.födelsedagsgrubblerier

Den är redan här, den där dagen när jag blir ett år äldre. Vips låter det och man märker inte av det, ens om man anstränger sig det mesta man kan.

Helst skulle jag vilja sätta mig bekvämt i fåtöljen och konstatera att mitt liv är precis där jag vill att det ska vara. Där jag drömde för fem-tio år sedan att det skulle vara. Det mina barnsligaste fantasier kvittrat om.

Men såklart kommer jag inte ihåg ett smack. Av drömmar. Om förhoppningar. Från svindlade tankar.

Och fylla år är inte så jäkla roligt när man någonstans har en känsla av att man borde ha mer av allt. Mer kärlek, större bostad, bättre jobb, finare man (öh, i mitt fall kanske jag ska börja med en man) och fler barn.

De där förbannade, vidriga, avskyvärda avundsjuka blickarna som jag lägger här och var får fäste en kväll som denna. En helt vanligt sommarnatt, men som betyder ett år till för mig.

Ett år till av vad?

Tja, jag vet inte.

Ibland kan jag vara bubblande stolt över den resa jag gjort, den människa jag hittat under detta år. Så mycket starkare. Så mycket mer sann - mot mig själv. Och jag låter människor tycka om mig, inte alla, men några få, och det är för mig en nyhet. (Och när jag säger "mig" så menar jag inte bilden av mig utan den som är jag med skit under naglarna, trötta tankar och sarkastiska kommentarer. Ni vet - den osminkade versionen av mig. Brrr.)

Men resan har kostat otroligt mycket. Jag har tappat en identitet som jag i 34 år klamrat mig fast vid. Min bekantskapskrets har justerats, dvs förminskats. Jag har aldrig varit längre ifrån en relation än jag är nu (men samtidigt aldrig så nära...men det är ett helt annat ämne). Jag är inte på långa vägar lika glad och inte alls sugen på att resa land och rike i jakt på äventyr längre.

Lever alla andra sin dröm?

Skulle inte tro det. (och varför envisas jag med att bry mig?!?!)

Men är mitt liv tillräckligt nära där jag vill vara?

Tja, jag vet inte.


Om inte så är det väl bara jag som kan ordna till det, eller hur?! (=väldigt jobbig insikt)

Så grattis på födelsedagen!

I present får jag ett helt år till som jag, och bara jag, måste ta ansvar för! (=ingen chans att någon annan läser den där ap-tråkiga instruktionen till mobilen)

Öh, tack?!

.födelsedagspresenten som räcker i en månad

Med ett par enkla knapptryckningar så har jag försäkrat mig om min dotters uppmärksamhet under de kommande fyra veckorna.

1. Vi ska fira hennes födelsedag i Stockholm, så hon kommer att bubbla av spänning.
2. Hon har aldrig åkt flyg, så hon kommer att bubbla av spänning.
3. Vi ska hälsa på hennes kusiner, så hon kommer att bubbla av spänning.

Vi kommer att få fyra väldigt bubbliga och härliga veckor. Mor och dotter. Äventyrarna.



Önskar bara att hon hade en mobiltelefon så att jag kunde ringa och berätta nu!

.födelsedags-pay it forward

Jag kan ha varit lite naiv i min förhoppning om att någon skulle styra upp hela min födelsedag. Men eftersom jag gjorde det för en vän i våras så hade jag närt en förhoppning vid min barm om att någon annan skulle baka den perfekta födelsedagen till mig. När klockan var halv tre och lägenheten förvändlats till någorlunda representativ så skickade jag ut ett mass-sms à la "kom om ni vill, jag har fika". Eftersom jag slutat leka "den perfekta hemmafrun" så blev det 100% köpefika*.

Det strömmade in kvinnor och barn. Det strömmade in sms. Det strömmande in kommentarer på Facebook.

Det visade sig att jag själv inte var så tokig som "någon annan". Jag kan minsann baka mina egna födelsedagar. Allt som behövdes var underbara vänner. Och underbar familj.

Tack för att ni tycker om mig! Allihopa! Även grannen svartvita katt som smiter över på min balkong och lägger sig för att sola på mitt bord.


*Köpefika kostar något mer än hemmagjort och smakar något sämre. Men Jessican blir något mindre stressad av helfabrikat, så något annat var inte tänkbart.

.till mig!!!!

.hur man firar en födelsedag

Så här är det. Om några timmar var det 33 år sedan jag föddes. Jag kan tänka mig att jag skrek rätt mycket och att jag sket fullständigt i nån annan än mig själv. Sitter här och funderar om det kanske är så man ska fira sin födelsedag, dvs återuppleva första dagen i ens liv i den fulländade egoistiska andan som bara ett barn hittills klarat av.

För att jag ska lyckas med detta så kommer jag att behöva:

• barnmorska (eller annan person) som intygar att jag är perfekt skapt
• mamma (eller annan person) som har total fokus på mitt välmående
• säng (eller annan skön plats) där jag får ligga hur länge jag vill
• mjölk (eller annan god dryck) för att få energi
• badbalja (eller annan behållare avsedd för vatten) för att jag ska lukta gott
• sparkbyxa (eller annat mjukt plagg) så att alla tycker att jag är sötast
• släkt (eller annan samling människor) som uttrycker stor beundran för mig

.es kalas

E är så ofantligt älskad. Människorna runt henne vet inte hur de ska visa hur mycket de tycker om henne.

Hennes pappa byggde ett vindskydd (ett fantastiskt fint!) till henne bara för att han ville att hon skulle kunna ha sitt kalas utomhus.

Hennes kompis Rasmus, också fyra, sa att han älskade henne.

Hon fick princesskläder och smycken av sina kompisar som har förstått att hon vill vara en liten princessa, vilket mamma missat totalt ....... eller förträngt. Hon stålade i kapp med plastpärlorna i sitt nya diadem.

Mitt emellan sin mamma och pappa sitter detta ljuvliga barn och äter palt. Hon deltar i samtalet som en stor flicka. Kommer med relevanta kommentarer. Udda vinklingar. Hon njuter. Vi njuter. Hon älskar. Vi älskar.

Jag har kapitulerat fullständigt för henne. Hela hon är ren kärlek. Hon är accepterad precis som hon är. Av mig. Av sin pappa. Av sina kompisar.

Den tanke som följer mig ut till bilen är att om jag en en gång kännt villkorslös kärlek så kan jag väl känna det igen. För en vuxen. Och även jag kan älskas villkorslöst. Av en vuxen.

E är så genuint älskad.

.yummie

Grattis på födelsedagen darling!
Kramar
Maria