.baken är bak

Ute och åker så kan man ge sig fan på att det är en man som susar ikapp med brottslig hastighet och försöker parkera sin bil i baksätet på min.

Och ute på krogen är det givetvis också män som försöker köra in något i mitt garage därbak när jag ligger steget före i kön.

Jag kan inte påminna mig någon opassande bakdelskontakt med någon kvinna någonsin.

Det gäller att snappa upp den lilla detaljen att en bak bara är en förlängning av fram, inte början till nåt nytt.

Bak-om mig tack.

.en småstad rymmer nästan allt

Jag brukar säga att den här småstaden jag bor i har det man behöver...om man har allt. Saknar man en viktig ingrediens så är man rökt. Har du inte jobb så är det omöjligt att hitta ett. Lever du inte i en relation så är det omöjligt att hitta någon att dela ditt liv med. Har du inte en inbyggd barnvakt så är du låst.

Jag är singelmamma.

Jag vill träna.

Mission impossible. För man får inte ha sin dotter sittandes utanför lokalen. Och det finns inget rum där hon kan leka tills jag tränat klart.

Vad ska jag göra av henne?

Personalen rycker på axlarna. Det är ju knappast deras problem. Det är ju en policy de har. En policy som de förövrigt inte informerar om. Inte på något sätt. Inte på hemsidan. Inte i receptionen när man köper årskortet. Inte på anslagstavlan. Och definitivt inte i träningslokalen.

De säger bara till när man trampat i klaveret.

Jag hatar att bli tillrättavisad för något jag omöjligt kunnat veta.

Jag hatar att det är så jävla osmidigt att vara singelmamma.

.irriterande kalasprat!

Det bästa med att fylla år är att man får lägga löjligt mycket pengar på sånt där som man aldrig annars handlar på Coop. Två olika sorters smörgåstårtor stod på menyn och jag proppfyllde tre bärkassar med gott-gott-gott.

Så över smörgåstårta och kakor pratade vi om irriterande egenskaper.

Jag äter chips och kakor med öppen mun och blev omedelbart utbuad. Men det låter mycket godare när man hör krapret, försökte jag. Det låter äckligt, svarade den unisona kören.

Han på andra sidan bordet våldtog äpplen. Ialla fall hävdade hans sambo det. Och dessutom ville han att hon skulle bevittna övergreppet. Jag tror inte att den ursäkten håller i rätten...

.I spy with my little eye

Klockan är strax före åtta på kvällen och tre tonårsligister smyger omkring dagiset utanför sovrumsfönstret. Jag släpper dem inte med blicken när de klättrar över staketet, upp i trädet och vidare upp på taket. Avståndet räcker inte för att jag ska missa hur de spänner ut sina taniga kroppar för att stärka bilden av vad de helst av allt vill vara - nämligen odödliga.

Innan jag berättat klart mitt ärende hos polisen har de regnat ner på andra sidan dagiset. De dunkar varandra i ryggen, och svänger med armarna när de tumlar vidare mot nästa demonstration av oövervinnerlighet.

.när hon vaknade med ett leende

Av någon anledning slog jag upp ögonen klockan fem i morse. Det berodde inte på att jag somnat tidigt och var utvilad. Eller på att telefonen retat mina öron. Kanske var det traktorn, som ilade över parkeringen?

Efter mig, på väg mot toaletten, trippar små fötter.

Yrvakna ögon frågar om det är morgon och om man kan få se på film.

Det får man inte och små andetag kommer snabbt till ro igen.

Själv slumrar jag tills det är dags att kliva upp på riktigt. Men innan jag viker benen över sängkanten så känner jag en lycka i bröstet. Lyckan är en uppmaning att ha roligt. Gör bara sånt som du tycker om, säger rösten.

I bilen pratar en överspelande Martina Thun, och för att inte brista ut i irritation så byter jag kanal. Där berättar någon om klagolinjen, dit man kan ringa när man letat upp något som är värt att beklaga sig över. Byter kanal igen. Klassisk musik.

Det får duga.

8000 nervändar!

.jag kan bita huvudet av en kattunge!

Vissa dagar går inte ens mjuka fluffiga kattungar säkra. Och de dagarna har mörk choklad inte någon effekt. Jag letar anledningar att få kräkas. Så - välkommen in i mitt liv. Jag har lite ånga jag behöver göra mig av med!

Alternativa handlingar från dagens kapitel:

Alt 1: Djävla pappa som tar mitt barn ifrån mig. Han kan väl skaffa ett nytt med sin fjantiga fru och så kan de bo i sitt löjliga hus och köra sin fåniga skoter och äta sina hemska älgstekar... För E är faktiskt mest min.

Alt 2: Djävla parasiter till gifta män som suger energi från mig. Att flörta med singelkvinnor när man är gift är förbjudet, särkilt om man är snygg, trevlig, charmig, läcker eller rolig. Jag är som en porrfilm för dem som de säkerligen spelar upp i sitt huvud när de ligger med sina fruar.

Alt 3: Djälva bästis som inte bjöd med mig till den där aktiviteten som jag bara gissat mig till ägde rum och som jag bara gissat till mig var fantastisk. Jag glöms väl bort för att jag är okristlig, högutbildad eller "va fan vet jag".

.varning för pestsmittad singelkvinna

Jag är giftig. Åtminstone för somliga. Gifta kvinnor i min egen ålder upplever den största risken att bli smittade. Jag är osäker på sambandet, men jag märker att de snörper på munnen när jag tar plats. Ögonblicket de inser att jag är singel så slutar de dela med sig av sina leenden. Helst så skulle de se att deras män inte heller delade med sig av sina leenden. Till och med när de gifta männen är på smittfritt avstånd så tar kvinnorna det säkra före det osäkra.

För att skydda sig mot mina attacker så skruvar de konstant på sina rädda små kroppar och tittar alltid demonstrativt åt ett annat håll. Allt jag säger analyseras av skeptiska öron.

Jag blir bjuden till tjejfester och singelfester. Till gayfester och födelsedagskalas för 60-åringar. Men (i princip) aldrig till fester där heterosexuella par i min ålder vistas.

Men ibland inträffar undantag!

Ibland får jag en inbjudan till födelsedagskalas där värdinnan inte visar någon som helst paranoid skräck över att jag ska gnugga min kropp mot hennes man.



Och då blir jag så förtjust att jag nästan vill gnugga mig mot henne av ren tacksamhet!

.rematch

Redan när jag parkerar bilen skymtar jag Gammal Man genom rutan. Återigen ropar jag numret över disken och återigen säger han:

-Ditt paket finns inte här!
-Jo, det gör det för jag ringde i morse i frågade.
-Ditt paket finns inte här.
-Jo, faktiskt!

Ropar mot de andra kunderna:
-Ni får ställa er i andra kön, jag måste leta igenom trehundra paket här.
-Kan du inte söka på mitt namn då?
-Kom runt här och titta så får du se på skärmen att ditt paket inte finns här.
-Men, herregud! Jag kan väl inte ert system heller.

-Har du kollinumret då?
-Japp, vaaaarsååågoood
-Jaha, det måste vara någon bugg på datan.
-Minsann
-Ja, fel på datan. Här är paketet!
-Taaack sååå myyyyckeeeet
-Hmfr

.gammal är (för) äldst

Jag har en ljuvlig bekantskap som väntar på mig. Fick till och med ett sms som berättade var. ”Jag är en herrelös minidator som söker ett nytt hem. Ta hand om mig!” Eftersom jag omöjligt kan motstå det som är gulligt så småhoppade jag vägen fram till postens utlämningsställe.

Blev stoppad i dörren av en gammal kollega som begåvats med väldigt många ord. Mitt ansikte var vänt mot honom, men fötterna pekade mot disken. När jag äntligen lyckats skaka av mig honom så kastade jag numret jag fått i sms:et till Gammal Man på andra sidan lokalen. Han sköt upp glasögonen och pekfingervalsade sig fram till att mitt paket inte fanns där.

-Men, jag har ju fått ett sms, bräkte jag nära tårarna.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra då, frågade jag med darrande underläpp

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra nu då, frågade jag. Den här gången med en illa dold irritation.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Ja, men va fasen!

-Ditt paket finns inte här, du får kanske ringa leverantören, avslutade han och vände sig till mindre besvärliga kunder.


Väl hemma ringde jag posten. Efter en evighet i kö så fick jag veta att de inget kunde göra om jag inte hade kollinumret (och det hade jag inte för nätet har varit nere i flera dagar nu, men det är en helt annan källa till irritation).

Idag har jag spårat paketet. Det fanns på ovan nämnda utlämningsställe. Bäst att ringa och dubbelkolla!

-Jag har fått ett sms om att mitt paket är hos er, bräkte jag i telefonen.

-Ditt paket finns här, upplyste kvinnan mig om.

-Men, är du helt säker, frågade jag med tvivlande stämma.

-Ditt paket finns här, upprepade hon igen.

-Men igår så sa Gammal Man att det inte fanns hos er, envisades jag.

-Ditt paket finns här, avslutade hon och lade ifrån sig luren till förmån för mindre besvärliga kunder.

.radioskugga råder än

Ni vet sådana som frågar om man gjort något, när de vet att man inte gjort det, och som njuter hela vägen tills man levererat svaret som lyder: nej, förlåt, jag är värdelös? En sådan råkade jag ut för i morse. En sådan som inte riktigt lyckades dölja skadeglädjen i sin blick när jag föll över bordet i förtvivlan.

Men tårar byttes till ilska i samma takt som hjulen på bilen snurrade. Med vilken rätt lade människan skuld på mina axlar? Och vem var jag som svepte skulden runt mig?

Radioskugga råder än.

.i bakhåll

I veckor har jag legat i bakhåll, men fienden har överlistat mig gång på gång. Idag drog jag äntligen det kortaste strået. Innan reklambladet ens hunnit landa på hallgolvet var jag framme vid handtaget och ryckte upp dörren. Hörrödudu, ropade jag. Ingen reklam! Fienden tog ett par staplande steg bakåt och stammade något om en skylt på dörren. Jag var allt annat än len på rösten när jag informerade om att det faktiskt fanns en skylt på dörren. En skylt som förbjuder envägskommunikation från Lidl.

.hormonmonster, snygga bröst och dikter

Ni som följer min blogg har säkert hittat en skrämmande regelbundenhet mellan mina inlägg som låter ungefär så här ”jamendetvarsjälvafanvadlivetvarjobbigtdå”. 27 dagar för att vara exakt. Det är bara att krypa till korset och erkänna att man är ett hormonmonster. En PMS-häxa. Ett patetiskt djävla stycke. Vissa kan nog hävda att dryga 21 års erfarenhet borde vara tillräckligt för att nöta in budskapet. Men jag står lika förvånad varje gång (hm, men nu fattar jag plötsligt varför mina bröst var så läckert fasta och putiga i simhallen i går…”note to self”: bada bara i offentliga lokaler var 27:e dag).

När jag ändå är inne på ämnet så vill jag med bestämdhet påpeka att mens är ungefär det äckligaste som finns. Kvinnor som har mens borde sättas i karantän (särskilt den kvinna som lämnat en blodig binda på pappershållaren på coop-toaletten sist jag var där…fyfansåäckligtjagtrorjagdöööör). Och med karantän så menar jag betald ledighet med obegränsade mängder chokladglass och värmekuddar att tillgå (fast fru blodiga binda borde stenas offentligt).

Så, hoppas att ni ätit middag redan för annars får ni inte ner en bit. Särskilt inte efter följande poetiska rader…

”alla barn äter blodpudding,
utom Jens
för den är gjord på hans mammas mens”


(Obs! Det här inlägget får bara kvinnor kommentera. De utan egen erfarenhet av PMS får icke under några omständigheter referera till fenomenet som något negativt. Därmed basta. Så det så!)

.vuxna män som duckar

Det blev en lång fikapaus. Vi kom in på ett ämne där vi inte riktigt har samma uppfattning. Vi i det här faller är jag och två män som jag gissar är i närheten av 60-strecket. Diskussionen gällde Blondinbella och övergreppet hon råkade ut för på en nattklubb i Italien. Deras ståndpunkt var att hon var naiv. Min var att det var själva fan att inte en ung tjej kan gå var hon vill. Sånt är livet, svarade de, vi kan inte förändra världen. Och så brummade de om att hon bara var mediekåt.

Jag kan tänka mig att deras incitament att förändra världen inte är så stort. Har man det bäst i världen så har man. Som ung tjej har man inte riktigt samma självklara plats i samhället. Ens röst väger inte riktigt lika tungt. Mitt brandtal var långt, men tyngdpunkt på patos.

Då bytte de ämne och började prata om svältande barn i Sydamerika.

Fegt!

.präktiga kvinnors fall

Det finns dem som ser vad som måste göras - och gör det.

Det finns dem som ser mer än vad som måste göras - och gör det...och lite till.


Sedan finns ju dem som väntar på att andra ska göra allt.

.jag hatar tåg

Upptäckte nyss till min stora fasa att tåget kommer till Sundsvall klockan 20.30, men bussen till Härnösand dyker inte upp förrän en timme senare!

Vad ska jag göra på tågstationen i en timme? Min aptunga packning försvårar utflykter om bara ett par meter.

Skit, dynga, skräp.

Vem bokade min biljett och glömde kolla upp bussförbindelsen? Jag ska sparka min sekreterare. Hårt.

.jamenvafasen

Så har man lånat hem en dator, men då blir man inte av med det trådlösa. Jag har ingen trådlös nätverksanslutning. Grannen har det, men vill tydligen inte att jag ska hänga där jag med. Jag har fast jag. Men datorn vill bara ha trådlöst. Så här sitter jag och surar men hjälp av ett svagt nätverk långt bort i fjärran......

Irritationen växer. Mitt tålamod är på minus.

Jag vill till jobbet!

.påförda avgifter

Hade liksom missat två viktiga saker. En var en faktura på 8,51 som vips blev 58 kr. En annan var ett uteblivet besök som kostade mig mer än om jag faktiskt gått dit.

Vad är motsatsen till klirr i kassan? Plums i toan?

.saker jag INTE ska irritera mig över 2008

År 2008 ska jag välja att inte irritera mig så mycket på småsaker. Jag ska till exempel INTE rynka pannan i avsky....

...när offentliga toaletter är just offentliga, vilket gör att man kan hitta könshår på toalettringen!

...när folk skickar skrikande sms, alltså inte hittat knappen som ändrar till gemener!

...när spegeln hos frisören gör att jag ser ut som en finnig och blek fjortis.

Förrsten, det är barnsligt med nyårslöften.

Jättebarnsligt!

Pilutta dig!

.nämen, god jul då!

Fredagar innan längre ledighet brukar vara rätt sköna. Ingen idé att börja på nåt nytt, så tempot är lugnt. Stämningen är avlappnad. Fikat är gott. Perfekt.


Tills grottmannen dyker upp. Tydligen är det bara han som drar in riktiga pengar till verksamheten. Vi andra jobbar för "Kalle Anka-pengar". Han skämtade inte.


Först prövade jag att argumentera. Men det gick inte. Då packade jag ihop och gick.

Medans jag tänkte på passivitet och aggressivitet.

.singelmammans dilemma

Den här singelmamman har ett heltidsjobb.

Den här singelmamman har ett barn på halvtid.

Ett vanligt liv.

Den här singelmammans kostnader överstiger intäkterna.

Ett jobbigt liv.

Är det en verklighet för fler än mig? Är det inte möjligt att leva på en inkomst utan att leva spartanskt?

Heltidsjobbet ska resultera i ett vanligt liv.

Ett skönt liv.