LIVET OCH LITE TILL

söndag 9 september 2007

.maratondans

Jobbig självinsikt: jag bjuder upp samma killar som jag gjorde sist jag var ute och dansade s0m mest. Det är tio år sedan, vilket betyder att jag är 10 år äldre. Men killarna är det samma ålder på som förut. Den blick jag får är av en skrämd yngling som just blivit uppbjuden av en tant. Den blick ynglingen får är av en förånad Comvidare som då, och först då, inser att åren går.

Tragisk iakttagelse: paret som jag är ytligt bekant med virvlade förbi i sista dansen. Ni vet den som är den mest laddade dansen. Då, när de mest smäktande balladerna spelas. Deras blick utstrålade allt annat än passion. De var stela och på gränsen till uttråkade. Tidigare på kvällen hade de minsann utstrålat passion, men i armarna hos en annan.

Trevlig självinsikt: jag är fortfarande läraktig OCH har kondition att dansa en helkväll à åtta timmar. Det gäller att ha mod att bjuda upp killar som erbjuder en utmaning, både danstekniskt och tempomässigt.

Angenäm iakttagelse: i synnerhet en person fångade min uppmärksamhet. Under en dans upptäckte jag att han uppfyllde flera av mina önskemål. Smart, snygg, singel, dansant och rolig. Mitt intryck bestod under hela kvällen. Han måste jag hitta igen!

Inga kommentarer: