Jag lägger ifrån mig telefonen och vänder mig om.
Jo, det är såhär säger jag till min gluggis och hon skruvar genast upp koncentrationen för att uppfatta även de minsta signalerna jag skickar ut. Att det är nåt viktigt jag tänker på fattade hon direkt.
Jag hade fel, åh så fel, säger jag till henne och hela barnet börjar glittra till svar.
Och trots att jag så många gånger agerat dumt så förlåter hon mig för allt. En gudomlig förlåtelse. Det finns inte ett spår av bitterhet när våra tummar möts i ett löfte om att hjälpas åt.
Alltså, denna gåva att kunna förlåta är så vacker att jag måste sätta mig ner. För om det är så här skönt att få ovillkorslös kärlek så tror jag att jag vill ha en portion till.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
1 kommentar:
Tänk vad viktigt det är att kunna säga "Jag hade fel" till sitt barn. Tror fler skulle behöva öva på det.
//Tinalill
Skicka en kommentar