.gammal är (för) äldst

Jag har en ljuvlig bekantskap som väntar på mig. Fick till och med ett sms som berättade var. ”Jag är en herrelös minidator som söker ett nytt hem. Ta hand om mig!” Eftersom jag omöjligt kan motstå det som är gulligt så småhoppade jag vägen fram till postens utlämningsställe.

Blev stoppad i dörren av en gammal kollega som begåvats med väldigt många ord. Mitt ansikte var vänt mot honom, men fötterna pekade mot disken. När jag äntligen lyckats skaka av mig honom så kastade jag numret jag fått i sms:et till Gammal Man på andra sidan lokalen. Han sköt upp glasögonen och pekfingervalsade sig fram till att mitt paket inte fanns där.

-Men, jag har ju fått ett sms, bräkte jag nära tårarna.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra då, frågade jag med darrande underläpp

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra nu då, frågade jag. Den här gången med en illa dold irritation.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Ja, men va fasen!

-Ditt paket finns inte här, du får kanske ringa leverantören, avslutade han och vände sig till mindre besvärliga kunder.


Väl hemma ringde jag posten. Efter en evighet i kö så fick jag veta att de inget kunde göra om jag inte hade kollinumret (och det hade jag inte för nätet har varit nere i flera dagar nu, men det är en helt annan källa till irritation).

Idag har jag spårat paketet. Det fanns på ovan nämnda utlämningsställe. Bäst att ringa och dubbelkolla!

-Jag har fått ett sms om att mitt paket är hos er, bräkte jag i telefonen.

-Ditt paket finns här, upplyste kvinnan mig om.

-Men, är du helt säker, frågade jag med tvivlande stämma.

-Ditt paket finns här, upprepade hon igen.

-Men igår så sa Gammal Man att det inte fanns hos er, envisades jag.

-Ditt paket finns här, avslutade hon och lade ifrån sig luren till förmån för mindre besvärliga kunder.