.den andra kilometern

Man kan lätt får för sig att det är de sista kilometrarna som kräver den största viljestyrkan. Men så lätt ordnat är inte livet. Hur kunde ni få för er det? Nej, mina damer och herrar, det är kilometer nummer två som får fötterna att vända på sig för att gå hemåt igen, ögonen att lämna huvudet och stirra nedlåtande på den dumskalle som plågar sig själv helt frivilligt och tankarna att lägga sig i soffan.

Jag har ingen logisk förklaring till detta fenomen. För så fort tjurskallen har dragit hela lasset till kilometermarkering nummer tre, så galopperar kroppen genast betydligt lättare. Faktum är att jag skulle kunna springa hur långt som helst bara jag slapp den andra kilometern.

Förklaring emottages tacksamt.

Här kan man tydligt se att denna man är på den berömda andra kilometern.

.avslöjad?!

-Men vad jobbar du egentligen med på dagarna?

Frågan är formulerad som en klassisk fråga, men istället för att betona sista stavelsen på klassiskt frågemaner så är hela meningen som ett enda stort utropstecken.

Och ja, jag måste erkänna att jag själv ryggade till när jag såg "Anal..."

.årets mest krystade slogan

Passerade det sovande samhället Nordmaling på min resa kors och tvärs i helgen. Och med händerna på ratten så måste ögonen vara vidöppna för att ta emot all information som svindlar förbi utanför fönstret.

Ibland vill man dock köra i diket för att slippa se.

"Vi vet vad vi är"

"Anti jante kommunen"

Jag är rätt nyfiken på vad de tror att de är.

Google berättar att de tidigare hade "centrum mellan städerna", men att byamötet inte tyckte det var "nå vidare" (däremot så tyckte de att det fanns gott om svampar och kantareller, så det är ju bra).

Andas inte ut än, kära läsare. De har haft flera krystade slogans i den där kommunen. När jag växte upp i trakterna så hade Nordmaling "ett speciellt klimat". Minns att en palm fanns med i marknadsföringen.

Här hittar ni förresten andra anledningar att köra av vägen.

.kontrollfrågorna

Man behöver inte höra frågorna för att veta vilka de är. Det räcker med svaren. Och liten berättar ju så gärna. Väljer ut det som hon tycker är spännande, men som jag misstänker får greppet på andra sidan telefonen att hårdna. Därför kommer kontrollfrågorna.

Som om det inte finns en vuxen på båda sidorna av barnet.

.hur man rangordnar en pedofil

Vad är det som gör att så fort brott diskuteras så hamnar de flesta i tugget om vilken brottsling som är värst? Tidigare idag blev stämningen vass på grund av pedofiler (för inte så länge sedan var det vilken ung flicka som minst förtjänade att bli våldtagen). Pedofilpräster har en självklar förstaplats i helvetet. Eller var det dagisfröknarna? Och poliserna? Tja, lite förvirrat blev de allt när jag började fråga.

Saken är den att jag har aldrig träffat en präst som inte också är människa. Det blir ju sjukt om han (för det är alltid en han när man pratar om pedofiler märker jag) ska få längre eller kortare straff beroende på yrkesvalet han gjorde i nian. Då vill jag se den listan så att jag kan visa för min dotter. Vilka yrkestitlar är det man ska akta sig för? Är det längre straff om en bagare kör mot rött än en ekonom? Åker man i fängelset om man som tandläkare vanvårdar sina hundar, men får dagsböter om man är sjuksköterska?

Som mamma kan jag inte bry mig mindre om min dotter blir utsatt. Den jäveln som rör henne ska straffas oavsett vilka kontakter han/hon har. Och oavsett titel på visitkortet. Tack så mycket!

.måndag hela veckan

Visst har ni sett den där ljuvliga filmen Måndag hela veckan (Groundhog Day) med Bill Murray? Alltså den när han vaknar på samma dag om och om och om och om igen.

Så är det för mig med.

Nästan.

Varje gång jag startar bilen spelas Moonlight Shadow.

Vad jag förstår så handlar den om bristfällig kommunikation. Och död.

Alltså, hm.

Om Gud pratar med mig så måste Gud nog vara lite tydligare. Jag fattar inget.

.funderingar en måndag morgon

Lyssnar alltid på Mix Megapol i bilen på morgonen. Bra underhållning om man lyckas tajma så att man missar kvarten med den pinsamt dåliga radioreklamen. För det är svårt att köra bil och samtidigt hålla skämskudden på plats.

Nu är det emellertid så att två frågor har dykt upp i mitt huvud.

1. Perfekt gehör. Ibland dyker begreppet upp när musikalisk person intervjuas eller omtalas och personen i fråga gör allt för att inte avslöja sin självgodhet. Men seriöst, när är det användbar att ha perfekt gehör? Och hur (o)vanligt är det att någon besitter den talangen?

2. "They've got catfish on the table" När man befinner sig i Memphis så har man tydligen detta på bordet enligt en ökänd låt. Men seriöst, när äter man det? Och hur (o)vanligt är det?

.skrattet från halsen

När han ringer nuförtiden så låter det inte som det brukar. Det kommer ofta skratt från ingenstans. Jag har definitivt inte sagt något för att locka fram det, och han är inte så värst rolig han heller. Men han skrattar ändå. Och han skrattar själv.

-Har du gjort rummet själv?

Skratt

-Ja! Det mesta i alla fall. Eller vad menar du?

-Om du haft någon hantverkare där.

Skratt

-Eller så.

Skratt.

Ett strypt skratt som kommer från halsen smittar inte. Men det får en att undra. För i ett sånt skratt ryms det mycket konstigheter.

.hur gammal är du?

Jag vet inte varför jag frågar. Det enda som händer är att jag staplar fler fördomar på hög. Under 30 är inte bra, då kan man inte ta ansvar. Över 43 är inte heller bra för då vågar man inte leva.

Eller?

Och ålder är ju så förvirrande ojämställt. En singelmamma på 37 som förälskar sig i en man (pojke) på 25 känns sådär (fast det blir bra TV). Men visst får jag falla för en man som är 12 år äldre? Min dotter får inte det, inte förrän hon passerat medelåldern ialla fall (som om hon kommer att låta mig knuffa omkull henne med mina fördomar).

Ju mer känd man är, desto mer kan man tydligen bryta normerna. Vad är det för insikter som kommer med kändisskapet? Eller lämnar man kvar födelsebeviset för slutförvaring i pärmen på det där kontoret man satt i innan man blev känd?

Jag vet inte varför jag frågar,

men jag är 34, hur gammal är du?

Jag längar tills jag fyller 50 och min pojkvän ser ut sådär!

.förlamande, gastkramande skräck

Vad är det värsta du skulle kunna utsätta dig för? Vad får dig att kissa på dig bara av tanken? Är det att leka med en spindel? Låta tandläkaren borra i dina tänder? Löneförhandla?

Vad som får amerikaner att svimma vet jag. Uppträda inför en fullsatt aula!

Såg underbara Little Miss Sunshine igår kväll och inser att slutscenen har jag sett många gånger förut. Halvmobbad, helensam person utsätter sig för risken att skrattas ihjäl.

Fler filmer med samma scen:

• Om en pojke
• ?
• ?

(Ni får hjälpa till med att fylla på)

.det är skillnad på äpplen och päron

Jag undrar.

Varför visas det ett kuvert i telefonens fönster när jag skickar sms? Jag skickar inget brev, jag skickar ett sms. Det är inte samma sak. Det är inte ens nära. Det kunde lika gärna snurra en runsten på displayen. Eller en pergametrulle.

Jag skulle bli bra förvånad om displayen på kaffemaskinen visade att jag skrev ut ett 16-sidigt dokument i färg när jag väntade på min kopp kaffe.

Eller om microvågsugnen visade någon som dammsög vardagsrumsgolvet.

.äggkartonger har ett liv efter detta.

Viss typ av skräp har jag svårt att slänga. Tomma toapappersrullar är en sån sak. Äggkartonger en annan. Jag har liksom en förnimmelse i kroppen att dessa biprodukter har ett liv efter detta. De ska uppstå i en annan, mycket ståtligare skepnad.

Ikväll fick jag det bekräftat. Hon som heter blomma, men är ett lejon, sken upp av lycka när hon såg mina nästanslängda äggkartonger. Hon behövde dem. Vekligen behövde dem.

Nu väntar jag med spänning på att följa mina äggkartongers liv efter detta.

För vad får man om man utsätter ett tjugotal äggkartonger för Extreme make over?

En axelremsväska? En bäddmadrass?

En lampskärm!

.hur man (inte) äter hemma hos oss

Min trådsmala, blåögda och blonda lilla skönhet uppför sig precis som man ska. Om man är en trotsig, borskämd och matvägrande modell alltså.

Det är inte så att jag skjuter fram en tallrik med pulvermos och micrade fiskpinnar framför henne. Jag anstränger mig. Hon lägger på en attityd och gnäller om att maten inte är god. Jag hatar ungar som klagar på min mat. Och hon har alltid varit så. Gnällt och matvägrat. Men hur mycket hon än gnäller så tvingar jag henne aldrig att äta. Jag skickar in henne på sitt rum.

Men det finns ett stort problem med den här pedagogiken. Hon påverkas lika lätt som sin mor om hon inte får äta. Hon tappar all förmåga att koncentrera sig och blir en riktig liten skitunge. Helt omöjlig att vara i samma rum som. Helt omöjlig att vara i samma land som.

Så vad gör man?

Jag vill inte tvinga och skapa ätstörningar.

Jag vill inte belöna och lägga grunden för fetma.

Hur får ni era barn att äta det som serveras?

.gift kåt man

Jag är ett äventyr. Eller så står det lovligt byte i pannan, fast det är inget jag själv ser när jag tittar i spegeln. Men tydligen är det så att man kan använda mig till att testa gränserna på. Särskilt om man är gift. Då kan man berätta för mig hur het jag är. Eller hur vacker. Och så kan man flirta ogenerat med mig tills jag måste säga ifrån. Jag!

Varför faller det på min lott att vara moralen? Varför är det jag som måste ta ansvar för att rätt gränser hålls? Jag har väl inget ansvar mot någon. Jag är inte gift. Jag är inte sambo. Herregud, jag har inte ens en pojkvän.

Och vilken jävla sits jag hamnar i då! Ursäkta mig medsyster, men din man har ramlat ner i min urringning. Hur många kvinnor kan ta den informationen utan att kasta anklagande blickar på slampan med den djupa urringningen?

Tankarna går till de sexuellt utnyttjade. Men hon var ju klädd utmanande. Är den allmänna uppfattningen att alla män är oskyldiga offer för sina lustar? Att de vare sig kan, eller behöver, ta ansvar för var de lägger sina kåta händer? Men jag kan inte hålla mig ifrån dig!

Mitt äckel förvandlas till genuin oro. Har jag ramlat över en överrepresentation eller är det så här livet ser ut när jag öppnar ögonen?

.koncentrationssvårigheter

Trots skräddarsytt ämne och föreläsare med stenkoll så lyckas jag inte hålla öppet för inkommande information under alla 60 minutrarna. Med jämna mellanrum kopplar hjärnan fel i en helt sjuk prioritering. I stället för att lyssna undrar jag varför någon satt en pappersbehållare mitt på en vägg. Jag funderar på om jag ska dra upp knästrumporna lite till. Och jag ägnar sjuklig uppmärksamhet på hur baksidan av en oh-kanon ser ut.

Men där någonstans, när jag börjar piska mig själv med kvistar från enbuskar som en diciplinär åtgärd, så kommer jag ihåg att någon sagt att hjärnan inte kan hålla koncentrationen på topp i längre än 7-minutersblock (ok, helt ärligt så kommer jag inte ihåg hur många minuter det var, men istället för att jag ska trötta ut ögonen så kan väl ni som vet skryta med er kunskap i kommentatorsfältet. Nåt var jag ju tvungen att skriva, eller hur). Då tar den en micropaus, oavsett om man vill eller inte.

Jag slutar piska. Och börjar att fundera istället. Ska föreläsaren lägga in en stillbild var sjunde minut, ackompangerat av en tjutande ton? Tillfälligt avbrott!

.kringresande tivoli - inte som i sagorna

För det första kan jag bara spekulera i hur ett tivoli som tar en vecka att bygga upp, spökstadsförsvinner över en natt. På söndageftermiddag skrikskrattar tonårstjejer och i små barns sockervaddskinder fastnar grus. Men måndag morgon finns bara förvånade popcornburkar och irrande glasspapper kvar.

Jag ser allt genom fikarumsfönstret på jobbet.

Och till min stora besvikelse tittar aldrig stora svarta kjolar och krosade blusar fram bakom rosa gardiner. Och inte heller jagar trollbindande vackra barn varandra runt stegar och rep. Och var jag än tittar så finns ingen direktör med smyckad långrock i röd plysch.

Och var är Katitzi?

.en enkät för makalösa föräldrar!

Är du ensamförälder? Var med och svara på Makalösa Föräldrars enkät.

De vill undersöka hur villkoren och förutsättningarna för umgängesföräldern ser ut och samtidigt försöka ringa in vilka typer av samarbetsproblem kring barnen som är vanligast hos boföräldrar respektive umgängesföräldrar.

Jag är inte konstig för att jag är separerad. Så jag gillar alla som jobbar hårt för att bevisa det. Hatten av för Makalösa som inte tycker att kärnfamiljen är facit för allt.

.tio-i-två

Under min morgonpromenad hör jag nyheterna två gånger. Den andra gången är jag någonstans i mitten på den backe som brukar se till att munnen smakar blod när jag är ute och springer. Lastbilarna virvlar upp samma damm i ögonen varje morgon. Kvinnan med ansiktet som är vagt bekant, men som jag inte riktigt kan placera, möter mig med målmedveten blick. Och i baracken som ska föreställa ett kontor så tänds lamporna.

Man möter många fordon. Fordon med män i. Män som har enhandsfattning på ratten och en lutande hållning som nog ska ge intrycket av coolhet, men bara ser bajsnödigt ut.

Jag undrar.

Vad hände egentligen med tio-i-två-greppet som man nöp sig fast i så att knogarna vitnade under körskolelektionerna?

.erogena zoner på andras kroppar

Fikat på jobbet handlar rätt ofta om slutspel och valutor. Men inte när de båda kvinnorna är där. Då pratas det om relationer, lust och kroppar. Vi är inte särskilt blyga, men de annars så kaxiga männen är det. Det ena nervösa fnittret avlöser det andra, och vi älskar det - hon och jag. Provocerar och öppnar dörrar som de desperat försöker hålla stängda.

Ämnet från gårdagens fika hängde kvar tills idag.

Var har du dina favoritställen på en kropp?

Hon och jag kunde naturligtvis i detalj beskriva var våra läppar dröjde sig kvar när vi utforskade en kropp. Vi visste var ögonen fastnade och vi visste när vår andhämtningen blev djup av lust av våra fingertoppars kittlande mot varm hud.

Männen stammade. Sa att hela kroppen var bra, men tänkte bröst och vulva. Och vips hade de bytt ämne till bilarna på parkeringen utanför.

Är det så illa att män i genomsnitt inte har en speciell punkt på en kvinnas kropp som får dem att explodera av åtrå? Det känns orealistiskt. Jag har ju sett "Den engelska patienten" och hur Ralph Finnes fastnar i Kristin Scott Thomas grop i halsen.

Är det så tragiskt att det bara händer på film?

.kan man tukta ett monster?

Att läsa om källarfamiljen får det att rusa i huvudet. Orden om monstret Fritzl fänglsar på ett högst bekymmersamt sätt. Kommer ni ihåg bokserien om pojken som kallades för det? Visst var det också något man inte konsumerade med måtta. Äcklet steg för varje sida, men boken var omöjlig att lägga ifrån sig. En bok om hur man (nästan) torterar ihjäl ett barn blev en bestseller.

Vilka mekanismer gör att vi "njuter" av ord (och bilder för all del) om det mest gräsliga vi kan tänka oss? Jag begriper det inte.

Och när jag kommit så långt i tanken som till straff så fastnar jag i mitt resonemang. Monster ska straffas, men hur? Och vad vill man att straffet ska ge för effekt?

Torterar man mammor som misshandlar sina barn och låster in pappor som våldtar sina döttrar i en källare? Nej, tand för tand och öga för öga blir för mig dubbelmoral som inte kan försvaras.

Livstids fängelse? Ja, då kan man ialla fall försäkra sig om att det inte händer igen. Men det garanterar inte att monstret förstår vad han/hon gjort. För jag tycker att det är viktigt. Insikten.


Men hur jag än resonerar så kommer jag ändå fram till samma sak. Det finns inget straff som ger oskyldiga barn sin barndom åter. Det finns inget straff som effektivt tvättar bort bilder av skräck som etsats sig fast i näthinnan.


Hur tänker ni?