.fyrtiofem snabba minuter

Fyrtiofem minuter innan jag ska vara någon annanstans. Då hinner jag tvärröja, skvätta vatten på blommorna och göra något anständigt med håret. Dotterns rum lämnar jag. Hon har ärvt sin mors (bristande) ordningssinne. Golvet är ett färggrant lapptäcke. Sängen en skådeplats för plastdockorna. Skrivbordet en papperskorg.

Hittar en optimistisk kondom i en handväska som ligger slängd i hallen. Den har tydligen inte informerats om att här knullas det inte. Nästa gång det stoppas in förväntningar i mitt hål så ska jag ha garanti på att även mina förväntningar uppfylls. Och den kondomen kommer att vara uttorkad vid det laget. Lika bra att slänga på en gång.

Gav förresten hela mitt kondomförråd (har man varit på pridefestivalen så får man nävarna fulla) till en kompis. Lycka till, sa jag och klappade henne på axeln.

.säng, säng, säng, sova, sova, sova

Mitt långbenta tjatbarn har två ständigt återkommande önskningar som tycks slita hjärtat ur kroppen på henne när jag säger "nej".

Den första handlar om att se på film. Det är det första hon påpekar när hon kliver över tröskeln (och ja, jag inser såklart att jag måste säga "nej" oftare än jag säger "ja" för att bli av med det tjatet)

Den andra önskningen handlar om att sova i min säng. Min säng är himmelriket på jorden. Disney World och Legoland i ett. Och alla sorters chips. Min säng har magnetisk dragningskraft för där hamnar de flesta lekarna. De mest klingande skratten. Och hennes nybadade kropp.

Själv kan jag inte minnas att mina föräldrars säng hade någon dragningskraft överhuvudtaget (att tänka på den nu gör att jag tappar aptiten, men jag försöker ta på mig glasögonen jag hade när jag var liten). Minns att det var bra att ligga och läsa i för att solen landade på överkastet. Men det är allt.

Och när jag tänker efter så inser jag varför min E är så trollbunden. Jag har sprängfyllt sängen med positiva minnen. När hon fortfarande rymdes på en arm så var det där vi lekte, och faktiskt fortfarande gör. Den som alltid lagt tvåldoftande nakenfis i min säng, är jag. Det är under täcket som vi legat och småpratat om vad som hänt och vad vi har kvar att göra. Det är bland kuddar och dun som vi haft svettiga brottningsmatcher.

Nu ska jag krypa ner intill snusmummriken, för jag klarade inte av att säga "nej" i kväll heller.

.städpatrullen utan städvagn

Med ett dammsugarmunnstycke som knappt täcker hålet känns det lite gruvsamt att jobba sig igenom 83 kvartat. Och inte känner jag mig särskilt mycket mer motiverad efter två rader choklad. Kanske det behövs en rad till....

.inte sluta förrän det är klart

Det kanske är tvångsmässigt så till den milda grad att jag måste behandlas. Men oavsett nivå så måste jag bara göra klart innan jag kan avsluta.

Idag var det badrummet så måste bli rent, innan jag fick äta middag. Jag kan säga att blodsockret inte var på topp när jag funderade på att slicka på tvålen för att få näring.

Men så var det gjort och jag fick sjunka ner i soffan med maten och vinet, och brödet som inte bröts.

Mitt badrum är numera en fröjd....så det är naturligtvis förbjudet att bajsa därinne. Så dyker vi upp hemma hos er och "bara ska låna toaletten" så är det nog bäst att ni slår på fläktarna efter att vi gått.

.storstädning i skrymslen och vrår

Visst har jag berättat att jag håller på att riva ut (riva sönder?) en massa gamla kläder som listigt duckat och gömt sig bland saker jag faktiskt kan ha på mig utan att se ut som en tant/fjortis/pärnäsa/hollywoodfru?

Sorteringen går ut på att allt som jag inte använt på ett halvår åker ut.

Nu hittade jag en handfull askar med kondomer som jag fick på Pridefestivalen i somras.

Tja, det är väl inte troligt att en sån mössa åker på inom överskådlig framtid.

De får åka ner i påsen som ska till Erikshjälpen.

Så!

.skydd och säkerhet

-Mamma, om du somnar är det jag som ska styra då?

Hon som aldrig får slut på frågor tittar på mig. Det är inget konstigt med den frågan. Vi känner en person som somnat vid ratten. Men det tog nästan ett år innan hon kom på att det faktiskt kunde ha något med henne att göra också.

Ord räcker inte så vi övar på en parkeringsplats. Jag somnar och hon tar över.

1. Väck

2. Styr

3. Handbroms

4. Varningsblinkers

Vi övar två gånger innan hon är nöjd.

Sen ska jag ut och springa och blir plötsligt väldigt orolig att hon ska släppa in en barnamördare medan jag är borta?

Ord räcker inte så vi övar i hallen. Jag är barnamördaren och hon klarar situationen.

1. Öppna inte

2. Öppna inte

3. Öppna inte

Men så ser jag helt plötsligt faror överallt. Barnvakten dör av överdos och lägenheten brinner upp när jag ligger i badet. Så vi övar att ringa brandkår, ambulans och polisen också. Och till pappa.

Så, nu kan mamma sova lugnt om nätterna igen.

.vårstädning

Ut åker några gamla kläder jag för länge sedan slutat använda. Tummade tidningar sorteras och leksaker som hållit damm och omaka strumpor sällskap får återvända hem. Kvasten söker även människor som klamrar sig fast i en fasad. Städa, städa. Rent ska det bli.

Mot slutet av dagen hittas även en halv flaska vin som magen tar hand om, och ögonen bjuder in njutbart sällskap.

Men i morgon fortsätter projektet, för än finns det mycket damm kvar i hörnen.

.vårkänslor av annan sort

Jag har nakenchockat i sovrummet i kväll. Spatserat fram och tillbaka framför fönstret, varannan gång naken, varannan gång i något gräsligt plagg jag osannolikt nog betalat pengar för.

Men nu har hårdhandskarna åkt på.

Hälften ska bort.

Annars ser jag, så att säga, inte skogen för alla träden. Och sly i form av ankfotsskor, skjortor med kikhål till brösten och byxor med midjan under armhålorna, gör att det inte går att komma åt det där snygga som jag sannolikt nog lagt en massa pengar på.

.nog för att det är måndag morgon, men va fan!

Ok, det var allt annat än en vanlig måndag morgon, men att den skulle påverka mig så mycket att jag tappade alla rutiner var jag inte beredd på. Herregud, jag klev in i duschen med glasögonen fortfarande på.

God morgon liksom!

.kläder i omlopp

Nu har jag tvättat att jag äger och har i klädväg, även det i spets som jag hittade under fåtöljen i sovrummet. Fantastiskt skönt tänkte jag och blickade ut över havet rena kläder som låg och krusade sig på min säng.

Äh, men va fasen, tänkte jag när jag inte fick igen garderobsdörrarna.

Mitt system kräver att hälften av kläderna alltid ska vara smutsiga, annars får de inte plats.

Inte vet jag, men det kan vara en tecken på att jag har för mycket grejer. Vad är regeln när det gäller sortering av kläder? Det man inte haft på ett år ska bort? Valfri kompis med kritisk blick är välkommen hem till mig för vin och skoningslöst rensande i min garderob.

.produktplacering

Jag städade bara lagom mycket innan jag skulle få besök. Vissa saker fick ligga kvar. Gitarren fick lite småsvettig och nyanvänd hänga mot fotäljen, som om jag nyss spelat en av mina egna låtar. Tidningen Civilekonomen hamnade lite nonchalant på köksbordet. Kuddarna i soffan hade puffats upp till maximal gästvänlighet och semlorna brände bakom kylskåpsdörren.

I efterhand kan jag se att jag var ivrig att göra ett bra intryck.

.jag har en elektronisk fotboja

Jo, det är sant. Det utlöser ett larm i min ficka om jag lämnar de ställen som jag tydligen ska hålla mig till, dvs mitt hem och mitt jobb. Rundar jag knuten på huset därhemma så får någon reda på det och så tar det hus i helvete.

Eller...nu kanske jag tar i. Jag vet faktiskt inte vad som händer, jag vet bara att det kittlar till lite i min ficka och två korta signaler ackompanjerar ljudet av mina fötter som flyr hals över huvud.

.julpyntat i alla vrår

När jag flyttade in i den här lägenheten hade jag för många förvaringsutrymmen i köket, så för att inte lämna gapande hål så fyllde jag upp några skåp med krams och skräp. Sen dess har jag bara styrt kramset längre in när jag fyllt på med mer.

Och varje gång jag bjudit på en kopp fika så har mina gäster tvingats lyfta på halvätna chipspåsar och ljusstumpar för att hitta sitt te. Det ger en fin känsla av hemtrevlighet tycker jag.

Men julpynt vill tränga in i alla vrår. Även in bakom stängda köksluckor. Så genom en svårstoppad dominoeffekt är nu hela köket städat. Julpyntat i alla köksvrår.

.en hemmafixares vibrerande njutning

Jag har en stor vibrerande sak hemma hos mig för tillfället. Den lämnar gapande hål där den dragit fram. Hål som ber om att fyllas.

Problemet är bara att jag inte kommer ihåg vad det var jag ville göra med den.



Nu ligger den intill sängen.

Kall.

Övergiven.

.min rullande garderob

Ungefär fem famnar senare hade alla kläder hamnat i sorterade högar på badrummsgolvet. Tvättmaskinen fick svettas och hela lägenheten fylldes av tropisk fuktig hetta.

Men i nästa steg stöter jag på svårigheter. Var förvarar jag kläderna när garderoben redan är full? Mitt system kräver tydligen att halva garederoben ligger på sovrumsgolvet eller i tvättkorgen. Jag har helt enkelt för mycket kläder för min lilla garderob.

Man kanske skulle haka på livsvisdomen "ett plagg in, ett plagg ut"?

Måste bara hitta ett sätt att släppa taget om alla mina snuttefiltar.

.g(l)ömda kvadratmeter

Vi behöver större, sa jag till mini i soffan. 150 kvm radhus inspekterades och gud vet hur många meter golvlister och tapetvåder och skrymslen där dammnystan bygger bo.

Sen bar jag ner lite saker till källaren.

Nu ryms vi bättre.

.när jag snubblade i köket

Jag råkade snubbla in i kylskåpet och ögonblick senare stod en fantastiskt god middag på bordet. Det var liksom inte meningen att det skulle bli gott. Enligt planerna skulle det serveras en helt vanlig åh-gud-gör-så-att-maten-tar-slut-så-att-jag-slipper-den-i-lunchlådan-också-tråkig tisdagsmiddag. Men ödet ville annorlunda... (här håller jag tummarna att lämplig låt kickar igång på er Spotify så att ni verkligen kommer i stämning...)

Det började redan på affären. Letade efter lax, men rödspättan var billigare. Slängde ner en grädde i vagnen också, för säkerhets skull. Och titta där, äntligen ett blomkålshuvud som inte har en elefanthjärnas storlek.

Här någonstans tänkte jag så fel att det tydligen blev rätt...

• Blomkålen dränktes omsorgsfullt och återuppstod i en syrlig skrud.
• Fisken kokades len och kittlade tungan när den passerade.
• Potatisen bakades som en kaka och gömde sig under ett krispigt täcke.

Nu hoppas man ju att ordspråket stämmer. En olycka kommer sällan ensam.

.alla är lika värda

Alla är lika värda. Oavsett läggning. Oavsett material.

Alla har ett namn. Rosenblad. Rayla. Alice. Anna. Patrick. Rosa. Valpis.

Alla ska behandlas med samma respekt. Rayla vill också ha sin portion mat. Rayla fyller år med jämna mellanrum. Rayla vill vara vaken länge. Rayla håller alltid med sin matte.

Så när E råkar glömma den lilla vita tigerungen så kan man höra hennes hjärtat brista när hon inser att hon misslyckats som vårdnadshavare och lämnat djuret övergivet på en sten. Inget plåster i världen kan laga det djupa såret. Den enda lindring är att jag hjälper henne att leta.

Och innan lilla mamman somnar på kvällen så ska två djur ligga i famnen. Och alltid ligger djuren på fel ställe. Och alltid engageras jag i letandet. Var Anna den lilla grå katten, eller hundvalpen med stora öron?

E suckar uppgivet. Som mormor till 100 mjukdjur gör jag tydligen inte succé. I min värld är inte alla lika värda utan alla är väldigt lika.

.allmänt förfall och nya kompisar

Helvete, helvete, helvete. Jag har bjudit in en sån där högpresterande kvinna hem till mig. Ni vet, en sån som har matchande badlakan i flera storlekar sorterade i perfekta högar i badrummet. En sån som rullar in sin köttfärslimpa i bacon och klär barnen i goretexkläder i exakt rätt storlek.

Fast jag vet inte om hon är sån. Men jag inbillar mig. Tills motsatsen bevisats liksom. Jag har väl fördomar jag också.

Så jag går ett varv i lägenheten. Disken står i drivor. Tvätten ligger på sängen. Tvätten ligger på golvet. Tvätten hänger i rader. Skor blockerar hallen.

Skriver en mental prioriterinslista. Vad är mest genant att skylta med? Bestämmer mig för att ett nerkletat kök är höjden av skam. Jag har ju ändå lovat bort en bit kladdkaka.

När hon väl kommer så ägnar jag all min kraft åt att prata ihjäl henne. Jag gör så när skaffar kompisar. Blir alldeles för ivrig. Så den ljuvliga kvinnan (hon har fortfarande inte visat några irriterade personlighetsdrag) har två femåringar som står och hoppar upp och ner vid henne sida. Titta på mig, titta på mig!

Sen bjuder jag på kladdkaka. Fast den har jag redan ätit upp, så jag får det att låta som om det var hon som istället valde ost och kex.


På det hela taget så är jag rätt nöjd.

Mina mest irriterande personlighetsdrag märktes knappt.

.att inreda ett sovrum

Lite nu och då...ok, ganska ofta...väcks tanken om att snygga till i mitt hem. Särskilt stark är den känslan när jag förirrat mig bland vackert inredda hem på hemnet, eller sörplat te hos kompis med oklanderlig smak. Det är sovrummen som är mitt problemområde. Golvet i mitt rum reser sig upp och biter mig i vaderna när jag kisar med ögonen. Tapeten gör mig blind. Golvet i dotterns rum har struktur, fast det är inte meningen. Och tapeterna är spräckliga, men det är nog inte meningen att de ska vara det heller.

Lite nu och då...ok, ganska ofta...öppnar jag MIO-katalogen och bläddar bland läckert exotiska miljöer och princessrosa drömmar. Men det är här någonstan jag börjar känna hjärtat i mina öron. Nu börjar en oändligt lång kedja av val. Val är inte lätt för den som tycker att allt är bedårande och tydligen inte har en egen vilja.

Men, tänker jag. Om jag börjar med grunden. Det börjar snurra i huvudet. Måla? Tapetsera? Golv? Tak? Dörr? Enfärgat? Mönstrat? Fondvägg? Skärmvägg?

Jag måste sätta mig ner.

Men jag är grym som arbetskraft. Peka mig i rätt riktning så jobbar jag på tills jag slipat mig genom betongen.


Arbetsledare sökes.

Arbetskraft finnes.