Det är svårt när man ska byta språk på kramar. Jag har ju alltid omfamnat honom med en längtan efter att försvinna in i trygghet. Jag har bevarat inandningen i min kropp så länge som värmen från kramen hållit mig fången. Och när min kind vilat mot hans så har den blandats ihop med min.
Men nu vill jag bara säga hej kompis med min kram.
Och jag vill höra hej kompis tillbaka.
Men nu vill jag bara säga hej kompis med min kram.
Och jag vill höra hej kompis tillbaka.
Sen finns det andra kramar som också måste byta språk. Med dem vill jag inte längre säga hej kompis, utan du betyder oändligt mycket för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar