.om att ha den gudomliga turen på sin sida!

När man gör något tillräckligt ofta så upptäcker man ganska snart att även andra har exakt samma rutiner. Vi som handlar yoghurt på söndageftermiddagar. Vi som jobbar sent på en måndag. Vi som glömmer att barn behöver vantar när det är kallt ute.

Samma gäller med logdans. De som dansar ofta har en himla massa bekantingar på plats. Jag dansar inte ofta så jag är förpassad till att lita till den gudomliga slumpen. Slumpen som säger att jag bjuder upp någon som kan dansa, eller någon som kan gnugga sitt underliv mot mitt ben.

I går kväll bjöd jag upp en man som såg så glad ut att jag genast blev tveksam till om det jag sa lät som "hej du man som dryper av sexighet, vill du ligga med mig?" Han berättade ganska omedelbart att han behövde någonstans att bo. Jag rabblade annonser från Hemnet. Han skröt om sitt ansvarsfulla jobb. Jag spelade ovetande. Han sa att han inte skulle besvära mig med jobbiga detaljer om sitt liv. Jag sa tack så mycket. Han berättade ändå, eftersom vi tydligen kom från samma stad och då förtjänade jag att veta. Jag sa inte mycket mer.