Var ute på en stärkande promenad igår. Men vi kom genast i otakt mitt sällskap och jag. Enligt mig går en stärkande promenad i rasande tempo. Stegen trummar på. Svetten lackar. Konversationen flämtande.
Enligt honom så är en stärkande promenad en tid till eftertanke. Ett tillfälle att fånga intryck. Konversationen reflekterande.
På fullaste allvar fick han hålla fast mig. Jag sprang formligen i luften.
Men sen slappnade jag av. Tittade mig omkring och upptäckte till min förvåning att det fanns massor att se. Att det inte handlar om snart, utan om nu!
Den känslan behöll jag resten av dagen.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar