.en liten vit lögn

Halvägs uppför ena benet så insåg jag det fåniga. Varför raka benen bara för att man ska fika med en man? Han kommer inte att få minsta glimt av mina långkalsongstäckta ben. Herregud, inte ens jag kommer att se dem förrän till våren. Men man måste avsluta ett påbörjat arbete och eftersom det har varit vinter länge så fick jag skicka ett litet sms och be om lov att förskjuta fikat en halvtimme frammåt. Jag höll dock inne med den behårade anledningen....

Mannen i fråga var en ren rekommendation. En kaxig typ, men med misstänkt mjuk insida. Och japp, han såg ut som förväntat. Perfekt casting i rollen som elak ryss.

Händerna fick jag låsa fast vid kaffekoppen så att jag inte skulle luta mig fram och röra vid de där musklerna som bredde ut sig över hela caféet. Men även två koppar latte tar slut någon gång och med händer som släppts fria så blev det för mycket. Jag fejkade ett stort intresse för tatueringar. Han hade nämligen överarmarna fulla.

Min vita lilla lögn blev mycket lyckad.

Yes!