Lövtunna väggar i kontorsbyggnaden gör att man måste reglera ljudvolymen utifrån hur man vill bli uppfattad. Jag skruvar tex upp volymen på radion när jag pruttar, höjer rösten när jag säger nåt smart och skrattar bullrande, lagom ofta för att alla ska förstå vilken helskön typ jag är.
Nu gissar jag att kollega i rummet intill vill att jag ska tycka nåt.
Det pratas nämligen med frustrationshög röst därinne.
Man kanske skulle riva av ett skratt så att alla förstår vilken helskön typ jag är?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Ha, ha ha!
Mitt i prick ;)
Lövtunna, lättsaltade väggar på fler ställen?!
Skicka en kommentar