Jag inser vad jag fört över för beteende när hon fyller tystnaden med en fråga om hur jag haft det idag. Hon lyssnar uppmärksammat och kompletterar med följdfrågor om det behövs från sin plats vid diskbänken. Själv sitter jag tillbakalutad i köksstolen och tittar på de små händerna som noggrant skär kycklingen i bitar. Hon byter raskt ämne och nu underhåller hon mig med en lång diskussion om framtida karriärsval, på en svenska som har imponerande många vuxna ord instoppade.
Hej, sa hon och sträckte fram handen. Men innan jag hann fånga den så nöp hon åt och samlade mina sprattlande fingrar i ett knippe. Nervös, tänkte jag.
Men sen när hon skulle gå så mötte jag samma halvmessyr till handskakning.
Så när han som också var med frågade vad jag tyckte, så kunde jag inte tänka på nåt annat än vad ett dött handslag säger.
Och ja, han hade också fått hälsa på samma döda fisk.
Japp jag ljög. Jag sa "intressant" när damen försvann in i en lång uppräkning av alla viktiga arbetsuppgifter hon hade. Fast det borde hon ha förstått om hon bara lyfte blicken från sitt ego och noterade att det satt en person mitt emot. Vanligtvis brukar det betyda dialog.
När floden av arbetsbeskrivningar hade dränkt mig fullständigt, så drog hon en belåten suck. Jag trodde inte för ett ögonblick att hon ville veta vad jag gjorde på dagarna. När man är så intressant att man hoppar högt när man ser sig själv i spegeln så frågar man sällan om någon annan.
Det skaver lite i öronen, inte för att uttrycket är fel på något sätt, utan bara för att vi som föddes med svenska i munnen inte använder det.
I något, eller några, språk finns tydligen ett mycket användbart uttryck som översätts till "det betyder så att".
Känner ni igen det?
Men vi är inte bättre. Kommer genast att tänka på ett begrepp som vi svenskar översätter till engelskan på ett horribelt sätt, nämligen "följa" som i tex "ska vi slå följe" eller "följ med i resonemanget". Den glosa som poppar upp är "follow" och vips har vi skavsår i engelsktalande öron.
När han ringer nuförtiden så låter det inte som det brukar. Det kommer ofta skratt från ingenstans. Jag har definitivt inte sagt något för att locka fram det, och han är inte så värst rolig han heller. Men han skrattar ändå. Och han skrattar själv.
-Har du gjort rummet själv?
Skratt
-Ja! Det mesta i alla fall. Eller vad menar du?
-Om du haft någon hantverkare där.
Skratt
-Eller så.
Skratt.
Ett strypt skratt som kommer från halsen smittar inte. Men det får en att undra. För i ett sånt skratt ryms det mycket konstigheter.
Ok, han hade inte de bästa förutsättningarna för att fånga mitt intressen. Jag har fördomar mot fackförbundsmänniskor. Inbillar mig att de tillhörde den blyga skaran som alltid blev valda sist i skolan och vill nu hittat ett sätt att utöva lite makt. Men ändå!
Det här socialt inkompetenta ombudet hade stor mun och inga öron. Munnen spottade peppaskakssmulor och paragrafer över hela vårt fikabord. Och så avbröt han andra som pratade. Jag testade om han skulle komma på sig själv om jag fortsatte prata även fast han trängde sig före. Han tittade inte ens upp.
Och här inbillar man sig att facket finns till för medlemmarnas skull.
Späckat schema. 16 föreläningar på åtta timmar tvingar fram val. Men hur hur gör man rätt val när inget låter bekant? Eller snarare, när ingen låter bekant? För det är ju största risken med föreläsningar - en person kan fullständigt krossa ett intressant ämne (och motsvarande såklart. En person kan imponera skiten ur dig).
Hänger på en dejtingsajt ibland med rätt bistert resultat (även om jag grävt fram ett par guldkorn (vinkar till CS, MN, AB, TD och JL) ur högen). Det som slår mig är hur dålig genomsnittsmannen är på att stava och bygga meningar med någon form av läsbarhet. Nog för att det finns människor med läs- och skrivsvårigheter, men det här är ju löjligt!
Här kommer ett par exempel:
"Hej på dig X heter jag bor i x har två barn. Skiv om du villMVH X jag har ej skivt så mycket om mig du få fråga mig . Ha en bra dag"
eller:
"Vad förorts musik gillar du mer änne dansband då vad ska du hitta på att göra i Helgen mer änne gå på dans"
eller:
"Du ser som en rosa ut , va fina ögon gömmar du bakom glasögonen,kram hur var dn helg hittils?"
Så berätta för mig hur jag ska lyckas komma förbi språkbarriären! Gömmer det sig en fantastisk människa bakom tillsynes slumpmässigt staplade bokstäver så har jag lite svårt att se det över kanten på den skyhöga muren.
Bordet var litet och balanserade på trottoaren, farligt nära vägkanten. Men dofterna ursäktade allt. Någonstans i mellan tuggor och ord som bytte plats så landade en tanke i mig. Mannen längst bort vid bordet kommer att komma fram till mig och säga att jag är vacker.
Märklig tanke.
Men den finns där och glöms bort. Tills mannen reser sig upp för att gå. Han passerar vårt bord och säger med tydlig stämma; vad söta ni är flickor.
Jag rycker till.
Han skickar ett leende till kvinnorna vid bordet intill. De ler förtjusta.
Jag plockade alltså upp en tanke som passerade genom luften. Riktningen var rätt, men det var bara avståndet som var något felbedömt.
Och ofta skickar jag ett sms till en person samtidigt som jag får ett. Betydligt oftare än vad som kan avskrivas som slumpen.
Hur kommer det sig?
Min lilla prästkrage är tillbaka igen, med nya tänder som hänger och dinglar i munnen. Jag roar mig med att leka "älskar, älskar inte" med hennes vita blomblad. Både hon och jag vet att det kommer att sluta med "älskar". Hon tycker att jag säger det för ofta. Ja, jag vet mamma, suckar hon och försöker gömma ett belåtet leende.
Jag tror förresten inte att vi pratar om normala saker hon och jag. I bilen på vägen till fritids så ville hon att vi skulle böja verb. Klockan hade just passerat noll-sju-noll-noll.
Idag går jag, igår gick jag och jag har gått, rabblar hon tvärsäkert från baksätet. Sedan bollar hon över till mig. Det är min tur.
Jag fyller på med att köra bil.
Hennes tur igen.
Vi passerar hästar som ger inspiration till nästa verb. Idag rider jag, igår red jag och jag har ridit. Mamma, jag har faktiskt ridit på riktigt. Hon är nöjd.
Leken slutar när vi håller på att köra på en fasan som inte har vett att flytta på sig. Fasanen - fågelvärdens bimbo.
Dum, dummare, dummast
På väg hem från fritids kan vi komparera adjektiv.
E förfasar sig över en jämnårig på dagis som säger att han har samma skidor som en annan.
Vaddå, det är ju som om de skulle dela på skidorna!
Hon tuggar vidare på sitt kycklingben.
Och när jag frågar henne hur länge hon vetat skillnaden mellan samma och lika så svarar hon lite för kaxigt.
Sen jag var typ fyra!
På dagis skulle det hämtas kusiner idag. Det hade längtats väldigt mycket. Så mycket att det spritte i små kroppar.
Men upplevelsen av att återse efterlängtade kusiner mattades något av dagisfröknar som ville ha minst lika stor uppmärksamhet. De trängde sig fram och avbröt kramar som just skulle till att ske. De klappade på barnahuvuden som ville vara stora. De önskade god jul så många gånger att julen lät som ett straff.
Fingertoppskänsla kanske?
Det finns en allmän uppfattning att norrlänningar är fåordiga. Det är inte sant. Ialla fall inte mamma norrlänning och lilla fröken norrlänning som shoppade paket i ett köpcentrum nära dig idag.
Vi pratade oavbrutet på bussen - det gjorde ingen annan.
Vi diskuterade shopping med kassörskor - och fick knappt något svar.
Vi resonerade om mat med kassapersonal - då rynkades ögonbryn.
Stockholmare däremot, det är ena tråkiga, tysta jäklar! Och inte låter de gamla damer med rullatorer sitta på bussen heller.
Och vad värst är - de har ingen snö!!!!!
Som det goda mamma jag är (se inlägg nedan) så är det viktigt för mig att min dotter får en näringsrik och välbalanserad middag. Jag tar hjälp av Frasses. Fast den lilla salladsbit de la på hennes hamburgare petade hon bort. Och så var hon så törstig att hon fick påfyllning av läsken.
Hur som helst.
Våra middagar på restauranger (och hamburgerbarer tydligen också) är mina favoritstunder med henne. Dialogen mellan oss är helt öppen. Så även denna gång. E informerade mig om att hon ville ha en styvpappa. Och hur ska han vara då, frågade jag? Liksom korthårig och så snygg att du vill pussa honom. Och krama honom.
Tydligen bor han i ett hus "i stan" också.
Men sen tystnade hon.
Funderade.
Och sa hon att hon kunde minsann inte veta vem jag ville ha.
Då bytte vi ämne och pratade om hundvalpar istället.
Jag har en ljuvlig bekantskap som väntar på mig. Fick till och med ett sms som berättade var. ”Jag är en herrelös minidator som söker ett nytt hem. Ta hand om mig!” Eftersom jag omöjligt kan motstå det som är gulligt så småhoppade jag vägen fram till postens utlämningsställe.
Blev stoppad i dörren av en gammal kollega som begåvats med väldigt många ord. Mitt ansikte var vänt mot honom, men fötterna pekade mot disken. När jag äntligen lyckats skaka av mig honom så kastade jag numret jag fått i sms:et till Gammal Man på andra sidan lokalen. Han sköt upp glasögonen och pekfingervalsade sig fram till att mitt paket inte fanns där.
-Men, jag har ju fått ett sms, bräkte jag nära tårarna.
-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.
-Men vad ska jag göra då, frågade jag med darrande underläpp
-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.
-Men vad ska jag göra nu då, frågade jag. Den här gången med en illa dold irritation.
-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.
-Ja, men va fasen!
-Ditt paket finns inte här, du får kanske ringa leverantören, avslutade han och vände sig till mindre besvärliga kunder.
Väl hemma ringde jag posten. Efter en evighet i kö så fick jag veta att de inget kunde göra om jag inte hade kollinumret (och det hade jag inte för nätet har varit nere i flera dagar nu, men det är en helt annan källa till irritation).
Idag har jag spårat paketet. Det fanns på ovan nämnda utlämningsställe. Bäst att ringa och dubbelkolla!
-Jag har fått ett sms om att mitt paket är hos er, bräkte jag i telefonen.
-Ditt paket finns här, upplyste kvinnan mig om.
-Men, är du helt säker, frågade jag med tvivlande stämma.
-Ditt paket finns här, upprepade hon igen.
-Men igår så sa Gammal Man att det inte fanns hos er, envisades jag.
-Ditt paket finns här, avslutade hon och lade ifrån sig luren till förmån för mindre besvärliga kunder.
Tänk dig att du är sugen på te. Tänkt dig att det enda du kan kommunicera med mannen bakom kassan är ordet te. Tänk dig sedan att han stoppar ett obestämbart föremål i din hand som tillsynes inte har något som helst att göra med te. Och bakom dig växer sig kön längre och längre.
Till höger om dig står två kannor. Den ena ser ut att innehålla te, den andra är bara vatten. Du tvekar när du anar en doft av kaffe från kannan du nu håller i din hand. Vänlig själ pekar på vattnet, men bitarna faller inte på plats. Vänlig själ pekar på vattnet och den märkliga tången. Fortfarande förstår du inte logiken. Vänlig själ häller upp vatten i sin egen kopp och visar hur man hanterar tesilen.
Och kön börjar rulla på igen. Ordningen återställd.
Förvirringen kvarstår.
-Hej, jag jobbar på världens största telefonbolag med galet många nöjda kunder. Jag har ett oemotståndligt erbjudande till dig. Billigt, billigare, billigast. Får jag prata med er firmatecknare?
-Jag tror inte att vi är intresserade, men skicka ett mail till mig så ska jag i alla fall vidarebefordra det till honom.
-Ok, när ska jag ringa upp?
-Han hör av sig till dig om det är intressant.
-Det går inte. Jag har inget direktnummer. Och jag är så väldigt, väldigt viktig att jag är svår att nå. Sitter i telefonen jämt och ständigt.
-Men kan han inte ringa växeln och fråga efter dig?
-Nej, vi har IP-telefoner och det är ett krångligt system.
-Jaha, så märkligt. Men han får väl svara dig på mail då. Det är många telefonförsäljare som ringer förstår du.
-Nej, jag har inget privat mail. Det går till kundtjänst. Och förresten så borde alla andra förbjudas från att ringa. Bara vi borde få ringa. Vi som är störst, bäst och vackrast.
-Va? Kan man inte kontakta dig?
-Jo, med det är lite krångligt.
-Det låter inte seriöst. Jag tror inte att vi är intresserade.
-Vi är faktiskt seriösa. Vi har flera hundra miljoner kunder. Känner du inte till oss? Pfftst AB
-Aldrig hört talas om er.
-Vi är ju störst i universum. Hur kan du inte känna till oss. Och vi är jätteseriösa. Superduper seriösa!
-Hej då!
