.gropen där drömmar töms

Återigen klev minnen in i mitt liv. Minnen i ögon som vilar lent mot mitt ansikte. Minnen om delad smärta och smygande åtrå. I ett obevakat ögonblick knarkar jag ögonkast igen. Flyttar mig så att blicken ska träffa mig. Fångar uppmärksamheten och håller den varsamt i mina händer. Jag tappar kontrollen om tid och rum, men natten är min.


Jag har alltid varit intresserad av dig, säger han och orden träffar mig i magen. Jag tappar andan.


Återigen är verkligheten overklig. Känslor har levt i tystnad i fem år. Framför mig står en famn jag vill drunkna i när orden har tagit slut. En värme som inte bränner mig. Ett leende som jag vill lära mig att locka. Men när fantasierna bildat meningar så dör de. Jag vänder mig om och går hemåt i kylan. Du går hem till värmen från din familj igen.


Jag är kvinnan som alla vill ha, men som ingen vill ha. Jag är gropen där drömmar töms.