För det första kan jag bara spekulera i hur ett tivoli som tar en vecka att bygga upp, spökstadsförsvinner över en natt. På söndageftermiddag skrikskrattar tonårstjejer och i små barns sockervaddskinder fastnar grus. Men måndag morgon finns bara förvånade popcornburkar och irrande glasspapper kvar.
Jag ser allt genom fikarumsfönstret på jobbet.
Och till min stora besvikelse tittar aldrig stora svarta kjolar och krosade blusar fram bakom rosa gardiner. Och inte heller jagar trollbindande vackra barn varandra runt stegar och rep. Och var jag än tittar så finns ingen direktör med smyckad långrock i röd plysch.
Och var är Katitzi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar