.det var min nästa fråga!

Kolla! Den där snyggingen spanar in mig. Där ser man. Mm, jag tyckte väl att jag var ovanligt snygg idag. Nya, dyra kläder. Men vänta lite nu….jag känner igen honom. Han lyfter ögonbrynen och hälsar med ett aldrig så charmigt leende. Jag frågar med artighet och han svarar som man ska. Sedan fortsätter jag mitt ryckiga samtal med Fröken Söder. Men jag ursäktar mig och lägger på när jag ser att han väntar in mig. Säger inte sanningen till telefonen, utan skyller på tågets konstruktion.

Snygg kille och jag vandrar längs perrongen med varsin kämpande väska i släptåg. Han ger mig svaret på frågan som jag inte ställer. Han ska hälsa på sin flickvän.

Jag skrattar för mig själv.

Var det något min kropp sa, eller är relationsstatus alltid den tredje sak man nämner strax efter ”jo tack, jag mår bra” och ”mm, jag jobbar kvar på samma ställe”?