Mitt företag har en glasbur i ett kontorshotell. Vi delar på en sunkig liten kokvrå, en föreläsningssal och ett tv/konferensrum. Snart ska vi dela på en kaffeautomat också. Och kanske en kopiator. Rätt hyfsad kontorsstandard för en norrländsk småstad.
I akvariet intill mitt sitter J, 25 år. Han är så söt att jag inte vet om jag ska nypa honom i kinden, lägga fram en virkad duk och bjuda på sju sorters kakor eller om jag ska ta med honom hem, slita av honom kläderna, ringla chokladsås och strössel över honom innan jag äter upp honom.
På dagarna konverserar vi med varandra via msn. Nyser jag så dyker det upp ”prosit” på min skärm. Passerar någon skum typ utanför kontorsfönstret så avhandlas det omedelbart i textform.
I dagarna två har vårt gemensamhetsutrymme belamrats med 40 industrigubbar och ett par damer. Fördelen är att det står godsaker på borden i form av choklad och bullar. Nackdelen är att de blockerar vägen till vår sunkiga lilla kokvrå. I eftermiddags vågade jag mig ut. Väl tillbaka på mitt trygga kontor igen så dröjde det inte många ögonblick innan ”en gubbe spanade på din häck” blinkade på min skärm.
Usch så otäckt. Medelåldersmannen som tittade lystet på min häck. Kan nog tänka mig att han ville sätta tänd….vänta lite nu! Inser just att det inte finns en snöbollchans i helvetet att jag får till slutknorren på det här inlägget utan att bita mig själv i röven….
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 år sedan