LIVET OCH LITE TILL

fredag 29 februari 2008

.nu är man inte het längre

Sitter i mitt gamla kontor och fikar en sista gång med arbetskompisarna. Ingenting är sig likt. De har nämligen gjort mitt kontor till ett fikarum. Så från där jag sitter ser allt väldigt bekant ut. Men ändå inte liksom. Min dotter är med mig idag. Sitter intill med ett par kakor i handen och en kopp choklad framför sig. Jag frågar henne vad hon ska jobba med när hon blir stor. Jag frågar eftersom jag vet svaret. Hon ska sitta på mammas kontor. Vi ska till och med dela på datorn. Sånt gillar mammor att höra.

Då tittar hon på mina kollegor och säger att hon ska bli djurskötare. DJURSKÖTARE.

Jamenvafasen.

Kanske bäst att man själv släpper taget då. Sist av alla.

torsdag 28 februari 2008

.nattahumor

Hittade denna på en låst blogg. Delar med mig den till er. Tack Maria.

.min bästa Bek

Bäst i klassen idag. Bäste Bek.

.stand up comedy på gymnasiet

Kollegan hade suttit uppe halva natten och förberett en presentation. Väl på plats så fungerade inte utrustningen. Jag pratade på för att underhålla publiken. Men, se det gick inte.

Underhållna var allt annat än de ville bli. Jag föll platt. Rätt ner i det smutsiga betonggolvet. Det var som all min energi sögs upp i ett vakuum. Själv sprattlade jag på golvet samtidigt som jag leverade det ena krystade skämtet efter det andra.

En gymnasieelev är dyrköpt. Särskilt en med närvaroplikt.

onsdag 27 februari 2008

.avslut/uppstart

Mitt i avslutet växer en panik hos mig. Vad är det jag lämnar? Är jag från vettet? Kollegorna bara myser på och fikar och skrattar. Tjejerna som ska ta över efter mig knapprar på tangentarna och skrattar. Studenterna som kommer att vara kvar tisslar och skrattar. Ett avslut med hemlängtan.

Jag panikar!

Och skrattar ansträngt.

Mitt i uppstarten växer en panik hos mig. Vad är det för folk jag ska jobba åt? Är jag lurad? Kollegorna känner jag inte alls. Cheferna kommer att vara i Stockholm hela första veckan. "kan du möjligtvis komma ner till Stockholm?" "Jasså inte, jaha". En uppstart med mjukstart.

.skendräktigheten får ett slut

Ledtrådarna blev för många, tecknen för tydliga, känslan för skrämmande.
Jag krävde ett slut på spekulationerna.
Det kostar strax under hundralappen.
Så här i efterhand vet jag inte vad jag hoppades på mest.

Nu vet jag att. Mitt liv kommer att förändras. Men inte så mycket som jag hoppades/var rädd för.

Nu återstår bara att sticka hål på bubblan. Alltså min mage. Den runda och goda.

måndag 25 februari 2008

.nu känns det halvsju


Är så uttråkad att jag håller på att förgås. Har jag varit hemma i typ en timme nu? Jag behöver stimulans. När kommer det nån som jag kan kittla? När plockar nån upp mig för att vi ska sladda på bilprovningens parkering? När ska vi spela guitarr hero?


För att muntra upp mig så slänger jag ut en bild från bröllopet för en månad sedan. Uppmuntringen är de söta tjejerna. Själva brudparet får ni se en annan gång. Jag portionerar ut vackra männsikor lite i taget. Jag vet att många därute är svältfödda och bara den här bilden innehåller redan för många vackra människor.
Shine on you happy people!


söndag 24 februari 2008

.vad heter er?

Tjejer! Har ni en snippa? Eller vulvis? Fitta? Framstjärt? Osv. Osv.

Fast viktigare. Vad har era barn? Vilket namn vill man att ens dotter ska använda?

Jag kan inte bestämma mig.

Hjälp mig.

.nu är det slut (hoppas jag)

Det bör rimligtvis vara sista gången jag betalar räkningarna med andan i halsen. Ska man inte som ensamstående mamma ha bättre ekonomi än att man lever på marginalerna? Månad för månad?

Jo, det ska man. Från och med sista mars. 30% bättre ungefär.

Det blir tre nya årskort på gymmet varje månad.

....eller....

En utlandsresa varje månad.

...eller.....

Sjukt mycket kläder från H&M varje månad.

....elller....

Några få plagg som måste handtvättas men med rätt märke.

....eller....

Ett kliv närmare en sommarstuga.

.är det en form av hypokondri?

Jag är rätt säker på att jag är gravid. Min mage är stor och rund. Inte kan det vara en helt vanlig viktökning? Hur jobbigt skulle det vara? Äh, det behöver jag inte fråga eftersom jag vet att det skulle vara apjobbigt. Då måste jag sluta fika. Eller åtminstone inte fika varje dag. Flera gånger.

Sen är det logiskt att jag är gravid eftersom jag varit så trött. Och haft känslorna utanpå kroppen. Varit hudlös som en vän skulle ha sagt.

Och boken vi lånade på bibblan, som handlade om hur barn blev till. Hallå! Är det inte ett vääääldigt tydligt tecken?

Att vara gravid är rätt tillåtande. Man får äta vad man vill. Hurra! Det är ok att skälla och gråta. Jippie! Man får vara ledig väldigt länge. Lyx!

Så.

Nu återstår bara att berätta för barnets far. Jag är inte så säker på vem det är. Kanske får vänta tills det är fött och se vem det liknar. Och det är faktiskt rätt snart. Jag gissar att jag är i månad åtta nu, med tanke på hur stor magen är.

torsdag 21 februari 2008

.den där kvinnan

Så gjorde jag det. Samlade inspirationen i en vattenflaska från försvarsmakten och åkte till gymmet. Vid första anblicken såg allt ut som sist. Aptrångt med maskiner i ett ungkarlsinrett källarutrymme. Mycket krom, många speglar och Discovery på TVn.

Men där stod de. Nyförvärven. De såg lite malplacerade ut bland allt stål, de där svarta med blinkade displayer. Tog mod till mig och presenterade mig. Hon blinkade till svar. Tog mod till mig och klev upp. Hon svarde med ett tydligt "tryck enter" i versaler. Efter förnedringen med att både avslöja ålder och vikt så satte hon igång med att försöka kasta av mig. I 40 minuter försökte hon. Jag klamrade mig fast med armar och ben, men stod som segrare i slutändan. 850 kalorier fattigare. Men jag vann!

.känner mig som hemma

Kusten är klar. Nu passar jag på. Den vitlöksspäckade såsen får tarmarna att arbeta och tigga om avlastning. Allt de behöver är lite luftrum. Så att säga.

Första etappen gick bra. Ingen hörde nåt, men "oh my god" vad det luktar illa. Då hör jag steg i korridoren som närmar sig min dörr. Chefen travar vant in på mitt kontor och sätter sig. Jag gissar att odören vid det laget bör ha hunnit fram till ungefär just precis det område där han slår sig ner.

Gäller att låtsas som ingenting. Få honom att tro att lukten bara är en inbillning. För det är ju bara han som känner det. Han kan faktiskt inte dra några slutsaster bara för att jag håller för näsan!

.hönsmamma eller mamma med hönshjärna?

På fredag är det fest.
På fredag ska min dotter sova över hos en kompis för första gången.

Tänk om hon ringer och tycker att allt är läskigt. Tänk om hon vill komma hem till mig. Tänk. Vad gör jag då? Om jag ilar dit och hämtar henne, bekräftar jag bara hennes rädsla då? Är jag en hönsmamma? Om jag säger åt henne att hon måste vara kvar, pressar jag henne får hårt då? Är jag en mamma med en hönshjärna?

onsdag 20 februari 2008

.obekvämt jävla bra!

Tänk dig att du får ett uppdrag. Du tar dig an uppgiften och jobbar för att få de förändringar till stånd som står i projektbeskrivningen. Du gör ett bra jobb.

Nu råkar det tyvärr vara så att förändringarna är obekväma. Man vet att de borde göras, men av någon annan i så fall. Du har jobbat i motvind, minst sagt.

Så när projektet är avslutat så är du stämplad för alltid. Spetälsk. För ingen tror ju att du kan lämna ditt gamla uppdrag, utan från och med nu har smittsamma, obekväma åsikter.

Men, det är du van vid. Det är vardagsmat.

Att vara obekväm är en livsstil.

Du är min idol.

tisdag 19 februari 2008

.olusten eller o-olusten

Det ligger ett sms i min inkorg. Det har legat där ganska länge nu, för att mogna eller nåt. Jag har i alla fall inte kunnat plocka bort det.

Igår morse läste jag det igen. Och sparade det. Igen.

”…man äger sin olust. Och inser att den är en del av livet. Sen gör man det man ska och vaknar en annan dag med ett skratt…”

Men så plötsligt förstod jag ordens innebörd. Så självklara.

Det handlar inte om att jag ska bita ihop. Det handlar om att jag ska acceptera det jag känner. Säga till mig själv att ”jaha, nu känner jag en olust över att gå till jobbet. Hej på dig olusten, är det så här du känns? Nej då, det är ingen fara….du kan få vara där om du vill. Här är alla känslor välkomna.”

Och då hände det. Olustkänslan fick ingen näring av mig. Så då tappade den intresse och kröp genast tillbaka till den färggranna lilla låda där den normalt sett ligger och vilar på en bädd av bomull, granne med lyckan och förvåningen.

Och jag gick till jobbet.

o-olustig.

.vad hände?

Det är måndag kväll. Magen har fått pitabröd. Hjärtat har fått uppmärksamhet. Ögonen har hittat till sista sidan i boken. Jag ligger kvar i soffan. Drar filten upp till hakan och blundar. När jag slår upp ögonen igen är klockan 06.00. Intill står en halvt urdrucken tekopp. Kliver upp och tittar mig förvirrat omkring.

Vad hände?

söndag 17 februari 2008

.städa som dagsverke

Det kan ta en hel dag att städa 83 kvm och man blir ändå inte klar. Om man samlar ihop tidningar till återvinningen så hittar man leksaker så hittar man smutstvätt så hittar man ren tvätt så hittar man ludd så hittar man hunger så hittar man kladdkaka så hittar man en skurtrasa så hittar man en vän så hittar man ett videoklipp så hittar man en dikt så hittar man hungern igen så hittar man en bok så hittar man ett mail så hittar man inte hit och inte dit. Och så är dagen slut.

.som du är i mig

När jag älskar dig,
gråter jag

smärta

När du inte älskar mig,
lever jag


med visdom

.det är skillnad det!

Du ska inte agera på det som KÄNNS bra utan det som ÄR bra.

lördag 16 februari 2008

.gissa vem


Här är jag, morphad. Men vems ansikte är det jag lånat drag från? Gissa och vinn fina priser.

.det trasiga

Jag har hittat en trasig pjäs som jag beundrar.
Jag ser att mönstret på pjäsen är rikt på färger och att detaljrikedomen tycks oändlig.

Men det är inte det som påverkar mig mest.
Mina ögon har fastnat vid sprickan som löper genom stengodset.
Med trevande fingrar känner jag på dess struktur. Låter den påverka mig.

Spickan som delar det perfekta.

Sprickan som ger liv åt det döda.

torsdag 14 februari 2008

.starstruck

Spelar roll att det är en kändis, tänkte Comvidare och banade sig fram till föredragshållaren. Föredraget väckte bara en massa frågor, men gav inga svar.

-"jag hade en jobbig uppväxt...buhubuhu.....men jag har alltid haft drivkraften.....*ler stolt* ....skillnaden är att nu kan jag använda den till positiv framgång.....*spänner sig*

Ja, Paolo Roberto, men vad säger man till den trasiga tonåringen? Vad behöver han/hon höra för att bryta negativa självdestruktiva mönster? Innan det är försent. Innan han känner det kalla stålet från kniven i sin kropp.

Och där någonstans blev Comvidare bländad av kändisstatusen. Jäla sjiit asså. Kände hur kinderna brände. Pulsen ökade. Japp, nervositet. Fan. Den där diskussionen skulle jag gärna tagit. Om bara kroppen inte var så feg och bangade ur. Diskussionen tappade taggen, blev ett samtal. Fick en klapp på ryggen innan vi gick åt olika håll. Antar att jag roade honom. Nästa gång spänner han sig nog lite till. Han fick ju mer stjärnstatus av mig. Fan.

tisdag 12 februari 2008

.att sova sig till en annan plats

Åkte en sisådär 40 mil idag. Sov i 30 av dem. Minst. Det går fortare då. Man vaknar i en annan del av världen, där de pratar konstigt, men vackert. Piteå.

Jag minns när vi åkte på semestrar när jag var barn. Jag sov mig rakt igenom dem. De andra pratade om höga berg och djupa dalar. Jag om gamnacke.

Som vuxen kan jag knappt ta mig tur och retur från dagis. Det är en 15 minuters bilfärd. De har hänt att jag måstat stanna i en parkeringsficka och vila ögonen ett ögonblick.

Att färdas i ett rullande fordon är som sömnpiller för mig. Landshövdingen är ett annat sömnpiller.

Och trots att jag sovit i princip hela eftermiddagen så kommer jag inte att vara svårvaggad inatt.

Godnatt.

ZZZZ

söndag 10 februari 2008

.önskelistan

Helgpappan låter sin hand glida över min rygg när han passerar
Helgpappan håller upp bildörren till E
Helgpappan diskar bort middagen medan jag läser godnattsaga
Helgpappan andas varmt i mitt hår när vi är nära
Helgpappan finns där när jag vaknar
Helgpappan sitter lugnt på andra sidan frukostbordet och läser en bok, det gör mamman med. I bakgrunden hörs E lek från sovrummet.

fredag 8 februari 2008

.ge inte upp...

....det kommer att bli bra. Du är inte ensam. Ge inte upp!

Tro på mig.

.helgpappa sökes

Jaha, då var det fredag igen. Och Mamman och dottern är på plats. Framför Let's Dance. I snöhögen. Vid fikat. Framför schlagerfestivalen. Med nävarna fyllda av popcorn.

Saknas nåt?

Det kan ni skriva upp!

Ska man göra familjesaker så underlättar det om det finns en familj. Det är faktiskt inte lika roligt att spela spel på två personer som tre. Det är faktiskt deprimerande att kryssa mellan mamma, pappa, barn på affären. Det är lönlöst att diskutera filmer med en fyraåring.

It takes two to tango, men i en familj krävs tre! Minst!

Så..... ansök nedan om tjänsten som helpappa till oss.

Vi saknar nåt!

torsdag 7 februari 2008

.smått och gott

Mullblad är extrautrustning när man beställer ett bårtäcke. Och ett sånt behöver man ju, eller hur?

.........


Är poker en form av onani? Par i damer får tydligen killen att satsa stort och "go all in".


.........


Logga under temat: "Det blir inte alltid så bra trots att viljan finns."

.........

Traktorerna skottar stora snöhögar till barnen! Ja, så är det. Det vet väl alla barn!

.........

Halsbrännan från tre semlor sitter i längre än njutningen av att äta dem. Det kan vara bra att komma ihåg till nästa år. Jag hatar semlor!

.........

Så du glömde att betala dagisavgiften? Lätt hänt. Men eftersom du arbetar på kommunen ska du få ett kompispris. Inkasso på 160kr utan påminnelse. Det var väl snällt?

tisdag 5 februari 2008

.semlan

Det enda som fick upp mig ur sängen i morsen var den utlovade semlan på förmiddagsfikat. Men nu då? Vad skulle kunna övertyga mig att stanna kvar?

Semla efter lunch?

Yterrligare en till eftermiddagsfikat?

Och den sista på mötet ikväll?



Ps. När jag var liten tyckte jag inte om vare sig grädde eller mandelmassa. Så min semla bestod enbart av själva bullen och florsocker. E gillar inte grädde heller, men vill ha "sås", så får marsansås. Ds.

.bäst från igår!

Det där frasande ljudet av tulpanstjälkar som buntas ihop i en bukett....

Den där vännen som verkligen lyssnar och vet vad jag behöver höra....

De där bilderna från bröllopet, där kärleken syns....

De där sakerna som E säger....
(det går inte att torka bort tårarna, det kommer bara fler....)

måndag 4 februari 2008

.byggnadskonstruktion i sovrummet

Det var kallt när jag kom i säng igår kväll. Täcket var tunnare än vanligt och de plädar som jag slängde över hjälpte inte mycket.

Då byggde jag en kulvert. En gång under högar av täcken och lakan. En gång från E till mig som transporterade varmluft över till min sida av sängen.

Är inte det en av grundlagarna inom enerig? Att energin strävar efter ett jämt förhållande? Strävar efter att utjämna temperaturen? Till exemplel!

(jag vill ha argumenten klara när soc kommer.....)

söndag 3 februari 2008

.otakt

Jag pratar mycket. Inte bara för mig själv.

Men orden avslöjar ibland att jag är naiv. Och oerfaren. Jag hör inte det jag säger som sårar. Jag hör bara smärtan i svaret. Och då är det försent.

Otakt.

Inte bara i mig själv.

.att möta sin rädsla

Jag blev rädd. Ville fly. Pulsen slog och ögonen vattnades. Men vad var det jag ville fly från? Vad var det som fick mig att fälla ut alla mina taggar? Krypa in i mitt skal?

Sanningen.

Verkligheten är inte farlig. Allt skrämmande lagrar jag inom mig.