Mitt i avslutet växer en panik hos mig. Vad är det jag lämnar? Är jag från vettet? Kollegorna bara myser på och fikar och skrattar. Tjejerna som ska ta över efter mig knapprar på tangentarna och skrattar. Studenterna som kommer att vara kvar tisslar och skrattar. Ett avslut med hemlängtan.
Jag panikar!
Och skrattar ansträngt.
Mitt i uppstarten växer en panik hos mig. Vad är det för folk jag ska jobba åt? Är jag lurad? Kollegorna känner jag inte alls. Cheferna kommer att vara i Stockholm hela första veckan. "kan du möjligtvis komma ner till Stockholm?" "Jasså inte, jaha". En uppstart med mjukstart.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
5 kommentarer:
En helt sund och väldigt normal reaktion när man just ska till att byta jobb. Man spenderar ju trots allt en betydande del av sitt liv där. ;-) Många känner det där redan inför tanken på att ens söka ett annat jobb trots att man kanske inte ens trivs med kollegorna, lönen eller arbetsuppgifterna och så struntar man i att söka. Men tänk vad spännande att träffa nya människor & prova nya uppgifter! :-)
Du vet, det som är världens ände för larven är fjärilens födelse.
Det var värst vad äppelkäcka ni var då! Jag skulle vilja nypa er i kinden och rufsa om ert hår. Allt medan jag skrattar hysteriskt. I panik.
Då nyper jag dig i baken - rufsig i håret är du ju redan. Även om tjejer förstås aldrig kan bli för rufsiga i håret.
:-P
Vadå, vill du hellre att vi ska oja över hur hemskt det ska bli? Du har ju vunnit, nu får du se till att hämta vinsten också - törs du gå upp på podiet? ;-) Lycka till på sista arbetsdagen på gamla jobbet i morgon! :-)
Skicka en kommentar