.om behov att rangordna

Jag har aldrig ansträngt mig för att göra någon skillnad mellan den ena fd fången och den andre. Hopplösa fall hela högen. Och osympatiska människor. Som bara kostar mig (=samhället) pengar.

Men så ryckte jag till när en fd fånge var noga med att prata om vilka brott han dömts för. Det fanns tydligen en väldigt stor skillnad. Och en vilja att inte vara fullt så hemsk som personen i cellen intill.

Och jag tänker att är man mer fokuserad på var på skalan man hamnar, än att acceptera att man faktiskt varit så korkad att man begått flera brott - ja, då har man en bit kvar att gå från hopplös till hoppfull.

Man kan byta ut "brott" mot "otrohet" också. Råkar man i diskussion med någon som vill definiera graden av otrohet så är det bara att slå dövörat till. Eller "alkoholintag". Öh, jag drack bara ett par glas, jag måste ha ätit för lite innan....

.som en nummerupplysning på nätet

I hallen ligger mardrömmen "lokaldelen" och välkomnar mig tillbaka från semestern. Jag kan inte minnas när jag senast bläddrade i en telefonkatalog. Förmodligen var det när jag behövde papper att elda med. Typ bränna min BH eller nåt.

De brukar ringa mig på jobbet och fråga om vi vill betala för att vara med i katalogen. Det vill vi inte. Eftersom ingen letar utbildningar mellan psalmbokstunna blad. Inte längre. Jag brukar fråga om de inte hängt med i utvecklingen. Men man kan tydligen betala för att vara sökbar på deras hemsida också. Det vill vi inte heller göra eftersom det är GRATIS.

Fastnade i soffan framför Independence Day. En annan mardröm. Blev sugen på att bränna TVn för att slippa se. Men katalogen låg ända borta i hallen och dit orkade jag inte gå. Det missförstånda geniet i filmen öppnar sin laptop och börja göra sökningar. Den förvånade fadern häpnar över att sonen kan söka efter ALLA TELEFONNUMMER I USA med sin lilla dator. Jag gissar att ledningen för Lokaldelen inte ser på så många andra filmer.

Vet inte om jag själv hade valt 1996 som året att stanna upp i utvecklingen...