Trots skräddarsytt ämne och föreläsare med stenkoll så lyckas jag inte hålla öppet för inkommande information under alla 60 minutrarna. Med jämna mellanrum kopplar hjärnan fel i en helt sjuk prioritering. I stället för att lyssna undrar jag varför någon satt en pappersbehållare mitt på en vägg. Jag funderar på om jag ska dra upp knästrumporna lite till. Och jag ägnar sjuklig uppmärksamhet på hur baksidan av en oh-kanon ser ut.
Men där någonstans, när jag börjar piska mig själv med kvistar från enbuskar som en diciplinär åtgärd, så kommer jag ihåg att någon sagt att hjärnan inte kan hålla koncentrationen på topp i längre än 7-minutersblock (ok, helt ärligt så kommer jag inte ihåg hur många minuter det var, men istället för att jag ska trötta ut ögonen så kan väl ni som vet skryta med er kunskap i kommentatorsfältet. Nåt var jag ju tvungen att skriva, eller hur). Då tar den en micropaus, oavsett om man vill eller inte.
Jag slutar piska. Och börjar att fundera istället. Ska föreläsaren lägga in en stillbild var sjunde minut, ackompangerat av en tjutande ton? Tillfälligt avbrott!
1 kommentar:
Alla föreläsare vet ju om det där med att koncentrationsförmågan försvinner rasande snabbt, men det är ju ingen som bryr sig om det. D.v.s. tar pauser. Tycker de inte att ämnet de pratar om är viktigt? Har jag missat något?
m
Skicka en kommentar