.dotterns ännu smartare kompis

Vad står det? Vad står det?

Tålamodet tar fort slut i barnaskaran. Men en av sexåringarna har redan läst och förstått skylten, och tittar upp mot den vuxna i största förvåning. Hon läser som en mellanstadietofs, men törs ändå inte lita på att hon läst rätt.

Jag nickar åt hennes håll och hon läser högt för de andra.

"Ge fan i att dumpa trädgårdsavfall här"

Hon tittar åt mitt håll igen och söker samförstånd. De andra trollungarna har redan hoppat iväg längs cykelvägen och totalt missat det humoristiska med skylten.

Denna kompis till E skrämmer skiten ur mig med sin myndiga stämma och fullvuxna ord. Och blickarna jag får från henne när jag råkar behandla henne som en sexåring svider långt in i mitt ordförråd. Undrar om hon är elva, eller tolv?

Och det som jag har mest svårt att förhålla mig till är att min egen dotter fnittrar som ett asplöv i hennes närhet. Osäkerheten lyser i hela ansiktet på henne och hon skrattar lite för högt och försöker lite för mycket.

Jag vet fan inte hur jag ska hantera detta.

.otacksamma skitunge

Den otacksamma skitungen faller ihop i en hög av gråt. Fattar jag inte att hon ville leka med sina kompisar. Att det var ju det jag lovade.

Och nej, jag fattar inte. Jag trodde, i min enfald, att det räckte med prinsessfilm på bio med bästisarna under ett täcka av valfritt ätbart från kiosken.

Ett, två, tre, fyra...

Anklagelserna om vanvård sprakar i mina öron trots att jag tar skydd i köket.

...fem, sex, sju...

Jag söker desperat jord i diskbänken för att inte kortslutas.

...åtta, nio, tio.

Spänningen släpper. Hon tittar på mig med en svag blick. Är inte de mjuka små händerna som fångar mina lite varma?

.I spy with my little eye

Klockan är strax före åtta på kvällen och tre tonårsligister smyger omkring dagiset utanför sovrumsfönstret. Jag släpper dem inte med blicken när de klättrar över staketet, upp i trädet och vidare upp på taket. Avståndet räcker inte för att jag ska missa hur de spänner ut sina taniga kroppar för att stärka bilden av vad de helst av allt vill vara - nämligen odödliga.

Innan jag berättat klart mitt ärende hos polisen har de regnat ner på andra sidan dagiset. De dunkar varandra i ryggen, och svänger med armarna när de tumlar vidare mot nästa demonstration av oövervinnerlighet.

.kompisfattig

Jag ringer igenom dagislistor och tänker på varannanveckasbarnen. E är leksugen, och mamman är lekless. Av åtta barn får vi inget napp. INGET!

Nu är E i tårar och sitter som ett plåster på min rygg. Tjatet fräter i mina öron.


Plan B

Vattnet i bassängen får späda ut tårar.

Och dyker jag så hörs inte tjatet.