Askmolnet tvingar ner snyggingarna på marken. Utsiken i kupén är mer fängslande än kalla klippor som fuktats av vårsnö. Och det doftar sommaräng när vackra blommor passerar i gången.
Man kanske skulle plocka en snödroppe.
Det är ingen som råkat se om Lina Hedlund letar partner? Och då särskilt efter en bloggande enbarnsmamma från en tråkig kuststad i norrland. Hör av er! Under tiden håller jag tummarna att jag lyckas se klart klippet på SVTPlay, innan datorn kortsluts. Saliv och elektronik sjunger inte i harmoni. But we will Lina, we will!
Jag har fixat en snygging till dig, säger han som kan kliva in i vilket sällkap som helst och gå därifrån ackompagnerad applåder. Men jag kan inte tolka leendet. Lyser ögonen av genuin glädje för min skull, eller dryper de av ironi? Bäst jag passerar hans kontor en gång till.
Jag har ett kort, vill du se, frågar han och kör en pekfingervals över tangentbordet. Han vrider skärmen åt mitt håll och jag ser en fet gubbe med glasögon. Vilken läckerbit, kommenterar jag vasst.
Men han kanske har barnbarn i min ålder så vi ska inte ge upp riktigt än!
Något har invarderat mitt hem. Toalocket är uppfällt, det har snöat proteinpulver över hela diskbänken, sängkläderna är i uppror och det sitter en grottman i mitt kök.
Mitt i allt detta finns jag. Och gapar.
Var är han med slipsknuten, café latten och dagens industri? Var är de artiga fraserna och akademiska poängen? Var är måttfullheten och dansskorna?
Det sitter ett testosteronfyllt monster i mitt kök och slafsar i sig frukostflingor varvat med asgarv och dräpande kommentarer.
Vad hände?
Han rör sig genom lokalen med en självklarhet som bara de med äganderätt gör. Inte för att han äger något, men hans hållning gör anspråk på inte bara ytan runt omkring honom, utan även större delen av lokalens. Han finns i allas medvetande och får många blickar på sin rygg, men det är inget som gör att han vänder sig om med frågor i blicken. Nej, han är van. Och uppmärksamheten gör bara hans kliv mer självsäkra.
Trots att det är trångt och andra måste vänta på sin tur, så behöver han aldrig göra det. Hans blick är ständigt hård. Liksom kroppen och nyporna. Det enda som förefaller mjukt är en mörk lockig hästsvans som dansar mot hans rygg.
Kolla! Den där snyggingen spanar in mig. Där ser man. Mm, jag tyckte väl att jag var ovanligt snygg idag. Nya, dyra kläder. Men vänta lite nu….jag känner igen honom. Han lyfter ögonbrynen och hälsar med ett aldrig så charmigt leende. Jag frågar med artighet och han svarar som man ska. Sedan fortsätter jag mitt ryckiga samtal med Fröken Söder. Men jag ursäktar mig och lägger på när jag ser att han väntar in mig. Säger inte sanningen till telefonen, utan skyller på tågets konstruktion.
Snygg kille och jag vandrar längs perrongen med varsin kämpande väska i släptåg. Han ger mig svaret på frågan som jag inte ställer. Han ska hälsa på sin flickvän.
Jag skrattar för mig själv.
Var det något min kropp sa, eller är relationsstatus alltid den tredje sak man nämner strax efter ”jo tack, jag mår bra” och ”mm, jag jobbar kvar på samma ställe”?
Talking to me?
Fröken norr och fröken söder letade sig fram i stockholmsnatten efter ett glas vin och en bit mat. De hittade både vinet och maten. Och vinet spred sig i deras kroppar och lockade dem vidare. Vackra ögon visade dem vägen. Avståndet minskade. Fröken norr och fröken söder lärde sig tala varandras språk, att skratta åt samma saker och röra sig i takt.
Ljusen ledde dem in. Mot höga glas och söta smaker. Mot starka kroppar. Och orden flödade. Fröken norr och fröken söder var i centrum. Blickar smickrade. Ord värmde. Händer hettade. Kvällen tog aldrig slut.
Kvällen tog slut. Trötta, lyckliga kroppar rörde sig i natten. Bilder blev till ord, ord blev till tankar och tankar vaggade fröken norr och fröken söder till söms.
Har ett par vänner som har den dåliga smaken att ha för bra smak. Det är inte snällt. Mot mig.
Där står de, helt avslappnat och med en ljuvlig sak vid sin sida. Det kan vara nån med sagolikt vackra ögon. Det kan vara nån med ett sexigt leende. Det kan vara nån med en gudomlig kropp. Det kan vara nån med fullständigt galen humor. Det kan vara nån som är klok som en bok.
Där står jag, helt på nålar och med en gräslig bitterhet vid min sida.
Nytt blod dök upp på kontoret. Vamp(yren) scannar kroppen.
Söker tecken på att blodet ska vara drickbart.
Avsaknad av vigselring i guld är ett gott tecken.
Lyssnar efter tecken på att blodet ska vara infekterat, smutsigt.
Kvinnonamn som flitigt upprepas betyder problem. Det kan ta långt tid att rena den typen av blod och det är sällan värt ansträngningen.
Vamp(yr)en ler och drar in doften av nytt, färskt blod.
Toksnygga och toktrevliga 60-plusaren på jobbet har en lika toksnygg och toktrevlig fru. Vissa åldras väl uppenbarligen (sagt med minsta möjliga avundsjuka).
Har de en son månne (sagt med största möjliga förhoppning)?
Risken finns att jag avslöjat mig själv.
Återkommer i ämnet om det händer nåt i ämnet..... så att säga.
Det ligger förbjuden frukt på bordet. Jag är frestad att smaka. Kan nästan känna smaken i munnen. Dröjer mig kvar. Tittar. Utforskar. Drar mig motvilligt bort.
Det finns ingen logisk förklaring. Jag finner mig bara vara otroligt dragen till en viss person. Han är gift. Betydligt äldre än mig. Har till och med mage. Ingen logisk förklaring som sagt. Men han är grymt attraktiv i mina ögon. Och jag ser i hans blick att jag har motsatt effekt på honom.
Min vanliga otur. Kärlek är tydligen till för andra. Suck. Han får nog förbli en vanligt förekommande fantasi. Förbjuden frukt skall inte plockas.
Förresten. Ska man verkligen ge upp så lätt? Vad är det som säger att upptagna män är förbjudna? Lite konkurrens har väl aldrig skadat...... eller?
För det första så hade jag hittat ett underbart hotell. Avstod medvetet från de kalla hotellkomplexen nära centrum och hittade ett litet familjeägt hotell ca 20 minuters promenad från Korsvägen. Genuint. Trevligt. Underbart. Det bästa var deras relaxavdelning. Ångbastu, torrbastu, solarium. Ingen konkurrens, bara jag och Lina.
För det andra. På tal om Lina. Underbart att se henne och se hur bra hon trivs. Och vilka underbara vänner hon har (särskilt två). Lina är som en lillasyster sa en. Två höll med. Det finns många sorters kärlek. Lina står för många.
För det tredje. Kul att komma från kontorets fyra väggar. Kul att prata med andra kollegor. Kul att träffa blivande studenter. Kul, bara kul.
För det fjärde. Kontrollera alkoholintaget Comvidare så att du inte börjar limma på 25-åringar. Trots att somliga är oemotståndiga. Trots att du fångar deras uppmärksamhet. Trots att du är fri.
