.munk-dunk

Jag kommer instormande på tå halvvägs in i programmet. De vänliga blickarna som möter mig försöker jag besvara så gott det går samtidigt som jag försöker göra mig osynlig. Det känns aldrig bra att skära söner atmosfären med sin sena ankomst.

Hjärtat dunkar på i efterjobbstress och jag känner mig oartig när jag inte lyckas fånga rummets rofyllda tempo.


Så jag ber en tyst bön om ursäkt för bristen på respekt.

Och sedan en till, med snabba bokstäver, till mannen som hade harmoni i en guldring runt ena fingret. Jag ångrar att tankarna fick rusa iväg så fort att jag inte minns vad han svarade.


Men jag minns att hjärtat sa dunk-dunk.

.Guds clown

Träffade Guds Clown på Murberget idag. Han höll en stand-up predikan iklädd lila byxor, kråsskjorta, lila näsa och ljusa pumps. Jag ville att han skulle bli min nya bästis.

Han hade väntat hela sitt liv på Jesus snara återkomst. Men nu hade han kommit på varför det dröjde så. Vem vill skynda sig tillbaka till ett ställe där man senaste gången blev uppspikad på ett kors?