LIVET OCH LITE TILL

söndag 3 januari 2010

.fasadbyggen i förorten

Blicken ser förrädiskt självsäker ut och händerna förstärker intrycket. Ryggen är rak och meningarna är proppfulla med styrkedemonstrationer. Jag erkänner, det är lätt att låta sig luras av den omsorgsfullt målade fasaden. Men det flagar. Kanske är det bara jag som har sett var fingrarna kan få grepp om en liten flik som förmodligen skulle blotta en hel del smuts om man fick för sig att börja riva.

Men jag låter den vara. Drar man i sånt som man inte vet hur man ska hantera så kanske man gör mer skada än nytta, tänker jag och lägger tillbaka de ord som kittlar min tunga i en prydlig hög bakom några andra mer passande meningar.

Jag misstänker dessutom att det var väldigt länge sedan han klev utanför sin boning för att betrakta på ett smakfullt avstånd. Möjligen kan jag tipsa honom att ta en rundvandring runt sitt eget hus innan han nästa gång skrattar högt åt andras halvfärdiga byggen.

För jag tror att alla sitter på mer eller mindre halvfärdiga renoveringsobjekt. Så släpp illusionen om en perfekt fasad så kanske vi kan hjälpas åt att stärka upp bärande väggar, räta ut krokiga spikar och laga läckande tak!

2 kommentarer:

Vardagslyx... sa...

ah! Grymt! Ve den rackare som får dig som snickare!

mariaprytz sa...

Snygg text!
Och du vet, börjar man pilla lite i det som är löst så vet man aldrig hur mycket man får loss. Fast det är sjukt svårt att motstå att pilla...