Hej, sa hon och sträckte fram handen. Men innan jag hann fånga den så nöp hon åt och samlade mina sprattlande fingrar i ett knippe. Nervös, tänkte jag.
Men sen när hon skulle gå så mötte jag samma halvmessyr till handskakning.
Så när han som också var med frågade vad jag tyckte, så kunde jag inte tänka på nåt annat än vad ett dött handslag säger.
Och ja, han hade också fått hälsa på samma döda fisk.
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 23 mars 2010
.döda fisken
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 3/23/2010
Mer vardagsrealism hittas här: kommunikationen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar