att det var synd för honom att han inte var en hunk. Men visst fasen är det synd om mig för att jag är så ytlig?

Kände en spontant kärlek till en person som dök upp på jobbet. När en annan person dök upp i samma ärende så var min spontana tanke helt annorlunda. Likheterna var kompetensen, åldern, erfarenheten. Skillnaden var utseendet. En var fräsigt klädd, den andra såg ut som en tant. En var smal och sportig, den andra överviktig.

Varför gör jag så? Dömer hunden efter håret. Varför gör andra så? Låter sig vildeledas av ett yttre.

lördag 15 september 2007

.chaffis önskas

Har vi nån där som skulle kunna skjutsa mig och mina systrar ner på stan? Vi ska äta gott på Amenta.

Ps. Vi är jätteroliga! Och vi blir bara roligare och roligare ju längre kvällen lider. Ds

fredag 14 september 2007

.min bror, konstnären


Så här tycker min bror att jag ser ut. Simpzonised.

.tack! Det var kul att höra.

torsdag 13 september 2007

.avlastning

Det har varit lite så och så med den där avlastningen som jag blivit lovad. Hon fick för mycket uppgifter på sin ordinarie arbetsplats att det inte fanns något över för oss. Så när jag behövde henne som mest, så rycktes hon undan. Där någonstans tappade jag suget lite. Men jag blev snabbt lovad att en annan tjej skulle komma upp istället. Men det går inte att introducera nån när man aldrig är stilla själv. Så det fick vänta tills stormen lagt sig. Träffade henne i igår. Gick igenom vad jag behövde hjälp med. Gick igenom vad hon var bra på och ville göra. Perfekt, 3o% till mig. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.

Idag får jag höra att en annan tjej ska komma upp istället. Vafals! Nu kan men inte tappa suget, nu kan man bara skratta hysteriskt. Jag gillar snabba beslut, men det här är ju löjligt! Men sen kommer ett besked till. 30% tjejen ska vara kvar, och den nya ska vara hos oss på heltid. Börjar så fort som möjligt. Så nu har jag två anställda under mig. Bara sådär. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.

.fick ett sms

Hej vännen. Känner mig trött o slut o känner att orken till lunch inte räcker till. Behöver dra mig undan. Saknar dig.

Det känns inte helt bra att få ett sånt SMS. Jag blir rätt så orolig. Hur mår min vän? Vad kan jag göra? Är det bara dagsformen, eller är det värre än så? Men stark att säga ifrån ändå. Jag hade nog gått på lunchen, trots att jag egentligen inte orkade.

Vännen! Jag saknar dig med och tänker på dig.

.det löste sig ypperligt

På fömiddagen tittade S förbi mitt kontor på väg upp till sitt kontor en våning upp. Det var ett tag sen vi hade chansen att prata, trots att vi är "grannar". Så jag frågade henne om hon ville följa med på en promenad på lunchen. Smart Comvidare. Nu kom du inte undan.

På eftermiddagen kom O förbi på väg hem från skolan. Sist vi umgicks ordenligt var i juni, trots att vi nästan är grannar. Så jag frågade henne om hon ville gå en promenad på kvällen. Smart Comvidare. Nu kom du inte undan.

tisdag 11 september 2007

.att ha energi till att få energi

Jag vet att det är så. Man får energi av att slösa energi. Det har fungerat förut. Många gånger. Men det är inte lätt att börja om. Det är inte lätt att samla kraften. Bara jag kommer ut och rör på mig så kommer jag att få mer ork. Det kanske räcker med en halvtimmes promenad på lunchen. I kväll kan jag bestämma mig att jag definitivt ska ta en promenad. Men i morgon, när jag fått i mig, den alltid så oinspirerande, matlådan så kommer jag att ha hundra ursäkter till varför jag inte ska gå ut. I dag hade jag t.ex fel skor. Och så var jag tvungen att jobba. Jag lider alltid av akut tidsbrist, men det ska väl rimligtvis inte drabba mig. Hinner jag inte med så får vi väl anställa mer folk. Eller?

Så i morgon ska jag ta tillbaka min lunch och ägna mig åt mitt välmående. Jag lovar. På heder och samvete. Om inte telefonen ringer precis innan jag ska gå, eller nån student vill ha en påskrift, eller ett protokoll som måste skrivas, eller en dator som har hängt sig, eller.....

Mission impossible. Eller?

måndag 10 september 2007

.sagt vid pusslet


"lätt som en pannkaksplätt"
E, snart 4 år

söndag 9 september 2007

.mammas sambo

Första gången han kom hem till mig så hade han med sig en egen tallrik och egen sked (i trä!) som han definitivt ville äta från. Sen insisterade han på att dricka vatten ur en urdiskad sirapsflaska. En annan gång ertappade vi honom i köket med att äta rester av älgköttet som han sagt att han inte åt. I helgen ägnade han en timme att leta efter en karta han sen inte använde. Och klädstilen ska vi inte prata om.

Men det är allt detta som gör honom unik. Han är speciell till 100%. Man kan inte annat än att beundra en människa som väljer att vara den han är. Han är genuin, rakt igenom.

Om man ställer "massproducerad" intill "unik" så är det ett lätt val. Men varför så många väljer fel?

.maratondans

Jobbig självinsikt: jag bjuder upp samma killar som jag gjorde sist jag var ute och dansade s0m mest. Det är tio år sedan, vilket betyder att jag är 10 år äldre. Men killarna är det samma ålder på som förut. Den blick jag får är av en skrämd yngling som just blivit uppbjuden av en tant. Den blick ynglingen får är av en förånad Comvidare som då, och först då, inser att åren går.

Tragisk iakttagelse: paret som jag är ytligt bekant med virvlade förbi i sista dansen. Ni vet den som är den mest laddade dansen. Då, när de mest smäktande balladerna spelas. Deras blick utstrålade allt annat än passion. De var stela och på gränsen till uttråkade. Tidigare på kvällen hade de minsann utstrålat passion, men i armarna hos en annan.

Trevlig självinsikt: jag är fortfarande läraktig OCH har kondition att dansa en helkväll à åtta timmar. Det gäller att ha mod att bjuda upp killar som erbjuder en utmaning, både danstekniskt och tempomässigt.

Angenäm iakttagelse: i synnerhet en person fångade min uppmärksamhet. Under en dans upptäckte jag att han uppfyllde flera av mina önskemål. Smart, snygg, singel, dansant och rolig. Mitt intryck bestod under hela kvällen. Han måste jag hitta igen!

fredag 7 september 2007

.får jag bjuda på en kopp te?

Egentligen vill jag inte sitta här. Jag vill umgås. Äta efterrätt och dricka te. Skratta. Lyssna. Prata.

Men med E i hemma är jag lite låst. Nej, det duger inte som ursäkt. Sanningen är att jag vill att nån hör av sig för att de vill hälsa på.

Så varsågod och hör av dig!

.hierarki är ett hemskt ord

Min högsta chef, AK, behandlar mig olika vid olika tillfällen vi träffas. I somras, när det i princip bara var vi som jobbade, uppförde han sig som en god vän. Vid lunchen idag så var jag en obetydlig anställd. Hälsa på mig kunde han, men inte så mycket mer.

Jag hamnade vid högdjurens bord idag vid lunchen. Tillställningen var en invigning av kommunens nya samarbete med universitetet. Det ska erkännas att jag placerade mig rätt strategiskt. Jag har ju ett jobb att sköta och en karriär att främja. AK vinkade till sig personen med flådigaste titeln till vårt bord. Han ville såklart sitta med honom. Men han gick och satte sig intill mig istället. Med motiveringen att sprida ut killarna lite bland bordet. AK såg snuvad. Jag och "viktig person" pratade oavbrutet hela lunchen. Vi var i princip sist att resa oss upp från bordet. Han var nog inte så mycket för titlar. AK var det.

torsdag 6 september 2007

.det där med att vara osynlig

Jag har ingen som helst koll på vilka som läser min blogg. Mamma vet jag läser min blogg för hon antyder en massa saker. Varför jag vill dansa till exempel. Nu är adressen utlämnad till personer som känner mig genom mitt jobb också. Där rök min proffsiga image. Eller ialla fall den jag försökt upprätthålla. Lika bra att erkänna en massa saker på en gång. Förekomma läsaren.

Jag fiser när jag sitter i bilen.
Jag bloggar och chattar på arbetstid.
Jag har hånglat med tjejer.
Jag känner en ohälsosam dragning till en gift man.
Jag flirtar med en 10 år yngre man.
Jag köper kläder till mig när jag borde köpa till dottern.
Jag smörar för att åtnjuta fördelar.

onsdag 5 september 2007

.besöksförbud tack

Helt plötsligt började det komma vänliga sms. Helt plötsligt kastades uppskattande blickar. Trevligt tänkte jag och njöt av det tvära kastet. Men nu vet jag varför. Det är visst inte bara jag som är singel längre. Farligt tänkte jag och försökte hålla distans. Problemet är bara att jag, mot all vett och sans ska tilläggas, dras till denna person. Räddningen har tidigare varit upptagetskylten i pannan. Nu är den släckt och jag är ute på hal is. Besöksförbud tack. Åt båda hållen tydligen.

.jag diskriminerar

Det kan inte hjälpas. Jag vill verkligen behandla alla lika, men det går inte. Det ringde en person idag som hade en brytning som förde tankarna till mellanöstern. Han frågade de vanliga frågorna. Jag svarade de vanliga svaren. Men jag hörde på min röst att jag inte lät på samma sätt. Jag lät irriterad och helt enkelt... otrevlig. Var det för att han var svår att förstå eller var det jag som inte lyssnade tillräckligt?

måndag 3 september 2007

.min absoluta mardröm

När E var liten var min mest återkommande tanke att jag skulle tvärdö och lämna henne ensam. Värst var det när jag var på ställen där risken skulle vara stor att min döda kropp inte skulle upptäckas på flera dagar. E skulle alltså bli sittandes intill ett lik i flera dagar.

Det var en sån stark rädsla att jag tvingade in en kompis i min galenskap. Hon skulle lyssna efter mitt gråtande barn genom dörren om jag inte öppnade. För jag kunde ju ligga död med bruten nacke i källartrappen.

.mina beslut är mina

Tänk vad skönt att inte behöva fatta beslut. Luta sig tillbaka och låta andra styra ens liv. Sen när allt går fel så kan man kasta ut armarna i luften och sucka uppgivet. Det var ju inte mitt fel!

Men det är klart. Det kostar att ge någon annan makten. Varje flykt från beslut urholkar sjävkänslan. Man gör det med livet som insats tillslut. Många gånger har jag fallit i den fällan. Försökt att skylla över min passivitet på någon annan. Det är lätt, så innerligt lätt.

Modig är den som tar ansvar. Säger att - "mina beslut de är mina".

.fet egokick

Sagt om mig idag:
-måste bara säga att du är så snygg!
-din blogg är bra! Du har talang, du borde skriva för en bredare krets eller hur man nu ska säga det.
-skönt att du gör så mycket du kan för att det ska fungera. Du är en bra mamma.

Sen finns det en viss risk att jag är på lokalnyheterna ikväll. Jag säger "risk" eftersom jag har ingen aning om hur reportaget kommer att se ut. Men det är klart, chansen finns ju att jag ser proffsig ut.

söndag 2 september 2007

.en liten fråga

Saknar höjdhoppstjejerna några invärtes organ? Hur kan deras magar peka innåt? Har man inte en massa saker där under skinnet? Utstickande höftben! Vilken diet har de? En kopp kamomillte och en grapefrukt till frukost. En morot till middag.

.fem minuters "nära sex upplevelse"

Var och dansade igår. Love it. Dance is the shit som 2maz skulle ha sagt. Märkligt det där med dans. Helt andra regler gäller. Det är fritt fram att trycka sin kropp mot en komplett främling. Fritt fram att lägga sin kind mot parnerns hals. Fritt fram att lägga handen i midjan. Under två smäktande ballader kan man vara så intim det bara går med kläder på och i en offentlig lokal. Men sedan när dansen är slut förvandlas men till främlingar igen. Man tackar artigt för dansen och beter sig som om ingenting hade hänt. Man låtsas inte om sin "nära sex upplevelse"

lördag 1 september 2007

.claim to fame

Om man läser en blogg vars pojkvän är otroligt lik Jim Carrey, rör man sig i de rätta kretsarna då?

Avgör själv hur lik han är. Otroligt lik enligt mig. Nästan kusligt lik.

.nyheter


Kolla här! Jag har köpt nya glasögon.