Jag har redan ätit min första semla, under skenet från julgransbelysningen. Den var torr och grädden hade börjat halka åt sidan, men den var alldeles underbar. Avhållsamhet bättrar på aptiten (i rätt många avseenden kan jag tala om)!
Fast jag kan inte påstå att min okontrollerade längtan alltid funnits. När jag var liten gillade jag varken mandelmassa eller grädde, så jag fick en specialgjord semla. Vetebulle med floursocker på. I övergångsfasen fyllde jag semlan med vaniljkräm. Men som sagt, nu är jag äntligen vuxen nog att våldföra mig på en äkta semla.
Kan inte garantera att jag kommer att kunna sköta mig snyggt ikväll....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar