LIVET OCH LITE TILL

söndag 30 september 2007

.regnbågen är grå

För det första så tog jag fel på kyrkan. Ytterlännäs? Överlännäs? Ska det vara någon skillnad det? Jo, 30 minuter till i bilen tydligen.

För det andra så var det en rätt tam mässa. Var inte tanken att de skulle väcka tankar? Skaka om förutfattade meningar? Få kyrkbesökarna att ställning i en viktig debatt? Visa att kyrkan är öppen för alla?

Åjo, nog pratades det om allas lika värde. Vi sjöng psalmen "du vet väl om att du är värdefull". Men det var också allt. Tamt, sa Bill. Ordet "sexuell" hade till och med plockats bort när det pratades om läggning. Tandlöst, sa Bull.

.andlig spis på regnbågsvis

Ska på regnbågsmässa i Ytterlännas kyrka ikväll.

.inne och utelistan - dansen

+++ jag tog mod till mig och frågade om ett telefonnummer. Och jag fick det. Bra så. Toppen så!
++ dansade sjukt mycket. Varje dans. En aldrig sinande ström av bekanta, omtyckta ansikten.
+ mitt behov av kroppskontakt stillades. Eller ökades.
+/- mackan jag köpte i pausen stillade bara min mest akuta hunger.
- det går inte att undvika utbytet av svett. Rätt ofräscht i alla andra sammanhang kan påpekas.
-- kvällen slutade abrupt när den var som bäst. Blev till och med dumpad på sista dansen.
--- mager kille som skakade och tryckte ett obestämt föremål mot mitt ben. Ett långt (!?).

.ta det lugnt

Var ute på en stärkande promenad igår. Men vi kom genast i otakt mitt sällskap och jag. Enligt mig går en stärkande promenad i rasande tempo. Stegen trummar på. Svetten lackar. Konversationen flämtande.

Enligt honom så är en stärkande promenad en tid till eftertanke. Ett tillfälle att fånga intryck. Konversationen reflekterande.

På fullaste allvar fick han hålla fast mig. Jag sprang formligen i luften.

Men sen slappnade jag av. Tittade mig omkring och upptäckte till min förvåning att det fanns massor att se. Att det inte handlar om snart, utan om nu!

Den känslan behöll jag resten av dagen.

lördag 29 september 2007

.dödssynderna

högmod, girighet, otukt, avund, frosseri, vrede, lättja.......och ytlighet?

torsdag 27 september 2007

.hur är det med din egen frihet?

Fan, den frågan tog där den skulle. Jag saknar frihet. Jag har inte makten över mitt liv i mina händer.

Telefonen ringde i eftermiddags. För fem minuter sedan skulle jag varit på väg. Men jag har två saker jag måste göra först. Eller tre, chefen kom in med en grej till. Det var en student. En vän. Hon vill bjuda mig på middag. Hon har sett mig på jobbet. Tycker att jag jobbar mycket. Vill ta hand om mig lite. Jag har inte tid att prata. Förstår knappt vad hon säger.

Hur är det med din egen frihet Comvidare?

.handsken är kastad.....


...och jag tog upp den. Jag har blivit utmanad. En tio dagar lång utmaning. Ställer stora krav på mig som medspelare, men kommer att förändra mitt liv. Det är vad jag hoppas.


Här intill ser ni orsaken. Tiodagar.


-"Om du klarar att vända negativa tankarna till konstruktiva, se det positiva i det och dem du möter, under tio hela dagar av ditt liv: Vad tror du skulle kunna hända?"

onsdag 26 september 2007

.med en schäfer runt knät

Vaknade härom natten med att en schäfer bitit sig fast i mitt knä. Det högra. Jag hade sagt ifrån för att hunden inte skulle springa över fd svärmors tomt. Då blev husse grinig och bussade hunden på mig.

Man blir rätt skakad av drömmar. De känns så verkliga. Jag var i situationen även när jag vaknat, och långt efteråt.

I mitt drömlexikon kan jag läsa att hundar som visar tänderna har med aggression att göra. Döh. Men hur är det nu med drömmar? Är inte de helt egocentriska? Att alla känslor kan appliceras på en själv? Är det då jag som är arg och inte hunden? Då undertrycker jag alltså min ilska?

Ok, det låter väl rimligt. Nu återstår bara en liten fråga. Vem är det jag ska bita i knät?

måndag 24 september 2007

.inte vassaste kniven i lådan

Jobbade sent ikväll. Igen. Tänkte att det är väl OK. Jag kan ta ut kompledigt nån gång. Vara ledig nån fredag. Så funderade jag på när det skulle kunna vara och inser med ens att ingen fredag kommer att passa. Jag har ju häcken full. Fast det är mer skivbordet som är fullt......och det är möjligt att jag i ett svagt ögonblick ville sticka upp rapporten i nån annans häck. Men vi lämnar den bilden.

Så till min geniala slutsats!

Det är därför de som har mycket att göra aldrig tar längre semester. Det går helt enkelt inte.

Klart slut.

.några viktiga ord

Några få ord i en blogg gör mig varm inombords. Några korta kommentarer i en chatt får mig att skratta högt. Några väl menande nedskriva ord får mina tårar att sakta trilla ner för kinden.

Några viktiga ord kan väcka mig.

Det skrivna språket kan vara nog så fängslande. Nog så intensivt. Nog så ärligt.

Text är genvägar för mig. Mer rakt på sak. Därför skriver jag saker här som jag inte skulle kunna säga högt. Det är svårt att skratta bort nedskriva bokstäver. Det är svårt att ångra sig halvvägs. jag hoppar. Jag chansar.

Några viktiga ord från mig kanske kan väcka dig?

söndag 23 september 2007

.vackra vemod?

Det kanske är så att hösten är vacker. Vacker på det sättet att den hyllar vemodet. Tillåter oss att söka svar innåt. Reflektera.

Uppmana oss att stanna upp och söka en större mening med vårt liv. Filosofera.

Jag är den jag är. Jag kanske inte gör rätt alla gånger men jag är fortfarande jag. Jag är ingen dålig människa på grund av mina misstag. Ingen är perfekt. Kontemplera.

Tack för att det finns människor som ser mig. Som bekräftar mig.

lördag 22 september 2007

.steg 14 - börja sakna närheten

Jag känner mig ensam idag. Jag längtar efter nån som håller om mig och stryker mig över håret. Jag saknar en varm famn att krypa in i. Jag behöver en lugn stämma, behöver tröstas av en trygg röst.

Det är höst nu. Det känner jag med hela min kropp. Det är mycket nu.

Att vara ensam är inte lätt för mig. Jag behöver det säkert. Behöver bygga upp mig själv. Men jag trivs inte med att vara själv. Jag behöver nån som engagerar sig i mig lite extra. Nån som ser mig. Nån som bekräftar mig på alla plan. Inte bara som mamma. Inte bara som anställd. Inte bara som styster och inte bara som vän.

Det är höst nu. Jag begär inte mycket. Tyck om mig!

.bkasotvsodnrnig sknaar bydetslee

"Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet." Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknnigiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padriac Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie "Running head: Sublexical units and the split fovea" pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat ("att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna") som fntaaisgegande bgrpep ("förbryllningseffekten").

.husdjursdilemmat

Grannen har en hund. En söt, lurvig sak som verkar vara väldigt sällskapsjuk. Kommer fram och hälsar när man är ute på gården. Tigger om uppmärksamhet. Tigger om smekningar över pälsen.

Men grannen har inte så bra pli på sin hund. Aldrig kopplad. Matte aldrig i närheten. Hunden får komma och gå som den vill. Den kissar i rabatterna, den bajsar vid gungorna. Jag uppskattar inte detta, men kan inte bli arg på hunden. Den gör ju som naturen programmerat den att göra. Inget konstigt med det.

Nej, det är nog matte som ska omprogrammeras. Har man hund så måste man ju ta ansvar. Därmed basta!


....förresten, den var ingen hund utan en katt. Gör det någon skillnad?

fredag 21 september 2007

.ja, djävlar vilken vecka

Nu, och först nu är det helt tyst på jobbet. När man är mitt uppe i allt oljud så vänjer man sig. Man slutar att lyssna.

Studenterna har självstudiedag idag. Kollegorna har för länge sedan gått hem. Kopiatorn är avstängd. Fläkten har stannat. Tyst. Ljudlöst. Öde.

Optimala arbetsförhållanden.

Nu går jag hem!

.klockren föräldrahumor

Vilken förstagångsförälder (finns det ordet överhuvudtaget?!) känner inte igen sig i detta?

torsdag 20 september 2007

.e spelar svårflirtad


Mamma är lättflirtad!

.steg 13 - hur står det till här då?

Det kan hända att jag missuppfattat min kurators uppgift. Att jag fått för mig att hon är en arbetskollega eller en vän till en vän. Kort sagt en person som jag är synnerligen artig och lagom trevlig mot. Kommer på mig själv med att lägga mina svar tillrätta så att jag inte ska uppfattas som helt komplett galen eller ens lite märklig. Ser till att önska henne en fortsatt trevlig dag eller en skön helg. Tar i hand och ler vänligt.

Vafals! Jag betalar alltså för att vara trevlig. Det är ju helt sjukt.

Och det värsta är att jag inte kan hejda mig. Det blir rätt uppenbart att ett av mina "problemområden" är att jag måste vara alla till lags. När får jag tillfälle att vara en bitch? När får jag tillfälle att gråta och skrika på offentlig plats? När får jag tillfälle att repa lacken på en HD?

Valals! Folk ska betala mig för att vara trevlig. Det känns sunt.

.en nätt summa

Gah! Har räkningar att betala för 17 532:- denna månad. Det betyder att jag måste tjäna upp emot 23.500 för att gå jämt upp.

Det kommer inte att lyckas om försäkringskassan också ska vägra mig utbetalningar.

Nu behöver jag kreativa lösningar för att få pengarna att multipliceras av sig själva. Helst innan 30/9.

onsdag 19 september 2007

.glömska godtas ej

I min hand har jag en lönespec som visar att jag varit föräldraledig en vecka i sommar. Försäkringskassan vill ha detta + "en förklaring varför anmälan ej gjorts i tid. Glömska godtas ej."

Tror ni att allmän sinnesförvirring skulle vara ett acceptabelt skäl? Eller mänsklig lathet? Dåliga prioriteringar?

Jag behöver nog lite hjälp här. Kreativa förslag belönas!

måndag 17 september 2007

.månadens raggningsreplik

"Har du bestämt dig än?" Sagt, utan tidigare konveration, av man i dreadlocks och kläder från Myrorna till min syster.
"Bestämt mig för vad?" Utbrister min syster förvånat.
"Jaa, har du bestämt dig om du ska följa med mig hem?"

.du ser inte så dum ut, men du kanske är det

Temat på förra veckan var tydligen "vackert yttre ger vackra fördelar". Faller själv djupt ner i den fällan. Alltså genast tror att den vackra är bättre på något sätt än den mindre vackra. Nu pratar jag såklart om något så ytligt som yttre skönhet. Jag känner mig mer tvivlande till tjocka personers kapacitet, än trendigt välklädda. Jag känner mig mer tvivlande till korta personers intelligens än sportigas.

Yttre skönhet ger fördelar. Det är bara att konstatera. Bartendern och kyparen höll på att springa benen av sig för att bjuda på förstklassig service till min vackra syster. Det plockades upp jackor, det torkades bord, det trånades och smörades. Vid minsta blink från systern så ökade servicen potentiellt (eller var det potent-iellt???). Vi skrattade så vi grät åt denna förhäxning.

På det mer personliga planet så kan jag konstatera att jag är förfärligt pinsam. Jag beklagade mig till och med för den korta, tjocka, men fantastiskt rolige och kvicktänkte mannens räkning. Tyckte att det var synd för honom att han inte var en hunk. Men visst fasen är det synd om mig för att jag är så ytlig?

Kände en spontant kärlek till en person som dök upp på jobbet. När en annan person dök upp i samma ärende så var min spontana tanke helt annorlunda. Likheterna var kompetensen, åldern, erfarenheten. Skillnaden var utseendet. En var fräsigt klädd, den andra såg ut som en tant. En var smal och sportig, den andra överviktig.

Varför gör jag så? Dömer hunden efter håret. Varför gör andra så? Låter sig vildeledas av ett yttre.

lördag 15 september 2007

.chaffis önskas

Har vi nån där som skulle kunna skjutsa mig och mina systrar ner på stan? Vi ska äta gott på Amenta.

Ps. Vi är jätteroliga! Och vi blir bara roligare och roligare ju längre kvällen lider. Ds

fredag 14 september 2007

.min bror, konstnären


Så här tycker min bror att jag ser ut. Simpzonised.

.tack! Det var kul att höra.

torsdag 13 september 2007

.avlastning

Det har varit lite så och så med den där avlastningen som jag blivit lovad. Hon fick för mycket uppgifter på sin ordinarie arbetsplats att det inte fanns något över för oss. Så när jag behövde henne som mest, så rycktes hon undan. Där någonstans tappade jag suget lite. Men jag blev snabbt lovad att en annan tjej skulle komma upp istället. Men det går inte att introducera nån när man aldrig är stilla själv. Så det fick vänta tills stormen lagt sig. Träffade henne i igår. Gick igenom vad jag behövde hjälp med. Gick igenom vad hon var bra på och ville göra. Perfekt, 3o% till mig. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.

Idag får jag höra att en annan tjej ska komma upp istället. Vafals! Nu kan men inte tappa suget, nu kan man bara skratta hysteriskt. Jag gillar snabba beslut, men det här är ju löjligt! Men sen kommer ett besked till. 30% tjejen ska vara kvar, och den nya ska vara hos oss på heltid. Börjar så fort som möjligt. Så nu har jag två anställda under mig. Bara sådär. Känner att det kommer nog att ordna sig ändå.

.fick ett sms

Hej vännen. Känner mig trött o slut o känner att orken till lunch inte räcker till. Behöver dra mig undan. Saknar dig.

Det känns inte helt bra att få ett sånt SMS. Jag blir rätt så orolig. Hur mår min vän? Vad kan jag göra? Är det bara dagsformen, eller är det värre än så? Men stark att säga ifrån ändå. Jag hade nog gått på lunchen, trots att jag egentligen inte orkade.

Vännen! Jag saknar dig med och tänker på dig.

.det löste sig ypperligt

På fömiddagen tittade S förbi mitt kontor på väg upp till sitt kontor en våning upp. Det var ett tag sen vi hade chansen att prata, trots att vi är "grannar". Så jag frågade henne om hon ville följa med på en promenad på lunchen. Smart Comvidare. Nu kom du inte undan.

På eftermiddagen kom O förbi på väg hem från skolan. Sist vi umgicks ordenligt var i juni, trots att vi nästan är grannar. Så jag frågade henne om hon ville gå en promenad på kvällen. Smart Comvidare. Nu kom du inte undan.

tisdag 11 september 2007

.att ha energi till att få energi

Jag vet att det är så. Man får energi av att slösa energi. Det har fungerat förut. Många gånger. Men det är inte lätt att börja om. Det är inte lätt att samla kraften. Bara jag kommer ut och rör på mig så kommer jag att få mer ork. Det kanske räcker med en halvtimmes promenad på lunchen. I kväll kan jag bestämma mig att jag definitivt ska ta en promenad. Men i morgon, när jag fått i mig, den alltid så oinspirerande, matlådan så kommer jag att ha hundra ursäkter till varför jag inte ska gå ut. I dag hade jag t.ex fel skor. Och så var jag tvungen att jobba. Jag lider alltid av akut tidsbrist, men det ska väl rimligtvis inte drabba mig. Hinner jag inte med så får vi väl anställa mer folk. Eller?

Så i morgon ska jag ta tillbaka min lunch och ägna mig åt mitt välmående. Jag lovar. På heder och samvete. Om inte telefonen ringer precis innan jag ska gå, eller nån student vill ha en påskrift, eller ett protokoll som måste skrivas, eller en dator som har hängt sig, eller.....

Mission impossible. Eller?

måndag 10 september 2007

.sagt vid pusslet


"lätt som en pannkaksplätt"
E, snart 4 år

söndag 9 september 2007

.mammas sambo

Första gången han kom hem till mig så hade han med sig en egen tallrik och egen sked (i trä!) som han definitivt ville äta från. Sen insisterade han på att dricka vatten ur en urdiskad sirapsflaska. En annan gång ertappade vi honom i köket med att äta rester av älgköttet som han sagt att han inte åt. I helgen ägnade han en timme att leta efter en karta han sen inte använde. Och klädstilen ska vi inte prata om.

Men det är allt detta som gör honom unik. Han är speciell till 100%. Man kan inte annat än att beundra en människa som väljer att vara den han är. Han är genuin, rakt igenom.

Om man ställer "massproducerad" intill "unik" så är det ett lätt val. Men varför så många väljer fel?

.maratondans

Jobbig självinsikt: jag bjuder upp samma killar som jag gjorde sist jag var ute och dansade s0m mest. Det är tio år sedan, vilket betyder att jag är 10 år äldre. Men killarna är det samma ålder på som förut. Den blick jag får är av en skrämd yngling som just blivit uppbjuden av en tant. Den blick ynglingen får är av en förånad Comvidare som då, och först då, inser att åren går.

Tragisk iakttagelse: paret som jag är ytligt bekant med virvlade förbi i sista dansen. Ni vet den som är den mest laddade dansen. Då, när de mest smäktande balladerna spelas. Deras blick utstrålade allt annat än passion. De var stela och på gränsen till uttråkade. Tidigare på kvällen hade de minsann utstrålat passion, men i armarna hos en annan.

Trevlig självinsikt: jag är fortfarande läraktig OCH har kondition att dansa en helkväll à åtta timmar. Det gäller att ha mod att bjuda upp killar som erbjuder en utmaning, både danstekniskt och tempomässigt.

Angenäm iakttagelse: i synnerhet en person fångade min uppmärksamhet. Under en dans upptäckte jag att han uppfyllde flera av mina önskemål. Smart, snygg, singel, dansant och rolig. Mitt intryck bestod under hela kvällen. Han måste jag hitta igen!

fredag 7 september 2007

.får jag bjuda på en kopp te?

Egentligen vill jag inte sitta här. Jag vill umgås. Äta efterrätt och dricka te. Skratta. Lyssna. Prata.

Men med E i hemma är jag lite låst. Nej, det duger inte som ursäkt. Sanningen är att jag vill att nån hör av sig för att de vill hälsa på.

Så varsågod och hör av dig!

.hierarki är ett hemskt ord

Min högsta chef, AK, behandlar mig olika vid olika tillfällen vi träffas. I somras, när det i princip bara var vi som jobbade, uppförde han sig som en god vän. Vid lunchen idag så var jag en obetydlig anställd. Hälsa på mig kunde han, men inte så mycket mer.

Jag hamnade vid högdjurens bord idag vid lunchen. Tillställningen var en invigning av kommunens nya samarbete med universitetet. Det ska erkännas att jag placerade mig rätt strategiskt. Jag har ju ett jobb att sköta och en karriär att främja. AK vinkade till sig personen med flådigaste titeln till vårt bord. Han ville såklart sitta med honom. Men han gick och satte sig intill mig istället. Med motiveringen att sprida ut killarna lite bland bordet. AK såg snuvad. Jag och "viktig person" pratade oavbrutet hela lunchen. Vi var i princip sist att resa oss upp från bordet. Han var nog inte så mycket för titlar. AK var det.

torsdag 6 september 2007

.det där med att vara osynlig

Jag har ingen som helst koll på vilka som läser min blogg. Mamma vet jag läser min blogg för hon antyder en massa saker. Varför jag vill dansa till exempel. Nu är adressen utlämnad till personer som känner mig genom mitt jobb också. Där rök min proffsiga image. Eller ialla fall den jag försökt upprätthålla. Lika bra att erkänna en massa saker på en gång. Förekomma läsaren.

Jag fiser när jag sitter i bilen.
Jag bloggar och chattar på arbetstid.
Jag har hånglat med tjejer.
Jag känner en ohälsosam dragning till en gift man.
Jag flirtar med en 10 år yngre man.
Jag köper kläder till mig när jag borde köpa till dottern.
Jag smörar för att åtnjuta fördelar.

onsdag 5 september 2007

.besöksförbud tack

Helt plötsligt började det komma vänliga sms. Helt plötsligt kastades uppskattande blickar. Trevligt tänkte jag och njöt av det tvära kastet. Men nu vet jag varför. Det är visst inte bara jag som är singel längre. Farligt tänkte jag och försökte hålla distans. Problemet är bara att jag, mot all vett och sans ska tilläggas, dras till denna person. Räddningen har tidigare varit upptagetskylten i pannan. Nu är den släckt och jag är ute på hal is. Besöksförbud tack. Åt båda hållen tydligen.

.jag diskriminerar

Det kan inte hjälpas. Jag vill verkligen behandla alla lika, men det går inte. Det ringde en person idag som hade en brytning som förde tankarna till mellanöstern. Han frågade de vanliga frågorna. Jag svarade de vanliga svaren. Men jag hörde på min röst att jag inte lät på samma sätt. Jag lät irriterad och helt enkelt... otrevlig. Var det för att han var svår att förstå eller var det jag som inte lyssnade tillräckligt?

måndag 3 september 2007

.min absoluta mardröm

När E var liten var min mest återkommande tanke att jag skulle tvärdö och lämna henne ensam. Värst var det när jag var på ställen där risken skulle vara stor att min döda kropp inte skulle upptäckas på flera dagar. E skulle alltså bli sittandes intill ett lik i flera dagar.

Det var en sån stark rädsla att jag tvingade in en kompis i min galenskap. Hon skulle lyssna efter mitt gråtande barn genom dörren om jag inte öppnade. För jag kunde ju ligga död med bruten nacke i källartrappen.

.mina beslut är mina

Tänk vad skönt att inte behöva fatta beslut. Luta sig tillbaka och låta andra styra ens liv. Sen när allt går fel så kan man kasta ut armarna i luften och sucka uppgivet. Det var ju inte mitt fel!

Men det är klart. Det kostar att ge någon annan makten. Varje flykt från beslut urholkar sjävkänslan. Man gör det med livet som insats tillslut. Många gånger har jag fallit i den fällan. Försökt att skylla över min passivitet på någon annan. Det är lätt, så innerligt lätt.

Modig är den som tar ansvar. Säger att - "mina beslut de är mina".

.fet egokick

Sagt om mig idag:
-måste bara säga att du är så snygg!
-din blogg är bra! Du har talang, du borde skriva för en bredare krets eller hur man nu ska säga det.
-skönt att du gör så mycket du kan för att det ska fungera. Du är en bra mamma.

Sen finns det en viss risk att jag är på lokalnyheterna ikväll. Jag säger "risk" eftersom jag har ingen aning om hur reportaget kommer att se ut. Men det är klart, chansen finns ju att jag ser proffsig ut.

söndag 2 september 2007

.en liten fråga

Saknar höjdhoppstjejerna några invärtes organ? Hur kan deras magar peka innåt? Har man inte en massa saker där under skinnet? Utstickande höftben! Vilken diet har de? En kopp kamomillte och en grapefrukt till frukost. En morot till middag.

.fem minuters "nära sex upplevelse"

Var och dansade igår. Love it. Dance is the shit som 2maz skulle ha sagt. Märkligt det där med dans. Helt andra regler gäller. Det är fritt fram att trycka sin kropp mot en komplett främling. Fritt fram att lägga sin kind mot parnerns hals. Fritt fram att lägga handen i midjan. Under två smäktande ballader kan man vara så intim det bara går med kläder på och i en offentlig lokal. Men sedan när dansen är slut förvandlas men till främlingar igen. Man tackar artigt för dansen och beter sig som om ingenting hade hänt. Man låtsas inte om sin "nära sex upplevelse"

lördag 1 september 2007

.claim to fame

Om man läser en blogg vars pojkvän är otroligt lik Jim Carrey, rör man sig i de rätta kretsarna då?

Avgör själv hur lik han är. Otroligt lik enligt mig. Nästan kusligt lik.

.nyheter


Kolla här! Jag har köpt nya glasögon.

.att ligga med sina kompisar

Jag blir mer och mer övertygad att man måste ligga med sina manliga vänner för att man ska kunna ha en bra (läs:bäst) relation. Så är det för mig ialla fall. Mina aldra bästa killkompisar har jag haft en relation med. Även om den har varit väldigt kort i vissa fall......

Ta J till exempel eller S. Vi har blottat oss för varandra (i dubbel bemärkelse) så nu finns det ingen anledning för mig att vara på min vakt. Vi har varit där. Och vänt. De är ärliga och öppna mot mig på ett sätt som de nog inte skulle ha varit annars. Jag är mer rakt på sak och avslappnad på ett sätt som jag inte skulle vara annars.

För ärligt! Visst är det så att även tjejer tänker de där "förbjudna" tankarna. Undrar hur den kompisen ser ut naken..... Undrar hur det känns att kyssa honom eller henne.....

Och från och med i går kväll så har jag ännu en bästis att lägga till på min lista. En lyckad övergång. Från dejting till vänskap. Kärleken får vänta.

Tillägg: Jag pratar alltså om nya bekantskaper, inte barndomsvänner.... Inte vänner som man haft i åratal.