.otacksamma skitunge

Den otacksamma skitungen faller ihop i en hög av gråt. Fattar jag inte att hon ville leka med sina kompisar. Att det var ju det jag lovade.

Och nej, jag fattar inte. Jag trodde, i min enfald, att det räckte med prinsessfilm på bio med bästisarna under ett täcka av valfritt ätbart från kiosken.

Ett, två, tre, fyra...

Anklagelserna om vanvård sprakar i mina öron trots att jag tar skydd i köket.

...fem, sex, sju...

Jag söker desperat jord i diskbänken för att inte kortslutas.

...åtta, nio, tio.

Spänningen släpper. Hon tittar på mig med en svag blick. Är inte de mjuka små händerna som fångar mina lite varma?