Jag lägger ifrån mig telefonen och vänder mig om.
Jo, det är såhär säger jag till min gluggis och hon skruvar genast upp koncentrationen för att uppfatta även de minsta signalerna jag skickar ut. Att det är nåt viktigt jag tänker på fattade hon direkt.
Jag hade fel, åh så fel, säger jag till henne och hela barnet börjar glittra till svar.
Och trots att jag så många gånger agerat dumt så förlåter hon mig för allt. En gudomlig förlåtelse. Det finns inte ett spår av bitterhet när våra tummar möts i ett löfte om att hjälpas åt.
Alltså, denna gåva att kunna förlåta är så vacker att jag måste sätta mig ner. För om det är så här skönt att få ovillkorslös kärlek så tror jag att jag vill ha en portion till.
LIVET OCH LITE TILL
onsdag 24 mars 2010
.en portion till tack
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 3/24/2010
Mer vardagsrealism hittas här: barndomen, E, förlåtelsen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänk vad viktigt det är att kunna säga "Jag hade fel" till sitt barn. Tror fler skulle behöva öva på det.
//Tinalill
Skicka en kommentar