Lövtunna väggar i kontorsbyggnaden gör att man måste reglera ljudvolymen utifrån hur man vill bli uppfattad. Jag skruvar tex upp volymen på radion när jag pruttar, höjer rösten när jag säger nåt smart och skrattar bullrande, lagom ofta för att alla ska förstå vilken helskön typ jag är.
Nu gissar jag att kollega i rummet intill vill att jag ska tycka nåt.
Det pratas nämligen med frustrationshög röst därinne.
Man kanske skulle riva av ett skratt så att alla förstår vilken helskön typ jag är?
LIVET OCH LITE TILL
torsdag 14 maj 2009
.kontorets tunna väggar
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 5/14/2009
Mer vardagsrealism hittas här: frustrationen, Jobbet, kollegorna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha, ha ha!
Mitt i prick ;)
Lövtunna, lättsaltade väggar på fler ställen?!
Skicka en kommentar