.baken är bak

Ute och åker så kan man ge sig fan på att det är en man som susar ikapp med brottslig hastighet och försöker parkera sin bil i baksätet på min.

Och ute på krogen är det givetvis också män som försöker köra in något i mitt garage därbak när jag ligger steget före i kön.

Jag kan inte påminna mig någon opassande bakdelskontakt med någon kvinna någonsin.

Det gäller att snappa upp den lilla detaljen att en bak bara är en förlängning av fram, inte början till nåt nytt.

Bak-om mig tack.

.dansa med dig själv du!

Man kan inte annat än le. Hur självcentrerad kan man vara, utan att det är brottsligt? Återigen står jag där och blir fullständigt ignorerad. Trots att han kröp nära bara några timmar tidigare.

Då hade han ögonen på mig.

Sen hade han aldrig ögonen på mig.

Men det är klart. Jag har ingen lust att vifta med palmer där han går. Och ställa mig på alla fyra så att han kan klättra upp och få bättre utsikt. Nej, vill han åma sig i rampljuset så gör han det bäst utan mig. Jag är inte så bra på att umgås med egocentriska personer.

Så tack för dansen som aldrig blev av.

.kroppslig åtrå och förnuftets dumhet

Jag känner mig hur löjlig som helst. Jag känner ju inte ens karl'n men ändå kan jag inte få nog av honom. Missförstå mig rätt, det är inte förnuftet som styr utan den där djuriska suget, allt det där som finns innanför skinnet och som tar kontrollen över mina reaktioner.

Begriper ni vilken viljestyrka som krävs för att inte låta fingertopparna följa konturerna på hans fantastiska kropp?! Fattar ni hur mycket jag måste spänna mig för att inte lägga kinden mot bröstet, armarna runt kroppen och aldrig mer släppa taget? Eller den där blicken som jag tydligen går omkring och bär på, varför ska den sluka hans ögon som om den inte fått mat på flera veckor? Och fråga mig inte hur många fåniga leenden jag gjort av med! Please don't.

Jag biter ihop så käkarna vitnar. Men den där sucken av åtrå som smet ur min mun när jag fångade mig mitt i en virvlande dans, den lyckades jag inte hindra.

Men alltså! Stopp och belägg nu lilla kroppen så att logiken, förnuftet och rimligheten hinner ikapp! Män vi knappt känner vet vi ju inte om vi tycker om. Var det inte det vi konstaterade? Eller hur?!

.freudianskt, eller?!

Mannen som sveper mig över golvet är ljuvlig att titta på och ännu härligare att ta i. Och gott luktar han. Särskilt om man lägger näsan väldigt nära halsen, vilket jag givetvis gör. Och så försöker jag småprata lite. Ämnet glider, inte helt otippat, in på dans. Han hänvisar till att han övat för lite. Så jag förslår att han ska öva lite mer - i sovrummet!

Han hör min felsägning och skrattar högt.

Ja, alltså.

Sen bestämmer jag mig för att inte säga så mycket mer.

.smaken är som baken

Jag får mail med jämna mellanrum från man som för länge sedan passerat gränsen för intressant. Han refererar till mig som fröken. Och skriver "ni" istället för "du", fast inte särskilt konsekvent så jag blir bara förvirrad.

Så kom ett till svårtolkat meddelande. Flirtade han?

Det är inte min avsikt att bjuda er på någon dejt.

Nähä, tydligen inte. Men förvirringen kvarstår. Vilka fler pratar han om i svaret? Det enda jag kan tänka mig är mina skinkhalvor, för enligt andra vakna ögon så "råkade" hans blick nagla sig fast vid dem sist vi sågs.

.nåt slår volt, men jag tror inte det är hjärtat

Här har vi 40-årskris i sin renaste form. Rickard Olsson och hans 25-åriga kärlek. Och tomtebolyckan är total ska ni veta, åttaåringen och nya sambon fungerar utmärkt ihop för "De utbyter tjejerfarenheter med varandra".

Och jag bockar av ännu en man som verkar ha huvudet mellan benen. Barnflickan, vilken klassiker!

Bilden hittade jag på expressen.se. Visst är de söta ihop, Rickard och hans tonårsdott...jag menar barnflick....jag menar kärlek?

.sötnosen

Naturligtvis har jag sett blickarna. Jag känner mig som en jordgubbe med grädde på när jag kliver in i lokalen. Han slickar av mig allt sött med bara blicken.

Idag vågade han fråga efter mitt nummer. Och det fick han. I en småstad så tar man varje chans man får till att lära känna nytt folk. Och sedan FN började diskutera om att erbjuda mig ett sympatiligg av humanitära skäl så tänkte jag att det kanske vore på tiden att börja fundera på att dejta igen.

I fem minuter var det en rätt spännande tanke.

Sen kom han fram och kallade mig för sötnos.

Bäst jag ringer FN ändå.

Sötnos? Hur klibbig får man vara?!

Och nästa fråga. Hur gör jag nu?

.bokstavsallergi och dejting

Hänger på elitedaters.se och får jag bara säga två saker?

1. Mumsfilibabba! Vilka godingar som hänger och dinglar i det nätet. Och de kan stava också! Svarta änkan ska ge sig ut på jakt ikväll minsann!

2. Eeek. Män som söker en Qvinna har inget i mitt nät att göra. Bort, bort!

.kyssar man minns och de som glöms bort

Hon tycker att jag ska kyssa honom nästa gång vi ses. Nej tack, säger jag. Vi slutade kyssas för fyra år sedan och jag har inga planer på att återuppta den aktiviteten. Ever.

Och då slår det mig att jag inte för mitt liv kan komma ihåg dem, kyssarna. Jag kommer ihåg ådrorna på underarmarna och tvättbrädan. Men kyssarna? Blankt.

Däremot så kommer jag ihåg den där tungan som med våld tvingade sig ner i min hals. Jag blev förbannad minns jag. Sådär kan man väl inte kyssas heller! Men jag tycker det är skönt, var hans uppblåsta svar.

Och jag kommer ihåg han som kysste torrt. Tror inte han gillade det särskilt mycket utan bara visste att det var så man skulle göra. Eller så älskade han det, men vågade inte släppa fram vilddjuret i sig. Inte ens om vilddjuret hade varit en myra.

Och han som kysste så att murbruket lossnade. Oh-my-God! Han lät mig hångla loss med fantasin innan han äntligen närmade sig min mun. Och aldrig svek verkligheten mina fantasier. Med sådana kyssar kan jag stanna i garderoben för alltid.

.morgonstånd

Min frisyr har morgonstånd.

Ah, the irony!

Just i helgen har jag sett många hårda stammar skymta på avstånd. En armlängd bort, men flera kilometer dit. För antingen stod de planterade på annans mark, eller så var de av fel sort. Jag spanar nämligen efter stabila pjäser med rötter djupt förankrade i trygghet och som hämtar näring från annan jord än den jag står på.

De är ganska sällsynta just den sorten.

Tyvärr.

.tågljud och galopperande hästar

De flesta ljuden känner man igen. Suset på andra sidan tjockt glas, prasslet från luslästa tidningar och dörrarna som protesterar högt när de måste jobba.

Men den här gången finns en nykomling i ljudkulissen. Det är en man, vars ego räcker hela vägen upp till hatthyllan. Han försäkrar sig hela tiden om att vi registrerar hans existens genom att, med jämna mellanrum, sparka i väggen, gnägga mot skärmen och frusta med en frenesi som skulle få tävlingshästar att vika in hovarna av avundsjuka.

Kommer osökt att tänka på ett sms jag fick från en "vän" som är väldigt införstådd att jag nog gärna träffar någon.

I displayen läste jag detta: "Såg en hingst på Blocket. Tror det rörde sig om en häst, men kanske värt att kolla upp ändå"

.dejtingdöden

Ett mail i inkorgen på dejtingsidan rycker tag i mig. Det står:

Jag är förmodligen inte rätt man för dig, det brukar det inte vara!Men du har ett jätte fint leende.

Mvh Nnnn

Och det bekräftar alla mina misstankar. It´s a jungle out there!

I skydd av anonymitet får sällskapssjuka lycksökare skrevsparkar eller möts av mördande tystnad. Själv försöker jag alltid svara. Även om det ledsamt ofta är ett "lycka till i annan riktning" som jag skriver. För jag orkar inte starta en konversation som bara handlar om min oförmåga att säga nej. Jag söker inte brevkompisar, jag söker personer som tar andan ur mig.

Och nej, jag såg inget i informationen om mannen ovan som fick mig att kasta mig på telefonen till Fab 5. En helt vanlig kille från en annan del av Sverige bara.

.min blivande man

Raggoparden m.fl. tycker att jag ska nätdejta.

Igen, får jag väl själv tillägga.

Tja, det skadar väl inte att se vad som hänt sen sist.

Jag öppnar upp en dörr som varit stängd ett tag och släpper in lite friska vindar, och se där, det ligger faktiskt ett brev och väntar på mig. Pulsen stiger. Vad kan det vara för spännande meddelande?

"Aaah du e söt du :)", skriver min blivande man under signaturen "tvattbrada"

.den ofrivillige parkonsulten

Jag har nu hittat min plats i "the circle of life". Min livsuppgift. Min gudomliga plan!

Mina damer och herrar, jag är den som hittar andra till andra!

Genom att gå på dejt med mig så får man en aura som (uppenbarligen) är oemotstådlig för alla andra, och man får ögon som (uppenbarligen) gör att omgivningen översvämmas av pumor. I tell you, det är världsklass på det glans jag målar människor med!

I vissa fall räcker det faktiskt bara med en dejt innan han hittar sin blivande fru. I andra fall krävs ett antal kontakter innan jag blinkar till och plötslig upptäcker att han har hittat någon att drunkna i. Och i ett par extrema fall så har stjärnglansen varit så stark att mannen inte ens hunnit avsluta mig innan han kastat sig i famnen hos denna livskamrat som plötsligt uppenbarade sig.

Så singlar träd fram! Dejta mig och finn din livspartner (i någon annan...jag kan inte nog betona det). Pengarna tillbaka om du inte hittar någon inom en vecka! Jag är nämligen den ofrivillige parkonsulten och jag misslyckas aldrig med ett uppdrag. Olé!

.naturligt

Vi jobbar oss fram på vägar och stigar som mjukt slingrar sig fram genom landskapet och jag stannar upp i tanken och ser kontrasten till det jag möter där jag bor. Där skär gatorna genom omgivningen som en vass kniv. Och jag sticker mig ofta på spetsiga gathörn.

En varm dusch senare slår jag mig ner vid köksbordet och lägger blicken på personen vid spisen. Han påminner om stigen vi nyss sprungit på. Inga djupa diken där trångsynthet legat på lur. Inga vassa stenar som rispat öppna sår av egoism. Inga evighetslånga korridorer med dödande ambition i slutet.

Nej, han är tryggt rotad.

Det var länge sedan jag mötte sådan natur.

.att drunkna i det stora blå och i en blick

Jag drunknade igår eftermiddag.

Le Grand Bleu, och skapelsens allra vackraste man, Jean-Marc Barr, tog mina andetag. Många gånger om.

.det sitter en grottman i mitt kök

Något har invarderat mitt hem. Toalocket är uppfällt, det har snöat proteinpulver över hela diskbänken, sängkläderna är i uppror och det sitter en grottman i mitt kök.

Mitt i allt detta finns jag. Och gapar.

Var är han med slipsknuten, café latten och dagens industri? Var är de artiga fraserna och akademiska poängen? Var är måttfullheten och dansskorna?

Det sitter ett testosteronfyllt monster i mitt kök och slafsar i sig frukostflingor varvat med asgarv och dräpande kommentarer.

Vad hände?

.tre goda ting

Alla goda ting är tre. Och just nu så finns det en rätt smaskig trojka i mitt liv. De hör inte ihop annat än att deras namn är som gjorda för varandra. Jag kan naturligtvis inte hänga ut dem här, men jag kan inte hålla mig från att försöka illustrera hur komiskt det är.

Säg att den första heter Knatte, den andre Fnatte och den tredje presenterade sig i så fall som....japp, Tjatte.

Eller O'boy, limpmacka och ....... ost!

Eller Fadern, sonen och ....... den helige anden.

Sjukt spännande är de alla tre. På olika sätt, men det är ju som det är när man lär känna nya människor av det motsatta könet. Man kan inte klamra sig fast i livlinor som heter till exempel kollegor, träningskompisar eller ingift släkt. Det blir lite skuggboxning innan man hittar rollerna. Ska vi knulla eller prata liksom?

Men jag behöver ju många män i mitt liv. För att väga upp för alla kvinnor som jag känner.

Könskvoterad vänskap, kan det vara nåt?

.fredagsfräckisen

.en liten vit lögn

Halvägs uppför ena benet så insåg jag det fåniga. Varför raka benen bara för att man ska fika med en man? Han kommer inte att få minsta glimt av mina långkalsongstäckta ben. Herregud, inte ens jag kommer att se dem förrän till våren. Men man måste avsluta ett påbörjat arbete och eftersom det har varit vinter länge så fick jag skicka ett litet sms och be om lov att förskjuta fikat en halvtimme frammåt. Jag höll dock inne med den behårade anledningen....

Mannen i fråga var en ren rekommendation. En kaxig typ, men med misstänkt mjuk insida. Och japp, han såg ut som förväntat. Perfekt casting i rollen som elak ryss.

Händerna fick jag låsa fast vid kaffekoppen så att jag inte skulle luta mig fram och röra vid de där musklerna som bredde ut sig över hela caféet. Men även två koppar latte tar slut någon gång och med händer som släppts fria så blev det för mycket. Jag fejkade ett stort intresse för tatueringar. Han hade nämligen överarmarna fulla.

Min vita lilla lögn blev mycket lyckad.

Yes!